Euroasiatiska expressen om tio år?

Kineserna tycks läsa min blogg. Nu har de i varje fall kommit fram med ett mera seriöst förslag om höghastighetståg melan Europa och Kina, även om det fortfarande verkar vara på skisstadiet. Ett snabbtåg är långsammare än flyg, men de är ändå mer flexibla, med betydligt större möjlighet att arbeta medan man reser. Komforten skiljer också mycket, få tåg är sardinburksinredda. På mellanlånga sträckor går det att åka nattåg och komma fram utvilad istället för att stressa för att hinna med flyget klockan sex.

Vad mera är - förutom för de allra mest bemedlade, kommer det antagligen så småningom bli ganska dyrt att flyga över hela jorden - oljan är ju som väl känt en ändlig resurs. Det är helt enkelt inte hållbart att flyga till Thailand (eller för den delen över hela världen i affärssyfte), eftersom insatsvarorna främst i form av petroleum kommer (det är bara en fråga om tid) att stiga i pris när tillgångarna blir allt mer svårutvunna.

Att det inte är hållbart att flyga, betyder däremot inte alls att det är ohållbart med globalt resande, det har vi hållt på med i över tusen år. Vi behöver bara tänka efter hur vi gör det. Att åka tåg är ett av de mest energieffektiva sätten att transportera sig som finns. De som är effektivare (cykel, eller apostlahästarna till exempel) är nästan alla ganska långsamma, och möjliga men inte realistiska ressätt för interkontinentala resor. Sånt man hamnar i tidningen för att göra.

Så - genom att bygga snabba tåglinjer går vi mot en framtid där det är mer troligt att vi kan fortsätta resa över hela klotet, för semester, besök hos familj och vänner, eller för affärer. Vi kommer bara behöva vänja oss vid att en resa till andra sidan världen kanske tar två dagar istället för bara runt en. Att bygga höghastighetsjärnväg för att knyta ihop Europa med Asien är helt klart i linje med tanken att behålla en global värld även med en starkt minskad flygtrafik, även om kanske många resenärer bara kommer resa en del av sträckan på linjen. Det är också ett stort projekt - men kineserna verkar ha ungefär samma optimism som fanns i Sverige på 1800-talet när stambanorna byggdes på bara några år, och bygger höghastighetsbanor nästan på löpande band. Och om inte Europa är villiga att vara med att bygga banan för den euroasiatiska expressen - ja, då får väl Kina göra det ensamma!

Uppdatering: Några dagar senare skriver även SvD om samma ämne.

Tyst och skönt på KTH igen...

Det senaste året (eller är det åren?) har vi som jobbar på maskin på KTH fått vänja oss vid att det några gånger om dagen smäller och skakar rejält i husen, som en mindre jordbävning. Besökare har tittat undrande men vi som hör hemma i husen har bara sagt "Norra länken" till dem. Vi är så vana att vi knappt reagerar längre, det har nästan blivit lite hemtamt. Då möts man av nyheten att de sprängt färdigt...

Våffå dådå?

"EU-kommissionen ska ta fram en lag för hela unionen om användandet av kroppsskannrar på flygplatser." Jag kan inte hjälpa att resonera som rumpnissarna i Ronja: Våffå dådå?

För att införa en sådan lag, måste man först avgöra två saker. Ett: Behövs det? Två: är det effektivt?

På den första frågan är svaret ett ganska tveksamt kanske. Även om terrorattentat på flygplan blir väl uppmärksammade, sker de faktiskt inte särskilt ofta. Vill man höja säkerheten för folk i allmänhet, kanske det vore bättre att satsa pengarna på att bygga bort farligt byggda vägar, på halkbekämpning av trottoarer, eller kanske hjälpa gamla tanter att byta glödlampor ("Fixar-Malte"). Alla dessa exempel är risker som för den vanlige medborgaren är betydligt mer utsatt för än bomber på flygplan. Faktum är att flygning är så säkert att man per km löper betydligt större risk att dö i taxin till flygplatsen än i luften.

Vi ska också komma ihåg att terrorister inte nödvändigtvis har bomber på flygplan som sin enda strategi. Man kan precis lika gärna smälla av sin bomb någon annanstans - på ett höghastighetståg, som nyligen i Ryssland, på ett torg eller i en välbesökt affär, eller för den delen i kön till säkerhetskontrollen på just flygplatsen. Även på alla dessa platser samlas mycket människor i en klunga, och det är lätt för en självmordsbombare att ta många liv med sig, med en bomb flera kilo tung. Ändå är det ingen (som väl är) som ställer krav på att vi inför starka restriktioner och kontroller av vad man får ta med sig på dessa ställen.

Vad gäller punkt två, kan man bara konstatera att om någon verkligen tänkt sig att ta sitt eget liv, finns det antagligen vägar runt de allra mest drakoniska övervakningssystem. Frågan är bara mest vilken tid det tar. För övrigt rekommenderas nedanstående filmklipp i sammanhanget:



Läs även: Mark, Hanna, Staffan.

