Gröna krav i Solnas elupphandling

Tekniska nämnden hanterade i veckan ett stort antal upphandlingsärenden. De ligger nu ute offentligt och jag kan skriva om dem. Den som så önskar kan kostnadsfritt ta del av dem här. En av upphandlingarna rör leverans av elenergi till Solna stad, Råsunda Förstad AB och Solna Vatten AB. I den här upphandlingen har staden nu ställt ett antal nya krav och kriterier med miljöprofil:

• Mervärde för den leverantör som redan i upphandlingsskedet förbinder sig att leverera förnybar energi utan extra kostnad. Ännu högre mervärde för den som levererar miljömärkt och miljödeklarerad el utan extra kostnad.
• Krav på alla leverantörer att de vid avrop ska kunna leverera förnyelsebar eller miljömärkt el till transparenta priser på marknaden även om de inte förbundit sig till det i anbudet. Staden ska därför under avtalet också erbjudas priser för el med ursprungsgarantier / miljömärkt med Bra Miljöval.
• Krav att administrera elleverans till och via elnätet för den elproduktion Solna stad framöver kan tänkas investera i, exempelvis solceller.
• Mervärde för den leverantör som leverar en tydlig uppföljningsmodell av leveranserna. Det möjliggör leveransuppföljning, bra stöd för att välja rätt prislåsning, samt blir ett viktigt stödverktyg i energieffektiviseringsarbetet.

Bättre och bättre dag för dag?

Än en gång går debatten om tillväxt eller inte igång. Det är egentligen två frågeställningar som behandlas - dels frågan om tillväxt är bra för miljön eller inte, dels om tillväxten kommer att fortsätta som den redan börjat med en ungefärligen konstant procentuell ökning varje år.

I den första frågan kan jag bara torrt konstatera att tillväxt inte handlar om att höra till de "onda" eller de "goda". Tillväxt är bara helt torrt och krasst ett mått på den ekonomiska utvecklingen i ett visst området (typiskt mätt med exempelvis BNP). Vad det faktiskt innebär för exempelvis miljön i ett visst område beror helt på vad vi fyller tillväxten med - att bygga stora kolkraftverk skulle effektivt höja BNP, men det skulle även en stor vindkraftverkpark. I det senare fallet, särskilt om kraftverken byggs som ersättning för någon mindre miljövänlig energikälla, kan knappast hävdas annat än att ökningen av BNP inte gjort annat än varit nyttig för miljön, eftersom man annars fortsatt använda för stunden billigare men skitigare och i längden (på grund av miljöförstöring) dyrare energikällor.


De mått som traditionellt används för mätning av BNP är dessutom krångliga av den enkla anledningen av att de produkter vi konsumerar varierar i pris, och likaså de mängder vi konsumerar av dem. För hundra år sen fanns det kort sagt inte en marknad för exempelvis den dator du använder för att läsa detta inlägg. Måtten är heller inte rättvisande av andra anledningar, som exempelvis den klassiska sagan om det trasiga fönstret visar. Av de anledningarna är det svårt att göra jämförelser av BNP, och fortfarande hävda att jämförelsen är helt och hållet relevant, över längre tider än kanske några decennier.

Kort sagt, ansvaret ligger på politikerna att se till att vi får en ekologiskt hållbar tillväxt, och använda den för politiska reformer som är bra för såväl människor, ekonomi och miljö. Man kan mycket väl kritisera dagens politik på väldigt många punkter när den gäller det senare - härom har jag ingen skiljelinje med miljöpartisterna. Men att därifrån gå till att säga att tillväxt per definition är dålig, alldeles oaktat dess effekt på miljön, och dessutom frånsäga mig möjligheten att använda de förbättrade ekonomiska förutsättningarna till miljöriktiga åtgärder, för det betackar jag mig. Det kvittar hur fel det är ur ett ekonomiskt perspektiv, det räcker att det är tokfel ur ett ekologiskt perspektiv. Det kvittar om man har bra intentioner om ens åtgärder bara leder till försämringar - och då kan man med rätta kallas en mupp!

Vi kommer härmed till den andra frågan som figurerar i debatten - är evig exponentiell tillväxt möjlig? Det korta svaret är att evig exponentiell tillväxt inte är möjlig (i varje fall inte så länge vi inte antar att hypotesen om ett ändligt universum är korrekt), eftersom det kräver att hjulen hela tiden snurrar snabbare och snabbare, och slutligen kommer det att finnas en gräns för de resurser som finns tillgängliga. Att evig exponentiell tillväxt inte är möjlig, är dock inte samma sak som att evig tillväxt inte är möjlig. Vi skulle precis lika gärna, om vi förvaltar våra kort väl, kunna se exempelvis ett scenario med avstannande, men fortsatt positiv tillväxt. Det finns sådana plausibla utvecklingsmöjligheter både där ekonomin i förlängningen går mot ett ändligt gränsvärde, eller de där ekonomin fortsätter växa men med en avtagande takt över tiden.

