10 september 2012

Centerpartiet vill ha cykelplan i Solna

Vi har i Centerpartiet i Solna länge diskuterat cykelfrågorna. Vi har också pratat med medborgare och cyklister som på goda grunder undrat om det inte går att göra bättre än det görs. Det tycker vi också. Det finns gott om cykelvägar, men de är inte ordentligt hopkopplade och skyltningen brister i tydlighet. Det finns inte en tydlig vision för hur eller vad som ska byggas ut eller förbättras på sikt (eller om den uttryckliga ambitionen kanske bara är att underhålla det nät som finns?). Det märks tydligt i Cykelfrämjandets ranking som i april la oss på jumboplats i Storstockholm tillsammans med Stockholms stad (som har mycket sämre fysiska förutsättningar och relativt sett ett mindre välutbyggt cykelvägnät).

För att råda bot på det tror vi att det är viktigt att försöka få fram en övergripande tanke för cykeltrafiken i Solna, något som inte funnits på länge. Vi vill därför att kommunen jobbar med att ta fram en cykelplan i samband med arbetet med ny översiktsplan. En cykelplan kan få cykeltrafiken att på sikt få både bättre framkomlighet och säkerhet. En cykelplan kan tydliggöra vilka förväntningar medborgare och andra genomfartscyklister ska ha på kvaliteten, och också tydliggöra vilket ansvar exempelvis byggfirmor har när deras projekt försämrar framkomligheten. Vill vi göra satsningar som förbättrar cykelvägnätet är det viktigt att det sker genomtänkt. För att kunna ha en genomtänkt vision krävs en tydlig bild av nuläget, en tydlig målbild och en långtidsplan om vad som ska ske på vägen. Det har vi inte än när det gäller cykelfrågor i Solna.

02 juli 2012

Centerstudenter släpper essäsamling om grundtrygghet

Har tagit mig till politikerkollot på Gotland för en vecka knökfull med seminarier, och även om jag varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone vill jag ändå lägga en kort blänkare: jag är författare till en av essäerna som släpps imorgon eftermiddag. Håll utkik på centerstudenter.se!

Uppdatering: Nu är antologin släppt!

19 mars 2012

Datalagringsdirektivet

En hel del av er undrar säkert varför jag inte har skrivit något om datalagringsdirektivet på bloggen. Det enkla svaret är att jag inte hunnit. Och så tyckte jag att det var vettigare att skriva på SvD Brännpunkt istället, där det läses av fler.

Läs även: Martin, Markus (2, 3, 4), Erik (2), Oscar, Ingrid & Gustav, Centeruppropet.se, Centerpartiet Stockholms stad.

Uppdatering: Fredrick Federley gick lite senare ut med budskapet att han tänker rösta nej.

28 december 2011

Varför är politik ok på högskolan, men inte partipolitik?

Läs gärna de sju studentförbundens senaste debattartikel på SvD:s debattsida, om rätten för studentförbunden att verka inom högskolan. Särskilt tydligt blir frågeställningen för mig, som är aktiv i Stockholm. Policys mellan högskolorna skiljer sig tydligt.

På Stockholms universitet är man välkommen även på kårens interna arrangemang (som Välkomstdagen), när det har val finns det valstugor på stora gräsmattan och man är allmänt välkomnad.

På KTH är attityden en helt annat. När jag en frågade administrationen om lokaluthyrning var svaret kort och gott "Nej" (helt utan motivering). Kåren var trevligare men hänvisade ändå till liggande policy.

Nu vore det kanske inte så kontroversiellt att påstå att studenter bör skyddas från utomstående påverkan, oavsett om den är politisk eller inte - det är ett argument som jag mycket väl kan förstå och till och med köpa. Problemet är att det ofta inte praktiseras. På KTH märks det på två vis - dels tillåter man utomstående icke-politiska aktörer att marknadsföra sig vitt och brett, exempelvis företag och andra blivande arbetsgivare. Dels tillåter man politiska aktörer agera inom högskolan, så länge de inte har partikopplingar. Det senare tycker jag är bra - det har exempelvis varit en chans att få större insikt i miljöfrågor lite vid sidan av studierna, och har givit viktigt ljus på frågan, inklusive en chans till kritisk diskussion som knappast hade skett "på stan".

