Maud: det går inte att äta kakan och ändå ha den kvar!

Mina utsända korrespendenter i Visby rapporterar om att Maud i sitt Almedalstal bland annat talat om att skapa ett starkare personligt integritetsskydd, och att skapa en författningsdomstol. Om Per, Victor och Martin inte tillskrivit Maud saker som hon faktiskt inte sagt, kan jag bara konstatera att någon borde lära Maud att man inte både kan äta kakan och samtidigt ha den kvar.

Så sent som för två veckor sedan röstade Centerpartiet igenom ett lagförslag ("FRA-lagen") som tydligt inskränker skyddet för den personliga integriteten jämfört med vad som gäller idag. Till det finns det många kritiker både inom partiet, bland väljare och utanför anhängarskaran. Jag är en av dem. Att nu gå ut och kräva stärkt integritetsskydd är ett budskap som klingar i stark dissonans mot de senaste veckornas agenda; och i bästa fall underkänner man bara sin egna tidigare politik i FRA-frågan.

Det är också mycket osäkert om den i midsommarveckan igenomröstade FRA-lagen skulle klarat sig igenom den behandling som en författningsdomstol hade inneburit. Rent tekniskt går det naturligtvis att ha en författningsdomstol som är tandlös grundat i hur grundlagen är skriven, men då kan man lika gärna låta bli att skapa den och spara pengarna till annat istället. Grundlagens skydd för privatkommunikation är visserligen extremt föråldrat och hanterar egentligen bara snigelpostkommunikation; men det är mer ett tecken på att dagens grundlagar är (så vitt jag förstått medvetet) ohyggligt otydligt skrivna. En vettig grundlag ska rimligtvis inte förutsättningslöst ge staten alla rättigheter som inte definierats som icke-existerande i konstitutionen.

Nä, Maud. Du sänder ut dubbla budskap. Magnus Andersson har gjort ett utspel om en medlemskommission som ska utreda hur det kom sig att partiet förde den linje i FRA-frågan som gjordes. Han har mitt hela stöd i det uppsåtet - linjen stämmer varken överens med tidigare budskap från partiet eller det Maud sa ikväll. Antingen är personlig integritet viktigt, och kan skyddas exempelvis med en författningsdomstol, eller så är det inte det, och då kan andra frågor anses viktigare. Det går helt enkelt inte att både äta kakan och ha den kvar - partiet måste välja vilken vikt personlig integritet ska ha i den förda politiken jämfört med en mängd andra frågor, och konsekvent hålla den linjen, för att kunna återuppbygga en del av trovärdigheten i frågan.

Alliansstödet bland unga tokrasar

Jag noterar att Expressen låtit Demoskop genomföra en opinionsundersökning. Resultatet är inte munter läsning för alliansanhängare: väljarstödet bland unga (under 30) rasar dramatiskt; med närapå en femtedel. På bara en månad. Undrar varför?

Mediestorm och partiledningsmöte

I går onsdags kom jag tillbaka till Sverige igen och det var direkt in i hetluften för oss i Centeruppropet som gällde (jag kommer inte ens att försöka följa upp all massmedieuppmärksamhet frågan fått medan jag varit borta). Jag hann inte ens åka hem och lämna packningen efter att ha lämnat Arlanda. Redan innan jag hade landat hade det bestämts att vi skulle ses för att få en matbit, lära känna varandra (gruppen hade som andra sagt knappt ens setts tidigare) och diskutera upplägg inför mötet.

Mötet tog lång tid, och även om världsbilden då mötet startade visade visa skillnader hoppas jag att man nu i partiledningen fått en bättre förståelse hur riksdagens handlande har uppfattats bland många gräsrötter och väljare. Diskussionen var i början något tryckt men ändå öppen, något som ändå får sägas vara en styrka med Centerpartiet. Jag har aldrig, inte ens nu, egentligen känt att man inte respekterat mig trots att jag har avvikande åsikter.

Det var många pannor som rynkades under mötet, och i princip allt vi sa nedtecknades. Många av de åsikter som vi sedan länge haft verkade mindre välkända än vad de borde vara; men att vi träffades och utväxlade verklighetsbeskrivningar tror jag ändå är ett steg på vägen för partiet att reda ut saken. Jag är bara rädd att det hela ska dra ut så mycket på tiden att det blir så sent att det inte längre är möjligt att egentligen göra något åt saken.

Anders Flanking nämner i nyhetsartikeln på centerpartiet.se hur FRA-lagen har ställt frågan om en ny grundlag på sin spets. Jag kan inte annat än att hålla med. Det är ordentligt synd att vi idag inte har en ordentlig, rejält skriven grundlag. Med en sådan hade förslaget antagligen stoppats innan det lagts, eftersom det skulle riskera sig vara helt ogenomförbart.

Slutligen, en ganska specifik fråga som diskuterades under mötet, särskilt med tanke på hur aktuell frågan är, är den "marathonchatt" som nyligen avslutades. Citattecknen har jag lagt dit, för det som genomfördes liknade i varje fall inte någon chatt jag någonsin deltagit i. Det liknade mer en interaktiv frågelåda. En vanlig chatt är mer att likna en dialog mellan två personer, än att stå på en scen och svara frågor från en publik. Det är nu inget förvånande att det blev resultatet, jag tror knappast att det är mänskligt möjligt att hänga med två dussin inloggade irriterade väljare som vill ha svar på sina frågor, men någon dialog blir det knappast inte när det inte finns möjlighet att diskutera utan bara att ställa frågor.

En interaktiv frågelåda vore dock i sig inte någon dålig idé. Tanken om att man ska svara i realtid är dock inte alls nödvändig för konceptet, hade man nöjt sig med att svara inom ett dygn hade man dels fått mer tid att skriva ett genomtänkt svar och dels kunnat säkerställa att den som får frågan säkerligen är kompetent att svara. Hur som helst vore det nog en klok idé om man på riksdagskansliet går igenom både de frågor som redan besvarats, och de som inte hanns med för att göra någon form av offentlig sammanställning. Förmodligen representerar frågorna en väldigt god täckning över vilka invändningar som finns mot lagen bland allmänheten, och vilka svar man vill ha svar på, något som rent taktiskt måste vara hårdvaluta för en partiledning. Det skulle mycket väl också gå att i efterhand leta fram svar på de intressanta frågor som inte hanns med. Samtidigt vore det klokt att rensa bort de "typiska politikersvaren" i en publik sammanställning, dvs de som egentligen svarar på något helt annat än det frågan gällde. Dessa kan inte tolkas som något annat än "inga kommentarer, den frågan tycker jag inte om" i allmänhetens ögon och det är knappast det budskap partiet borde sända ut.

Flera av de andra som deltog har också själva bloggat om vad som hände på mötet, och jag kommer vara något lat och hänvisa till dem för mer information. Läs hos Sophia, Markus, Martin eller Oscar.

Slutligen tipsas jag via Magnus Andersson om en parallell kampanj, Brev som brev, som riktar sig till samtliga medborgare och inte bara till centerpartister. Jag ser också att FRA kommer granskas av Datainspektionen, med tanke på påståenden som kommit om att signalspaningen påbörjats redan innan FRA-lagen gick igenom...

Nu sticker jag

Ska på projektmöte i Tyskland och lämnar strax lägenheten för att sticka till flygbussen. Kommer att vara svårnådd fram tills onsdag kväll då jag är tillbaka. Ha det bra under tiden!

Rapporter om arbetssituationen på högskolan

I samband med terminsslutet släpptes ett antal rapporter som på ett eller annat sätt berör arbetssituationen på högskolan. Det är väl nästan symptomatiskt att jag inte haft tid att läsa dem förrän nu, och det mest för att jag tagit mig tid.

Högskoleverket har en studie över högskolelärarnas situation, och konstaterar att man i praktiken har en sjudagars arbetsvecka.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) samt fackförbunden ST och SACO har undersökt doktorandhandledarnas situation.

SACO studentråd har berört studenternas relation till trygghetssystemen, och doktoranderna får också plats på ett hörn.

Slutligen har även Högskoleverkets stora undersökning Doktorandspegeln släppts i ny version.

Mer uppmärksamhet runt Centeruppropet

Mediauppmärksamheten runt uppropet fortsätter. Markus har gjort en sammanställning så jag väljer att inte kopiera alla länkar hit. Särskilt intressant är SIFO-undersökningen som Aftonbladet beställt och som jag får besked om från Björn. Går man in i grafiken kan man tydligt se att centersympatisörer är klart negativa till lagen, som enda parti av dem som röstat för. Flanking har också helt rätt i att det inte är någon partibytarfråga - i alla fall inte för de flesta. I alla partier utom Centerpartiet harmonierar partiledningens offentliga ställningstagande (icke att förväxla med att sossarna från början var för ett liknande förslag med ännu sämre privatlivsskydd) ganska väl med den allmänna opinionen. Enda undantaget är just Centerpartiet, och i den mån frågan är en partibytarfråga, är det just hos oss. En av tio centerväljare funderar på att ändra sitt partival på grund av det som hänt. Förmodligen velar de mest över vart de ska byta - det finns nämligen inte något annat borgerligt parti att byta till. En del går säkerligen över till Miljöpartiet, några till Piratpartiet, men precis som Björn tror jag att största risken för Centerpartiet är att man väljer att inte rösta alls; vilket egentligen ger vår partisekreterare rätt. Bara för att man inte byter parti på grund av frågan, betyder det inte att man kommer att rösta på Centerpartiet även i nästa val.