Vi är dessutom än så länge väldigt långt från de yttre gränser för tillväxten som naturen ställer upp, även i det fall vi räknar med att mänskligheten väljer att begränsa sig till en enda himlakropp. Solinstrålningen över Sverige räcker exempelvis till vår energiförbrukning 100 gånger om. Kort sagt, de enda nära förestående absoluta gränserna för den tillväxt vi ser är människans uppfinningsförmåga, och möjligtvis vår förmåga att producera och framförallt fördela mat och vatten till hela mänskligheten.

Vän av ordning kommer nu säkert att protestera att vi faktiskt bara har ett jordklot - och de har rätt. Vi har nämligen en enorm utmaning framför oss i form av en grundläggande energiomställning. Att vi oundvikligen börjar närma oss några av gränserna för hur mycket resurser jorden kan erbjuda beror nämligen på att vi använt dessa resurser oförsiktigt och slarvigt, och särskilt använt ändliga resurser som om de vore oändliga. Vi har också oförsiktigt gjort oss skyldiga till stora mängder utsläpp - tyvärr är det så att för många typer av råvaror är det inte tillgången till dem som är den största begränsningen, utan de utsläpp från vår användning av dem som naturen tål, som är den begränsande faktorn.

Om vi inte ägnat hela 1900-talet åt att bygga upp en oljedopad ekonomi, kanske vår BNP idag skulle vara något lägre, men det hade också kunnat betyda att vi hade haft en mer långsiktigt hållbar energianvändning. Det är dock ingen invändning på lite längre sikt - den möjliga tillgången till energi är nämligen långt större än vad oljan kan erbjuda. Att göra en energiomställning är förvisso inte enkelt, men att det skulle vara helt omöjligt har jag svårt att se.

Vän av ordning kommer förmodligen också att invända att vi den senaste tiden sett en rejäl puckel på BNP-kurvan tack vare oljedopningen i ekonomin. Även detta är sant, och jag ser det inte för omöjligt att vi ligger nära ett ekonomiskt lokalt maxima över tiden. Det är dock inte samma sak som att vi inte långsiktigt omöjligen kan uppnå en motsvarande ekonomisk nivå (antingen totalt sett eller åtminstone per capita). Som redan konstaterats ligger vi sedan länge ganska långt från naturens absoluta gränser, även om vi gravt snedutnyttjar dem på ett långsiktigt improduktivt sätt. Även i det fall vi skulle se en ekonomisk nedgång eftersom människans innovationsförmåga inte håller jämn takt med minskad tillgång på monetärt billig fossil energi, betyder det inte att vi har chans att ta igen ett sådant tapp senare, och att man i efterhand ser oljekrisen som en tillfällig svacka på väg mot det hållbara kretsloppssamhället.

Med det sagt - alldeles oaktat om vi delar åsikter om tillväxt i det långa loppet eller inte, är det föga tvekan om att det är dags att göra något för att lämna beroendet av ändliga resurser. Att det är rätt att göra kan vi antagligen komma överens om utan att ens debattera frågan om tillväxt, och på sätt och vis fördröjer debatten bara de nödvändiga åtgärder som borde göras redan nu. Men det kanske är så att det är lite för många av de som bryr sig om frågan som ser så negativt på den att de tror att den inte är lösbar?

Läs även ett av mina tidigare blogginlägg på samma tema, eller parallella inlägg av Stina, Johan, Hannes, Johan, Magnus eller Albin.

Tips till Maud i elprisdebatten: samhällskritik ska svida ibland!

Som vanligt är jag ganska sen in i debatten, den här gången om elpriserna. Man skulle till och med kunna hävda att debatten är på väg att dö, men det verkar inte tidningarna eller allmänheten tycka, så jag tar mig därför friheten att ändå skriva vad jag tycker.

För det är ju faktiskt så att om vi i Centerpartiet ska hålla på med samhällskritik - vilket jag håller med om - så måste vi också veta vad samhällskritik är. Vi måste förstå att samhällskritik inte bara är att ta den lösning som de som skriker högst förordar. Samhällskritik är att lyssna på debatten, ta in intrycken, men också att se de personer som befinner sig i debattens skrymslen, som inte orkar ta röst själva eller har någon som företräder dem, och det är också att tänka själv. Det är inte vidare bra samhällskritik att helt enkelt lyssna på den som hojtar först och ofta också högljuddast. Lika viktigt som att höra den som hojtar högst är att man går i samklang med de andra förslag och de ideologiska värden som man företräder. Gör man inte det kommer man ge ett politiskt disonant framteende som är föga smickrande.