Häri ligger också mitt största motargument - är det verkligen så att studenterna måste skyddas från partipolitik så starkt? I stort sett samtliga studenter på våra högskolor är redan myndiga, och förväntas kunna ta eget ansvar för sina liv och politiska värderingar. De torde dessutom vara bättre utrustade än genomsnittssvensken att kritiskt granska och nagelfara de politiska argument som framförs. Det vore ärligt talat antagligen nyttigare för de politiska studentförbunden än för studenterna om de två möttes, eftersom det skulle göra den politiska debatten mer saklig och tydlig.

Jag är mycket medveten om att beslut i frågan ligger på varje enskild högskola och studentkår. Jag har bara svårt att förstå hur de resonerar...

26 oktober 2011

Beatrice: Nej, nej, åter nej!

Beatrice Ask uttalar sig i tidningen positivt till elektronisk röstning, kanske till och med via internet. Att en justitieminister gör det så odelat positivt, kan för mig bara innebära att hon inte riktigt förstått de fundament som en demokratisk stat bygger på. Som jag tidigare analyserat, finns det ett par viktiga krav på ett valsystem:

  1. Systemet ska vara enkelt att kontrollera, så att valfusk eller försök till valfusk är enkelt att upptäcka, eller om det ändå förekommer, i efterhand dess förekomst kan bevisas
  2. Röstsammanräkningen ska vara korrekt
  3. Systemet ska upprätthålla valhemligheten
  4. Det ska vara bekvämt och enkelt att genomföra ett val, både för myndigheter och väljare

Ett elektroniskt system kommer bara vara bevisligen bättre vad det gäller punkt fyra. Vad gäller övriga tre, kan man som bäst få två av tre, eftersom det tekniskt är i praktiken omöjligt att designa ett system som samtidigt uppfyller alla tre kraven. Tyvärr är kravbilden på ett valsystem sådant, att man åtminstone måste uppfylla de tre första kraven, och nummer fyra är bara en trevlig bonus.

De tre första kraven är förvisso fullt möjliga att uppfylla tekniskt (vilket verkar göras i bland annat det estniska systemet), men då kommer nästa problem: befolkningens tilltro. Att ha ett system som (i bästa fall) 95% av väljarna inte ens är i närheten av att förstå minskar insikten i valsystemet betänkligt. Tillräckligt avancerad teknik går inte att skilja från magi! Det riskerar att vara en tidsfråga innan valfritt ljusskyggt parti anklagar etablissemanget för valfusk, utan att det senare kan anföra rentvådande bevis.

För övrigt tycker jag det uppseendeväckande att Beatrice lägger mer tilltro till en liten grupp (troligen) amerikanska programmerare, än till den kader av kommunanställda, pensionärer, politiker och andra som normalt deltar i arbetet med att genomföra ett val.

Läs även: Jakob, Henrik, Jesper, Jan-Olof

11 oktober 2011

Ett klokt beslut till sist

Lars-Erik Salminen (m) meddelar till sist att han kommer att avgå från sin kommunalrådspost. Jag tycker det är ett klokt, om än något senkommet, beslut från honom. Att han står mutbrottsanklagad har i mångt och mycket lagt en skugga över så mycket av det andra kommunalpolitiska arbetet. Det har egentligen inte funnits politiskt utrymme för så många andra diskussioner. Att inget sakligt ändrat sig sedan före sommaren har gjort det tydligt för samtliga tre samarbetspartier att timeouten borde fortsatt även efter semestern.

Nu finns det möjlighet att åter fokusera på det som faktiskt behöver genomföras i kommunen. Det är bra, för det är mycket bra som Alliansen driver på i Solna som hamnat i skymundan för processen. Det är bra, för det gör att den politiska diskussionen kan handla om politiska sakfrågor istället för om vem som varit inblandad i vad. Det är bra, för Lars-Erik har visat att han kan se till kommunens bästa före personlig prestige.

Läs också: Peter, Anders.

01 oktober 2011

Skatt på skatt på skatt...

Att betala skatt är rätt och riktigt. Men att betala skatten två gånger, är det riktigt rätt det? Jag hoppas att Annie tar tag i, som en av sina uppgifter, problemet med att sälja datorprogram via olika former av utländska mellanhänder, som iTunes, AppStore, Android Market, med flera. Det är en växande marknad som öppnar sig särskilt för datastudenter, IT-entreprenörer och andra småföretag.