Erik Hultin uppmärksammar att Anders Flanking även uttalat sig i frågan om extrastämma; att vi inte kan ha en sådan varje gång ställningstaganden på riksnivå ändrar sig lite grann. Vad han inte inser är att för många centerpartister och -sympatisörer, främst bland nyare sådana, så är frågor om privatlivsskydd inte "vilken fråga som helst", utan en grundsten i det centerpartistiska ideologibyggandet. Jag är relativt övertygad om att vi skulle få en liknande reaktion om partiledningen mellan två val; och mellan två förbundsstämmor; på eget bevåg valde att snurra ratten för politiska åsikter i kärnkraftfrågan 180° - och börja förespråka en utbyggnad.

En fågel viskar även i mitt öra och tipsar om artikeln där FRA själva desarmerar argumentet om att spaningen skulle kunna förhindra terrordåd mot svenska utlandsstyrkor. Man har även skrivit en artikel i DN, och inte heller den bringar någon större klarhet i hur FRA har arbetat, kommer att arbeta, vilket material man egentligen söker efter och hur det hittade materialet ska gynna svenskarna. Vissa argument nämns också men de kan i princip sammanfattas som "eftersom det är lagligt är det rätt" och "alla andra gör ju likadant". Något vill man inte berätta för allmänheten, så mycket är fullständigt klart. Carl Bildt upprepar i princip samma argument som återges i artikeln.

Mötet på onsdag kväll kommer helt klart att bli intressant. Oavsett hur det går lär lagen inte avskaffas på stört, så jag får även anledning att gå ut och demonstrera på torsdag.

Läs också Sophias resonemang om Reinfeldts användande av pluralis majestatis, Markus tips om en dokumentär om övervakningssystemen i Östeuropa, samt Laszlos inlägg, samt alla andra i bloggosfären.

Uppdatering: GP rapporterar om den 1000-hövdade demonstrationen i Göteborg.

Registrering ska inte vara nödvändig för yttrandefrihet

Det är lite glädjande att Centerpartiet ändå inte går på alla dumma idéer som dyker upp i beslutande församlingar. Att kräva registrering av bloggar är bara löjligt. Journalister i traditionella tidningar brukar minst lika ofta har bakomliggande syften med det de skriver - med den skillnaden att syftet aldrig tydligt skrivs utan annat än mellan raderna. Dessutom bör yttrandefrihet tillkomma alla, inte bara de som snällt ansökt om ett särskilt utgivningstillstånd.

Centeruppropet.se

Jag är fullt upptagen med annat än politik med tanke på att jag ska vara på ett projektmöte i Tyskland nästa vecka, men jag vill ändå göra klart för alla bloggens läsare att jag är en av de som står bakom Centeruppropet, som redan uppmärksammats av såväl media som partiledningen.

För den trogne läsaren har det knappast varit någon hemlighet att jag inte varit någon av de främsta entusiasterna för frågan, och jag kan fortfarande inte hitta någon riktigt kärncenterpartistisk anledning till att frågan är bra. Att kalla oss som står bakom uppropet för centerliberaler hjälper även det föga. Jag har varit med sedan innan de liberala vindarna i partiet började blåsa, och även då var partiet mot överstatlighet, centralism och myndighetskontroll av medborgarna, även om man inte kallade det grön socialliberalism utan möjligtvis tog ordet ekohumanism i sin mun.

Många andra som har ett starkt engagemang i FRA-frågan har övervägt att gå ur partiet. Flera av dessa har bara gått med på senare tid. Själv kan jag inte se att det är en lösning - för var skulle man verka istället? Att gå ur för att lämna partipolitiken helt är jag inte så sugen på, jag tror att man har större chans att påverka utanför systemet än som fristående. Inget av de andra bägge liberala partierna (kd räknas inte!) har givit något större förtroende inom frågor om skydd för privatlivet, och deras miljöpolitik, för att tala svenska, är skit. Miljöpartiet skulle kunna vara en kandidat men de saknar liksom kd alltför mycket av liberalism. Och några andra möjliga kandidater finns i princip inte.

Jag är inte stolt, och jag är fan inte nöjd

Senaste nytt: Riksdagen har röstat JA till FRA-lagen.

Även Fredrick och Annie valde till sist att rösta för, något jag är innerligt besviken över. Jag är inte ensam. Jag kan inte heller, som vissa andra, känna mig stolt för det knappa resultat de ändå uppnådde. För att parafrasera en gammal sosseslogan: Jag är inte stolt, och jag är fan inte nöjd!

Jag trodde trots allt att bägge dessa två vänner till mig hade mer stake än så - antingen att kunna stå för sin övertygelse genom att rösta nej, eller genom att med kraft kräva en kompromisslösning som ändå verkligen betyder något. Precis som Anders Gardebring skriver så hade en seriös kompromiss kunnat vara en vettigt genomförd återremiss. En som hade inneburit att debatten fått värka ut ordentligt, så att frågan blivit genombelyst från alla håll minst ett halvdussin gånger. Engagerade debattörer hade ju knappast varit en bristvara. Någon form av signalspaning i kabel är antagligen i det långa loppet ofrånkomligt, men något väl genomarbetat förslag i frågan har jag ännu varken sett eller hört talas om, och innan ett vettigt förslag lagts på bordet borde man inte ens överväga tanken om att ta beslut i frågan.

Det sätt beslutet nu tagits på kan inte annat än uppfattas som en fars, precis som exempelvis Oscar Swartz skriver. Jag tror knappast hela riksdagen, eller för den delen de som är ansvariga i respektive parti i frågan, var insatta ordentligt i de förslag som tillkommit sedan igår och dess följder. Ärligt talat tror jag inte ens Försvarsutskottet, som tog fram det nya förslaget, kan ha varit riktigt ordentligt insatta på så kort tid. Att som Annie och Fredrick offra så mycket för att driva igenom återremissen igår, men idag rösta för ett snarlikt beslut utan rejäl betänketid kan jag inte se som politisk ärlighet.

Trots att Konstitutionsutskottet på senare år mer liknat en lekstuga än ett seriöst debattforum tack vare alla okynnesanmälningar, blir det onekligen intressant att se hur Annie (som ju sitter i just KU) tänkt att hantera den KU-anmälan som lämnats in av Vänsterpartiet.

Det är dock inte Annie och Fredrick som jag är mest besviken på. De har ändå bägge två stått upp mot förslaget och så gott det gått försökt förbättra det. Även om kämpaviljan inte räckte ända ut så gjorde de ändå ett försök. De som verkligen förtjänar kritik i frågan är inte de som ändå opponerat sig mot den, utan de som med vett och vilje drivit igenom frågan, bland annat resten av riksdagsgruppen. Särskild kritik förtjänar ledningen av mitt eget parti, som för en politik klart motsatt den jag strax innan valet var väldigt stolt över att kunna företräda, och som kanaliserades i bland annat ett öppenhetsmanifest, i vilket den föreslagna signalspaningen uttryckligen kritiseras.

Varför har Maud, Fredrik, Jan och Göran så hårdfört sett till att frågan till varje pris drivs igenom? Jag anar bakomliggande förklaringar som inte yppats i den allmänna debatten. Framförallt, varför var det så viktigt att driva igenom förslagen just nu? Det skulle knappast kunna kallas en stor prestigeförlust att behöva vänta till någon gång i höst. Att gå med på Annies och Fredricks kompromisslösning på ett ordentligt sätt, och genomföra en extra genomgång av frågan, den genomgång som egentligen borde gjorts redan under det gångna året, hade gjort att man vunnit många prestigepoäng bland unga väljare. Man hade inte behövt ha så förbålt bråttom med att driva igenom förslaget just nu.

Även Socialdemokraterna förtjänar en rejäl slev kritik. Visserligen röstade de emot idag, men om det inte varit för bland annat Tomas Bodström så hade inte ursprungsförslaget lagts. Att han nu är så skenhelig att han argumenterar emot ett förslag som i stora delar är hans alldeles egna skötebarn kan inte ses som annat än ett försök att vinna mycket billiga politiska poänger.

Det finns egentligen bara två personer kvar i riksdagen på borgerligt mandat som jag på något sätt kan känna förtjänar min respekt idag: Camilla Lindberg samt Birgitta Ohlsson, bägge folkpartister.

Så här mot slutet av detta inlägg kan jag bara fundera över hur viktigt förslaget om FRA egentligen var för vår statsminister? Vår statsminister valde ju att fly fältet och se på fotboll istället för att vara i riksdagen. Bloggosfären prioriterar som bekant något annorlunda (källa: Knuff):



Slutligen, till nästa gång, Annie och Fredrick: Ta rådet från statsminister Reinfeldt i klippet ovan på allvar nästa gång ni går emot resten av borgerligheten:

"Tänk offensivt! Det är alltid risker om det räcker med oavgjort om man dessutom möter motståndare som för att kunna gå vidare måste vinna."

Vårens sista nämndsmöte

Idag hölls vårens sista nämndsmöte. Sommaren till ära kompletterades de vanliga fikamackorna med jordgubbar och glass.

Under mötet valdes vinnarna av Solna stads miljöpris, vi fick en genomgång av förslaget till avfallsplan, som till fullo tillstyrktes av nämnden - det känns verkligen genomarbetat och vettigt. Kort sagt har det varit ett klokt beslut att samordna framtagandet mellan Sörab-kommunerna.

Slutligen var det två samrådsärenden till detaljplaner, varav det största är det som handlar om området Ingenting (i närheten av Västra skogen och SSSB:s studentboende Strix där jag tidigare bodde). Framförallt är det den östligaste delen av området som är kraftigt utsatt för buller från järnvägen österut. För det östligaste bostadshuset överstigs bullergränserna nattetid kraftigt. Övriga nämnvärda kommentarer är att anslutningsvägen skär rätt igenom en skog med gamla ekar, utan att det synes nödvändigt; samt något som YIMBY säkerligen gillar: att kvarteren sluts. Fast inte av de anledningar YIMBY angett, utan för att minska bullerläckaget från de mer trafikerade gatorna till innergårdarna, så att bullernivån där minskar.

