Det är inte för sent att tänka om vad gäller FRA-lagen

Integritetsdebatten bland centerbloggarna fortsätter. Själv är jag för lat att referera alla som skrivit de senaste 2-3 veckorna. Jag kan bara konstatera några enkla fakta:

Den 15-punkters-lista som i hast togs fram förra året som komplement till FRA-lagen 0.1 (jag vägrar kalla något som var så buggigt för nummer 1.0!), har fortfarnande inte blivit lag. Både kritiker och påhejare till lagen verkar dock ha svårt att se hur tillägget ska funka i praktiken. Som exempel kan nämnas att:

• Den domstol som ska ge tillstånden kommer inte alls att vara en domstol. Den kommer bara ha domstols namn. (punkt 2)
• Jag har fortfarande inte fått en definition av begreppet "trafikstråk" som jag begriper mig på. I alla fall inte en som innebär att begreppet kan omfatta en betydande del av svenska folket. (punkt 4)
  
• Det pågår en utredning om Säpos tillgång eller icke-tillgång till FRA-spaning trots att en av punkter uttryckligen utesluter deras tillgång till avlyssnad information. (punkt 6,7)
• Underrättelseskyldigheten till enskild verkar inte vara praktiskt genomförbar (punkt 11)

Med så många tveksamheter tror jag det inte är troligt att det verkligen går att sy ihop alltihopa. Här har Alliansen en chans att visa att man vill föra en politik som verkligen funkar i praktiken; går det inte att skapa en bra lag på en eftermiddag (det var ungefär så lång tid det tog att skriva ihop de femton punkterna efter att frågan återremitterats, precis innan midsommar förra året...), så ska man inte försöka göra det. Gör om, gör rätt. Även om det tar lite längre tid; ingen har nämligen heller ännu lyckats förklara varför det var så ohyggligt bråttom att ta beslutet om FRA-lagen alldeles precis innan midsommar förra året, och varför det inte kunde vänta några månader i alla fall.

Jag vill också uppmärksamma demonstrationen som Centeruppropet är med och samarrangerar nu på onsdag runt Stockholmsprogrammet. Läs mer hos Erik, Markus, Oscar (som kommer tala).

Själv har jag tänkt att få en välförtjänt semester (om man nu kan kalla det "semester" när man lovat sina föräldrar att hjälpa till att byta tak...) och jag sätter mig därför på tåget mot västkusten imorgon, ni får alltså demonstrera på egen hand utan mig. Ändrade planer; biljetten ombokad till på torsdag. Kommer på onsdag.

Äntligen konkurrens om tågresenärerna!

För ett par veckor sedan togs beslut om att SJ:s monopol på lönsam tågtrafik i Sverige avslutas. Trevligt! Än så länge är det dock bara veckoslutstrafik som tillåts, under de kommande åren kommer det successivt att reformeras mera.

De rödgröna har naturligtvis redan innan första tåget hunnit lämna stationen, bestämt sig för att låta reformen gå i retur.

Beslutet togs med kort varsel, och alltså är de flesta privata tågoperatörerna inte helt redo för att hantera möjligheten. Undantaget är Veolia, som kör sin första avgång från Stockholm C kvart över tolv imorgon mot Malmö, med flera stopp på vägen. Biljetten kostar 299 kronor, om man åker hela vägen och inte är ungdom eller student, vill säga. För de grupperna är priset rabatterat. En riktigt trevlig lågprisuppstickare, som snart lär köra med helt fullsatta tåg om de fortsätter med samma priser!

En del har uttryckt oro över att det ska bli krångligare att köpa biljetter när konkurrensen griper in. Jag konstaterar ganska nöjt, att än så länge hjälper både SJ och Veolia varandra med biljettförsäljningen. Jag hoppas att detta samarbete kommer att utökas till att även gälla andra kommande tågbolag. Det vinner de dels själva på - det är mycket bättre att sälja en biljett till ett konkurrerande tågföretag i det långa loppet, än att få kunder som hellre åker flyg eller kör bil!

Vidare så kan konstateras att järnvägsnätet idag är ganska fullknökat. Det är utan tvekan sant. Däremot betyder det inte att det skulle kunna vara fler som reser med tåg, förutom i den allra värsta högtrafiken kör SJ ofta med ganska korta tåg. Längre tåg har plats med fler passagerare. Dessutom är det ganska ofta jag konstaterat att jag sitter i ett halvfullt tåg (särskilt mitt på dagen) trots att biljetterna till avgången i fråga redan hunnit bli ganska dyra.

