Efterlängtad omstart

Min blogg har varit fasligt försummad. Jag har skrivt avhandling, disputerat, haft en post-doc-tjänst och funderat väldigt mycket över min framtid under tiden. Bloggen har under tiden helt fått ligga i träda och försakas.

I våras blev det också tydligare vad jag gör på sikt. Då avgick nämligen Anna som då var kommunalråd i Solna för Centerpartiet av privata skäl. Jag och några fler tillfrågades med kort varsel och det var jag som blev vald. Våren blev stressig, jag behövde avveckla min postdoc-tjänst parallellt med jobb både inom ICES och ESPRESSO (Scania). Nu när det är val tänker jag ändå börja få liv i bloggen igen, och låta den fortleva över valet och vidare, förhoppningsvis i exakt samma roll som jag fick i våras.

Med det sagt - det långa uppehållet har gjort att bloggens utseende inte längre kändes lika fräscht. Jag har nu designat om den och känner mig ganska nöjd med resultatet. Återstår att revidera länklistan till höger, men om ni hittar andra buggar än så, påpeka dem gärna!

Varför är politik ok på högskolan, men inte partipolitik?

Läs gärna de sju studentförbundens senaste debattartikel på SvD:s debattsida, om rätten för studentförbunden att verka inom högskolan. Särskilt tydligt blir frågeställningen för mig, som är aktiv i Stockholm. Policys mellan högskolorna skiljer sig tydligt.

På Stockholms universitet är man välkommen även på kårens interna arrangemang (som Välkomstdagen), när det har val finns det valstugor på stora gräsmattan och man är allmänt välkomnad.

På KTH är attityden en helt annat. När jag en frågade administrationen om lokaluthyrning var svaret kort och gott "Nej" (helt utan motivering). Kåren var trevligare men hänvisade ändå till liggande policy.

Nu vore det kanske inte så kontroversiellt att påstå att studenter bör skyddas från utomstående påverkan, oavsett om den är politisk eller inte - det är ett argument som jag mycket väl kan förstå och till och med köpa. Problemet är att det ofta inte praktiseras. På KTH märks det på två vis - dels tillåter man utomstående icke-politiska aktörer att marknadsföra sig vitt och brett, exempelvis företag och andra blivande arbetsgivare. Dels tillåter man politiska aktörer agera inom högskolan, så länge de inte har partikopplingar. Det senare tycker jag är bra - det har exempelvis varit en chans att få större insikt i miljöfrågor lite vid sidan av studierna, och har givit viktigt ljus på frågan, inklusive en chans till kritisk diskussion som knappast hade skett "på stan".

Häri ligger också mitt största motargument - är det verkligen så att studenterna måste skyddas från partipolitik så starkt? I stort sett samtliga studenter på våra högskolor är redan myndiga, och förväntas kunna ta eget ansvar för sina liv och politiska värderingar. De torde dessutom vara bättre utrustade än genomsnittssvensken att kritiskt granska och nagelfara de politiska argument som framförs. Det vore ärligt talat antagligen nyttigare för de politiska studentförbunden än för studenterna om de två möttes, eftersom det skulle göra den politiska debatten mer saklig och tydlig.

Jag är mycket medveten om att beslut i frågan ligger på varje enskild högskola och studentkår. Jag har bara svårt att förstå hur de resonerar...

Centerstudenter Stockholm formellt startat

Centerstudenter Stockholm har hittills bestått av ett relativt löst nätverk. Igår torsdag hade vi som är medlemmar (med gästande vänner bland annat från Centerstudenter Uppsala, CUF Stockholm samt FMSF) ett uppstartsmöte på RO. Förutom ett formellt bildande avhandlade vi en mycket intressant diskussion om monopolens vara eller icke vara (fast med många förvecklingar in i angränsande diskussionsområden).