Det måste ses som alldeles ofrånkomligt att centerpartistisk samhällskritik med nödvändighet inte får se likadan ut som socialdemokratisk sådan, eller för den delen moderat sådan. Den dagen vi slutar tänka och bara kopierar andras samhällskritik, kommer väljarna att välja dessa partier istället.

Jag tycker nog att Maud helt enkelt ska på tänkarmössan vad gäller elpriserna en gång till, och fundera på om det finns någon bättre politik att kommunicera. Det finns alldeles utmärkta skäl att vara mot en prisreglering mot el - det får ofta effekter som att minska energiutbudet och leder till marknadsimperfektioner. Ett lite mindre marknadsfixerat och mera centertraditionellt argument är att det knappast kan vara bra att reglera ner elpriserna om vi vill att miljövänligare alternativ energi ska utvecklas långsiktigt.

Det är också att vara oärlig mot väljarna - även om många personer i vinter fått betala genom näsan för sina elräkningar, så är det svårt att se någon annan utveckling än att el inte kommer att vara så billigt som det historiskt varit i Sverige. Elpriserna har hos oss mycket effektivt tryckts ner av den massiva statligt stödda satsningen på kärnkraftsel. Den stora utbyggnaden ledde till ett överutbud av el som tryckte ner priserna på en europeiskt unik nivå, undantaget möjligtvis Norge och Island.

Oavsett om man är för eller emot kärnkraft kan man med ledning av kostnaderna i vårt grannland Finland konstatera att kärnkraften i vart fall inte är så billigt som den historiskt varit. Vi vet också att våra grannländer i hela Europa har genomgående sämre miljöanpassad elproduktion än oss. Huvudkällorna brukar vara kolkraft och i bästa fall kärnkraft, vattenkraft spelar en betydligt marginellare roll än hos oss. Det är inte mer än vår moraliska skyldighet att hjälpa dem fasa ut sin miljövidriga elförsörjning så gott det går (och vi drabbas ändå av miljöproblemen även i Sverige). Det är också så att den svenska fossilfria elen kommer att bli mer eftertraktad i takt med att de fossila energikällorna minskar i omfattning. I det sammanhanget är det alldeles huvudlöst att vi använder den högvärdiga exergirika elektriciteten till att göra värme i röda stugor, det är nämligen de med eluppvärmning som drabbats allra värst av elpriserna.

Det tips Maud först gav, att tilläggsisolera, är faktiskt det som jag tycker är rätt, riktigt, och dessutom rakryggat. Och oerhört provocerande. Det är nämligen så med riktigt frän och bra samhällskritik. Den bästa och tydligaste samhällskritiken tas inte alltid emot positivt. Riktigt bra samhällskritik svider inte bara hos massmedia, utan även hos mottagaren. Man kan kort och gott säga att Maud var så bra i sin samhällskritik (och kanske lite väl direkt och ärlig) att det blev lite för bra! Maud hade helt rätt i att vi använder för mycket energi till att elda för kråkorna, men de som kritiserar nivåerna på elpriserna delar inte den världsbilden med henne.
Man kommer aldrig kunna leda den politiska utvecklingen om man inte ibland vågar ta beslut som kanske till och med är kritiserade eller till och med impopulära, om man inte någon gång ändå kan lita till sin inre kompass, eller om man inte tydligt kan debattera för det som man anser är rätt även om massorna ännu inte är övertygade.

Problemet är att hennes helt riktiga lösning, att energieffektivisera husen, är en lösning som tar åtminstone något år att genomföra. Det är alltså en långsiktig lösning. Den kritik som passerat mot elpriserna har i första hand varit grundad på kortsiktiga resonemang ("fy fan vilken hög elräkning vi har fått!"). Den som stödjer sina resonemang på sådana grunder lyssnar ogärna på en lösning som är rätt, men inte hjälper för stunden. Det är också mycket möjligt att de som kritiserar elpriserna rent generellt är mer kortsiktiga, för så länge jag levt har det varit tydligt att energipriserna långsiktigt inte kommer vara fortsätta vara lika låga, och det senaste decenniet har man inte bara bytt bort olja utan även direktverkande el.

Den som hade velat vara proaktiv hade alltså kunnat välja att byta uppvärmningssystem i sin bostad, tilläggsisolera eller byta fönster, eller i värsta fall byta till ett mindre energikrävande boende. Senast redan förra vintern blev det övertydligt att el inte är en energibärare som bör användas för uppvärmning.

Kravet på reglering av elpriserna avfärdar jag helt och hållet. Det man indirekt säger med kravet på reglering av elpriser är nämligen att den som tagit sitt ansvar och energiförbättrat sitt hus, eller till och med som Pär Holmgren valt att investera i mer energiproduktion, är de som ska betala elräkningen för de som inte gjort det. Någonstans tycker jag faktiskt att man har lite eget ansvar för den bostadssituation som man valt.