Lika mycket snömos i Hallengrens debattartikel som under SJ:s X2000

Gårdagens debattartikel av Lena Hallengren i SvD bara tigger om kommentarer. Det är nämligen inte mycket som är rätt - oavsett om man håller med om hennes åsikt eller inte. Åsikten i sig är nämligen inte så oväntad - som denna tidigare artikel, som de rödgröna gemensamt gått ut med, visar.

Vilka argument har då Lena mot avregleringen av tågmarknaden?

Det stora grundproblemet för tågtrafiken är varken beredskapen, signalfel eller isbildning i växlar och hjul. Det är kapacitetsbristen, att det är fullt på spåren, som är det svenska järnvägssystemets riktigt sårbara punkt. Istället för att ta itu med att det är fullt på spåren har regeringen ägnat sig åt att avreglera, bolagisera och privatisera trafikpolitiken.

Det är helt korrekt att det finns stora kapacitetsproblem för tågtrafiken, även när det är sommar. Vad det har i den här debatten att göra förklarar Lena dock inte. För att lösa problemen med kapaciteten finns det bara två enkla lösningar:

• Utbyggda banor
• Längre tåg

Ingen av dessa lösningar är beroende av att marknaden avregleras. Den första är helt oberoende! Oavsett om vi väljer att avreglera eller inte, kommer det kraftigt ökade resandet med tåg att kräva lösningar.

1. Försämrad samordning av järnvägssystemet. En konkurrenskraftig järnväg fordrar en effektiv samordning av trafik, biljettsystem och trafikinformation. Hur köper man en hel resa med byten mellan olika aktörer om det inte finns en samordning med tider och biljetter? En stor svaghet i regeringens förslag är att man inte lämnat några tillfredställande svar på hur detta ska kunna tillgodoses i ett avreglerat system.

Samtliga företag som kör tåg har redan idag biljettsamarbeten inom Samtrafiken. Samtliga tre stora aktörer (SJ, Veolia, Öresundståg) har egna bokningssystem där man även kan boka de andra bolagens tåg. De mindre aktörerna har ofta biljettsamarbete med någon av de stora. Eftersom SJ är ganska ensamma om att inte använda fasta priser, är det dessutom knappast de övriga som kan beskyllas för att vara svåra att samarbeta med.

2. Bytesresorna försämras. Många trafikanter är beroende av att kunna byta linjer för att genomföra hela resan. Med operatörer som plockar ”russinen ur kakan” på kommersiellt lönsamma sträckor blir det svårt att upprätthålla trafik på de sträckor som ensamma kanske inte är lönsamma. Många byten sker också till buss. Med många fler operatörer på spåren att ta hänsyn till kan bytesmöjligheterna försvåras och försämras för resenären.

När det blir konkurrens om "russinen ur kakan" kommer trafikutbud, prisbild mm i stort bidra till att göra järnvägen som helhet mer attraktiv. Många av resenärerna på de mindre banorna gör den resan som en del av en längre resa, där både anslutningsresan och en resa på någon av stambanorna ingår. Redan idag är ganska många byten till buss dessutom dåligt samordnade (vilken inte med tanke på tisdhållningen hos tågen uteslutande är dåligt - det ger extra marginal för sena tåg!).

Dessutom gäller redan idag att den trafik som upphandlas (och alltså inte bär sina egna kostnader, utan samfinansieras av Rikstrafiken), så är bolagen som lägger anbud tvungna att räkna dem för sig själva. Något annat vore prisdumpning, och ett fall för Konkurrensverket.

Nu kan ju vän av ordning dock påpeka att upphandlingen av företagsmässigt olönsam trafik kanske inte är något som borde hända, utan att Lena måhända vill återgå till den situation där all järnvägsdrift var statlig, inom verket Statens Järnvägar. Repliken är då att det var det inte någon brådska med innan 2006...

3. Den regionala tågtrafiken hotas. Fjärrtågen är mer lönsamma att trafikera. Med ett avreglerat system finns det uppenbar risk att den högre betalningsviljan hos fjärrtågsresenärerna kommer att förändra trafikutbudet. Alltså färre regionaltåg och därmed sämre utbud för resenärerna.

Intressant nog är det inget av de företag som redan startat trafik, som inte kan sägas köra regionaltrafik snarare än i varje fall utpräglad fjärrtrafik:

• Öresundståg kör regionaltrafik Helsingör-Köpenhamn-Malmö-Lund-Göteborg/Hässleholm-Växjö/Karlskrona. Till skillnad från SJ stannar man på allt utom småstationer i Skåne (där lokaltrafiken, Pågatågen, stannar)
• Veolia kör Stockholm-Malmö, med trafik liknande InterCity, och nattåg mot Norrland vissa dagar under säsong (skidorter vintertid och Lapplandståget sommartid). Detta är det företag som har trafik som är mest "fjärrtrafik", ändå är det ganska stort resande på delsträckor som Stockholm-Linköping eller Linköping-Skåne. Man har dessutom ett par stopp som SJ inte har - exempelvis i Älvsjö.
• Tågab kör tåg Karlstad-Laxå-Göteborg, typisk regionaltrafik. En linje som SJ dessutom aldrig kört, deras tåg går andra hållet runt Vänern...
• Tågkompaniet kör Gävle-Stockholm. Även i detta fall typisk regionaltrafik med ett par stopp på vägen.
  