Om FRA-lagen går igenom; uppmana din internetleverantör till civil olydnad!

Utgången av omröstningen på onsdag är fortfarande inte självklar - för någon sida. Det är bara att avvakta resultatet. På onsdag kommer ett antal intresserade att avvakta beslutet utanför riksdagshuset, tyvärr har jag inte möjlighet att delta eftersom jag kommer befinna mig i Kista för exjobbsredovisningar från klockan nio. Ni andra får helt enkelt känna mitt mentala stöd trots att jag inte fysiskt kan närvara.

Så, till det faktiska ämnet för detta inlägg; inspirerat av Oscar Swartz; vad händer om lagen ändå går igenom? Det kan inte vara något trevligt läge för internetoperatörerna att berätta för alla kunderna att deras kommunikation plötsligt helt och hållet granskas. Bahnhof har redan planer på att motsätta sig beslutet.

Det finns dock ett relativt enkelt sätt för internetoperatörerna att genomföra massiv civil olydnad med teknikens hjälp. Lagen säger nämligen endast att trafiken ska avlyssnas; inte något om att det ska gå att utläsa någon information ur den avlyssnade informationen. Det skulle alltså vara fullt möjligt att upprätta ett krypterat VPN över just alla kablar som passerar landsgränsen. Eftersom då all trafik som passerar landet är krypterad, kan FRA stå där och försöka förstå vad innehållet i den är. Lämpligtvis väljs en krypteringsalgoritm stark nog för att inte ens FRA:s superdator ska knäcka den i första taget.

Nu kanske det anses att gå runt lagen på ett lite för simpelt sätt; men då går det bara att sälja ut just dessa ledningar till ett annat bolag, dit man outsourcar själva överföringen. Det företaget skulle inte ha någon kännedom om krypteringsnycklar, och skulle därmed inte ens i teorin kunna bistå FRA eller annan myndighet med avkryptering. Krångligt, ja, men i alla fall genomförbart. Särskilt med tanke på att antalet backbone-leverantörer i Sverige är begränsat, och alla eller i varje fall nästan alla har verksamhet även i andra länder.

Slutligen, en kommentar runt ett uttalande av Annie i svenskan: Det är inte ett försvarstal inför antingen väljarna eller partiet, det är ett försvarstal inför antingen väljarna och partiet, eller inför resten av riksdagsgruppen (och förmodligen regeringen och Fredrik Reinfeldt). Som Markus uppställning visar har hittills ingen centerpartist utanför riksdagsgruppen tagit öppen ställning för liggande lagförslag.

Internetröstning, motargumenten

Folkpartistiska Niklas Frykman skrev för några veckor sedan på sin blogg om internetbaserade val, och tyckte att det väl ändå skulle vara himla nimmt och bekvämt? Jag håller visserligen med honom att det vore bekvämt, men jag gillar ändå inte förslaget. Här följer en beskrivning av varför, mitt förra inlägg på ämnet var tydligen inte nog för att övertyga Niklas.

Till att börja med köra en kort repetition om hur Sverige styrs. Första meningen i Regeringsformen, 3 kap, 1 §:

"Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val." (min kursivering)

För att undvika missförstånd: det där med "hemliga val" betyder inte att det ska vara hemligt att valen hålls, utan att det ska vara hemligt vad varje enskild medborgare har röstat på. Av den anledningen görs redan idag rösträkningen på särskilda sätt, exempelvis finns det minsta-mängder för hur stora grupper av röster man räknar (eftersom annars enskilda personers röster skulle kunna identifieras med exempelvis uteslutningsprincipen).

Gott och väl. Det finns inget som hindrar att valen är hemliga även om de utförs elektroniskt. Faktum är att det är ganska enkelt att bygga ett sådant system, jag skulle rentav säga att det enda som egentligen krånglar till det är att det bör vara felsäkert (dvs kunna hantera att vissa av dess delar går sönder under drift). Detta eftersom man inte kommer kunna räkna med att det går att genomföra valet igen om maskinen skulle gå sönder under valdagen (efter att ett antal röster redan lagts). Utöver det lilla problemet, som visserligen är krångligt men på intet sätt olösligt, skulle konstruktion av en enkel röstmaskin mycket väl kunna lämpa sig som projektarbete för andra eller tredje årets datateknik- och systemvetarstuderande.

Varför är jag då emot att detta faktiskt görs? Problemet är tredelat - dels verifiering av tekniken, dels det faktum som ovan nämnts - att valen i Sverige är, eller i alla fall borde vara, hemliga. Även om det i praktiken idag ibland går att skönja hur enstaka antagligen röstat så går det inte att göra i större skala. Slutligen så finns det ett problem med att garantera medborgarnas tillit till systemen.

Till den första punkten: verifiering. Hur vet man att röstningssystemet verkligen fungerar korrekt? Små fel i mjukvara, s.k. buggar, kan leda till väldigt drastiska konsekvenser. Kort sagt, de är icke-linjära och icke-kontinuerliga och små ändringar i förutsättningar, till skillnad från de flesta fysiska system, kan ändra systemets beteende drastiskt.

Det är generellt väldigt svårt att garantera felfrihet i mjukvarusystem. Testning är naturligtvis en självklarhet, men det enda man egentligen kan visa med testning är att de buggar som finns kvar inte hittats än. Formella metoder skulle kunna vara en approach men området är inte särskilt utvecklat än och det finns en risk att man flyttar komplexiteten från att programmera systemet till att skriva korrekta verifikationsvillkor. Ytterligare ett sätt är att slänga pengar på problemet: styrprogramvaran för rymdfärjan är otroligt dyr att utveckla, och så nära buggfrihet mänskligheten egentligen kommit. Fortfarande finns det någon enstaka bugg kvar i varje version.

Säkerhetskritiska fel i vanliga operativsystem och webbläsare är betydligt vanligare än så. I USA, där man redan använder röstmaskiner ganska utbrett, har man haft flera "intressanta" problem.

Problemet förvärras ytterligare av det faktum att många skulle kunna dra fördelar av att manipulera dem. Detta gäller inte på samma sätt för den stora merparten av den mjukvara vi använder. Om den som programmerar mjukvaran för tillverkaren av röstningssystemet skulle vilja föra in felaktig mjukvara med flit, finns det stora chanser att göra det. Det finns också en möjlighet att byta ut mjukvaran efter dess att röstmaskiner levererats. Att bekräfta att en röstmaskin verkligen kör rätt version av mjukvaran är något som man behöver vara expert för att kunna verifiera, bland annat eftersom en falsk mjukvara kan kamoufleras för att bete sig som en äkta vid enklare kontroller. Den holländska organisationen Wij Vertrouven Stemcomputer Niet har gjort ingående analyser av maskiner använda i holländska val. Det är inte uppmuntrande läsning...

I ovanstående resonemang har jag i viss mån utgått från att man använder dedikerade maskiner för röstningen. Dessa kan ändå kontrolleras av myndigheterna för att kontrollera att de inte manipulerats. Om man som Niklas föreslår istället väljer att genomföra valet på internet, tillkommer ytterligare problem. Körmiljön är helt okontrollerad - hur vet man att datorn inte innehåller trojaner, virus eller annan mjukvara som kan påverka röstningsprocessen? Hur säkerställer man att inte någon väljer att spionera på väljaren med program såsom NetBus? Hur vet man att någon inte startar en egen "valsajt" och använder attacker av typen man-in-the-middle (vilket vore en utmärkt strategi, exempelvis skulle man kunna "döda" en ansenlig andel av internetrösterna från motståndarens starkaste fäste och ersätta dem med egna)? Åtskilliga andra problem existerar för den som vill lära sig mer om nätverkssäkerhet, men förmodligen räcker denna smakpalett. Som jag ovan sa skulle antagligen andra- och tredjeårsstudenter inom relevanta områden klara av att konstruera ett röstsystem. Det skulle vara ett precis lika bra projekt för dem att året därefter, i samband med en kurs om datorsäkerhet, få plocka sönder sina egna och varandras projekt och hitta så många sätt som möjligt att få dem att lämna ett felaktigt resultat. Antalet lär vara stort.

Nästa problem är valhemligheten. Det finns system som utifrån sin beskrivning verkar upprätthålla den, exempelvis det estländska. Det är bara en liten detalj. Hur vet du att det verkligen fungerar så som beskrives? Det är inte alltid ens den som konstruerat ett system uttömmande kan beskriva hur det fungerar. Den som skrivit ett mjukvarusystem kan exempelvis sällan säkerställa att det verkligen inte finns några dolda bakdörar (tillagda av misstag eller med flit) i mjukvaran, som skulle kunna användas för att spionera på vad programmet gör. Den som är konspirationsteoretiskt lagd skulle även kunna påstå att beskrivningen av systemet inte är korrekt, exempelvis att den som konstruerat programmet har insyn i vilka röster som olika personer lägger även om beskrivningen säger annorlunda.

Vidare innebär valhemligheten rent tekniskt ett stort problem när det gäller att upptäcka när systemen av någon anledning ger ett felaktigt resultat (antingen på grund av buggar eller medvetna intrång). Antag att jag skulle bli den som tillverkar röstsystemet för Sverige. Det är ganska uppenbart att jag skulle gilla om Centerpartiet vann valet. När är Centerpartiets valresultat så uppseendeväckande att man börjar misstänka att jag begått valfusk genom att manipulera systemet? När Centerpartiet får 15%? 25? 75? 105!? Och om jag nu är skyldig till anklagelserna, hur kan man rimligen säkerställa att det var det jag faktiskt gjorde, och inte bara Centerpartiet som gjorde ett förvånansvärt bra val, eller en oavsiktlig bugg i mjukvaran som fick maskinen att "bara" ge ett felaktigt resultat?