Med det sagt menar jag inte att elmarknaden är perfekt. Den lider starkt av att det finns så få elbolag i Sverige, och är i praktiken ett oligopol. Det borde man sätta Konkurrensverket på, och skulle förmodligen minska de allra värsta prisspikarna, men det kommer inte heller det ändra på att energipriserna långsiktigt är på väg upp.

Läs även: Helen, Johan, Magnus, Elisabeth, Johan, Frank, Annie

Naturskyddsföreningens oseriösa tidningsanka om uranbrytning: skämmes!

Som medlem i Naturskyddsföeningen kan jag inte annat än reagera med bestörtning när den viktiga granskningen av de politiska partiernas miljöpolitik, som nu senast med uranbrytningen (1, 2, 3, 4, 5, 6 för att ta bara några exempel). Visst ska vi politiker granskas, och så även i miljöfrågorna, men borde inte kritiken vara saklig och korrekt? När Albin granskar det utspel som ledde till rubrikerna visar sig rubrikerna inte alls stämma, statistiken var kort sagt fabricerad. Som medlem förväntar jag mig betydligt högre kvalitet på "granskningen" än så här!

Nu finns det ju faktiskt en liten minoritet i Centerpartiet som faktiskt tycker att det inte är rimligt att tycka att vi, inom överskådlig tid, kommer att fortsätta driva de kärnkraftverk som finns, men ändå importera uran. Även om jag är negativ till kärnkraften kan jag inte annat än konstatera att det är något dubbelmoraliskt att säga nej till uranbrytning i Sverige, samtidigt som man förväntar sig att någon annan ska exportera till oss.

Läs gärna Andreas Carlgrens blogginlägg eller titta på Anders Flankings kommentar nedan:


Bloggat har även: Frank, Staffan, Johan.

Må bästa fordonsbränsle vinna!

Jag noterar att Ny Teknik skriver om introduktionen av DME som fordonsbränsle i Sverige. Samtidigt skriver Teknik360 om de elbilar som finns redan idag. En intressant match! DME har som största utmaning att skala upp bränsleproduktionen så att man kan täcka hela fordonsflottan. Elbilar har som främsta utmaning att höja räckvidd, hastighet och prestana i allmänhet. De elbilar som skrivs om artikeln illustrerar detta väl: de använder väl beprövad blybatteriteknik, men som också ger bilarna urusel prestanda: endast 30 km/h som toppfart. Duger kanske gott som transportmedel i innerstan eller mindre områden och perfekt som arbetsfordon (det finns ett antal liknande elbilar på KTH), men knappast det vi skulle vilja kalla en modern bil. De kan säkerligen vara en del av lösningen på omställning från oljan, men knappast hela. Kort sagt: här finns en utmaning för teknikinnovatörerna. Det är nämligen de som driver teknikutvecklingen som ska få avgöra vilka bränslen vi till sist använder. Inte politikerna.

Uppdatering: Läs även Gröna bilisters debattinlägg i Ny Teknik!

Vi ska inte driva kolkraft i Tyskland

Jag tycker att utspelet häromdagen om minskning av svenska statens intressen i Vattenfall är klockrent. Helst ser jag att det är den kolkraft som Vattenfall driver som ska läggas i malpåse. Att använda en del av pengarna som riskkapitalfond kanske inte är en liberal dröm - jag ser egentligen ogärna att staten äger energiproduktionsbolag oavsett form, men det är ändå betydligt bättre än den verksamhet Vattenfall idag bedriver.

Samtidigt har mottagandet av förslaget varit rejält blandat. Vad tycker till exempel Miljöpartiet om att deras samarbetsparti fortfarande inte vet om de vill att Sverige ska vara drivande bakom kolkraftverk i Tyskland eller inte? Borde man inte kräva ett tydligt svar så att väljarna vet vilket det rödgröna alternativet i frågan efter valet är? Just nu lyckas ju inte ens Thomas Östros att vara överens med sig själv en gång!

Läs även: Håkan, Ingela, Bengt, Hans, Stina, Sven-Olle.

Av två onda ting...

Centerpartiet får utstå mycket kritik för från främst miljöpartistiskt håll för den historiska energiuppgörelsen som klubbades igenom i riksdagen idag. Naturligtvis är det inte kul för många centerpartister att uppgörelsen tillåter nya kärnkraftsreaktorer, men samtidigt måste vi se att det är en enorm vinst:

• Förnybar energi ska få en lika stor del i elförsörjningen som vatten- och kärnkraft
• Sverige ligger i absolut världstopp med ambitionen att sänka koldioxidutsläppen med 40%, från en för industriländer redan relativt låg nivå
• Ansvaret för kärnkraftsindustrin kommer vara betydligt mer omfattande än det varit hittills
• Även om nya kärnkraftsreaktorer kan komma att byggas, kommer de att behöva finansieras på helt företagsekonomisk grund helt utan statliga subventioner. De får dessutom bara byggas på de platser där vi redan idag har reaktorer, som ersättning för någon av de nuvarande.