Tyvärr krockar skattereglerna i Sverige och på EU-nivå rejält, och Skatteverkets slutsats har blivit att moms måste betalas. På hela beloppet, inte bara på den egna intäkten. Trots att i stort sett alla olika app-marknadsplatser i sin tur också tar ut moms. I praktiken betyder det följande för ett hypotetiskt räkneexempel:

Pris till kund: 10 kr
Marknadsplatsens avdrag för moms i exempelvis Luxemburg, 15%: 1,40 kr
Marknadsplatsens provision, säg 30% av totalbeloppet minus utländsk moms (30% av 10 kr minus 1,40 kr): 1,60 kr
Svensk moms, 25%, för hela summan: 2 kr
Kvar till utvecklaren: 5 kr.

Det vill säga momsuttaget på tjänsten ligger totalt på 56%, mer än dubbla svenska momsen! Därav får utvecklaren dra det största lasset och i praktiken betala en moms 61% moms på sin andel av intäkterna (hela den svenska momsen plus dessutom sin andel av den utländska). Mer än den dubbla vanliga svenska momsen, som redan är europahögst. Minst sagt absurt! Hade det gällt en vanlig produkt så hade man bara behövt betala svensk moms på sin del av försäljningssumman, och återförsäljaren hade i sin tur varit momsskyldig för sitt pålägg.

Jag förutsätter att det här är ett av de problem som Annie först kommer ta upp på Näringsdepartementet, det är helt enkelt inte acceptabelt att en hel bransch av entreprenörer hanteras på detta genanta sätt. Ännu värre blir det på grund av att en av branschens giganter, Stardoll, har fått ett särskilt undantag. Rimligtvis borde exakt samma regler gälla om ens app laddas ner en gång om dagen, som om den inbringar intäkter på mångmiljonnivå i månaden. Närings- och finansdepartementet borde arbeta hårt med att justera lagreglerna istället för att utfärda undantag för branschens giganter. Något annat vore att helt åsidosätta principen om likhet inför lagen.

Det är tur att Centerpartiet inte kvoterar

I Moderaterna går stridigheterna ut i media mellan falangerna som vill tvinga börsstyrelser att kvotera och de som inte vill det. De kan gott få debattera frågan, men tyvärr tror jag inte att det har så stor effekt för den faktiska jämställdheten.

Det är nämligen så att attityder och åsikter ändrar man inte genom politiska beslut. Om det i många företag finns en alltför grabbig kultur - ett påstående som troligen har ett rejält korn av sanning - så suddar man helt enkelt inte ut den kulturen bara genom ett penndrag. En förutsättning för att få en bra och jämställd kultur i en organisation är för det allra första att bygga en organisation där varje person ses och respekteras som den individ de är. Genom att i första hand se kvinnor som en grupp som behöver kvoteras, istället för olika individer, motverkar man just en sådan kultur.

Exakt hur absurt det moderata förslaget är, framgår tydligt om man diskuterar de konsekvenser det skulle få att applicera förslaget på Centerpartiet. Fyra av fem i verkställande utskottet är kvinnor. Partistyrelsen har även den en tydlig kvinnomajoritet. Tre av fyra ministrar. Samtliga fyra förbundsordföranden i rörelsen - Annie för partiet, Gunilla för Centerkvinnorna, Hanna för CUF och Anna för Centerstudenter. Applicerar man argumenten på Centerpartiet blir det övertydligt: män stängs ute, och borde kvoteras in.

Problemet är bara att jag inte håller med om den analysen. Att det är många kvinnor i Centerpartiet beror helt enkelt på att vi har många kompetenta kvinnor, och vi har en vana att välja efter kompetens. Det jag stolt över och man hoppas förstås att fler organisationer gjorde så, men det är knappast ett argument som är tillräckligt starkt för att skriva på andra organisationers näsor hur de bör välja sina ledare. Kanske inte konstigt att partistämman så tydligt nyligen markerade även mot kvotering av föräldrapenningen? Vi kommer inte i långa loppet få en situation där män och kvinnor betraktas som jämlika genom att behandla de två grupperna olika.