Andra oroar sig för att den för företagen olönsamma trafiken ska försvinna - men den handlas redan idag upp av Rikstrafiken. Det är meningen att den på det viset ska finansiera sig själv. Om SJ idag använder pengar från exempelvis trafiken mellan Stockholm och Göteborg till att sänka de anbuden, så är det i praktiken prisdumping.

Slutligen avskräcks en del av hur det gick med "avregleringen" i England. Man måste dock komma ihåg att den "avreglering" som gjordes där innebar att tågbolag finns ensamrätt på vissa sträckor efter en upphandling. Ungefär så som idag gäller för resor mellan Stockholm C och Arlanda, där enda direktanslutningen körs av A-Train, som tar över 200 kr för en resa på drygt fyra mil. Inte ens SJ är i närheten av den prisbilden...

Som sammanfattning: Lycka till Veolia och andra kommande aktörer. Må bästa tågbolag vinna!

Maud om partiets integritetspolitik: "Vi får bli bättre"

Det har idag varit Centerpartiets dag i Almedalen, något som på ett naturligt sätt satt spotlighten på vårt parti. Som ett led i det har även Erik Hultin fått in en debattartikel i Expressen, där han diskuterar implikationerna av hur integritetsfrågorna skötts av Centerpartiet det senaste året. Anders Flanking svarar på sin blogg. Även Magnus Andersson (ordförande för CUF) och övriga borgerliga ungdomsförbund är kritiska. Den som sammanfattar kritiken bäst är dock, intressant nog, vår partiordförande Maud, i en intervju i P1 Morgon:

"Vi får bli bättre. Vi får inte skylla på väljarna, vi måste skylla på oss själva."

Huvudet på spiken! Men hur ska vi bli bättre? Det är inte alldeles klart, varken från radiointervjun, eller från Mauds tal idag, där integritetsfrågorna överhuvudtaget inte nämns. Man måste ha en konkret tanke när man sätter igång ett sådant arbete! Och man måste ha en tydlig målsättning - vad, rent handgripligt, är det vi ska försöka uppnå? Det måste vara tydligt såväl för medlemmar som sympatisörer vart vi är på väg. Oförutsägbara partier brukar tappa förtroende i största allmänhet när väljare inte vågar lita på att det som sägs är det som verkligen menas...

Jag har de senaste veckorna dock kunnat se en ytterligt försiktig antydan till en långsam reträtt på området: för några veckor sedan välkomnade Maud i riksdagen ett samarbete med Piratpartiet i Europaparlamentet, även om det sedan inte blev något med det. Lena Ek anmälde för en dryg månad sedan en anmälan av universitet som utan prövning stänger av sina studenter från internet. Kerstin Lundgren problematiserar IPRED på sin blogg, men applicerar lagen om det uteslutna tredje slarvigt. Det finns många som varken vill ha dagens situation eller anarki (dagens situation kan för övrigt sägas innebära ett visst mått av just anarki - ansvaret för att patrullera internet lämnas ju i och med IPRED till viss del uttryckligen över till privata företag). Johan Linander har krävt att ACTA-förhandlingarna öppnas. Anders Flanking har tydligt hänvisat förslaget om abortregister till papperskorgen. Slutligen har man rent allmänt valt en relativt försiktigare retorik i frågorna, ungefär som man är försiktiga att inte säga något som kan övertolkas. Kort sagt, efter över ett år verkar det så smått som man har börjat ta till sig det vi i Centeruppropet påpekade för snart ett år sen. Bättre sent än aldrig?

Läs även: Johan, Sophia, Ulf, Markus, Erik, Tim, Hans, Mark och Björn.

Laholmscentern intar bloggosfären

Laholmscentern har under våren genomfört en studiecirkel för att lära sig blogga. Nu har de gjort sin blogg offentlig, och jag vill därmed tipsa mina sydhalländska läsare om adressen, som är www.c-laholm.se. Riktigt lovande, räknar med en riktigt trevlig kanal för att få veta mer om den politiska diskussionen i min forna hemkommun!