4. Dyrt för skattebetalarna. De mindre attraktiva sträckorna lämnas till skattebetalarna. Det kommer inte att vara attraktivt att trafikera de minst olönsamma sträckorna. Då blir det skattebetalarna som kommer att stå för notan.

Med undantag för Tryckfelsnisses hjälp till Lena (hon menar uppenbarligen de minst lönsamma sträckorna) så är det faktum att inte alla tåg kan köras naturligtvis ett problem. Det är dock inte ett problem som på något sätt löses genom att förstatliga järnvägen. Kostnaden för att köra tågen finns kvar, oavsett om det görs i statlig regi, upphandlat genom Rikstrafiken eller på marknadsmässig grund (precis så som SJ AB kör alla sina tåg redan idag). Även om man låter olika sträckor subventionera varandra i ett mer monolitiskt statligt verk, kommer det ju fortfarande så att man behöver betala pengar för att betala löner och andra kostnader för tågdriften. Lena skriver inte tydligt om det kanske är så att hon vill ändra på den saken - man skulle ju kunna tänka sig att hon vill sänka SJ:s vinstkrav, även om hon inte skriver något sådant i sin artikel.

5. Svårare att uppnå klimatmålen. Om det inte är både tillgängligt och attraktivt att åka tåg kommer resenärerna i större utsträckning välja andra alternativ, så som flyg, buss eller bil. Samtliga av dessa är mindre miljövänliga val.

För att tåget ska vara både tillgängligt och attraktivt, särskilt för de samhällsgrupper som är mindre bemedlade (läs: exempelvis studenter) så är det en absolut nödvändighet att tåget blir konkurrensmässigt inte bara tidsmässigt och i sin miljöpåverkan, utan det måste även vara konkurrensfähigt prismässigt. Tyvärr är situationen inte denna idag - SJ har idag en stark fokus på affärsresenärer och andra relativt köpstarka resenärer (som ändå ofta har tåg och tåg att välja på, tack vare många miljömedvetna företags resepolicyer). För bara något år sedan slutade man helt att köra InterCity-tåg mellan Stockholm och Skåne. InterCity-tågen är oftast betydligt billigare än X2000, och det skulle inte förvåna mig om man då tappade resenärer såväl till långfärdsbuss som till flyg.

Tittar man just på de senare två färdsätten - så är det också tydligt vilken skillnad det är mellan en marknad där det finns konkurrens, och där det är en monopolmarknad. Både för flyg och långfärdsbuss finns det tydliga lågprisalternativ. Man behöver inte vara ute tre månader i förväg för att veta att man får en biljett till ett rimligt pris - för den som bokar med kort varsel är det i stort sett alltid billigare att flyga än att ta tåget. När resan dessutom tar längre tid ligger det nära till för många att välja bort tåget. Veolia har säkerligen fått många att välja mellan dem och SJ inte bara för det faktum att de är billigare, utan även att det är enklare att använda tiden ombord nyttigt eftersom internetförbindelse ingår i biljetten (åker man istället SJ så måste man dels välja de dyrare SJ-tågen, dels betala extra för att kunna surfa). SJ:s marknadsidé (snabba resor, hög servicenivå, och kaosartad men oftast ganska hög prissättning) passar helt enkelt inte alla. Lena vill uppenbarligen att det ska förbli så, än att det ska komma in nya aktörer som kan komplementera SJ:s tågutbud.

Som sammanfattning: Lena lyckas i sitt inlägg framföra mycket kritik i sitt inlägg, och det är alldeles uppenbart att studenter i framtiden inte ska kunna räkna med att Veolia får fortsätta sälja överkomliga biljetter mellan studentstäderna Lund, Linköping och Stockholm, utan att de hellre ska flyga med lågprisbolagen. Däremot är det inte alldeles tydligt vilka argument Lena egentligen ville framföra när hon skrev - det finns som sagt mycket tyckande, och mycket kritik, men inget som riktas särskilt mot avregleringen om tågmarknaden. Man kan lite elakt kanske säga att artikeln verkar innehålla ungefär lika mycket snömos som ett X2000 kan samla upp i underredet under en resa...

Läs även: Gunnar, Stefan, Stefan.

Uppdatering: Minister Åsa replikerar också.

Datalagringsdirektivet: Bra Lena och Johan!

I veckan som gick har det inte blivit så mycket bloggande. Har varit på en enveckas doktorandskola i Köpenhamn. Det har också inte gjort att jag hittills inte hunnit blogga om utspelet som Centerpartiet gjorde igår. Jag har heller inte funderat så mycket på det faktum att Tyskland - som till skillnad från Sverige har en författningsdomstol - verkar stoppa förslaget som okonstitutionellt. Att både (m), (s), och flera andra vill införa en förändring som klassats som oförenlig med grundlagen i ett demokratiskt land känns inte bra. Speciellt Moderaterna förväntas ju vara ett borgerligt, liberalt färgat parti. Uppseendeväckande.