Vi har nu ramlat över lite i den sista stora problematiken med elektroniska val - den medborgerliga tilliten till systemet. Ett valsystem är helt värdelöst om väljarna inte kan lita på att det fungerar som det ska. Farser som den då Bush valdes är definitivt inte önskvärda. Problemet är bara att alla elektroniska röstsystem är extremt svåra att kontrollera. Det krävs åtskilliga år på högskola för att ens kunna förstå koncepten som används för att bygga dessa system. För att vara till fullo kompetent att kontrollera dem (så gott det går) krävs det antagligen åtminstone kompetens motsvarande en doktorsgrad.

Jag ställer mig starkt frågande till om sådana kunskaper finns tillgängligt lokalt där valen genomförs. Framförallt, så finns det inte tillgängligt bland väljarna. En liten minoritet av den svenska befolkningen har en högskoleutbildning inom datateknik och förstår ens konceptuellt hur systemen egentligen fungerar. Det finns en enorm risk för misstro mot valsystemet om någon skulle påstå att det inte fungerat som det skulle. Antingen får vi en teknokrati istället för en demokrati, eller så riskerar samhället haverera.

Hypotetiskt skulle exempelvis Sverigedemokraterna efter det första elektroniska valet, då de inte lyckats kunna komma in i riksdagen, hävda att systemet inte fungerar som det ska och anklaga samtliga övriga partier samt Valmyndigheten för valfusk. Myndighetssverige skulle ha ytterst svårt att övertyga vanliga svenskar (som inte förstår hur tekniken fungerar) att så inte är fallet.

För att sammanfatta, så delar jag inte alls den formulering av kraven på ett valsystem som Niklas med sitt inlägg implicerar (att det ska vara bekvämt och enkelt att rösta). Flera andra krav är viktigare; jag vill påstå att denna prioritetsordning skulle kunna vara den riktiga:

1. Systemet ska vara enkelt att kontrollera, så att valfusk eller försök till valfusk är enkelt att upptäcka, eller om det ändå förekommer, i efterhand dess förekomst
2. Röstsammanräkningen ska vara korrekt
3. Systemet ska upprätthålla valhemligheten
4. Det ska vara bekvämt och enkelt att genomföra ett val, både för myndigheter och väljare

Elektroniska system klår dagens pappersröstning endast utan tvekan på den sista, lägst prioriterade, punkten. De är väsentligt svårare att kontrollera (dagens system förstås och skulle kontrolleras av lågstadieelever, medan elektroniska system kräver experter). Även om det är möjligt att göra elektroniska system som både upprätthåller valhemligheten och räknar rösterna korrekt, och dessutom på ett bättre sätt än dagens manuella lösning, är det svårt om inte omöjligt att verifiera att de utan tvivel gör så.

Till sist, med ovanstående resonemang motiverar jag att jag inte kan se någon som helst anledning till att fundera på att införa elektroniska val till Sveriges riksdag. Det har genomförts andra elektroniska val i Sverige, främst till studentkårsfullmäktige runt om i landet, men de håller betydligt lägre profil, så att intresset av valfusk av naturliga skäl är lägre. Att de systemen finns är alltså inte heller det ett argument för elektroniska allmänna val.

Uppdatering: Synd att jag inte hittade sidan tidigare, men bara för att så tydligt som möjligt illustrera min poäng, hänvisar jag till "The Obfuscated V Contest". En tävling i att skriva valfuskande rösträkningsprogram som ser så oskyldiga ut som möjligt...

Medlemsinitiativ

På uppmaning av bland andra Björn har följande medlemsinitiativ författats, som kommer att skickas iväg ikväll. Jag har förmodligen ett lite annorlunda förslag jämfört med övriga skribenter - dels tror jag inte det är möjligt att få hela riksdagsgruppen att ändra åsikter, dels vill jag undvika att liknande situationer uppkommer i framtiden.

Till Centerpartiets riksdagsgrupp

Medlemsinitiativ med anledning av den s.k. FRA-lagen

Några månader innan valet släppte Centerpartiet sitt öppenhetsmanifest. En av grundstenarna i detta dokument är ett avståndstagande från övervakning av medborgarna. Förslaget om en signalspaning i kabel omfattande all trafik som passerar landsgränsen nämns som ett exempel.

Detta förslag ligger nu på riksdagens bord för beslut. Förutom att förslaget skulle innebära ett stort ingrepp i privatlivet för i princip alla svenskar – precis som skrevs i öppenhetsmanifestet – finns det dessutom betydande tveksamheter om ett genomförande verkligen skulle leda till större chans att uppsnappa viktig underrättelseinformation. Den som vill kommunicera ostört torde inte ha några större problem att använda kryptering eller steganografi för att helt undvika sökfiltret. Eller så kan man sköta sin kommunikation över ett medium som FRA fortfarande inte kommer att ha rätt att signalspana i – till exempel vanlig brevpost.

Centerpartiets riksdagsgrupp, med bland annat Annie Johansson i täten, har jobbat hårt för att förbättra förslaget sedan förra omröstningen för drygt ett år sedan. Många anser dock att det fortfarande inte räcker, exempelvis är syftet med spaningen oklart då termen ”yttre hot”, vilket anges som en av huvudmåltavlorna för verksamheten, inte definierats tydligt. Det har heller inte tydliggjorts hur s.k. överskottsinformation kommer att användas.

Jag, och många med mig, anser att ett ja till lagen från Centerpartiet inte är förenligt med den centerpartistiska ideologin och därmed är ett svik såväl mot medlemmar, väljare samt övriga sympatisörer.

Med anledning av ovanstående föreslår jag

Att FRA-lagen, och kommande förslag i riksdagen som i ett brett lager av medlemskåren anses gå på tvärs med Centerpartiets grundläggande ideologi, uttalad i exempelvis i tidigare program eller stämmobeslut, och där liggande förslag visar betydande avvikelser från den åsiktslinje som tidigare presenterats, ska anses vara samvetsfrågor, d.v.s. fri röstning ska tillämpas.


Solna 080612

Magnus Persson
medlem Centerpartiet i Solna

Den som vill offra sin frihet för att uppnå säkerhet förtjänar varkendera

Så har debatten om FRA börjat igen, efter att ha legat i dvala i ett drygt år. Jag skrev redan i mars förra året om förslagets konflikt med grundlagen, och det är också tveksamt om det är förenligt med de mänskliga rättigheterna:

Artikel 12. Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Med tanke på att förslaget innebär genomsökning av all trafik som passerar landet, så är det svårt att påstå att FRA-sökningarna är godtyckliga. Samtidigt är det något som säger mig att en allomfattande övervakning av all personlig korrespondens inte var vad man i första hand tänkte sig när fördraget skrevs.

Allt det hade väl varit någorlunda godtagbart, om man säkert hade kunnat säga att förslaget verkligen kommer att få den avsedda effekten. Även med tanke på att FRA sedan något år är ägare till världens femte häftigaste superdator, så kan de realistiskt sett aldrig hitta alla meddelanden som döljs i kommunikationen mellan två ändpunkter. Problemet heter dels kryptering, dels steganografi. Om ett meddelande om ett nära förestående terrorangrepp ser ut som en bild på farmors födelsedagskalas; och det dessutom är krypterat, kommer det verkligen gå att hitta för FRA? Det är i varje fall de metoder som jag skulle använda om jag vore terrorist.

Eller så skulle jag skriva meddelandet i ett gammalt vanligt snigelpostbrev. Sådana är det som bekant ingen som avlyssnar. Faktum är att om förespråkarna för FRA-lagen skulle vara riktigt konsekventa, skulle de föreslå införandet av en massiv brevcensur för all utlandspost, dessutom stickprovsanalyser på vissa inrikessträckor (man har i alla fall alldeles riktigt förstått att det inte finns någon naturlag som tvingar terroristgrupper att dela upp sig i flera länder).

Jag misstänker att det rentav kommer att bli svårare att hitta terrorister med förändringen, eftersom de kommer vara mer medvetna om att de övervakas. Vidare så kan man aldrig helt förlita sig på teknik - ett av de allra största terrordåden på senare år, 11:e september, gick helt oupptäckt eftersom USA förlitade sig på teknisk spaning. Sådan har ofta svårt att hitta "sovande celler" som utåt sett inte alls synliggör sitt syfte.

Fler skriver klokt, så jag väljer därför att hålla detta inlägg kort. Läs mer klokt som skrivits av Markus, Johan, Erik, Sanna samt Henrik, samt gå på demonstrationen på Mynttorget imorgon måndag kl. 12. Själv kommer jag tyvärr vara upptagen så demonstrera gärna lite åt mig också!

Jubileum

Ikväll firade Centerpartiet i Solna/Sundbyberg 50 års jubileum. Detta firades med en riktigt delikat festmåltid tillsammans, mycket trevligt. Och väldigt trevligt att bara träffas (bland annat Magnus och Martin) och snacka om annat än nära förestående kommunpolitik. Man borde ha fler gemensamma fester i partigrupperna...

LO fortsätter den politiska kampen

Jag vill bara passa på att gratulera LO till sin lyckade brevkampanj. Det är ju ett alldeles utmärkt sätt att kampanja på! </sarkasm>

Att brevet är fullt med felaktigheter är väl egentligen bara en liten bisak. Konstigt nog skickade man inte ut motsvarande brev till de socialdemokratiska riksdagsledamöternas grannar förra året. Förslagen kommer ju i mångt och mycket från (s)-märkta Anna Hedborg. Trots att LO mer är groupies till sossarna än ett fackförbund, och antalet anställda i traditionella "arbetaryrken" minskar, så undrar man varför medlemstalet går utför. Jag är inte riktigt lika förvånad...