Uppdatering: Hallandsposten uppmärksammar också bloggstarten.

IPRED "works as implemented"

För några dagar sedan kom domen i det första IPRED-fallet i Sverige. Resultatet blev som många trodde, ljudboksförlagen vann tvisten. Det har varit mycket debatt på nätet efter dess. Jag har hittills inte kommenterat domen närmre, mest på grund av tidsbrist. Nya (obekräftade) uppgifter om hur Antipiratbyrån fick fram uppgifterna för fallet, aktualiserar emellertid fallet igen.

För det första kan jag konstatera att utfallet av domen mycket troligen blev precis som det var tänkt att vara när IPRED infördes. Av beskrivningen i domen att döma, en FTP-server med åtkomstskydd, och innehållet, filer med filnamn innehållande releasegrupper och dessutom NFO-filer, gör det tämligen troligt (min bedömning: >99% sannolikhet) att filerna som lagrades på servern är av piratkopierat ursprung. I den mån detta argument finns flera databaser över scenreleaser att hitta på nätet, som ytterligare skulle kunna affirmera det intrycket genom att koppla ihop filnamn med innehåll, exempelvis genom att jämföra filerna med andra källor och meta-data som filstorlek, hashvärden mm. Det kan inte annat än konstateras att det här med högsta sannolikhet är ett fall där intentionen när IPRED-lagen stiftades, var att uppgifterna borde lämnas ut.

Samtidigt finns det många direkta tveksamheter i själva domen, både relaterade till teknik och annat. För att distribution av piratkopiering ska föreligga i det här fallet behöver man nämligen både kunna visa att det finns piratkopior och att dessa distribuerats till andra. Den första punkten anser jag med ovanstående vara tydligt motiverad. Samtidigt är motiveringen till att distribution skett till åtminstone en större grupp - motiverad endast med det faktum att det fanns "många" filer på servern, och att det därför är troligt att många haft tillgång till den - ett uppenbart logiskt felslut.

Inget faktum som nämns i domen bevisar att en någorlunda stor grupp haft tillgång till servern, eller ens mer än en enda person. Däremot är det mycket troligt att det ändå är så; det är nämligen ungefär så piratkopieringsscenen funkar. Det är förmodligen svårt att göra det troligt att det är många som haft tillgång till servern annat än genom detta "vifta-med-händerna"-resonemang - hårda bevis är svåra att skapa om man inte direkt eller indirekt har tillgång till användarlistan.

Eventuellt skulle man kunna använda indirekta uppgifter som välkomstmeddelanden, katalogstruktur eller liknande som kan ge en viss indikation på hur servern är tänkt att användas, men det är knappast något som tystar all diskussion i frågan. Om sådana resonemang tillsammans är tillräckligt för domen att det är troligt (men inte säkert) att många haft tillgång till servern, borde det vara nog. Även en riktig piratserver döljer nämligen högst troligen uppgifter om vilka, eller ens hur många, användare den har. Vi bör också komma ihåg att IPRED-lagen bara syftar till att tillåta en fortsatt undersökning: det implicerar inte nödvändigtvis att saken ens går till domstol.

Med risk för att ge Antipiratbyrån dumma idéer om hur man bör driva framtida fall, så finns det däremot en alternativ approach: det är enligt senaste versionen av Upphovsrättslagen även olagligt att ladda ner piratkopierade filer. Det är enligt ovanstående resonemang ganska tydligt att filerna troligen har piratkopierats innan de hamnade på servern. Man kan då enkelt konstatera att de kan ha hamnat där på två sätt:

1. filerna har laddats ner från annan källa för att läggas på servern
2. filerna har från första början laddats upp direkt på servern av den som först släppte dem på piratscenen.

Med lagen om det uteslutna tredje skulle då domstolen ha kunnat sluta sig till att filerna antingen olagligt laddats ner, eller möjligen att FTP-servern använts som "originalkälla". Bägge fallen innebär idag upphovsrättsbrott, vilket implicerar att domen är korrekt, i rent teknisk mening (dvs att den stämmer med lagstiftarens intentioner). Den är antagligen inte heller så värst kontroversiell med tanke på den innebörd som Upphovsrättslagen idag har. Det är inte sannolikt att den som driver FTP-servern är oskyldig, utan det är (utifrån sett, dock ej med formella juridiska glasögon) ganska troligt vilken verksamhet som servern har använts till.

