Vilken jävla trygghet?

Moderaterna vill inte göra något åt LAS. "Då måste vi bevara denna trygga modell [vi idag har]" säger de. Och frågan måste då ställas: Vilken jävla trygghet har vi idag?

LAS är en lag som är strukturellt diskriminerande för unga. Den som är sist anställd, kommer också att sparkas först. Oavsett om man är den som är mest lämpad för jobbet. Detta innebär en mycket tydlig otrygghet för unga, som är de som får ge plats för sina äldre arbetskamrater. Höga skatter gör att det finns få jobb att få för den som inte är högproduktiv. LAS och övriga regler på den svenska arbetsmarknaden har lett till att var fjärde ung idag är arbetslös. Det är ändå ett ganska bra facit - redan under högkonjunkturen var mer än var femte arbetslös. Trygghet? Bah humbug.

Att ett avskaffande av LAS ger ett relativt begränsat utökad arbetsmarknad, är faktiskt inte så förvånande. Jag tror inte det LAS i första hand skadar arbetsmarknaden genom är att den bromsar arbetsmarknaden, utan de klyftor i den som skapas. Det är den som har haft jobb längst tid som får mest skydd av LAS, och den som inte har jobb alls, som inte får något överhuvudtaget. Detta trots att det egentligen är den som inte har jobb som är mest ekonomiskt sårbar, och den som har haft jobb länge som har haft en chans att bygga upp en ekonomisk buffert att ta av i dåliga tider. Kort sagt, LAS må ge ett visst mått trygghet åt den som haft jobb länge, men gör det på bekostnad av ungdomars trygghet. Gungor och karuseller!

Någon borde ge Fredrik Reinfeldt en grön näsa istället för sin för närvarande röda.

Läs även: Magnus, Per, Annie, Mattias, Ingrid, Stefan, Johan, Rickard, Johan.

Jag tror inte Mona vågar...

Oj, vilken uppmärksamhet Elias debattartikel igår orsakade! Och vänstersidan i politiken verkar ju inte riktigt gilla att han mopsar sig heller. SSU kontrar, men deras förslag är lätta att bemöta:

1. Sänka arbetsgivaravgiften - vänsterpartierna vill dubbla arbetsgivaravgifterna för unga...
2. Storsatsa på utbildning - alliansen har redan genomfört en storsatsning på utbildning. Begränsningen har inte varit i första hand budgeten, utan istället vilket antal studenter som högskolorna trott sig kunna anta utan att behöva tumma på kvaliteten. Men utbildningskvaliteten har ju inte riktigt varit sossarnas hallmark tidigare...
3. Erbjuda sommarjobb [i offentlig sektor] - kan kanske vara bra för stunden men löser inte några som helst större problem. Om Sveriges ekonomi inte ska hanteras som i Ebberöds bank så måste det komma jobb i privat sektor, inte bara skattefinansierade

Summa summarum, en tummetott. Jag tror faktiskt inte att Elias kommer få utmana Mona, som han vill. Visserligen kan det verka fegt att lämna walk-over till en fjortonåring - men det vore ännu mer katastrofalt att förlora mot en 14-åring. Och även om Mona borde klara av att vinna mot vem det än vara månde (nästan) som hon får debattera mot, bara av den anledning att hon varit aktiv i politiken så mycket längre, så är jag inte säker på att Elias helt och hållet tar sig vatten över huvudet. Jag tror sossarna kommer att följa citatet "det är bättre att hålla käften och tas för en idiot, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel" när de sitter i strategirummet på Sveavägen...

Uppdatering: Jag fick visst rätt...

Byggnads skjuter sig i foten - igen

Byggnads har inte direkt varit den bästa reklampelaren för LO-rörelsen (se tidigare inlägg), och därmed i förlängningen gjort en björntjänst för alla fackföreningar. Det är dock inte slut med det. De uppmärksammas också idag - de blir nämligen stämda för att olagligt (kontra Europakonventionen) ha genomfört blockad mot ett mindre byggföretag. Blockaden skulle nämligen innebära ett indirekt tryck att få företaget att gå med i arbetsgivarorganisationen, något som bryter mot föreningsfriheten.