Rekordkort möte i nämnden

Idag var det möte med Miljö- och hälsoskyddsnämnden, ett rekordkort sådant. Det tog bara en halv timme. Det är väl förvisso inte så förvånande, när det enda som stod på dagordningen var några informationsärenden (bland annat om miljöutredningen som gjordes i början på året) och delårsrapporten. Hade det inte varit för att delårsrapporten måste tas i nämnden för att skickas vidare hade mötesbehovet varit begränsat.

Parallell blogg startad

Eftersom jag tycker att det är kul att laga mat, men recept inte riktigt passar in på den här bloggen, har jag bestämt mig för att starta en parallell matblogg. Välkommen in på studentkocken.blogspot.com, där jag kommer samla matrecept på god, billig samt lättlagad mat, med andra ord perfekt studentkäk.

Äntligen bygger SJ ut tågflottan

Äntligen satsar SJ på att utöka tågflottan! Det senaste året har tågen mellan Stockholm och Göteborg blivit alltmer fullbokade, och eftersom jag åkt sträckan främst på respopulära dagar som fredagar och söndagar så har det varit sällan som det funnits överkomliga biljetter att köpa. SJ har helt enkelt slått sig slätt i konkurrensen med flyget prismässigt, vilket knappast har varit något som miljön tjänar på.

När man nu köper in nya Regina-tåg till linjerna mot Värmland och Dalarna så betyder det att fler kommer kunna ta tåget mellan Stockholm och Göteborg, eftersom det går att köra dubbelkopplade tågset med de frigjorda X2000-tågen. Det är ett effektivt sätt att till viss del utöka totalkapaciteten på banan. Med tanke på tågets ökade popularitet kommer det behövas.

På lång sikt lär det dock inte räcka att SJ köper nya tåg. Man bör börja fundera på att utöka spårkapaciteten i Sydsverige, man ligger nära kapacitetstaket för såväl person- som godstrafik. Ett sätt skulle kunna vara att börja planera Götalandsbanan och Europakorridoren (i vart fall delen Jönköping-Helsingborg) redan nu. När resande med flyg och bil kommer minska på grund av ökande bränslekostnader finns det större anledning att satsa på järnvägen - ett bra sätt att gynna både klimatet och näringslivet är att bygga ut de klimatvänligaste kommunikationerna vi har i Sverige.

Naturligtvis bör också de företag som så vill få ta upp konkurrensen med SJ. När företag vill och skulle kunna köra ännu fler tågset mellan våra två största städer, kan jag inte förstå varför inte. Så länge det finns plats på spåren lär det bara vara resenärerna som tjänar på det, genom att kunna välja på fler avgångar.

Manifestation till stöd för rätt till vård för papperslösa

Efter att ha haft efterstämmoträff med CUF i Stockholm idag så har jag hunnit med att manifestera på stan också. Rätten till vård för papperslösa var det som stod på agendan. Bland annat Magnus Andersson (på bilden) talade, men även flera andra - bland andra Jytte Guteland. Totalt sett fanns talarrepresentanter för alla riksdagspartier utom Moderaterna och Kristdemokraterna, och dessutom för flera intresseorganisationer.

Edit: TV4-Nyheterna rapporterade.

Doktorand nästa?

Om du är sugen på att forska i samma forskargrupp som mig så pågår för tillfället rekryteringen av ytterligare en doktorand i vår forskargrupp. Är du intresserad av inbyggda system och specifikt modellbaserad utveckling så är det bara att söka!

Synd att semestern redan är planerad...

Lite synd är det att jag redan planerat semestern. Annars hade man ju kunnat åka på en liten spontantripp till Chicago. Nu är det inte aktuellt, jag har redan planerat att åka ner till västkusten över midsommar och kommer inte ha min egentligen semesterledighet förrän en hel månad senare, men min namne kommer säkerligen att vara mäkta lycklig över att ha skaffat sig en billig utlandsresa.

A-kassan är redan halvobligatorisk

Nu kom då a-kasseförslaget jag tidigare dissat rejält. Media är naturligtvis också på när det stormar, förslaget kritiseras från nästan alla håll och liknas vid en rejäl skattehöjning. Den enda som jag hittar som egentligen har något positivt att säga om förslaget är Johan Pettersson - fast trots att han i normala fall brukar vara väldigt beläst och kunnig börjar jag nästan undra om han inte tar lite fel i det här fallet.

A-kassan är nämligen inte alls helt frivillig idag, som hans inlägg verkar implicera. Grundbeloppet (max 320 kr/vardag) får du nämligen även om du inte är medlem i någon a-kassa. Eftersom den allra största delen av a-kassan, även den frivilliga delen av den, redan idag finansieras med skattemedel, är det inte heller frivilligt att betala för a-kassan. Kort sagt, det lagda förslaget är ett av få sätt att göra a-kassan ännu mer obligatorisk än den redan är.

Som jag skrivit i tidigare inlägg i ämnet, så finns det egentligen bara två systemutformningar som i längden är logiska: det ena alternativet är att vi inför ett grundtrygghetssystem där arbetslöshetsersättningen är densamma oavsett tidigare inkomst; den som önskar högre ersättning än så tvingas ta en privat försäkring. Det andra alternativet, för den som föredrar statliga lösningar, är att helt förstatliga a-kassan och ta ansvaret bort för myndighetsutövandet från fackföreningarna. Då skulle också rimligtvis hela finansieringen gå direkt via skattesedeln, istället som idag via medborgarnas lönekonton och bankgirobetalningar.

Läs också gärna Martin, Bassem eller Tommy om samma ämne.

Uppdatering: Replik från Johan.

Bägge mina hemkommuner i topp i företagsklimat

Jag har inte så mycket tid på mig att skriva, men noterar ändå att Svenskt Näringsliv släppt sin kommunranking över företagsvänlighet idag. Resultatet är lysande för bägge mina hemkommuner. Solna toppar, och Laholm fortsätter klättringen uppåt och slutar på trettonde plats. Kul!

Centerpartiet stödjer ett inhumant lagförslag

Korkade regeringsförslag verkar det inte råda brist på för tillfället, förutom det förslag jag nyss skrev om finns även ett förslag om att sluta ge vård till papperslösa, exempelvis gömda flyktingar. Detta är så inhumant så att det inte är sant. Den som är papperslös är sällan den som har stora möjligheter att påverka sin situation själv. Det förstår även Maciej Zaremba, och som vanligt när han skriver i DN så är det ord och inga visor som det handlar om. Maciejs argumentation sågar förslaget i höjd med fotknölarna.

Jag håller helt och hållet med honom, och därför är det extra glädjande att CUF under stämman förrförra veckan i Jönköping tog ett beslut om att även papperslösa ska ha rätt att få vård när de befinner sig i Sverige. Glädjande! Tyvärr håller vårt moderparti inte riktigt med oss, utan är ett av de partier som står bakom förslaget. Hur vi kan tycka så kan jag inte förstå och än mindre acceptera. Förslaget är helt enkelt inhumant, och är inte värdigt ett parti som säger sig vilja vara öppet. Gör om, gör rätt! Låt moderaterna driva förslaget själva, och låt oss hoppas på att de antingen misslyckas med att driva igenom det eller ännu hellre, gör slut på sina interna stridigheter i frågan (alla håller inte heller i det partiet med om förslaget) genom att dra tillbaka idén.

Läs även Oscar Fredriksson, Johan Hedin på Stureplanscenterns blogg, Nermin Bunyemen samt Dagens Medicin som intervjuat Gustav Andersson, stockholmskt landstingsråd.

Stoppa förslaget om obligatoriskt a-kassemedlemskap i pappersåtervinningen

Via Ledarbloggens PJ Anders Linder uppmärksammas jag på en artikel i GP om det kommande förslaget om obligatorisk a-kassa. Jag kan bara konstatera att jag håller med Edvin och Mary; förslaget hör hemma i pappersåtervinningen.

Att i praktiken tvinga medborgare att gå med i intresseorganisationer (visserligen kommer det finnas ett statligt alternativ men som förslaget ser ut så är det så gott som tre gånger högre än exempelvis AEA:s avgift) är helt enkelt inte acceptabelt med tanke på föreningsfriheten.

Vidare är det ganska uppenbart att de som valt att ställa sig utanför a-kassesystemet har föga lust att betala till det (att man ändå implicit betalar dess största del via skattsedeln vet man kanske inte ens alltid om). Om regeringen går vidare med förslaget så gör man inget annat än omyndigförklarar dessa människor genom att skriva dem på näsan: "Du klarar inte av att besluta över ditt egna liv".

Det finns flera legitima anledningar att inte vilja vara med: som företagare får man inte rätt till ersättning så länge företaget drivs aktivt. Den som har intresse av att studera skriver kanske in sig på högskolan den stund man avskedas, och ytterligare andra kan tycka att man inte har behov av mer trygghet än den allmänna grundförsäkringen erbjuder. Dessutom kanske man jobbar inom ett bristyrke eller av andra anledningar löper ytterligt liten risk att bli arbetslös.

Nej, om alliansen nu tycker att det är så viktigt med en obligatorisk a-kassa så finns det bara ett rimligt sätt att genomföra en sådan reform på: genom att helt förstatliga a-kassan, och låta den skötas av Försäkringskassan eller någon annan myndighet. Inte ens sossarna har tidigare varit intresserade av detta, vilket är en ganska tydlig indikation på om ett sådant förslag är vettigt eller inte...

Uppdatering: Jag tänkte väl att jag bloggat om samma ämne tidigare, och via det inlägget kan jag konstatera att även Gustav Andersson hojtar bifall till min åsikt.

Quarnevalen

Tyvärr missade jag Cortègen, men idag var det i alla fall dags för Quarnevalen istället. Vädret var strålande, och trevligt. Jag hade promenerat ner till Sveavägen och där bjöds det på det ena studentikosa skämtet efter det andra. Jag nöjer mig med att lägga ut en enda bild, på en etanoldriven bil. Om det är svårt att se så består etanoldriften av ölplattorna som hänger framför studenterna som drar hela ekipaget...