Turerna runt datalagringsdirektivet visar på att partiet till viss del åter börjar inse varför det var så bra att vi var kritiska mot övervakning 2006. Som Benjamin Franklin skrev: "They who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety." Men dit är det lång väg att gå, förtroendet är raserat i grunden. Jag ser med hopp på att Centerpartiet åter vågar kritisera även Moderaterna då de försöker inskränka den personliga integriteten utan tydligare motivering. Tyvärr hade man önskat en liknande, mer nyanserad officiell hållning även under FRA-debatterna, där förslagen på nya lagar innebar inskränkningar av den personliga integriteten i ungefär samma storleksordning. Det skadade oss mycket att det slutade som det gjorde.

Läs även: Erik, Laholms Tidning, Anders, Hanna, centerpartiet.se, Johan, Mark, Markus, Magnus.

Är skatteavdrag för tjänster en bra idé?

Veckans debatt i bloggosfären handlar om skatteavdrag för tjänsteköp ("ROT, RUT, RIT...). Sossarna hakar också på med en debattartikel i SvD.

Som medlem i ett alliansparti borde jag rimligtvis förväntas tycka att avdragen är en bra idé, men det gör jag inte. Anledningen till att avdragen införts är ju till mångt och mycket att det är rejält dyrt att betala någon annan för att hjälpa en med något, som påpekas av bland annat bloggen Cornucopia. Ska man betala en hundring till en hantverkare, någon som hjälper en med städningen eller för att få hjälp med krånglande datorer, måste man dra in minst 250 spänn på sitt eget arbete. Eftersom det i många av dessa branscher är väldigt enkelt att jobba på det inte helt korrekta sättet "pengar i näven, utan att berätta för Skatteverket", blir följden att många av dessa jobb ändå utförs, fast svart. Särskilt om kunden är privatperson. Att ge riktade avdrag blir till stor del ett sätt att göra jobben vita.

Men - finns inte precis samma problem även för andra tjänster? Jo! Och dessutom finns det i vissa fall ganska tydliga gränsdragnings- och fördelningsproblem. Vänstersidan har en viss poäng i att det inte är helt uppenbart att det bara ska finnas ROT-avdrag för ägda bostäder, exempelvis. Problemet stannar dock inte där - även annan ekonomisk verksamhet inskränks av höga skatter, det begränsas inte till tjänster utan även varuproduktionen drabbas (med skillnaden att för den senare, är den svarta marknaden betydligt mindre, på grund av ofta stora kapitalbehov).

Att nu bland annat (mp) och stockholmska företrädare för (s) gör utspel om att avdragen ska vara kvar, i alla fall tillfälligt, är första steget mot ett medgivande om att alltför höga skatter inte är bra för samhället. Om avdragen har gett sossarna denna insikt, så kan de ändå ha ett syfte. Frågan är bara om inte läxan snart är utlärd? Jag tror det vore bättre på att satsa på att generellt jobba för ett enklare skattesystem, med mindre byråkrati genom att man använder färre olika skattesatser, det är dock något som kräver att vi ganska rejält funderar på över vad staten och kommunerna både ska och borde göra, om det inte är meningen att vi ska stanna kvar i världstoppsnivå i skatteuttag.

Läs även: Magnus, Eva, Ingrid, Elias, Ola, Sofia, Mary och Erik.

Vad behöver man egentligen lära sig i skolan?

De senaste veckorna har det gjorts ett antal utspel om läroplanen i grundskolan. Först kom förslaget om att halvera matteämnet. Häromdagen gjorde även (fp) ett utspel, de om att göra IT till ett eget skolämne.

Samtidigt verkar det väldigt oklart, i bägge dessa fall, varför man vill göra ändringen. Vilka kunskaper är det egentligen som man måste ha för att klara sig i ett samhälle?

Vi börjar med matten - som i grundskolan har denna kursplan. De stora delarna av det här är rimligtvis sånt man bör ha någorlunda koll på, om man ska klara av att vara en kritisk samhällsmedborgare. Det handlar om ren "räkning", enkel geometri (som behövs för den som exempelvis ska inreda en lägenhet), förståelse för statistik (nödvändigt för att kunna förstå många nyheter), att förstå vad en matematisk funktion är. Allt nödvändigt för enkla vardagsgöromål som att exempelvis göra en budget eller bedöma exempelvis villkor för lån.

Det enda som jag kan tänka mig inte är relevant för ganska många, är att uttryckligen ställa upp funktionerna som algebraiska uttryck, eller använda dem i enkla ekvationer. Samtidigt är dessa begrepp absolut grundläggande för alla som kommer att röra sig någonstans ens i närheten av naturvetenskapliga yrken (eller för den delen inom samhällsvetenskap/ekonomi). Det vore troligen mer eller mindre ogörligt att trycka så mycket matte in på gymnasiet för de som siktar mot högskolan - det är en väl känd sanning bland ingenjörer att matten på NV/TE är ett snäpp tyngre än i grundskolan (då ska man ändå notera att jag är en av de sista som läste när det var uppdelat i allmän och särskild kurs). Och steget är ännu större när man hamnar på Chalmers eller KTH - Statistiken visar tydligt hur mattekunskaperna hos de som börjar studera vid till exempel Chalmers. Så visst är det problem med matteundervisningen - men att därför helt slopa den, är inget annat än att säga att vi i det här landet inte ska ha några ingenjörer. Nu kanske vi inte borde ha det, men då kan man också glömma många av de visioner om ett kunskapssamhälle som finns idag.