Kort sagt, visserligen leder dagens uppgörelse till att kärnkraftsparentesen förlängs - kanske till och med betydligt - men det betyder inte att Centerpartiet nu är för kärnkraft. En korrektare beskrivning av verkligheten är istället att vi tvingas välja mellan två onda ting. Antingen kan man avveckla kärnkraften, eller så kan man avveckla hela vår energiintensiva industri i form av aluminiumsmältverk, pappersbruk och stålindustri och låta den flytta utomlands och bli betydligt skitigare eftersom vi i Sverige ofta är duktiga på energisnål produktion, eller så blir vi helt beroende av importerad kol- och kärnkraftverk. Kärnkraften står nämligen idag för ungefär för hälften av vår energitillförsel, och även om den förnybara elenergin under den senaste mandatperioden avancerat rejält (se figuren som visar hur vindkraftutbyggnaden accelererat rejält senaste mandatperioden), är det från en marginell position och måste växa väldigt mycket mer för att bli mer än mätfel i förhållande till vatten- och kärnkraft.

De kärnkraftsreaktorer vi har idag närmar sig också snart slutet på sin tekniska livslängd och måste då, oavsett om vi har alternativen färdiga eller inte, avvecklas.  Det går helt enkelt inte fort nog att bygga ut sol, vågor, vind och vatten. Man hade behövt börja betydligt tidigare. Eller kanske snarare - Miljöpartiet borde ha börjat betydligt tidigare? De hade ändå chansen att forcera en omställning någon av de gångna mandatperioderna, som stödparti till sossarna. Det ursprungliga stoppåret är redan uppnått och det är totalt orealistiskt att stänga omgående. Även med en snabbavveckling på 10 år som Miljöpartiet vill se, så krävs det att vi ersätter en reaktor om året. Vi är idag långt från en sådan utbyggnadstakt av elproduktionen i Sverige.

Det är också här Miljöpartiets attack på Centerpartiet ekar så tomt. Visserligen har man inte nått ett resultat som kan göra att man samtidigt gör sig av med beroendet av fossila bränslen och av uran, men det måste understrykas att dessa projekt redan var för sig är mycket omfattande. Av två onda ting väljer vi att i första hand tackla kommande klimatutmaning och oljetopp, snarare än att fokusera på kärnkraften. Uppenbarligen prioriterar Miljöpartiet annorlunda?

Det är också mycket viktigt att komma ihåg att Miljöpartiet själva inte kan diktera energipolitiken i sitt block. Då skriver industrivänliga sossar högt, och (mp) kan inte annat än att räkna med betydande kompromisseftergifter med sitt kompisparti, annars finns det ju i förlängningen en möjlighet för sossarna att göra en energiuppgörelse med moderaterna istället. Vinnare i den förhandlingen verkar hittills ha varit sossarna, inte miljöpartisterna. Kort sagt, man har lyckats med att vara upprörda mycket, men man har inte fått Sverige att ta ett enda minimalt litet steg närmre ett kärnkraftfritt Sverige. Det är lättare att prata än att faktiskt göra något...

Med dagens uppgörelse kan krasst konstateras att Centerpartiet är vinnare, tillsammans med miljön. Inte entydigt, men det är betydligt mer centerprägel än moderatprägel på energiuppgörelsen. Det säger jag trots att jag tydligt klassificerar mig som kärnkraftsmotståndare.

Slutligen, Andreas Carlgren kommenterar så här:


Läs även: Albin, Per, Gustav, Annie (x2), Magnus, Johan (x2), Elias, Helen, Elisabeth, centerpartiet.se, Johan, Anders (x2), Per

Lästips: Energi kontra vatten i IEEE Spectrum

IEEE är en världsomspännande organisation av ingenjörer med mer eller mindre anknytning till elektricitet och elektronik. Organisationen har en medlemstidning vid namn IEEE Spectrum - och det senaste numret är riktigt läsvärt. Det är ett temanummer om mänsklighetens kommande utmaningar i konflikten mellan vattenförsörjning och energiförsörjning - för alla vanliga energikällor förbrukar nämligen betydande mängder vatten för att producera kraft. De enda undantagen är idag sol- och vindkraft som än så länge står för en helt försumbar del av världens energiförsörjning. Här i Sverige är det naturligtvis ett mindre problem, men det är en helt annan sak i de delar av världen som är betydligt torrare. Extra intressant är bland annat artiklarna om biobränslen och vattenförbrukningen hos kolinfångningssystem av typen "carbon capture".