Låt mig som ojurist ge mitt odds på utgången: facket vinner (i varje fall i alla svenska rättsinstanser). Europakonventionen pratar nämligen uttryckligen inte om vad medborgare och föreningar i olika länder ska göra, utan vad stater ska göra. Det är svårt att för mig se någon direkt koppling till vad Byggnads får eller inte får göra; på samma sätt som mördare normalt åtalas för mord och inte brott mot Europakonventionen, även om dess andra artikel handlar om rätten till liv.

Uppföljningen till den pågående rättegången blir i så fall däremot intressant: Om Byggnads inte har ansvar att "sköta sig", hur ska staten se till att sitt ansvarstagande visavi Europakonventionen uppfylls? Innebär ett friande av Byggnads i den pågående rättegången en möjlighet till uppföljning, där det inte är Byggnads som stäms som skadeståndsskyldiga, utan istället den svenska staten, eftersom man inte tillräckligt skyddat föreningsfriheten för de som verkade i företaget?

Uppdatering: Repliken från Hans Tilly var knappast oväntad. Men varför förstår han inte att det är i första hand själv som ger sig på den svenska modellen? Han gör det system han förespråkar en björntjänst genom att utnyttja det på ett sätt som visar dess värsta brister. Hade han inte gjort det, hade det nog inte varit någon som ifrågasatt systemet alls...

LAS är strukturellt diskrimerande

LAS har debatterats en del på sistone. Debatten har även pågått bland centerbloggarna: bland annat Johan, Helen och Magnus bloggar. Bland oss centerpartister är synen på lagen ganska unison: den är inte bra. Man skulle kunna tro, att med så många som redan belyst frågan, att det inte finns några nya infallsvinklar - men det tror jag mig faktiskt ha. I Diskrimineringslagen definieras indirekt diskriminering såsom:

"...indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet..."

Att LAS missgynnar ungdomar genom sin tillämpning är uppenbart. Ungdomar har inte 15 års erfarenhet, och tenderar ofta att vara senast anställda (liksom andra förfördelade grupper med kanske ännu större argument, eftersom ålder ofta är ett undantag i Diskrimineringslagen!). Ergo åker de ut först om någon behöver sparkas.

Mer otydligt för mig är om LAS är en bestämmelse som "har ett berättigat syfte" och om den lagen innebär "lämpliga och nödvändiga" medel (min kursivering). Skulle man inte kunna uppnå anställningstrygghet på andra sätt? Och vad innebär anställningstrygghet egentligen? För den som är anställd, men ung eller av annan anledning senast anställd, innebär det ju egentligen inte mycket mer trygghet att vara fast anställd än att vara timanställd.

Jag är inte jurist, så jag har säkert missat någon ordvändning i Diskrimeringslagen någonstans, eller felvärderar något ord någonstans. Trots det vore det mycket intressant om någon juridikkunnig kunde reda ut målkonflikten mellan Diskrimineringslagen och LAS. Vilken har trumf, och varför? Vad skulle hända om det inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen av en ung person som sparkats från en offentlig tjänst (vi behöver inte dra in oskyldiga företag i detta!), p.g.a. LAS, trots att personen är tydligt bäst kvalificerad?

Och vilka implikationer har den presumtiva utgången att det är LAS som övertrumfar? Den viktigaste är mycket enkel: Riksdagen har i så fall stiftat en lag som institutionaliserar åldersdiskriminering (och i viss mån även diskrimering på andra grunder). Det ser inte vidare bra ut...

Centerpartiet fegar om LAS

Dagens mediasnackis var Centerpartiets förslag om att reformera LAS till "mini-LAS". Från början triggat av en motion från Helen. Men varför är man så fega? Man vill bara lägga till några ytterligare undantag från turordningsreglerna - något som inte kan kallas annat än "piss i Nissan"!

Nä, man borde våga vara betydligt mer drastiska, och föreslå att LAS skrivs om från grunden. Det nuvarande förslaget duger bara som övergångslösning. Det finns knappt en centerpartist som tycker att lagen är bra; min egen åsikt är att den strukturellt diskrimerar ungdomar, kvinnor och invandrare, alla grupper som står relativt långt från arbetsmarknaden (läs även exempelvis blogginläggen hos centerpartisterna Johan, Magnus och Per, samt allianskollegan Edvin). Det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur mycket som helst.