När vi går vidare till IT - så lyckas folkpartisterna trots åtskilliga spaltcentimeter ändå inte förklara vad det är de vill att ämnet ska innehålla. Det är ingen tvekan om att få i Sverige idag egentligen förstår sig på IT - själv fick jag egentligen bara läsa en kurs i datorkunskap, där man mest lärde sig använda Microsoft Office. Det är knappast en lämplig kursplan - versionen vi lärde oss finns inte att få tag på sedan snart ett decennium, och skillnaderna är så stora att alla detaljkunskaper är irrelevanta.

Det är också så att kurser av typen "datorkörkort" knappast egentligen ger någon större förståelse av datorer. Få gymnasister idag, även om alla säger att de är autodidakter på området, förstår nämligen egentligen mycket alls av hur datorn intern är organiserad. En dator är nämligen extremt uppbyggd runt matematik - men runt områden som boolesk algebra som inte lärs ut förrän på högskolan. Och frågan är om man egentligen behöver det - såvida man inte blir programmerare? Däremot kanske det vore nyttigt att lära sig enklare programmering och problemlösning med dator (säg, exempelvis att bygga ett kalkylblad för en hushållsbudget, eller liknande? Fast frågan var om det egentligen var det (fp) tänkte sig när de skrev debattartikeln. Det blir som att koka soppa på en spik, att försöka förstå vad de tänkt sig att kursen egentligen ska innehålla...

En bloggare nära dig är toppnamn till valet i Solna

Igår hade vi årsmöte i Centerpartiet i Solna, med smarrig landgång, diskussioner om politik, och dessutom - vi klubbade vår lista i valet till kommunfullmäktige. Det känns som ett riktigt bra gäng - toppar gör Magnus Andersson, efter det kommer Anna Nilsson som jobbar som specialpedagog, sedan kommer lilla moi som nummer tre, och nummer fyra är Martin Karlsson. Blir det den yngsta toppkvartetten i Solnavalet 2010 kanske? Och efter oss kommer ett gäng på arton andra taggade och duktiga kandidater till. Hela listan finns på vår hemsida.

Bättre lön för att panta burkar

En nyhet i det lilla: jag noterar att panten på aluminiumburkar snart höjs. Även om många burkar - 9 av 10 - redan nu återvinns, är aluminiet de är tillverkade av ett av de material som man tjänar allra mest på att återvinna.Att framställa aluminium ur bauxitmalm är nämligen extremt energikrävande. Och om nio av tio burkar återvinns, betyder det också att en av tio inte återvinns. Som sammanfattning: det är trevligt att panten höjts - burkarna är ju då mer värda för den som tar med dem tillbaka till butiken!

Noterat från EU-parlamentet...

Lena Ek (c) var en av de som röstade ner SWIFT-avtalet. Bra så! Om det inte går att överblicka de politiska beslut som man är med att ta, finns det risk att det inte blir som man tänkt sig. Och om det verkligen är grov brottslighet man är ute efter, går det säkerligen att sköta genom de Interpol-förbindelser som finns redan idag.

Rättssamhälle?

Dagens snackis på nätet handlar otvetydigt om Jesper Nilssons blogginlägg, om hur han ska ha blivit behandlad av civilpoliser. Det har funnits en hel del spekulationer på nätet på om historien är fejkad eller inte, men nyhetsrapporteringen hos Nyheter24 har i alla fall fått bekräftat att något hänt. Och att det minst sagt finns delade åsikter om vad som verkligen hände är tydligt. Jag låter de bägge utsagorna tala för sig själva, och konstaterar att även SvD och DN skriver om saken.

Jag kan bara notera att det nästan överallt på allmän plats i Sverige är fullt tillåtet att fotografera (enda undantaget jag kan komma på är skyddsobjekt). Det är även fullt tillåtet att fotografera "personer på stan", även poliser, även om det är många som tror annorlunda. I dagens rättsläge äger man inte rätten att hindra någon att avbilda en, inte ens som polis. Att det varit problem med att brottsliga gäng använt samma metod för att kartlägga vilka som har tjänst som civilpoliser ändrar det inte på något sätt, för det är faktiskt så att i västerländska rättsstater har man normalt sett rätt att göra allt som inte uttryckligen är förbjudet. Tycker man att det är ett problem att polismakten fotograferas "in action" borde det i så fall stiftas en lag mot detta.

Samtidigt - av en helt annan anledning - vore en sådan lag extremt olämplig. I ett rättssamhälle måste man nämligen också kunna lita på att inte bli utsatt för trakasserier från myndigheter - oavsett om det handlar om enskilda tjänstemän eller systematiska problem som man såg i DDR och andra öststater innan muren föll. I ett rättssamhälle blir det därför viktigt med insyn i den offentliga verksamheten, det är därför vi har bland annat offentlighetsprincipen i Sverige, och det är också därför det vore ytterst olyckligt med en lagstiftning som skulle innebära att det blir olagligt att dokumentera polisens insatser och därmed även eventuella fall av övergrepp. Det som på ett fyndigt sätt kallas "undervakning", dvs att medborgare bevakar makthavare av olika slag, har blivit allt vanligare när billig teknik utvecklats.