Debattinlägg i Mitti om Kymlinge

Magnus Andersson och jag har ytterligare ett debattinlägg i följetongen Kymlinge i vår lokala tidning Mitti. Finns att läsa här tills de släpper nästa nummer i början på nästa vecka. Passa gärna på att också besvara den enkät om Kymlinge som Kymlingekampanjen har.

Kymlinge

I förra veckan fanns det en artikel i vår lokaltidning Mitt i Solna (länken dör nog snart; e-tidningen brukar ligga ute endast en vecka) om byggplanerna på ett värmeverk i Kymlingeskogen. Vi i Centerpartiet i Solna har flera gånger om diskuterat frågan. Vi har hela tiden inte kännt att det var en lysande idé, med tanke på närheten till Igelbäckens naturreservat och det stor antalet strövstråk genom området. Att vi har en viss skepsis till gör oss ganska ensamma i Solna, samtliga övriga partier står bakom planerna. Vill man vara lite elak, kan man fundera på om detta kanske har att göra med att den föreslagna byggplatsen ligger på andra sidan gränsen mot Sumpan...

Det kan inte vara omöjligt att lösa värmeproblemet på annat sätt - samarbete med omgivande kommuner exempelvis, eller minska värmebehovet genom att tilläggsisolera äldre energislösande hus i staden. Vi är inte emot ett bygge av ett värmeverk som sådant, men platsen måste väljas bättre. Kymlinge är inte rätt plats för industriverksamhet, inte ens en ganska miljövänlig sådan.

Läs även: Inlägg på Politikerbloggen av Magnus Andersson och Stefan Bergström, Centerpartiet Solnas uttalande, kampanjbloggen Bevara Kymlinge, samt Johan Hedin.

Staten ska inte besluta om en utbyggnad av kärnkraften

En mindre bloggdebatt har utbrytit bland centerbloggarna efter att ett opinionsinstitut ringt runt till centerpartister. Hittills har jag sett inlägg hos Johan, Hanna samt Oscar. Det är trevligt att se att taket är så högt i partiet att de tre inte är överens, och jag tänkte göra mitt bästa för att slänga ytterligare en brandfackla i diskussionen.

Som bakgrund så började allting redan i julas - när Stureplanscentern med Johan i spetsen gjorde ett utspel om att Centerpartiet borde vara lite positivare till kärnkraft (Jan Andersson har för övrigt kommenterat utspelet). Eftersom utspelet gjordes mitt under julhelgen, med nyhetstorka och allt, tog det förstås fart i media. Som följd på det har förstås någon (mig obekant vem) velat få en större översyn av vilka åsikter som finns bland aktiva centerpartister.

Problemet är bara att som Johan påpekar så är frågan helt felformulerad. I alla fall om man riktar sig till de centerpartister som kan tänka sig utbyggnad av kärnkraften. Det är nämligen på sin höjd enstaka centerpartister som vill att staten ska bygga ut kärnkraften; de som kan tänka sig en utbyggnad vill bara ha en marknadsmässig sådan. I en marknadsekonomi kan politiker inte beordra utbyggnad av någonting alls - man kan bara göra ge marknaden förutsättningar för att göra något om den så önskar. För att verk sedan i realiteten ska byggas krävs det naturligtvis att någon investerare tror sig kunna tjäna pengar på en utbyggnad.

Så långt har Johan helt igenom rätt i sitt resonemang. Tyvärr tar det stopp där. Som Oscar påpekar är elmarknaden inte en väl fungerande marknad, utan i praktiken en oligopolmarknad. Kärnkraften innebär i sig dessutom per definition ett assymetriskt risktagande - där den som äger kärnkraftsbolaget tar en väsentligt mindre risk (endast finansiell) jämfört med resten av samhället (vid olyckor). Man skulle nästan kunna dra en parallell med den aktuella finanskrisen - en stor bidragande orsak till den är ju att investmentbanker och andra liknande företag tagit risker som de i förlängningen inte själva behövt ta ansvar för, utan lämpat över på samhället. Även om vi gör det helt fritt att bygga nya kärnkraftverk kommer dessa fortfarande inte att verka på en fri marknad.

Vad är då min slutsats? Jo, att staten inte ska besluta om en utbyggnad av kärnkraften, men att däremot ett politiskt beslut om avvecklingstakten är helt ok. Skulle man vilja bygga ut är det bara att sätta upp regleringar för hur kärnkraft får drivas. I en ideal värld skulle naturligtvis inte en avvecklingsplan behöva beslutas politiskt - då skulle det gå att stänga kärnkraftverken direkt. I en mer pragmatisk värld är det dock dödfött att över natt stänga hälften av vår elenergikapacitet i Sverige, särskilt som det finns mer brådskande miljöproblem, som skulle missgynnas av ett sådant beslut (en stor del av kraften skulle antagligen erästtas med europeisk kolkraft...).