29 augusti 2011

Att bilen är för lyxig är fel anledning att göra sig av med den

Många har reagerat över gårdagens debattartikel om bilsamhället i SvD, med tesen att politikerna måste göra något för att utrota massbilismen. Jag tycker dock att artikeln helt missar sitt mål, och dessutom gör flera förhastade slutsatser, som verkar implicera att den bakomliggande forskningen inte gjorts med helt öppna ögon.

Till att börja med - man konstaterar snabbt i artikeln att många väljer en annan bil än de egentligen har ett faktiskt behov av, vilket i onödan skitar ner miljön. Men vem är det egentligen som ska avgöra vilken sorts bil man behöver, om någon? Och varför ska inte politiker lägga sig i annan konsumtion av sådant vi egentligen inte behöver, men som ger upphov till onödiga utsläpp? Som exempel kan nämnas färsk frukt och grönt under vintern, mer än 50 kvm bostad per person, eller semesterresor med flyg.

Vidare konstaterar man mycket tydligt i artikeln att det redan finns tecken på att massbilismen redan är på väg bort: bilanvändande ger inte mer livstillfredsställelse. Själv skulle jag nog kunna lägga till fler tecken: allt färre tar körkort, tågresandet slår rekord varje år som passerar, och vi har en sprudlande nyurbanistisk rörelse. Massbilismen behöver inte vänta på att politikerna ska avliva den, den är redan på utdöende.

Någonstans där är det också som det tar emot för mig, för även om massbilismen är på utdöende, betyder det inte att bilismen kommer att helt försvinna. Bil i yrkestrafik och på landet är en absolut nödvändighet, och jag anser faktiskt inte att det är politiker som ska bestämma om på vilket sätt jag ska använda posten i min hushållsbudget som är märkt "lyx", oavsett om det är fler tågbiljetter, en sjysst bil eller en semesterresa med flyg. De åtgärder som forskarna föreslår för att skynda på processen är dessutom helt enkelt inte bra - de kommer i första hand slå hårt mot de delar av landet där bilen helt enkelt inte har ett alternativ.

Den enda åtgärd av de föreslagna som jag egentligen helt håller med om är att subventioner av bilägande bör avskaffas, men den enda jag egentligen kan komma att tänka på är hur reglerna för tjänstebilar ser ut. I övrigt är det sedan länge, om man inte kör bil enligt ett fast schema, betydligt billigare att i min del av landet förlita sig på cykel, SL och då och då taxi eller hyrbil. Bara parkeringskostnaderna för bilen motsvarar en eller två taxiresor. Dessutom tar man sig i innerstaden fram betydligt snabbare på två egna trampdrivna hjul än med fyra motordrivna, till en bråkdel av kostnaden. För långresor är det mycket bekvämare att slappna av med en bok för tåget än att stressa vid ratten. Det är helt enkelt ganska svårt för mig att se att privatbilen är mer lyx än nödvändighet.

Av just den anledningen har jag också valt bort bilen, och ser gärna att fler med mig gör samma val. Det innebär dock inte per automatik att det är ett beslut som politiker bör ta åt folk - jag ser mycket hellre en värld där var och en själv bestämmer hur man ska göra. Beroende på om bilbranschen lyckas med teknikutveckling som är nödvändig för att ge bilen hållbara kostnader (ekonomiskt och ekologiskt), så kommer vi antingen se en värld där vi kör nya, smarta, miljövänliga bilar, eller så kommer vi se en värld där antalet bilar minskar signifikant. Vilket som blir det exakta fallet varken kan eller bör jag som politiker avgöra. Det är upp till världen att finna vilken lösning som är tekniskt och ekonomiskt rimlig.

Däremot finns en åtgärd som inte nämns i debattartikeln, att en omställning från massbilismen betyder att vi också får anpassa infrastrukturen, och det alldeles oavsett om det är politiker eller folket som driver utvecklingen. I takt med att allt färre väljer att köra bil, kommer trycket på järnvägar, tunnelbana, spårvägar och busslinjer öka. Här missar forskarna också en åtgärd för trafikproblem som Centerpartiet föreslagit: en dubbling av trängselskatten för att finansiera tunnelbaneutbyggnad. Denna ändring skulle rikta sig betydligt mer träffsäkert mot de bilresor som är lättast att ersätta, och där också antalet fordon (och inte bara deras drivkälla) är ett problem i sig.

26 augusti 2011

Lycka till, Annie!