Så, hur borde då en ny LAS se ut? Jag har ett par förslag på grundläggande principer nedan:

• Alla uppsägningar ska ske på saklig grund (arbetsbrist eller misskött arbete, precis som idag)


• Det ska anges i anställningsavtalet enligt vilka principer det bestäms vilken eller vilka anställda som sägs upp vid arbetsbrist. Turordningsreglerna kan möjligen få finnas kvar, men bara som en helt och hållet dispositiv standardlösning, i den mån inget alls anges i avtalet. Förhoppningen är naturligtvis att arbetsgivare och arbetstagare ska komma överens om lämpliga regler för varje enskild bransch och yrke, istället för att lagens standardregel ska få gälla.


• En ny LAS får på inga villkor ge facket makt över icke fackanslutna (eller anslutna till minoritetsfackföreningar), på samma sätt som dagens regler gör (facket har rättighet att förhandla bort turordningsreglerna - men inte bara för sina egna medlemmar, utan för alla. En rättighet som nu och då missbrukas).


• Den som blivit uppsagd för arbetsbrist bör även i fortsättningen ha företrädesrätt till återanställning


• Alla ersättningsregler som regleras i lagen bör vara oberoende av ålder (förutom indirekt genom anställningstid)

Uppdatering: Magnus Andersson bloggar mera, och har skrivit en debattartikel i Expressen.

Med vilka regler hade du anställt någon i ditt företag?

I torsdags kväll tryckte en intet ont anande Ung Vänster-brud en pamflett i näven på mig när jag gick genom ångestgången mellan tunnelbanan och pendeltåget på Centralen. Inte kunde hon ana att jag tyckte något annorlunda jämfört med henne.

Vad säger då kampanjwebbsidan som lappen hänvisade till? Jo (några slumpmässiga exempel):

• "Skillnaderna och orättvisorna i samhället har accelererat sedan högerns maktövertagande 2006."


• "Om Moderaterna inte gav bort miljarder till stora företag, skulle vi kunna minska arbetslösheten rejält."


• "Är inte LAS dåligt för unga?" - med ett långt svar som i princip slätar över frågan och ger svepskäl till att LAS skulle vara bra

Ytterligare exempel får ni leta upp själva på ovan länkade sidor. Kort sammanfattat försöker man lova välbetalda jobb med full anställningstrygghet, hög a-kassa och "mindre pengar till rika". Hur de tänkt sig att ekvationen ska gå ihop, och vem som vill anställa låg-/felutbildade ungdomar som ska få högbetalda fasta jobb, det förtäljer de inte. Hade jag haft ett företag så hade jag då inte velat utöka i varje fall.

För övrigt noteras att Ung Vänsters första punkt ovan är ren och skär lögn - i den mån en sådan förändring skett beror den på utomliggande orsaker som finanskrisen, och jobbskatteavdraget har motverkat utvecklingen ordentligt.

Vad gäller punkt två brukar kritiken från det andra röda partiet gå ut på att regeringen inte vill ge bort pengar till storföretag som t.ex. Saab. Man verkar inte vara helt eniga i vänsterlägret om vad man egentligen ska använda som kritik...

Att slutligen hävda att turordningsreglerna i LAS inte är strukturellt diskriminerande är nästan mest uppseendeväckande - de har ju som direkt följd och syfte att i första hand kasta ut ungdomar och andra nyanställda för jobbet då det går dåligt.

Nä, ibland är det skönt att vara medlem i en lite mer realistisk politisk organisation. De ordnade för övrigt ett möte i fredags om just arbetsmarknadsmodeller - Annie rapporterar och det finns en artikel på Centerpartiets webbplats, och en rapport.