Som slutkläm - att domen är tekniskt korrekt (om än felaktigt motiverad och med bristande bevisning, särskilt vad gäller tekniska detaljer), innebär dock inte att den är rätt. Det faktum att domen utan större anmärkning följer lagstiftarens intentioner innebär nämligen inte att intentionerna var rätt när lagen stiftades. Tyvärr har vi inte en författningsdomstol i Sverige, och uppenbarhetsrekvisitet stoppar tydligt behandling i vanliga domstolar, men hade någondera av dessa förutsättningar inte gällt, så är det otydligt om behandlandet är förenlig med svensk grundlag och mänskliga rättigheter. Exempelvis är det otydligt om rätten till en rättvis rättegång verkligen uppfylls.

Det är dessutom minst sagt uppseendeväckande att en västlig demokrati delegerar ansvar för att utreda det som i lagen betecknas som en typ av brott till en privat prisjägarorganisation. Om någon stjäl min cykel, är mina rättigheter att själv reda ut brottet klart begränsade, och intentionen är att jag ska lämna över hela arbetet med brottsutredningen till polisen. Jag har inte heller rätt att stämma den som snott cykeln i ett civilmål, som gäller i de mål där IPRED-lagen används, utan även om jag skulle få reda på vem som är skyldig, kommer fallet att behandlas som ett vanligt brottmål.

Läs även Hanna, Oscar och André.

P.S. för den som inte har daglig kontakt med programmeringssvängen, så syftar den närapå tautologiska engelska frasen i titeln på en situation som man kan råka ut för om man outsourcar sitt programmeringsprojekt till alltför billiga programmerare i tredje världen: när (inte om) man hittar ett problem i form av en bugg eller liknande i programvaran, får man citatet som respons. Detta är normalt inte vad man förväntar sig - all programvara fungerar som den skrivits, oavsett om det är rätt eller inte. Normalt sett förväntar sig man istället att programvara fungerar som man tänkt sig - dvs i bästa fall som det står nedskrivet i en kravspecifikation att den ska göra.

CUF är inte eniga med partiet.

Jag noterar, något sent, CUF:s förbundsstyrelses gemensamma debattinlägg på Newsmill, där de varnar för de följder för Centerpartiet som det kan få att helt släppa integritetsbollen. För det är precis så det ser ut idag; man använder visserligen vackra ord om integritet, men i praktisk handling är det bara småsaker som gjorts rätt det senaste året. Förtroendet för Centerpartiet i integritetsfrågor finns helt enkelt inte kvar - förhoppningsvis är det ännu inte helt och hållet för sent att försöka återvinna det, även om det kommer att bli en mycket tuff kamp att lyckas. Det finns dock ändå hopp - speciellt inom CUF och Centerstudenter har det ju aldrig, ens från första början, varit ifrågasatt vilken linje som borde gälla. Jag instämmer med

Läs även Markus, Stefan, Björn och Tim.

Delikatessjäv

I veckan blev det offentligt att domaren i Pirate Bay-fallet inte anses jävig. Däremot får han tydlig kritik för att han inte uppgav sina medlemskap i föreningar runt upphovsrätt.

Det är egentligen för mig ganska tydligt att detta inte riktigt var en optimal utgång. Det är ganska tydligt att domaren haft intresse i frågorna, och varit aktivt engagerad i en förening som tagit tydlig ställning för skarpare tillämpning av upphovsrättslagen. Även om detta i sig inte nödvändigtvis innebär att domen har blivit felaktig, så har reglerna om jäv ytterligare ett syfte: att se till att förtroendet för rättsväsendet inte urholkas. Av denna anledning finns det för domare (och även politiker i beslutande ställning) ett antal bestämmelser som avgör vad som är jäv.

Till exempel om man själv är inblandad i fallet, eller om en nära släkting är det, eller om man arbetar för den som är det, så bör man inte delta i beslutet. Värt att notera är att det också finns en "slasktrattsbestämmelse" - det s.k. delikatessjävet. Lagbestämmelsen är i det här fallet mycket allmänt hållen - och syftar att dammsuga upp övriga fall där "förtroendet till hans opartiskhet i ärendet". Att denna paragraf borde diskuteras är ganska tydlig - förtroendet är redan rubbat.