För min del slutar det i att kärnkraften inte är acceptabel, och vi bör därför fortfarande, på lång sikt, arbeta för att den avvecklas. Därför är jag också mot att fler reaktorer öppnas jämfört med idag. En sådan utveckling kommer att kräva politiska beslut.

Peter Pedersens propellerbilar i praktiken

Alla minns vi vänsterpolitikern Peter Pedersen som i en offentlig utfrågning föreslog att bilar skulle utrustas med vindkraftverk drivna om fartvinden. Det här med den grundläggande fysikprincipen om energibevarande kände han visst inte till så väl, som senare bland annat Henrik mycket pedagogiskt förklarade för honom.

Nu visar det sig att några galna teknologer ändå tagit honom på orden i en tävling för vinddrivna bilar. Enda skillnaden mot Peters presumtiva skapelse är att propellrarna ska drivas av den vanliga vinden, inte fartvinden. Helt klart möjligt (vilket också visas i video hos ett av lagen), men praktiskt? Knappast. Möjligtvis har det en användning långt in i framtiden när vi utvecklat bilarna så långt att de kan köra helt själva, då skulle det kanske kunna användas för autonoma godstransporter. För persontransport av annat än teknologer med skojfriska idéer som vill göra något "för att det går" ställer jag mig skeptisk, men kul är det förstås!

Energisamtal i Laholm

Jag har i e-posten fått en inbjudan till Energisamtal i Laholm 2008, arrangerat av Centerpartiet i Halland måndagen den 28 januari. Tyvärr har jag inte en chans i världen att delta eftersom jag är i Stockholm dagarna innan och åker till Toulouse för en vetenskaplig konferens precis efter, men jag vill ändå tipsa er läsare om händelsen. Programmet verkar intressant och jag hade gärna deltagit om jag bara kunnat.

Edit: Hallandsposten har också en artikel om begivenheten.

"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke"

Sent ska syndaren vakna. I förra veckan släppte IPCC ännu en rapport om klimatet (obs, varning, stor pdf-fil). Det är naturligtvis något jag vill kommentera - men skulle kanske ännu hellre varit något jag skulle ha kommenterat förra veckan. I vilket fall som helst, bättre sent än aldrig. :-)

Trots att IPCC väljer att formulera sig skarpare än någonsin tidigare passerade rapporten ändå relativt obemärkt i svensk media. Även om rapporten implicerar behov av att ändra samhällets energiförsörjning rejält fortsätter det mesta av livet med "business as usual". Exempelvis har växthusgasutsläppen slagit rekord för inte så länge sedan.

Det är för övrigt inte så förvånande, när så få förstått implikationerna helt. Klimatförändringarna är innebär ingen domedag; mänskligheten är på intet sätt hotad av förändringarna. Det kommer leva människor på jorden oavsett hur stor klimatförändringen blir; frågan är bara hur många och hur bra de kommer att ha det. Vidare kanske det är nedstämmande att avgörandet i praktiken ligger i händerna på storutsläpparna USA och Kina, knappast de mest medvetna länderna i frågan. Ytterligare en anledning till att så många väljer att blunda för problemen är antagligen att det är bekvämast så, och att man misstänker att det kommer att leda till en drastiskt minskad livskvalitet och ett mer instängt land att försöka göra något åt det. Detta är helt enkelt inte (nödvändigtvis) sant, som bland annat Björn visar. Värt att notera är också att IPCC:s prognoser för temperaturutvecklingen är något lägre i de fall vi går mot en global värld (med undantag för scenariot med ett väldigt högt användande av fossila bränslen). (Wikipedias artikel om IPCC:s scenarion och länken till rapporten ger ett antal färgglada grafer med just det budskapet).

För sanningen är den, att det knappast är möjligt att stoppa hotet mot klimatet genom att sänka levnadsstandarden i den industrialiserade delen av världen; det främsta skälet är för att människor svårligen kan tänkas gå med på det. Även om väst är ansvariga så är det inte på det viset man vill återställa ordningen.