Något annat än LAS behövs för att vi ska ha anställningstrygghet

En mindre debatt om LAS har blossat upp i tidningarna och på nätet. Trevligt att frågan diskuteras! Stefan sammanfattar de stora felen med LAS, och som visar varför det är uppenbart att vi behöver ändra lagen till något bättre jämfört med det vi har idag:

• Den innebär ingen anställningstrygghet för de anställda (många förlorar sina arbeten för att arbetsplatsen helt lägger ner, inte för att den skär ner)


• Den minskar incitamenten för företag att anställa


• Människor låses fast i arbeten där de vantrivs eller far illa


• Lokala fackombudsmän får oprortionerligt mycket makt; även över de som inte är fackmedlemmar (fackombudsmännen har rätt att förhandla bort turordningsreglerna för alla anställda, inte bara sina egna medlemmar)

Till denna lista vill jag addera en femte punkt:

• Lagen är åldersdiskriminerande mot ungdomar, som inte kan ha varit längst anställda

I tidningar: Magnus Henreksson i DN och Gittet Lege i DI.

Andra som bloggar: Johan, Anna och Oscar.

Kommunal i konflikt - trots kollektivavtal

Kommunal har valt att lägga företaget Beda Trädgård i konflikt. Detta trots att företaget i fråga redan har ett kollektivavtal. Fast inte med Kommunal - eftersom flertalet av de anställda på företaget har andra sympatier än med Kommunal så har företaget istället avtal med Slottskogens LS, tidigare del av SAC (Syndikalisterna). Trädgårdsföretaget är även i mångt och mycket annat annorlunda mot andra företag - det är ett arbetarkollektiv och alla tjänar precis samma lön per månad.

Kommunal har, liksom tidigare andra LO-förbund som HRF och Byggnads, lyckats göra en rejäl tabbe. Ingen på företaget önskar företrädas av dem - de är helt och fullt nöjda med de villkor de har, även om villkoren på flera punkter inte är kompatibla med Kommunals villkor. Ytterligare komplicerande för Kommunals del är att man knappast kan använda den vanliga retoriken och anklaga företaget för att vara penninggiriga borgare. Uppenbarligen drivs företaget enligt principer mycket rödare än de Kommunal eftersträvar. Det ser för övrigt jag och andra högerdebattörer inget som helst problem i - så länge de som arbetar i företaget är nöjda med företaget så har vi inget intresse av att lägga oss i, och kan inte heller se varför Kommunal skulle behöva göra det - eller ens varför de skulle ha rätt att göra det. Det har den lustiga följden att syndikalister och högerliberaler, som normalt sett inte skulle hålla med varandra om en stavelse knappt, enas i kritiken mot Kommunal.

Göteborgs kommun har också satt sig i en svår sits när de nekar företaget att utföra uppdrag åt kommunen. Tidigare kommunala beslut (frågan har diskuterats även i Laholm) om att kräva kollektivavtal vid upphandlingar har hävts. Att kräva ett kollektivavtal med en visst fackförbund torde vara ännu kontroversiellare än att kräva ett kollektivavtal överhuvudtaget, och det är stor risk för att de brutit mot lagen om offentlig upphandling genom att diskvalificera Beda Trädgård från att utföra tjänster åt kommunen.

Det rapporteras om konflikten i flera olika medier och bloggar, såväl de som har en neutral utgångspunkt, som de som kritiserar Kommunal för sitt beslut - både grundat på vänster- och högerargument. Här, här, här, här, här, här, här, här, här, här samt här kan du läsa mer om nyheten och reaktionerna på den.

Arbetsmarknadens parter

De senaste månadernas diskussioner runt gått heta runt hur facket arbetar. I diskussionerna hänvisar vänsterdebattörer glatt till att vi i Sverige har en modell på att det är arbetsmarknadens parter som bestämmer förhållandena på arbetsmarknaden. Underförstått menar man med detta att det är arbetsgivarorganisationer och fackföreningar som förhandlar om löner och anställningsvillkor.

Men är det verkligen så att det är arbetsgivarorganisationer och fackföreningar som är arbetsmarknadens parter? Nej. Det är det inte. Det är inte fackföreningarna som säljer arbetet till arbetsgivarorganisationerna. Arbetsmarknadens parter är arbetstagare och arbetsgivare och inget annat. Att de flesta av dessa valt att organisera sig i fackföreningar respektive arbetsgivare är bara en organisatorisk lösning. Att utgå från att arbetsmarknaden endast skulle utgå från fackföreningar och arbetsgivarorganisationer förvanskar bilden av den faktiska situationen - att vi i Sverige har såväl arbetstagare som arbetsgivare som inte är organiserade.

Ännu fler upptäcker nackdelarna med LAS...