Den nya styrelsen för Centerstudenter Stockholm består av (med lärosäte de håller till på i parentes, för vilka de också kommer fungera som kontaktpersoner för):

• Magnus Persson (ordförande, KTH), dvs undertecknad
• Madeleine Sjöhage (SU)
• Anna van Aller (SU)
• Erik Verner (alumn Handels Göteborg)
• Josefine Bonnevier (Handels)
• Daniel Heinsoo (KTH)
• Simon Lundberg (KTH)

Erik har också bloggat om tilldragelsen.

CSN är ett skämt - systemen före människan

Få med anknytning till tekniska högskolor lär ha missat senaste debaklet runt CSN.

Samtidigt som man skärpt kontrollen, har man fått mängder med "false positives". Anledningen är att man på högskolorna inte tydligt fattat att CSN förutsätter att man varje termin ska vara registrerat på exakt 30 hp, istället för som man byggt programmen, 60 hp per termin. På ganska många program så ligger kurserna något skevt fördelade, eller poängtilldelning för kurser som inte avslutas vid jul utan löper över årsskiftet sker först när kursen är helt avslutad. Tyvärr ställer det här systemet till det för CSN - det är inte tillåtet att kompensera på detta vis.

THS och KTH har bägge aktivt gått ut och uppmanat teknologerna att bestrida kraven, för trots att problemen funnits ett bra tag verkar ingen vilja göra något åt dem. Facebook-gruppen växer dag för dag...

Studenter som pluggar heltid ska göra det hela tiden, inte nästan heltid halva året och lite drygt heltid andra halvan av året (man kan inte få studiemedel för mer än 100% studier, även om man har högre kostnader för kurslitteratur och ibland även resor om man läser mer än så - jag vet av erfarenhet...). Följden blir enkel - pengarna måste tillbaka! Att man som student helt hade undvikit problemet genom att registrera sig på ytterligare en kurs, men strunta i att läsa den, gör resonemangen ännu svårare att förstå.

Tyvärr så har ju detta mankemang visat byråkratsverige från sin allra värsta sida - istället för att försöka lösa problemet på något lämpligt vis mellan högskolorna i fråga och CSN, eller i värsta fall att man löser detta på något sätt så att studenterna drabbas så lite som möjligt (exempelvis att ge respit på återbetalningen i dessa fall tills senast hösten). Nej, direkt skickas återbetalningskrav ut. Efter vad man kan se i media rätt skarpt formulerade.

Jag kan inte se någon annan lösning på sikt än att gå bort från systemet med en statlig utlåningsmyndighet. Varför skulle inte studielån, precis som billån, bostadslån mm, kunna skötas av en vanlig bank? Naturligtvis med en statlig garanti och regelverk i grunden, så att alla ska kunna låna.

Uppdatering: Det glädjer mig att mitt fackförbund är med och försöker mildra den härva två statliga myndigheter orsakat.

Partiklar inte bara från däck, från bromsarna också

Ibland dyker forskning som görs i rummet bredvid upp på oväntade ställen. Som att sommartid är partikelutsläppen från bromsar i vissa fall lika stora som de från däcken. Och det kan också konstateras att det dröjer innan forskningsresultat blir allmänt kända. Den Saab 9-5 som användes i Jens forskning har jag inte sett i verkstaden på länge...

Tyst och skönt på KTH igen...

Det senaste året (eller är det åren?) har vi som jobbar på maskin på KTH fått vänja oss vid att det några gånger om dagen smäller och skakar rejält i husen, som en mindre jordbävning. Besökare har tittat undrande men vi som hör hemma i husen har bara sagt "Norra länken" till dem. Vi är så vana att vi knappt reagerar längre, det har nästan blivit lite hemtamt. Då möts man av nyheten att de sprängt färdigt...