Flera domedagsrubriker i tidningarna utropar att vi står på randen av en katastrof, ett citat från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i en debattartikel i International Herald Tribune. Samtidigt anger rubriken i originalartikeln en helt annan ton; den säger istället "We can combat climate change". Det är inte för sent att göra något, bara vi gör rätt saker. "Rätt saker" är inte att montera ner det industrialiserade samhället - man kan helt enkelt inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Vad som är tvunget att göra, omgående, är att effektivisera energianvändningen ordentligt jämfört med läget idag, helt enkelt att satsa på energisnålare teknik. Det är det enda sättet att agera som kommer att accepteras utöver att så långt det är möjligt att satsa på utbyggnad av den miljövänliga energin. Tyvärr förslår den inte på egen hand om vi ska ha samma fördelning av energianvändningen som idag. Även om vi odlade etanol på Sveriges yta så skulle det inte motsvara vår bensin- och dieselförbrukning, framtiden ligger istället troligen istället i bilar som till största delen drivs med el istället. Åtgärder på annat än fordon finns det också gott om exempel på; det går redan idag att bygga s.k. passivhus i Sverige, hus som inte använder någon extra energi för uppvärmning alls. Även om det kostar lite mer i byggkostnader så är de billigare i drift. Våra bilar är fortfarande ungefär lika bränsletörstiga som åttiotalet, om än med häftigare funktioner.

Varför satsas det då inte mer på utveckling av energisnål teknik? Det enkla svaret är att det helt enkelt inte lönar sig (tillräckligt mycket). Energisnålhet är helt enkelt inte ett av de bästa försäljningsargumenten.

En idé som skulle kunna användas för att locka forskning till området är att helt enkelt anordna tävlingar. Shell Eco Marathon lockar redan idag mängder av universitet, tyvärr är bilarna inte ens i närheten av att kunna köras på en verklig bana. DARPA Grand Challenge har boostat utvecklingen av autonoma fordon enormt, och det har också genomförts liknande tävlingar fast på en nivå närmare industrin för att ta fram energisnåla kopiatorer.

Tävlingar av denna typ skulle också kunna tas fram i forskningsvärlden (tänk er prestigen när världens bästa universitet tävlar mot varandra!). Men istället för att göra leksaksbilar som bara får köras på bana, kräv att de klarar samma säkerhetskrav som riktiga bilar och är möjliga att serieproducera. Gör också tävlingar liknande de för kopiatorerna för de riktiga bilföretagen. Gå ihop ett helt gäng länder, och låt den biltillverkare som kan uppnå en viss bränsleeffektivitet under ett visst pris, får rätt till alla offentliga ordrar under exempelvis ett halvår. I kopiatorfallet slutade det med att i princip alla klarade kraven, eftersom de annars hade varit diskvalificerade från försäljning till offentliga myndigheter, dvs ett rejält avbräck.

Det är också viktigt att börja ge ekonomiska incitament för att välja bort koldioxidintensiv teknik. EU har beslutat att skärpa förutsättningarna för handeln med utsläppsrätter. Detta väljer några av våra tidningar att rapportera som risk för höjning av elpriserna. Duh! Det är väl klart att elpriserna ska höjas, om elen tillverkas med nersmutsande teknik. Det är ju själva idén bakom handeln med utsläppsrätter, att det ska vara dyrt att skita ner. Den som istället väljer att öka efterfrågan på grön el genom att endast köpa miljövänligt producerad sådan, slipper nämligen kostnaden.

Det fina med utsläppsrätter är dessutom att de inte dikterar vilken denna teknik är - så länge den minskar utsläppen, slipper man betala. Detta är en stor fördel mot andra ekonomiska styrmedel som exempelvis statliga stöd, som riskerar att få marknaden insnöad på en enda, inte fullt optimal, lösning. EU:s förslag har egentligen bara två stora fel; 1) Man vill skapa undantag för vissa särskilda industrier. 2) Förslaget borde istället ha lagts fram av FN på världsomspännande basis. Växthuseffekten är ett globalt, inte ett regionalt problem. Tyvärr verkar detta inte möjligt med dagens världspolitik.

Nä, med dessa utmaningar kan jag bara önska Europaparlamentets (och Centerpartiets) representant på plats, Lena Ek, lycka till när världsledarna samlas på Bali för att diskutera klimatfrågorna och deras lösning i december.

Storsatsning på vindkraft

Flera nyhetskällor skriver om de stora vindkraftssatsningar som pågår i inlandet i södra Sverige. Statliga Sveaskog ska tillsammans med Vattenfall hitta plats för 550 stora vindkraftverk i de sydligaste svenska länen.

Jag är faktiskt lite förvånad över att liknande besked inte kommit tidigare, utan endast mindre projekt har annonserats. Det är mer än 1½ år sedan ett av de största vindkraftprojekten i Sverige för övrigt annonserades - man hade kommit underfund med att det i Laholms inland var betydligt blåsigare än man tidigare trott, och Arise Windpower med Ulf Corné i spetsen gick ut med att man skulle bygga runt 100 kraftverk i skogen i Laholms kommuns inland. Flera andra företag har kommit efter med planer på något mindre parker. Man har under tiden som gått nästan undrat om det inte blåser mer än man tidigare trott på andra ställen också. Och det gjorde det tydligen...