Centerpartiets approach till partiledarval har verkligen varit lyckad. Och vilken sjysst fajt det ändå varit! En del andra partiers processer för partiledarval har väl avskräckt. Man tror inte att de hade anordnat en öppen debatt i TV...

Hur som helst kan man bara konstatera att det är tre duktiga kandidater som står till förfogande, men också att de har ganska olika profil. De kunskaper som jag personligen tror är viktigast är möjligheten att sprida budskapet, hantera media och att inspirera medlemmar. Intet illa talt om duktiga förhandlare eller sluga strateger - men den rollen kan man fylla även om man inte är partiledare. Med det synsättet blir det också tydligt vilken av de tre kandidaterna som passar bäst - jag tror utan tvekan att det är Annie som bäst uppfyller den kravbilden. Sen behöver hon naturligtvis bra stöd av andra - strateger, rävar, förhandlare. Det förutsätter jag att hon har självinsikt att ta hjälp med, av sina motkandidater och av andra centerpartister.

Jag är inte ensam om den analysen. Vi tog samma beslut (enigt medlemsmöte) i måndags i Solnacentern. Igår ledde jag också ett möte med Centerstudenter Stockholm där vi diskuterade samma sak. Resultatet där var det samma - den enda kandidaten som fördes fram var Annie.

Med det kan jag bara önska Annie lycka till! :-)

24 augusti 2011

Bostadsbristen lär inte lösas i år heller

Lagom till nollningen och kursstarterna på universiteten kan man, precis som om det vore en överenskommen tradition, läsa artiklar i allehanda tidningar och andra publikationer om den skrivande bostadsbristen bland studenter. Det finns helt enkelt inte någonstans att bo för de nyintagna.

Tyvärr har jag svårt att se att problemet kommer att lösas inom de närmsta åren. Utöver retorik, är det nämligen inte så mycket som politikerna försöker göra för att lösa situationen, och jag ser heller inte någon ändring av den beskrivningen av dagsläget.

Hyresmarknaden i Sverige styrs nämligen i stort sett helt och hållet genom bruksvärdessystemet, vilket också leder till till att privata företag hålls borta från att bygga nya hus och på så sätt lindra bostadsbristen. När den ekonomiska situationen inte längre är sådan att det är lämpligt att bygga bostadsrätter, stannar alltså byggandet av flerbostadshus upp nästan helt.

Vad skulle man då kunna göra för att förbättra situationen? Något riktigt egentligt alexanderhugg finns väl inte, men många mindre åtgärder skulle leda en bra bit mot visionen:

  • Förenklade byggregler för de allra minsta lägenheterna skulle göra dem billigare att bygga
  • Minskat krångel för andrahandsuthyrning och privatuthyrning (exempelvis som inneboende) skulle göra att fler får bostad på det viset
  • En reformering från grunden av bruksvärdessystemet, så att det inte längre de facto funkar som ett hyrestak i storstäderna, skulle minska problemet med ett alltför litet byggande av nya ungdomsbostäder i storstäderna
  • Genom en annan planprocess i storstadskommunerna, där även lite högre hus tillåts, skulle det vara möjligt att skapa fler bostäder i varje enskilt projekt

Detta är bara ett axplock av möjliga idéer, men egentligen är det inte många av dem som egentligen ens kan tänkas smyga runt ens i utkanterna på den bostadspolitiska agendan. Lyssnar man på Håkan Juholt och socialdemokraterna får man det enda konkreta beskedet:
  • subventionera byggande av hyresrätter,
  • låt kommunerna tvinga privata byggföretag till en viss upplåtelseform, trots att man i juridisk mening inte har sådan rätt,
  • kort sagt, starta ett rejält samhällsdrivet byggprojekt model Miljonprogrammet 2.0

Jag är av naturliga skäl inte så begeistrad av Håkans planer (miljonprogrammet är ett utmärkt exempel på att politiker faktiskt kan lösa problemet helt på egen hand, men ett precis lika bra exempel på varför de inte bör göra det), men var är den borgerliga bostadspolitiken? De borgerliga politikerna lämnar närmast walk-over när de inte ger svar på tal och därmed ensamrätt att definiera problemets lösning till sossarna. Därmed lär inte studenternas bostadsproblem få en bra lösning i år heller.

Tidigare har jag skrivit om bostadspolitik exempelvis här, här eller ett otal andra inlägg i det stora bloggarkivet.