Nämndsmöte igår

Igår var jag på andra mötet med Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Eftersom det gått ett bra tag sedan det förra, som var i februari (marsmötet blev inställt och aprilmötet framflyttat en vecka till igår). Som bäddat för ett extra långt möte! Trots allt blev möteslängden högst ordinär, trots flera kontroversiella punkter. Kanske var det det vackra vädret ute som dämpade debattlustan? I stort sett samtliga beslutspunkter på dagordningen gick igenom efter i princip ingen debatt alls, endast förslagsställande och röstning.

Första punkten ut var ett informationsärende - om livsmedelstillsynen i Solna. Inspektörerna hade gjort oanmälda inspektioner hos 15 restauranger i Solna. Resultatet var en besvikelse. Bara två av femton klarade sig helt utan anmärkning, och flera drog på sig flera allvarliga anmärkningar. Rapporten finns tyvärr inte ute på nätet än, men när den kommer är det nummer 3/08. Helt klart en av nackdelarna med att sitta i nämnden med ansvar för livsmedelskontrollen - man blir smärtsamt medveten om hur maten man äter ute egentligen hanterats tidigare.

I övrigt beslutades om inriktning för miljöpriset. Årets pris kommer att gå till någon organisation som främjat miljövänligt byggande. Även miljöstipendiets inriktning klubbades, och det blir som tidigare till bostadsrättsföreningar som vill genomföra miljöinsatser.

Ett par småärenden senare diskuterades nämndens övertag av ansvaret för energi- och klimatrådgivningen, och ett tillfälligt miljöprogram för Solna, gällande bara under 2009, antogs. Miljöpartiets Peter Larsson tyckte programmet var väl tunt - och även om det är det, så kompletteras det ju av det tidigare programmet och ska ersättas av ett nytt kommande år.

Sedan följde information om de miljöprojekt i samarbete med näringslivet som kommer ordnas i Solna. Den som är intresserad bör delta i frukostseminariet den 13 maj som jag berättat om tidigare. Idag är sista anmälningsdagen så anmäl dig omgående om du är intresserad!

Slutligen följde ett antal planärenden. Det som är kontroversiellast är antagligen det om området där Huvudstatvätten idag ligger, precis vid Ulvsundasjöns strand. Det är naturligtvis inte ett optimalt ställe att lägga industriell verksamhet på. Den senaste detaljplanen, från 60-talet, säger att området ska vara park, men det har inte direkt varit en högprioriterad fråga de senaste 40 åren (det har funnits gott om tid att lösa ut nuvarande ägaren av marken; gissningsvis handlar det idag om tvåsiffriga miljonbelopp). Majoriteten kompletterade yttrandet från tjänstemännen, som sa att förstahandsvalet egentligen var att genomföra parkplanerna, med lämpliga åtgärder om man ändå bygger på platsen. Som det ser ut i dagens politiska realitet i Solna är det helt enkelt inte aktuellt att genomföra parkplanerna, och att låta byggplaner gå igenom på platsen utan att begränsa byggplanerna så att de inkräktar så lite som möjligt på friluftsliv och miljö som möjligt, är helt enkelt inte rimligt.

Det sista ärendet var ett beslut om upphandling av konsulttjänster inför arbetet med den nya miljöplanen. Efter ett kortare möte än väntat promenerade jag hem.

Att skrapa på ytan?

Hur bra koll har man om man kampanjar mot marknadskonkurrens på spårtrafik med en avskräckande bild...

...som visar ett statligt monopolföretags lok?

CUF-stämmobloggen

Fick reda på av Johan att han driver en stämmoblogg från årets CUF-stämma. Det hade jag missat! Den som vill följa besluten från stämman kan gärna läsa där.

Grattis till nya FS

Ett snabbt grattis innan förbundsfesten till de nyvalda i CUF:s nya förbundsstyrelse: Rickard, Karl samt Elisabeth (som bloggar hos CUF Göteborg. Ni gör säkerligen ett bra jobb under året som kommer!

CUF-stämma, update

Dagens längsta debatt har nyligen avslutats, och en hård debatt har hållits mellan olika falanger i föräldraförsäkringsfrågan. Inte mindre än fyra huvudförslag har funnits: att ha det som idag, att helt fördela ledigheten bland vårdnadshavarna, att ha en tredelad föräldraförsäkring varav en del gemensamt fritt valbar, samt slutligen, ett totalt avskaffande (och eventuellt någon helt annorlunda utformad lösning istället för dagens).

Följden blev naturligtvis en hård votering, där slutkandidaterna till sist var dagens system och det isländska, tredelade. Voteringen slutade 40 lika! Efter en kort kontroll av vad stadgarna säger i frågan, slutade frågan till sist med att rösterna räknades igen. Uppenbarligen var det två personer som bestämde sig för att ändra sina röster när de räknades om - då var det nämligen 42 röster för ett tredelat system och 38 för dagens.

Sossereklam - för mig en smärre kulturkrock

För några dagar sedan ramlade ett reklambrev ner i min brevlåda från sossarna, som . Kulturkrocken är total. Ämnet för mejlet är "Vi vill ha din röst. Helst varje dag", och innehållet kan beses nedan (klicka på bilden för en fullstor kopia).



Vari ligger då kulturkrocken? Sossarna vill i sitt meddelande ha fler röster, och fler supportrar. Men man glömmer helt bort att påpeka att de nya medlemmarna man vill ha ska engagera sig också. Eller glömde man inte? Det är svårt att avgöra när man kommer från en partikultur där det mer eller mindre förutsätts att man ska engagera sig, och också påverka partiets värderingar i övrigt; där en åsikt aldrig är självskriven utan även kan kritiseras av nyblivna medlemmar.

Uppdatering: Läs även Sanna Raymans inlägg i ungefär samma ärende.

Miljöprojektseminarium i Solna

Jag vill tipsa om ett miljöseminarium (PDF-inbjudan här) morgonen den 13 maj i Solna stadshus, där man kommer att berätta om en del av de miljöprojekt som Solna stad driver tillsammans med Solnaföretagen. Tyvärr är jag själv bortrest samma dag, men vill gärna vidarebefordra inbjudan till tilldragelsen för eventuella övriga intresserade.

Såga ner andras träd - ett himla oskick!

Vid upprepade tillfällen i vår har flera tillfällen träd på kommunal mark fällts av privatpersoner. Det är inte bara olagligt, det är dessutom ett ohyggligt oskick. Man kan bara hoppas att de skyldiga som sabbat utemiljön för oss andra så småningom kommer få sitt straff.

Det verkliga hotet mot demokratin

Att vi i CUF valt att, som varje annat år, inleda vår stämma med en demonstration, har ju som bekant upprört en del männi(s)kor. Men att demonstrera kan aldrig vara ett hot mot demokratin - att demonstrera är i själva verket ett av de mest praktiska sätt att genomföra demokrati på som finns.

Nej, det verkliga hotet mot demokratin är att en del människor väljer att ta till våld och hot för att stoppa den som har en avvikande åsikt. Hade man gett sig på någon mindre kaxig organisation än CUF hade man kanske lyckats i sitt uppsåt att tysta debatten.

För den som undrar så är demonstrationsfriheten en av själva grundstenarna i demokratin. Bara för att almanackan visar att det är den första maj så upphör inte den rättigheten; det är bara då medborgare är oense rätten att yttra avvikande åsikter egentligen behövs. Den som tycker att CUF inte har någon rätt att demonstrera samma dag som Socialdemokraterna bör hellre ta den diskussionen med Justitieombudsmannen. För inte ens pissiga centerpartister, som bara kallas nyliberaler av de som befinner sig till vänster om mittsocialdemokrater, har rätt att demonstrera 1 maj. Även de som är så ultraliberala att de själva kallar sig nyliberaler har det. Till och med i direkt anslutning till sossarnas huvuddemonstration...

PS; Stämmouppdatering: Idéprogrammet blev nyligen genomklubbat efter endast en halv timmes förhandlingar (planerad tid var fram till lunch!), med endast smärre ändringar.

Trevlig valborg!

Jag vill önska alla läsare trevlig valborg med en bild från valborgsbrasan på Hagalund (sorry för bildkvalitén, mobilkamera...). Tyvärr var det blåsigt och kallt, så brasan tog sig aldrig ordentligt. Dessutom var storleken mindre än normalt eftersom någon eldat på den i förtid.

Imorgon beger jag mig till CUF:s förbundsstämma. Jag kommer att dyka upp lite senare än de flesta, en dag in i arrangemanget. Det kändes mindre stressigt att ha en knapp dag ledigt innan jag åker.

Skyll dig själv?

Antingen börjar jag bli gammal (jag har ju ändå passerat de 25 år som verkar vara den magiska gränsen i undersökningen), eller så kanske framtidens ungdomar kommer skylla bankrån på bankkassörskan, inbrott på lägenhetsinnehavare och cykelstölder på cykelägare?

Nä, bara gärningsmannen är skyldig till ett brott, även när det är en våldtäkt. Även om den drabbade hade betett sig annorlunda hade det förmodligen i det långa loppet inte hindrat något alls. Varför våldtäkter av en del ses så annorlunda har jag svårt att förstå.

Skattad till döds?

Enligt en artikel i DI så har en forskningsrapport visat att skattesystemet går så långt att det till och med påverkar det ögonblick vi dör i - när arvsskatten avskaffades var det betydligt färre som dog strax innan reformen än det normalt gör. Scary! Det som är mest konstigt är väl egentligen vilken den medicinska förklaringen till fenomenet är?