Tydligen har även Vänsterpartiet fått problem med att följa LAS.

Artikeln hittad via Maria Leander.

Väl talat Maud!

Idag har Maud gjort ett uttalande i Svenska Dagbladet. Bland annat väljer hon att lyfta upp frågan om förändringar i LAS - som fått vila sedan valet. Det är mycket glädjande, eftersom LAS är en lag som till allra största delen ställer till problem och begränsningar på arbetsmarknaden. Allians-taktik en att överhuvudtaget inte ens fundera på förändringar i LAS innan valet var nog visserligen taktiskt rätt men frågan är om det inte är ett vägval som riskerar att innebära att man vunnit slaget, men får problem med kriget. LAS behöver nämligen förändras, även om frågan fortfarande är öppen om exakt hur. Genom att gå ut med att man inte kommer ändra arbetsrätten har man helt kvävt debatten på området även i borgliga kretsar.

Vi i Centerpartiet och CUF var under hela valrörelsen mycket tydliga med vår syn på LAS. Att vi inte gillar dem är knappast någon hemlighet utan rentav något som vänstersidan gjorde en poäng av. Att Moderaterna å andra sidan bestämde sig för att göra en make-over för valrörelsen har totalt bakbundit dem på arbetsrättsområdet. Även om de nya Moderaterna vann valet genom den taktiken, så har man även på det sättet till viss del släppt kontakten till de gamla Moderaterna...

Lästips

En stor del av debatten runt a-kassan innan valet bestod av socialdemokrater, vänsterpartister och LO-aktiva som frågade sig hur en sänkt a-kassa skulle påverka mängden jobb. Jag för min del svarade att de inte i sig skulle ge några enorma effekter, men att de däremot var nödvändiga åtgärder för att kunna finansiera andra, viktigare, åtgärder.

I en debattartikel i Aftonbladet idag skriver professor Lars Calmfors om aktuella forskningsrön på området. Uppenbarligen visar det sig att jag har underskattat effekten av ersättningsnivåerna.

LAS suger...

... och till och med sossarna verkar börja inse det numera (ja, jag vet att halva bloggosfären redan sett den där länken, men det struntar jag i - det är säkert någon som inte sett den än...).

LO i nyheterna igår

Per Bardh, enhetschef LO, uttalade sig med anledning av den nya sajten JobbJakt.se i Rapport igår kväll:

(reportern) Är det inte bättre som de säger som de säger, att det är bättre att få ett jobb till låg lön, att inte få ett jobb alls:

(Per) Ja, men vi har ett välfärdssamhälle som ska ta hand om att om man inte kan få ett jobb så kan man ändå få försörjning från olika system. Det ska vi inte bryta sönder, och vi ska inte göra det genom att förstöra en modell vi har i Sverige med kollektivavtal som reglerar villkoren och vilka löner som ska gälla i varje bransch.

Det här citatet visar väldigt på skillnaderna i ideologi mellan vänstern (kom ihåg att sossarna är till en väldigt stor del finansierade av LO och därmed i princip en av deras knähundar) och de borgerliga.

Pers citat gör det väldigt tydligt att det finns vissa jobb som vi är för fina för - och att det är bättre att man går arbetslös och inte gör något alls, samt låter samhället försörja en, än att försöka göra något åt sin egen situation. Om facket tycker att den lön jag är erbjuden inte är tillräckligt hög så är det facket och inte jag som ska säga stopp. Även om jag inte är med i facket...

Dessutom angriper han en halmgubbe - jag kan i varje fall inte förstå hur en fri lönebildning skulle avskaffa våra trygghetssystem. Trygghetssystemen är det ju riksdagen som beslutar om, och om han inte förstått det så är andelen libertarianer och nyliberaler i Sverige löjligt låg och de har inte skuggan av en chans att genomföra en sådan reform. Och några andra grupper med en sådan agenda kan jag inte komma på - inte ens moderaterna vill ju avskaffa trygghetssystemen, de vill bara reformera dem.

Kort sagt, facket är bra (jag är själv med i ett fackförbund, men det är tack och lov inte ett av medlemsförbunden i LO), men de borde inte blanda sig i vad ickemedlemmar gör. Eller politiken heller, för den delen...