Kanske skulle den moderna tekniken på sikt även kunna bli en hjälp för den majoritet av poliserna som utan tvekan inte beter sig på ett klandervärt sätt? Tekniken är säkerligen redan så enkel och billig, att det skulle vara en struntsumma för poliser i tjänst att ha med sig mobila videokameror av webbkamerakvalitet och enkla mikrofoner. Motsvarande är ju redan standardutrustning i trafikpolisbilar, för att dokumentera fortkörare och rattfyllerister. Det skulle också kunna vara ett sätt att dokumentera polisinsatser, som bevis att övergrepp inte skett, och även möjlighet att komplettera vittnesmål med teknisk bevisning i form av inspelningar av det som poliserna blir ögonvittnen till... Som bonus skulle det ge ett betydligt höjt förtroende för ordningsmakten att allt de gör dokumenteras väl.

Några andra som bloggat är Magnus, Johan, Hanna, Johan, Ola och Marcus.

Moral är bra, dubbelmoral är dubbelt så bra!

Östran, en socialdemokratisk tidning, ska dra ner. Trots sin politiska färg, tycker man det är lämpligt att göra så genom att frångå bestämmelserna i LAS. På pappret är allt ok, men så är det ju den lilla saken att sossarna vill ha striktare regler än vad som idag finns i LAS.

För oss som varit med förr är det inte så förvånande, även om det går på kors med den politiska färgen. Socialdemokratiska partiet har ju faktiskt självt gjort precis samma sak. Och åtminstone rykten har det funnits även vad gäller Vänsterpartiet.

Moral är bra, dubbelmoral är dubbelt så bra?

Läs även Dayana och Annie.

Sprutbyte är inte tänkt som en bot

Moderaterna är ensamma i Alliansen i Stockholms län om att vara mot sprutbyten. Och nej - sprutbyten är inte någon bra lösning. Samtidigt är man tvungen att mellan två dåliga ting - sprutbyten, eller inte sprutbyten, ändå fundera över vad som är värst. Med sprutbyten riskerar missbrukare dö av överdoser. Utan sprutbyten riskerar de att dö av överdoser, gulsot, AIDS och andra sjukdomar. Och dessutom ha en sämre kontakt med sjukvården, som kan vara en väg in i rehabilitering. Naturligtvis är ett sprutbytesprogram förenat med juridiska krångligheter, som moderaterna i länken ovan mycket riktigt påpekar - men att låta bli, och bara inte bry sig, är i sin tur förenat med rejäla moraliska krångligheter. För mig gör det att ett sprutbytesprogram ändå bör finnas - för även om det inte är en bra lösning, är det den lösning som är minst fel.

Läs även: Gustav, Stefan, Sanna, Maria, Magnus.

Uppdatering: Läs även Gustavs debattartikel.

Proletärer i alla länder, förenen eder... eller kanske inte?

Internationell har enda sedan start varit en viktig del av vänsterideologierna. Med den bakgrunden är dagens debattartikel i SvD från de rödgröna så uppseendeväckande: indirekt säger man med den också att arbetare i Baltikum inte ska ha samma rättigheter att företräda sig själva, som svenska arbetare. Det är nämligen precis det som blir följden av att riva upp Laval - man ger svenska fackförbund rätten att sätta sig på estniska och lettiska fackförbund, om de känner för det (det är notabelt att Laval un Partneri i Vaxholmsfallet hade löner enligt svenskt kollektivavtal, dock ville de inte sluta avtal med Byggnads om ännu högre löner än så). Allt slutade med att företaget Laval gick i konken, byggnadsarbetarna fick åka hem utan jobb, och Europadomstolen gav Sverige smisk på fingrarna för bristande rättssäkerhet. Och det är visst det här som (s) och (v) kallar solidaritet...

Läs även: Hanna, Rickard, Mark

Fackets obekväma sanning

Igår gjorde CUF:s ordförande Magnus Andersson ett utspel om frysning av ingångslönerna. Idén är att det skulle ge unga en större chans att få in första foten på arbetsmarknaden. Idag nappade Jytte direkt på kroken och går till attack. Att sänka (sic!) löner skulle vara att sparka på de som redan ligger ner, påstår hon (notabelt är att Magnus bara argumenterade för en frysning). Att de ungdomar som har det värst i Sverige ("ligger ned") idag knappast är de som har låglöneanställningar, utan den fjärdedel som inte har någon anställning alls, verkar hon inte beakta.

För ärligt talat - vilka är det facket förhandlar för när lönerna sätts? Jo, sig själva. Man är ju sig själva närmast, precis som alla andra. Vilka är då facket, förutom Wanja och andra fackpampar? Jo, till allra största delen de som redan har anställning. Ungdomar som inte fått sitt första jobb söker sällan medlemskap, särskilt om de inte vet vilken bransch de kommer att hamna i än. Med tanke på sin medlemskår är fackets främsta drivkraft i löneförhandlingarna inte att lönen ska hamna på en nivå så att fler kan anställas, utan på en nivå som gör att så många medlemmar som möjligt får höjd lön. Att det faktum att någon utan erfarenhet troligen inte är lika produktiv som någon med lång yrkeserfarenhet tar de inte hänsyn till. Och den som inte klarar av att vara lika produktiv som lönelappen säger att man ska vara, har extremt svårt att få jobb. Om man vänder på det, så riskerar företag som anställer folk som inte drar in mer pengar till företaget än de ska ha betalt, att gå i konkurs.