Tillbaka i Sverige

... efter en knapp vecka utomlands. Just nu är jag hemhemma hos mina föräldrar - helgen har spenderats till största delen i kyrkor - idag har mina tvillingkusiner konfirmerats och imorgon är det min lillebrors tur. Egentligen var det meningen att jag skulle hunnit med en inflyttningsfest ikväll också, men den hade visst blivit inställd.

Dessutom noterar jag att veckan inte varit händelselös. Först och främst har marknadshyrorna (eller snarare pseudomarknadshyror) diskuterats, sedan kommer Centerpartiet med ett förslag om höjt studiemedel och slopat fribelopp, och slutligen noterar jag via bland annat Annie och Magnus att Centerpartiet nu lanserat www.framtidsdialogen.se. Det ska bli spännande att se vad den satsningen leder till.

Gårdagens övning - framtidens upphovsrätt?

Igår roade jag mig med att gå på ett seminarium av Centerpartiet - ämnet för dagen var hur upphovsrätten kommer att se ut år 2030. Intressant ämne, minst sagt, och egentligen borde man nog ha lagt åtminstone ytterligare en timma på schemat (debatten fortsatte ett bra tag efteråt när Henrik Pontén, Martin Rolinski och jag stötte på en Ung Piratare som varit på seminariet på vägen hem i tunnelbanan. En kort sammanfattning finns på centerpartiet.se, men en längre finns hos Johan Linander. Man utlovade också att det så småningom kommer att komma videoinspelning av hela tilldragelsen att läggas upp på nätet, och när det händer kommer jag att uppdatera detta inlägg med en länk dit.

Att trampa i klaveret

Ett kort och enkelt litet råd till en viss SSU-ombudsman. Ska man realisera Godwins lag så måste man inte göra det i det allra första debattinlägget. Det går bra att vänta till inlägg nummer två också...

Och nej, även om Israel sannerligen kanske inte är världens bästa stat ska man inte överdriva, det hade gått utmärkt att kritisera Fredrick utan slag under bältet. Men eftersom debatten inleddes som den ändå gjordes så tror jag inte direkt saklig debatt var ett mål man var ute efter...

Som man ropar får man svar

"Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn, samt statistik."
(Benjamin Disraeli)

Ovanstående citat är viktigt att beakta när man läser om statistik i tidningen. Den journalist som inte ordentligt faktagranskar sitt material riskerar att publicera nyheter som den här. Under förevändningen att vara en saklig undersökning har man ställt nästan uteslutande ledande frågor. Visserligen är själva undersökningen inte fullt lika ovetenskaplig som Aftonbladets rapportering av densamma (för att inte tala om Vänstertidningen Flamman), men det är i alla fall inte bra.

Ett stort antal av frågorna görs nämligen enligt flera antaganden som inte alls nödvändigt är sanna:

1. Höjning av skattesatsen innebär ökade skatteintäkter (någon borde upplysa SKL och Synovate om Lafferkurvan)


2. Ökade skatteintäkter skulle leda till ökade satsningar på det aktuella området (olika för olika frågor)


3. Ökade ekonomiska satsningar på ett visst område leder till ökad kvalitet (vilket kanske inte alls är ett måste - i alla fall i vissa områden finns det en övre gräns för möjlig kvalitet)


4. Det går inte att sänka både skatter och höja välfärden. Med tanke på att den allt överskuggande delen av skatterna inte används för att finansiera välfärdstjänster är detta ett av de allra mest iögonfallande påståendena.


5. Slutligen, ett antagande som visserligen bara är implicit, men nog så viktigt: Processen skulle vara kostnadseffektiv. Om bara en av 100 nya skattekronor skulle gå till det uppgivna syftet - så uppfylls fortfarande frågeställningens förutsättningar - men skulle svaren fortfarande vara desamma?

Kort sagt, inget annat än ovetenskapligt och vilseledande. Jag skulle kunna få precis samma procentsatser i en undersökning om sänkta skatter, men genom att ställa frågor som är ledande åt andra hållet.

Vänsterpartiet: Städare är höginkomsttagare

Alliansen annonserar tredje steget i jobbskatteavdraget idag, men det är inte om det den här bloggposten handlar om. Ohly replikerar nämligen med att det bara gynnar den som har en marginalskatt, och låginkomsttagare har ingen marginalskatt. Det är en förvånande definition som Vänsterpartiet har. Att en amatörblogg gör samma misstag är förståeligt, men även de blir snabbt tillrättavisade. Alla som betalar (löne)skatt har nämligen också en marginalskatt. Följden blir att alla som tjänar mer än grundavdraget, runt 1 500 kr i månaden, inte är lågavlönade; de är medelinkomsttagare, eftersom de tjänat på jobbavdraget. Om man kan anses vara medelinkomsttagare med en månadslön så låg, kan jag inte annat än dra slutsatsen att Vänsterpartiet anser att städare, som tjänar det tiodubbla, är högavlönade.

Uppdatering: Jinge håller visst med: "Eller kan det vara så illa att ingen i regeringen vet att låginkomsttagare inte betalar någon marginalskatt?"

Twingly på centerpartiet.se

Idag lanserades Twingly på centerpartiet.se. Nya sidor kommer att innehålla länkar till kommenterande bloggare. Trevligt! Det är få partier som är så kaxiga att de kan tänka sig att lägga till länkar direkt till sina kritiker, men Centerpartiet har självförtroendet att göra det.

Lästips

Jag vill tipsa om Björn Pedersens debattartikel i Expressen, där han ger en kort översikt över argumenten mot ett generellt barnbidrag ur en liberal synvinkel. Läsvärt!

Uppdatering: Precis lika läsvärt är Gustav Anderssons svar. Frågan är definitivt inte självklar, och det finns också ett par medelvägar. Oavsett är det bra att Björn provocerar i debatten - ingendera ståndpunkten är egentligen helt självklart motiverad.

Creds till Miljöpartiet

Det är inte så mycket att säga. Creds till Miljöpartiet för en öppen världssyn och solidaritet med människor i omvärlden. Me like!

Fast alla tycker ju inte beslutet är lika bra. "Hänsynslöst och ologiskt" säger Bill, "försämrade villkor" säger Bull, och Måns håller förstås med.

Finns det någon svensk som inte ska vara bidragsberoende?

Med anledning av sossarnas senaste påhitt vill jag bara ställa en enda öppen fråga till alla socialdemokrater som ändå läser min blogg: Finns det någon kategori svenskar som ni inte anser ska försörjas av bidrag? I så fall, vem eller vilka är det, rent konkret?

Ur led är tiden

Om man inte fick en vit jul verkar man ju alltid kunna hoppas på en vit påsk. Så här mycket snö vet jag inte ens riktigt när jag såg hemma hos mina föräldrar senast...

Sossarna skeptiska till demokrati?

Demonstrations- och yttrandefrihet är en mycket viktig del av demokratin. Det är en ganska allmänt spridd åsikt. Fast alla håller inte riktigt med - Peter Persson, opposition(s)råd i Jönköpings kommun, är ett exempel. Demonstrationsfrihet ska inte gälla centerpartister. I varje fall inte de centerpartister som råkar förlägga sina möten i Jönköping den första maj. Det är egentligen ganska uppseendeväckande att den åsikten finns. Inte ens nazister som vill demonstrera på nationaldagen brukar hindras från detta...

Ett deprimerande forskningsframsteg

Forskare i Tjeckien har gjort en deprimerande upptäckt: Forskares produktivitet (mätt i antal publiceringar och citeringar) uppvisar en negativ korrelation till mängden drucken öl. Kort sagt, om jag ska fortsätta njuta av öl regelbundet, så är det möjligtvis i form av en gravöl över min eventuella framtida forskarkarriär...

Underkänt språktest för språklagsutredningen.

Språklagsutredningen presenterade i förrgår resultatet av sin utredning. Som doktorand på KTH och därmed inom den svenska forskningen kan jag bara konstatera att förslagen verkar helt utan kontakt med verkligheten, i alla fall inom forskningsvärlden. Svenskan riskerar inte att förlora i domän inom forskning och högre utbildning, som det sägs i artiklarna, den har redan gjort det. För decennier sedan! Inom mitt forskningsområde, mekatronik, är det i princip bara engelska som används, om det så är till artiklar, doktorsavhandlingar eller vad det än är. Avhandlingar har ofta inte ens en svensk sammanfattning. Mitt exjobb skrev jag visserligen på svenska men jag fick lägga rejäl möda bara på att hitta lämpliga ordval, eftersom de enda som egentligen existerade inom området antingen var på engelska eller av jargongkaraktär.

Faktum är att nästan alla mindre språk inom de flesta forskningsområden redan tappat mycket av sin status. Inte ens tyskan, ett världsspråk, har en internationell bäring mer än inom vissa områden (ett exempel är tydligen växellådor - andra doktorander på institutionen har klagat på att allt intressant inom det området visst är skrivet på tyska). Annars är egentligen fransmännen de enda som försöker upprätthålla någon illusion om att deras egna språk fortfarande är relevanta.

Varför har det då blivit så? Svaret är enkelt - att skriva om forskning på svenska inom mekatronikområdet är helt ointressant. Den allra största delen av publiken finns utomlands, och de tenderar av någon konstig anledning inte vara enormt bra på svenska. Även om det för oss svenskar, givet etablerade svenska uttryck, skulle vara något enklare att skriva på svenska, så är det helt enkelt inte intressant. Dessutom tillkommer problemet att forskningen i Sverige inte alls utförs endast av svenskar. I min forskningsgrupp så är kinesiska ett nästan lika stort modersmål som svenska, och även tyska, urdu samt spanska är just nu representerade. Faktum är att användande av svenska, när det ändå förekommit, har visat sig mest bli ett hinder, när personer som inte pratar svenska försöker bedriva forskning baserad på tidigare projekt som främst dokumenterats på svenska. Kort sagt, det enda helt gemensamma språk vi har i min forskargrupp är engelska. Även om det är en målsättning att alla permanenta medlemmar i forskargruppen ska lära sig svenska tar det ett tag, så svenskan är inte alls lika användbar. Att genomdriva utredningens ambitioner om att återupprätta svenskans status inom forskningen är helt enkelt totalt motstridigt mot utvecklingen att allt fler internationella studenter, doktorander och forskare verkar i Sverige.