28 juli 2011

Högskoleutbildning måste ha fokus på kvalitet

De senaste decennierna har en rätt stor utbyggnad av högskolor och universitet gjorts i Sverige. Samtidigt har nivån haft en tendens till att falla - det är något som är naturligt om man ökar intagningen. Samtidigt har Chalmers följt i decennier följt upp matematikkunskaperna hos nyintagna - med deprimerande resultat. Det är ganska tydligt att högskolesystemet i viss mån använts som ett sätt att dölja arbetslöshet, allra tydligast uttalat genom Socialdemokraternas kvantitativa mål på 50% högskolestuderande i varje årskull. Tillsammans med Centerstudenter vänder jag mig mot den synen på högre utbildning.

Någonstans måste vi bestämma oss för vilket syftet med utbildning på universitet och högskolor är. Är det verkligen att så många som möjligt ska ha en möjlighet att försörja sig under några år efter gymnasiet, eller är det ett sätt att få specialister utbildade? För mig är det ganska uppenbart att det är det senare som måste vara målbilden. Rimligen sköts många av mer allmänna eftergymnasiala utbildningar inom andra system, exempelvis på yrkeshögskoleutbildningar. Det bör inte innebära att de är mindre krävande, utan snarare att de ska vara mer inriktade på faktiska yrkesfärdigheter istället för en gedigen teoretisk bakgrund.

Ett sådant system finns redan idag exempelvis i Tyskland, och i Sverige har man gjort ett försök med YH (fd KY). Tyvärr ses det ofta inte som lika "fint", och systemet har inte riktigt satt sig än.

Det ger också större möjligheter att lägga resurser på ett effektivt sätt på de som går vidare. Det är jätteviktigt att ha en lagom mängd studenter i högre utbildning, och på ett bra sätt säkerställa att de faktiskt har rätt förkunskaper. Just förkunskaper är ett problem säkert på master-utbildningar - många studenter som inte studerat i Sverige tidigare har väldigt blandad nivå. En del av mina bästa studenter har kommit till Sverige som master-studenter, dessvärre även en del av dem som varit sämst.

Att ha ett mer diversifierat utbildningssystem innebär också en möjlighet till större effektivitet för den enskilde, om man kan välja att gå en tvåårs yrkesutbildning istället för att satsa på fem (eller fler) år på universitetet. Win-win.

25 juli 2011

Samhällets bräcklighet

Det har nu gått lite drygt två dygn sedan händelserna på Utøya i Norge. Att en person inom några timmar kan ha ihjäl nästan etthundra människor är för många ofattbart.

Samtidigt är det faktiskt en direkt realitet av det sätt vårt samhälle är uppbyggt på. Den som verkligen vill, och har tillgång till nödvändiga verktyg, så är det ganska enkelt att på egen hand åstadkomma förödelse. Har man dessutom ingen tidigare kontakt med ordningsmakten, blir det ännu svårare för rättsväsendet att upptäcka de planer som finns.

Den som försöker försvara samhället från terroristattacker har nämligen alltid en svårare uppgift än den som försöker utföra dem. Det finns ett stort antal möjliga mål, dessutom ett stort antal möjliga angreppsvektorer - i princip är det så gott som omöjligt att skydda sig mot en riktigt bestämd terrorist, oavsett om personen agerar på egen hand eller med hjälp av andra.

Det finns en hel del personer som hoppas att de händelser som skett ska leda till att vi försöker få en större kontroll över samhället, så att vi lättare kan hindra liknande händelser. Tyvärr finns det en tydlig risk att man genom att göra det faktiskt lyckas att ta kål på det öppna samhälle vi har - inte tack vare terrorismen, utan de antiterroristiska åtgärder vi genomför. Ett samhälle som ett tydligt stadium skulle hitta alla terrorister skulle nämligen tvingas övervaka oss så intimt att vi inte med bästa mod skulle kunna kalla det demokratiskt.

Det kan synas som att ge upp mot terrorismen, men just insikten att vi inte kan skapa ett helt och hållet terrorsäkert samhälle är en viktig nyckelinsikt. Kort sagt, vissa hemskheter går i praktiken inte att förhindra, hur gärna vi än skulle vilja det.