Sen att kanske kraven satts något högre i denna rättegång, som varit så tydligt exponerad i media, förvånar inte, och borde inte ha förvånat domaren i fråga. Förtroendet för rättsväsendet har i och med den här processen fått sig en betydlig knäck, och det gäller oavsett om det formella beslutet säger att domaren var jävig eller inte.

Samtidigt hade antagligen ett beslut om jäv i sig också inneburit problem. Jag är lekman, men det hade antagligen inneburit att en helt ny rättegång fått genomföras i tingsrätten, med allt vad det innebär i kostnader (både räknat i tid och pengar). Samtidigt så är fallet redan överklagat till hovrätten, och kommer att behandlas också där.

Som flera andra skriver, rättssäkerheten är med detta knappast nedmonterad i molekyler; det kommer bli en rättegång till. Den kommer bara att bli i hovrätten och inte i tingsrätten. Samtidigt är det definitivt inte bra - rättegången även i tingsrätten borde ha gått rätt till. Något får mig att misstänka att även om tingsrättens förhandlingar tagits om, hade målet fortfarande hamnat i hovrätten. Jag misstänker att vi även får se det i HD...

Läs även: Stefan, Joshua, Henrik och Maciej.

Byggnads skjuter sig i foten - igen

Byggnads har inte direkt varit den bästa reklampelaren för LO-rörelsen (se tidigare inlägg), och därmed i förlängningen gjort en björntjänst för alla fackföreningar. Det är dock inte slut med det. De uppmärksammas också idag - de blir nämligen stämda för att olagligt (kontra Europakonventionen) ha genomfört blockad mot ett mindre byggföretag. Blockaden skulle nämligen innebära ett indirekt tryck att få företaget att gå med i arbetsgivarorganisationen, något som bryter mot föreningsfriheten.

Låt mig som ojurist ge mitt odds på utgången: facket vinner (i varje fall i alla svenska rättsinstanser). Europakonventionen pratar nämligen uttryckligen inte om vad medborgare och föreningar i olika länder ska göra, utan vad stater ska göra. Det är svårt att för mig se någon direkt koppling till vad Byggnads får eller inte får göra; på samma sätt som mördare normalt åtalas för mord och inte brott mot Europakonventionen, även om dess andra artikel handlar om rätten till liv.

Uppföljningen till den pågående rättegången blir i så fall däremot intressant: Om Byggnads inte har ansvar att "sköta sig", hur ska staten se till att sitt ansvarstagande visavi Europakonventionen uppfylls? Innebär ett friande av Byggnads i den pågående rättegången en möjlighet till uppföljning, där det inte är Byggnads som stäms som skadeståndsskyldiga, utan istället den svenska staten, eftersom man inte tillräckligt skyddat föreningsfriheten för de som verkade i företaget?

Uppdatering: Repliken från Hans Tilly var knappast oväntad. Men varför förstår han inte att det är i första hand själv som ger sig på den svenska modellen? Han gör det system han förespråkar en björntjänst genom att utnyttja det på ett sätt som visar dess värsta brister. Hade han inte gjort det, hade det nog inte varit någon som ifrågasatt systemet alls...

LAS är strukturellt diskrimerande

LAS har debatterats en del på sistone. Debatten har även pågått bland centerbloggarna: bland annat Johan, Helen och Magnus bloggar. Bland oss centerpartister är synen på lagen ganska unison: den är inte bra. Man skulle kunna tro, att med så många som redan belyst frågan, att det inte finns några nya infallsvinklar - men det tror jag mig faktiskt ha. I Diskrimineringslagen definieras indirekt diskriminering såsom:

"...indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet..."

Att LAS missgynnar ungdomar genom sin tillämpning är uppenbart. Ungdomar har inte 15 års erfarenhet, och tenderar ofta att vara senast anställda (liksom andra förfördelade grupper med kanske ännu större argument, eftersom ålder ofta är ett undantag i Diskrimineringslagen!). Ergo åker de ut först om någon behöver sparkas.

Mer otydligt för mig är om LAS är en bestämmelse som "har ett berättigat syfte" och om den lagen innebär "lämpliga och nödvändiga" medel (min kursivering). Skulle man inte kunna uppnå anställningstrygghet på andra sätt? Och vad innebär anställningstrygghet egentligen? För den som är anställd, men ung eller av annan anledning senast anställd, innebär det ju egentligen inte mycket mer trygghet att vara fast anställd än att vara timanställd.