Så, fackets obekväma sanning är denna: bara för att man använder retorik som säger att man står för dem som är underst i samhället, betyder det inte att man faktiskt gör det. Genom att göra något som vid första anblicken faktiskt verkar sjysst, betyder det inte att man är det. Det kan precis lika gärna vara en björntjänst. 9 av 10 ungdomar föredrar ett jobb med låg lön över inget alls...

Att frysa ingångslönerna må synas drastiskt, men det är faktiskt så att nästan alla kollektivavtal fungerar som miniminivåer. De som redan idag lyckas få anställning till en högre lön har alltså alla möjligheter att förhandla om extra lönetillägg. Kort sagt, genom att sänka ingångslönerna, och därmed minstalönerna, får man en arbetsmarknad med mer möjlighet för parterna (företag och arbetslösa) att själva bestämma vad som är rimligt, istället för att luta sig på arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Det är något som är svårt att bemöta för facket och rödmärkta politiker - det är något som ingen brukar tala om - och som stämmer.

Läs även: Karl, Annie, Elias, Hanna, Simon.

LO vill chockhöja skatten för sina medlemmar

Igår gjorde LO ett utspel i Aftonbladet, och sågar jobbskatteavdraget (artikeln hittade jag via Dick), som replik av en debattartikel från Fredrik. Jobbskatteavdraget skapar ett orättvist samhälle, tycker de: "Mer än 70 procent av skattesänkningen tillfaller den halva av befolkningen som har högst inkomster."

Den som tänker efter lite grann, noterar att det kanske inte är så konstigt att det bara är lite drygt halva befolkningen som tar del av jobbskatteavdraget. Själva förutsättningen för att få ta del av jobbskatteavdraget är ju att man har ett jobb! Detta är knappast någon väl gömd hemlighet - snarare gick man tydligt ut med det som en del av Alliansens valkampanj för fyra år sedan. Att gissningsvis ungefär en fjärdedel av (den arbetsföra, antar jag mellan raderna) befolkningen får föga nytta av jobbskatteavdraget beror inte på att de är lågavlönade - utan att de är oavlönade. Man får nämligen sällan lön om man inte har jobb. Det LO:s citat visar är alltså inget annat än en självklarhet, de enda som fått jobbavdrag är de som har jobb.

Det är dessutom så att jobbskatteavdraget i extremt stor utsträckning i första hand är en skattesänkning till de som har normala inkomster - och det var tydligt redan vid valet att så är fallet. Den som är börs-vd har alltså inte fått mer jobbskatteavdrag än den som är sjuksköterska eller polis.

Men - det står naturligtvis LO-medlemmar fritt att göra vad de vill med sin inkomst. Om man som LO-medlem nu tycker att jobbskatteavdraget är så dåligt, föreslår jag att man går in på den här hemsidan, räknar ut hur mycket skatten sänkts, och betalar in det femsiffriga årsbelopp man får fram som en frivillig donation till staten. Eller den välgörenhetsorganisation som man själv föredrar. Eller för den delen, antingen LO eller sossarna, som kampanjbidrag inför valet (är det många LO-medlemmar som tycker det senare, skulle man kunna höja medlemsavgiften och bara utöka bidragen till sossarna som redan ges, så slipper LO:s medlemmar sköta inbetalningen själva).

För övrigt rekommenderas läsning av historien om de tio vännerna som åt på restaurang.

Uppdatering: Karls inlägg på samma tema rekommenderas starkt.

Ett miljonprogram till?

Få har väl missat att de rödgröna har tänkt sig en storsatsning på byggen av hyreshus. Kort sagt, ett slags miljonprogram i version 2.0. Vän av ordning frågar sig varför det är just bygge av hyreshus som ska få statliga subventioner - och inte ägarlägenheter, bostadsrätter, eller radhus och villor? Och varför är det staten som ska organisera denna enorma satsning på nya bostäder?

Man kan också fråga sig varför har man på vänstersidan en sådan skräck för ordet "marknadshyror"? Det är väl inte alldeles otroligt med en något höjd hyresnivå i centrala Stockholm med marknadshyror - den vanligaste invändningen. Samtidigt skulle längden på köerna minska drastiskt, och bygge av nya hyreshus skulle automatiskt stimuleras, när inte enda sättet för byggbolagen att tjäna pengar är på att bygga bostadsrätter eller kontor. Dessutom skulle det faktiskt vara möjligt att skaffa en hyresrätt i centrala Stockholm på mindre än ett decennium eller två. För den som har invändningen om att det skulle drabba de som har en svår ekonomisk situation, är det uppenbara svaret, att det går att hantera det problemet på ett bättre sätt (exempelvis behovsprövade eller inkomstrelaterade bostadsbidrag) än att reglera ner hyrorna för alla, oavsett om de är arbetslösa ensamma mammor eller välbetalda direktörer.