Även om jag inte politiskt sympatiserar med AUF, går ändå mina tankar till de som blivit angripna i helgen. Oavsett om man har en åsikt jag inte helt håller med om, är det en demokratisk rättighet att uttrycka den - även om jag inte delar den skulle jag nog vara beredd att dö för rätten att uttrycka den. Jag hoppas bara, likt Jytte och Mattias, att det som hänt inte ska hindra politiskt engagemang bland unga, alldeles oavsett i vilken organisation.

09 juli 2011

Bostadsdebattens elefant i porslinsaffären

Förra året bildades ett stort tältläger på Stockholms universitets stora gräsmatta på Frescati. Så illa funkar bostadsmarknaden i Stockholm, men politiker från vänster till höger är i stort nöjda med dagens system. Det är inte jag.

Jag fick häromdagen en inbjudan att som representant för Centerstudenter skriva inlägg på Passagen Debatt och valde därför att skriva om just hyresmarknaden och den uteblivna debatten om andra mekanismer för att sätta hyran än dagens prisreglering. Läs här!

25 juni 2011

Städning i bloggrullen

Oj, vad ouppdaterad min bloggrulle varit. Har gjort ett tappert försök att städa ut alla döda länkar, ändra adress för alla personer som bara börjat blogga på ett nytt ställe, och försöka lägga in nya intressanta skribenter.

Tycker du att jag lyckats dåligt med städningen (läs: död länk kvar eller att jag missat att städa in dig)? Hör av dig i kommentarsfältet så ska det nog gå att ordna!

Cyklarna och rödljusen

Jag må ha missat debatten med en hel vecka, men varför inte försöka elda på den igen. Min (c)-kollega Per Ankersjö i Stockholm gick ut med ett utspel om att cyklister skulle svänga höger mot rött. För att göra lite spänning i debatten så tycker jag - trots att jag är både centerpartist och hängiven cyklist - att förslaget utan lite redigering inte är helt genomtänkt.

Det finns visserligen mängder av platser i Stockholm där tillåtna högersvängar mot rött för cyklister skulle öka framkomligheten rejält. Tyvärr finns det också platser där det skulle vara ytterst olämpligt och förenat med stor olycksfara för både cyklister och korsande gående att låta cyklister svänga höger mot rött, och med tanke på att vi varken kräver att cyklister ska ha körkort eller att ha uppnått någon faktisk större trafikmognad, kan man nog inte bara förutsätta att alla cyklister har förutsättningar att använda möjligheten med förnuft.

Grundtanken är dock god, men jag föreslår att man inte genomför den fullt så helt genomgripande: jag vill att man kopierar en tysk (dessutom f.d. östtysk!) regel: att de korsningar där man får svänga mot rött, markeras med en grön tilläggspil. En sådan tilläggspil kan med fördel tilläggsmarkeras så att den endast är giltig för cykel, exempelvis enligt illustrationen till höger.


En sådan lösning har många fördelar. Förutom att den kan appliceras även i de fall då det finns möjlighet att tillåta cyklister att köra rakt fram (exempelvis om bilvägen inte fortsätter, men en cykelbana gör det) eller för vänstersväng (exempelvis enkelriktade gator), så kommer den bara att slå igenom i samma takt som utbyggnad sker. Eftersom utbyggnad sker genom enkel skyltning är kostnaden mycket låg.

Men ändå - en sådan lösning skulle inte passa överallt. På flera ställen i Stockholm borde man egentligen kolla hur signalföljden funkar. Där det gör mer nytta, borde man inte sätta upp gröna pilar, utan istället satsa på särskilda cykeltrafikljus. Det är relevant exempelvis om det finns platser där det inte alltid är lämpligt med högersväng mot rött. En av de allra största fördelarna med att tillåta högersväng med cykel mot rött endast vid en grön pil, är att det skulle vara ett mycket enkelt sätt att tvinga fram en ordentlig inventering av samtliga trafikljus ur cykelsynpunkt, något som vare bra i sig själv.

På samma sätt ser jag på den delen av utspelet som handlar om att cyklister ska få cykla mot enkelriktat. Redan idag går det att notera "Gäller ej cykel" under skylten "Infart förbjuden". Enda nackdelen är egentligen att om man gör så, går det inte att tillåta parkering även på gatans vänstra sida. Och det finns fortfarande många enkelriktade gator i Stockholm kvar som är så breda att de får plats med en motriktad cykelbana mellan körbanan för bilarna och trottoaren...