Jag är inte jurist, så jag har säkert missat någon ordvändning i Diskrimeringslagen någonstans, eller felvärderar något ord någonstans. Trots det vore det mycket intressant om någon juridikkunnig kunde reda ut målkonflikten mellan Diskrimineringslagen och LAS. Vilken har trumf, och varför? Vad skulle hända om det inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen av en ung person som sparkats från en offentlig tjänst (vi behöver inte dra in oskyldiga företag i detta!), p.g.a. LAS, trots att personen är tydligt bäst kvalificerad?

Och vilka implikationer har den presumtiva utgången att det är LAS som övertrumfar? Den viktigaste är mycket enkel: Riksdagen har i så fall stiftat en lag som institutionaliserar åldersdiskriminering (och i viss mån även diskrimering på andra grunder). Det ser inte vidare bra ut...

Den digitala tekniken visar på en stark dissonans i synen på grundläggande rättsprinciper

Debatten det senaste året har varit ganska tydlig: det är inte längre självklart att samhället är till för medborgarna, istället för tvärtom. Det har FRA-lagen och IPRED tydligt visat. Det är inte längre normalfallet att vår kommunikation är privat, och det är inte heller längre normalfallet att alla typer av brott endast utreds i organiserad form av den som är polis. Med det har faktiskt vår idag borgerliga regering gjort rejäla avsteg från den borgerliga idétraditionen, faktiskt så stora att PJ Anders Linder på SvD (liberal) till och med associeras med Piratpartiet.

Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.

Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.

I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.

Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.

Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!

Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.

Nämndsmöte i tisdags

I tisdags var det sista mötet med miljö- och hälsoskyddsnämnden inför sommaren. Varken då (eller månaden innan, då jag tror att bloggandet föll bort...) har det tagits upp några kontroversiella ämnen. Förvaltningen har organiserats om en del, och vi har tagit en del förelägganden med viten. De flesta ärenden har varit mindre, men ett större dök upp i tisdags: SJ har förelagts att uppföra bullerskydd mellan Hagalunds bangård och villorna i Råstahem. Bullret från bangården har ökat på senare år (loktågen är betydligt tystare än de nya motorvagnstågen som har kylfläktar som låter en hel del), dessutom ökar tågtrafiken och därmed rangerandet. Det är väldigt bra för miljön i det stora, men inte lika kul för Råstahemborna.

En väntad besvikelse

Resultatet från valet sänds just nu på TV. Centerpartiet fick 5,5% (-0,8%). För den som inte läser detta inlägg i realtid hänvisar jag till Valmyndighetens valnattsräkning, som har alla detaljer för statistiknördar. Ett knappast förvånande resultat, i det stora hela. Även om målsättningen var betydligt högre, tror jag det knappast var särskilt realistiskt att lyckas med ens halvmesyren, att ta ett nytt mandat. Synd, eftersom det vore bra om Lena Ek hade fått en kollega i parlamentet, och helst naturligtvis en av mina favoriter av centerkandidaterna, Abir och Marie. Nu är väl rejset inte helt uträknat för de bägge senare (personrösterna har ju inte räknats), men det superteam som Lena, som riktigt duktig förhandlare och politisk räv i EU sedan tidigare, tillsammans med en ung driven tjej hade blivit, får vi i vart fall inte se. Värt att notera är att alla dessa tre har betydligt tydligare åsikter i integritetsfrågorna än vad partiet i stort har vågat ha.

Jag tror att just integritetsfrågorna har varit en betydande faktor i att många valt att inte rösta på Centerpartiet. Även om det i våra fina dokument står rätt saker, har vi inte med handling följt upp de formuleringar. Såväl yngre som äldre har varit besvikna över att vi inte tydligt drivit våra åsikter tydligare här, och alltför lättvindligt kompromissat bort oss. Ett antal centermedlemmar säger sig i alla fall ha valt att gå över partigränsen bakom röstskynket och istället rösta på Piratpartiet.