Nej, fokus i utredningen är helt fel, i varje fall för forskarvärlden. Jag kan förstå att alla myndighetskontakter ska kunna göras på svenska, och jag är helt för att man ska undvika användande av svengelska uttryck i svensk text i onödan, men att kräva att jag, som representant för Sverige i mitt EU-projekt, ska prata svenska, är bara löjligt. Jag pratar ju inte ens svenska mer än hälften av tiden i min egen forskargrupp! När det gäller teknik- och medicinforskningen så ska man nog vara nöjd med krav på att sammanfattningar finns på svenska. Dessutom är det faktum att forskning är tillgänglig på svenska inte alls någon garanti att den går att förstå för lekmän...

Klöver torn

Bättre sent än aldrig! Det har gått några dagar nu sedan Centerpartiet i Stockholm lanserade förslaget om Trifoliumskrapan, en tredubbel skrapa på 200 meter, tänkt att läggas på en överdäckning av spårområdet norr om centralstationen samt Klarastrandsleden, men jag tar mig ändå friheten att skriva några kommentarer.

Jag kan redan nu lova alla läsare att sannolikheten att projektet verkligen blir av antagligen är ganska minimal. Hur många tidiga arkitektförslag förblir oförändrade egentligen? Precis. Dessutom är väl sannolikheten att ett miljardprojekt med ett namn som rimligtvis endast kan appellera till Centerpartiet, LRF och 4H, verkligen blir till på riktigt kanske inte är enorm.

Men utspelet från Per med flera är ändå välbehövligt. Arkitekturdebatten i Stockholm är förvånansvärt lik den laholmska. Skillnaden är bara att i Laholm är det femvåningshus som är brinnande facklor i debatten, i Stockholm är det femtonvåningshus. Jag skulle hoppas att de som kritiserar förslaget inte gör det genom att säga "Nej, det här vill vi inte ha", utan genom att säga "Nja, vi vill hellre ha det här istället". Annars blir resultatet bara att inget någonsin får ändras.

Det är ingen tvekan om att det sätt Stockholm är byggt på missgynnar utnyttjande av kollektivtrafiken. De höga husen ligger långt ut från centrum. Rimligtvis borde ju de höga husen ligga nära kollektivtrafiken så att det blir lätt att ta sig till och från dem - titta på London! Förutom finanscentret i Docklands så är det väldigt få höga hus som inte är i stort sett solitärer eller åtminstone till största delen omges av halvhöga hus. Och de ligger allihop precis bredvid en tunnelbaneuppgång...

Det område där förslaget lade Trifoliumskrapan, strax norr om centralstationen, är utan tvekan ett av de bästa lägena i Stockholm. Det är promenadavstånd inte bara till kollektivtrafik i form av tunnelbana och pendeltåg, utan även till SJ:s rikstrafik och Arlanda Express. Att utnyttja den marken till en bangård är uppseendeväckande när man redan diskuterar överdäckning av bland annat norra stationsområdet, som är ett annat liknande, om än inte riktigt lika centralt, område.

Nu tar vi sikte mot Belgien istället?

Egentligen borde jag ge en längre kommentar till det faktum att skattetrycket i Danmark nu gått om det svenska, men jag nöjer mig med att gratulera regeringen till att se till att vi förlorat den nesliga världsmästarposten, och uppmanar till att ignorera de danska flåsen i nacken. Nu gäller det att sikta på att ta sig ner till belgisk nivå istället, kanske till och med försöka passera Frankrike så att vi hamnar utanför pallen i skattetrycksligan. Att ha den nästhögsta skattekvoten i världen är väl egentligen bara något att skryta med om man är kommunist. Värt att notera är också att den nivån som Frankrike ligger på (ca 45%) fortfarande är betydligt högre än den Sverige hade när Erlander var statsminister (17,2% när han valdes, 39,4% när han avgick).

Mona pratar tvärtomspråket

Mona (S)ahlin kommer med ett förslag om att staten ska kommendera nyanlända flyktingar till en viss bostadsort. Intressant är att hon inte vill kalla det "kommunarrest" trots att det är precis vad det i praktiken är. Nyspråket frodas! Det är klart att det inte är fördelaktigt att kalla förslaget vad det är för Socialdemokraterna - de som torde bli gladast över det är Sverigedemokrater.

Tyvärr är inte den dåliga beskrivningen av förslaget det värsta. Tyvärr är Socialdemokraterna i och med förslaget farligt nära vad som är acceptabelt med hänsyn till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, närmare bestämt artikel 13:

1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.


2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Båd' stat och lagar oss förtrycka; vi under skatter digna ner

Rubrikerna i kvällstidningarna är idag svarta. "Medlemsras i fackförbunden", eller någon annan formulering basunerar de ut. Men faktum är att det är LO, och inte facket i allmänhet, som står för den allra största delen av minskningen. Att LO minskar kanske inte är så konstigt med tanke på vilka frågor den organisationen ägnat sig åt under de senaste åren? Lägligt nog finns idag även en artikel i Dagens Industri om Wanja Lundby-Wedins syn på jobbavdraget. Antingen ska det bort, eller så måste skatten höjas.

Jobbavdraget är ju ändå en av de förändringar - som jag uppfattat det - som varit relativt uppskattad även av de som inte brukar vara traditionella högerväljare, och som främst är till för de som har små inkomster. Det är dessutom intressant att konstatera att man som ledare för en av landets största fackliga organisationer ser det som så viktigt att uttala sig i politiska frågor. Det brukar man varken göra i TCO eller SACO...

Yay, it's alive!

Som jag skrivit om innan har min iBook varit död en längre tid (närmare bestämt sen i somras). När jag kom hem från Timbroseminariet bestämde jag mig för att göra ett seriöst försök att återuppliva den. Jag misstänkte att jag skulle bli tvungen att löda för att få liv i den, men den hoppade igång när jag testade efter att jag bara pillat på det misstänkt trasiga spänningsregulatorchippet. Det implicerar kanske att burken inte kommer att vara stabil för evigt, men det är hur som helst kul att kunna skriva ett blogginlägg på den smidiga bärbara istället för den stationära klumpen, att få jobba i smidiga OS X och inte i klumpiga Windows XP. Jag får hoppas den glädjen får en chans att vara...

Bruksvärdessystemet och bostadsköer är åldersdiskriminerande

Förslagen som ska göra "hyresmarknaden" till en verklig sådan har nu blivit offentliga. Barbro Bergman Engman, Hyresgästföreningens ordförande, protesterar föga oväntat. Lite kul att hon gör det på sin blogg, dock, den borde kanske hamna i min bloggroll, så jag kan punktmarkera hennes uttalanden. Att hon bloggar ska hon ha en eloge för, det är ändå ett sätt att sprida sina personliga åsikter på ett sätt som få andra makthavare gör.

Hur som helst, speciellt från Hyresgästföreningen och politikens vänstersida påpekas problemen med en mer marknadsmässig hyra ofta, exempelvis påpekar Barbro själv att man vid en ombildning förlorar all rätt att bestämma över sin lägenhet till grannarna.

Tyvärr är man helt hemmablind för de problem som dagens bruksvärdessystem har. Den rätten som man förlorar, den har man ju endast på grund av det allmännyttiga bostadsbolagets goda vilja! Man hade lika gärna kunnat förlora bestämmanderätt över sin lägenhet om huset sålts till ett privat fastighetsbolag. Dessutom - hela problemet med ombildningar (jag anser inte heller att storskaliga ombildningar är önskvärda) är ju dessutom en direkt följd av att ett flerbostadshus är mer värt i form av bostadsrätter än hyresrätter. Hade husets värde och boendekostnaderna varit ungefär densamma i bägge fallen så hade de storskaliga ombildningsplanerna knappast ens funnits på ritbordet.

Men bruksvärdessystemet har fler problem, som dess kramare ogärna vill nämna. Man brukar ofta beklaga sig över att de som är mindre bemedlade utan bruksvärdessystemet kommer få svårt att betala för lägenheter på attraktiva platser, exempelvis Stockholms innerstad. Ett vanligt exempel på sådana grupper är ungdomar. Det är förvisso en korrekt invändning, men är förmodligen inte särskilt relevant. Kötiden till hyresrätter i innerstan räknas idag nämligen inte i år, utan snarare decennier. Unga som ställer sig i kö för att få en lägenhet i Stockholms innerstad kommer helt enkelt inte längre att vara unga när de får en lägenhet. Själv skulle jag ha nått medelåldern! Att jag då inte har råd att betala högre hyror än som finns idag är helt och hållet irrelevant, jag har några få val; att betala dyrt för en bostadsrätt, flytta runt på andrahandskontrakt, bo i förorten, eller på något sätt mygla mig förbi kön. Det hade varit mycket intressant att se inflyttningsstatistik i hyresrätter i innerstan uppdelat på ålder!

Barbro har helt rätt i att svenskarna inte vill se ett marknadsmässigare hyressättningssystem. Problemet är att de även (enligt samma inlägg) vill ha "en bra bostad till rimlig kostnad". Kort sagt, man vill äta kakan men ändå ha den kvar, eftersom "rimlig kostnad" underförstått betyder "under marknadspris". Det enda sättet att lyckas med den ekvationen är att någon annan betalar (exempelvis genom skattefinansierade subventioner). Jag antar att det är något sådant Barbro vill se? You know, there is no such thing as a free lunch...