Dessutom har Magnus räknat lite på vänstersidans framtida satsningar. Han kom fram till att subventionerna de vill se, motsvarar en hyreshöjning på 200 kr i månaden för en normal lägenhet. Om de tror att det är den kostnadshöjning som är nödvändig för en verkligt fungerande bostadssektor i de svenska storstadsområdena, varför är de så rädda för att marknadshyror ska dra upp priset? Om det räcker med den lilla höjning som pratas om, skulle ju en ännu större höjning leda till en byggboom så att många av oss kan skaffa två lägenheter var! Och om de inte tror att en sådan höjning räcker - då har de ju faktiskt också ogiltigförklarat sin egna satsning!

Trots utspelets innehållsmässiga svaghet - så pekar det på en mycket stor brist hos både mitt eget parti, och dessutom övriga allianspartier. Odells utredning, som skulle leda till en mer marknadsmässig prissättning på hyresmarknaden, blev bara en tummetott. Det duger helt enkelt inte.

Läs även ett äldre inlägg från Per Ankersjö om mjuka marknadshyror.

Lögn, förbannad lögn, och statistik

Få har väl missat att Fredrik Reinfeldt råkade försäga sig vad gäller statistik i tv-debatten här om dagen och påstod att antalet sysselsatta 2009 kvartal 4 var 100.000 fler än tre år tidigare. Rent objektivt är kritiken naturligtvis sann: Det är inte 100.000 till som är sysselsatta jämfört med för tre år sedan. Samtidigt, om man man justerar jämförelsedatum till att vara ett halvår tidigare (dvs innan det var känt hur valet gick), så hade uttalandet stämt. Och variationerna i siffrorna är så stora att det är osäkert om man alls kan uttala sig vettigt, när felmarginalerna är så stora att det är tveksamt om en sådan skillnad är statistiskt säkerställd. Ytterligare kritik har framförts att det inte är helt transparent att använda ett absolut tal (dvs antal sysselsatta) snarare än ett relativt (dvs andel sysselsatta). Andelen sysselsatta har nämligen på grund av befolkningsökningen gått ner en aning, trots att ungefär lika många är sysselsatta.

Nej, för att göra någon vettig jämförelse måste man se en mer komplett bild. Dessutom bör man ha i bakhuvudet att olika definitioner på vem som räknas till vilken grupp, statistiskt, kan spela roliga spratt med siffrorna. Dessutom varierar sysselsättningen över året och framför allt så styrs den till största delen inte av politiker utan av konjunkturläget. Med bakgrund av det, och det faktum att vi enligt många just nu har den största ekonomiska krisen sedan trettiotalet, så tycker jag att vi kan sluta käbbla om exakt vilka statistiska siffror som är de korrekta. Trots att vi har en kris, och att sysselsättningsgraden gått ner något sedan toppen nåddes, så har sysselsättningsnedgången från toppen ändå gått betydligt långsammare än exempelvis vid krisen vid millenieskiftet.

Alla som tror att vänstersidan hade hanterat krisen lika väl, har nog bedragit sig. Det är inte statistiskt korrekt att rätt av jämföra sysselsättningen 2006 (under brinnande högkonjunktur) med den 2009 (i stark ekonomisk kris). Jag tror att om vi inte hade fått ett maktskifte 2006, så hade nog både sysselsättning och sysselsättningsgrad gått ner rejält, och vi hade överhuvudtaget inte behövt ha någon debatt om i vilken riktningen statistiken ändrar sig.

Medmänsklighet

Jag noterar med glädje att den linje om vård för papperslösa som röstades igenom på centerstämman, nu också håller på att bli regeringspolitik. Trevligt!

Personligt rekord i tågförsening

I fredags, eller ska jag kanske skriva i lördags, lyckades jag med konststycket att tangera personligt rekord i tågförsening (SJ innehade det tidigare rekordet med ca 5 timmar, sedan kontaktledningen rivits ner på västkustbanan, och man lyckades med konststycket att ersätta två fulla Öresundståg, som borde gått två timmar isär, med en enda buss var, dessutom flera timmar efter ordinarie avgångar). Den här gången åkte jag med Veolia, och det visade sig inte vara dagens bästa val. Knappt något tåg gick ju i fredags helt i tid, men mitt val visade sig tyvärr vara en värre nitlott än andra.

Nästan en timma sent redan innan tåget kört in på spår 12 på Stockholms C. Sen hann vi knappt till Nyköping innan loket havererar. Jag som trodde att jag bokat biljett mot Örkelljunga med goda marginaler (1½ timme byte i Hässleholm, och en andra anslutning två senare) fick se anslutningarna fara all världens väg. Ingen fara när man har en resplusbiljett, men tråkigt när man hade tänkt sig att komma hem i normal tid. Nu rullade tåget in i Hässleholm först 03.15 (ca 6½ timme sent), och taxin var inte i Örkelljunga förrän 03.55. Fem timmar senare än tänkt. Som tur är finns restidsgaranti - och ganska många av SJs tåg var också rejält försenade även om det inte var riktigt lika illa.

Samtidigt frågar man sig om lite snö - i fredags snöade det visserligen, men den stackars centimeter som kom då var inga problem ens för en cykel - verkligen ska kunna få infrastrukturen att kollapsa helt? Att just mitt tåg blev ännu mer försenat får väl däremot hänskjutas till ren oflax...