Det som är så synd är att det där mandatet som Piratpartiet fått (eller i alla fall det nittonde observatörsmandatet som Rick Falkvinge just nu påstår kommer gå till dem i SVT2), det hade kunnat gå till Centerpartiet istället. Om vi bara det senaste året tydligt drivit de integritetsfrågor, även i handling, som ända fram till för en månad sedan var en mycket tydlig del av den centerpartistiska politiken om än bara tydligt i ord, tror jag att Centerpartiet haft en rejäl chans att öka. Även om bara en procentenhet, av de drygt sju som (pp) fick, hade gått till Centerpartiet istället, så hade vi faktiskt ökat. Jag tror även Miljöpartiet tjänat på sin integritetsprofil (tillsammans med miljöstämpeln).

För min del är gissningen alltså att en rätt rejäl del av den centerpartistiska ökningen under det här valet gavs bort i och med de realpolitiska ställningstagandena i integritetsfrågan. Man kan även notera att våra liberala vänner i Folkpartiet gör ett mycket bra val. Följaktligen är alla tre partier med lyckade resultat (pp,fp,mp), partier som kan hävdas vara de tre som i varsin aspekt är de som ligger närmst, eller i vart fall rejält nära, centerpartistiska värderingar. Det är en tydlig signal till oss att det troligen inte är främst våra åsikter som är problemet, utan det sätt vi genomför dem på.

Därmed - grattis till Piratpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet! Förvalta mandaten väl!

I marginalen kan också ses en ganska tragisk aspekt av resultatet: Sverigedemokraterna går framåt, sakta men säkert. Detta trots att många analyser innan valet pekade på att Piratpartiet i viss mån skulle stjäla allmänna missnöjesröster just från (sd).

Läs även Hanna, Erik, Markus och Erik igen, samt massmedia: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Die Zeit samt Slashdot.org.

Integritetscertifierad

Nu har även jag själv blivit integritetscertifierad. Är du som läsare centerpartist och integritetsvän? Då bör du också fundera på att göra det!

Läs även: Hanna, Erik, Per, Staffan samt Stefan.

Är det verkligen bättre att fly än illa fäkta?

De senaste veckorna, efter besvikelsen på partistämman (man kan för övrigt se i varje fall delar av debatten på SVT24 med mig ca 25:20, har inte hittat eftermiddagens diskussioner men de ligger kanske också där någonstans).

Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.

Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.

Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.

Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.

Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.

Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...

Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.

Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Sammantaget står dessa principer i strikt motsats till bland annat FRA-lagen och IPRED-direktivet, och därmed också en kritik till den politik drivit på integritetsområdet den senaste tiden. Integritetscertifieringen är öppen för alla centerpartister, gräsrötter så väl som proffspolitiker är välkomna! Om du håller med om ovanstående princippunkter, vill jag uppmana dig att gå in och certifiera dig.

Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.

I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.

Läs även: Erik och Stefan.

Integritetsdebatt på centerstämman

Integritetsdebatten är i full fart på centerstämman. Det går visst att se på SVT24, men det gäller att vara kvick - tidsnöden är tyvärr ganska stor. Applåderna för kritikerna är ganska stora men det känns fortfarande oklart om våra tilläggsyrkanden går igenom - och ärligt talat har det inte enorm betydelse. Liggande förslag är bra (med några smärre undantag). Det som fattas är inte ställningstaganden, de har vi redan tagit. Det som fattas är att uppfylla dem i konkret handling.

Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.

Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...

Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.

Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.

Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.

Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.

Mina hemkommuner toppar i företagsranking

En trevlig nyhet som kom under veckan som gick är att både min nya och min gamla hemkommun gör bra ifrån sig i Svenskt Näringslivs årliga företagsklimatranking. Solna fortsätter ligga överst, och Laholm klättrar upp en plats till nummer 12. Snart kanske Laholm är ikapp om toppstriden?!

Har Centerpartiet något förtroendekapital inom integritetsfrågorna kvar alls?

Centerstämman i Örebro är i full gång, och utspelen duggar tätt. Det senaste står Annie för, man föreslår bland annat en integritetsbalk. Men är det egentligen något nytt som har kommit från partiledningen? Mycket av det som nämns i stämmohandlingarna inför årets stämma var, möjligtvis med mindre variationer, centerpolitik redan på förra stämman i Kalmar, år 2007, och innan dess på förtroenderådet 2006 (då öppenhetsmanifestet antogs).

Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.

CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)

Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...

För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?

Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.