Uppdrag granskning om stipendiedoktorander

Jag vill tipsa om något som annars inte brukar vara huvudämnet på den här bloggen - studievillkor för doktorander. Frågan är något som sysselsatt oss i Doktorandsektionens styrelse på KTH flera gånger under året. Det förekommer att doktorander (som ju redan har en vanlig examen på magisternivå, dvs motsvarande civilingenjör, i botten) inte får mer pengar än vad man får på studiemedel.

Igår körde Uppdrag granskning ett reportage om frågan i TV. Bland annat kommenterar Fredrik Häggström, doktorandombud på KTH, frågan. Tidigare har samma fråga behandlats även i Osqledaren.

Orsaken är att de ofta finansieras av sina hemländer, och om det är ont om pengar så hamnar den som vill doktorera på KTH gärna i kläm. Alternativet är ju att inte doktorera på KTH alls, och det är oftast inget önskvärt resultat för doktoranden. Kort sagt, det är som upplagt för att den som kommer till Sverige för att doktorera hamnar i en situation som inte kännetecknas av sjyssta villkor. Särskilt illa blir det genom att den som kommer hit sällan har koll på varken avtalade löner i den s.k. .doktorandtrappan, eller att de stipendier de ofta erbjuds inte berättigar till ett socialt skyddsnät. De hamnar helt enkelt väldigt enkelt i kläm mellan sina hemländer och de svenska universiteten.

Slutligen, även om reportaget tar upp ett viktigt ämne som förtjänar mer uppmärksamhet, kan jag ändå inte sluta reta mig på alla konstiga sakfel i reportaget. På engelska pratas det om en doktorand som studerar bränsleceller, men i den svenska översättningen blir det "avancerade batterier". Av någon konstig anledning illustreras prat om ICT-skolan med bilder på ett kemilabb. Och doktorander betraktas alltigenom reportaget som forskare, när man normalt sett inte formellt blir del av forskarvärlden förrän man fått sin doktorsexamen. Menmen, man kan kanske inte förvänta sig så mycket korrekthet av journalister...

Licentiatseminarium imorgon

Det är nog flera av mina läsare som tyckt att det var lite väl tyst på min blogg på sistone. Jag har helt enkelt haft fullt upp med annat. Det märks också om man kollar i min kalender - just nu har jag fullt upp med dels undervisning i kursen Inbyggda styrsystem, dels forskning inom CESAR-projektet. Dessutom har planeringen inför valet nästa år börjats. Slutligen ska jag presentera den senaste kioskvältaren i form av min lic-avhandling imorgon. Den som eventuellt känner för att lyssna är välkommen förbi imorgon kl. 14 (ej akademisk kvart). Själv ska jag återgå till att göra det sista småfilandet på presentationen innan jag går och lägger mig i tid ikväll, och hoppas att allt ska gå vägen imorgon...

Om att försöka blända med sin akademiska titel

Eva vill få mig att hålla med ett upprop av 20 akademiker. De är skeptiska till IPCC:s tolkning av klimatforskningen, och lite halvt underförstått vill de visa en bild av att vetenskapen är splittrad utåt. Det är tyvärr inte den bild jag får, i varje fall. Kommentarsfältet på Newsmill är upplysande, och innehåller en lång debatt. Jag sammanfattar nedan huvudanledningen till att jag känner mig skeptisk till det sätt debatten förs på.

Till att börja med framträder samtliga med sina yrkestitlar (de flesta som professor). Det är dock inte en enda av undertecknarna som har klimatforskning som sitt område (av KTH:arna representeras kommunikationsteori genom Göran Einarsson, organisk kemi genom Torbjörn Norin och fysikalisk kemi genom Peter Stilbs. De bägge första är dessutom professor emeritus, och alla tre är gamla nog att gå helt i pension om de så önskar). De är alltså knappast de personer som är specialister på området, utan är egentligen troligen inte mer kunniga än en väl insatt amatör. Professorer är visserligen experter, men bara inom ett visst särskilt område (och kom ihåg att expert i stort är synonym till "fackidiot"). Att försöka skrämma igång debatten med titlar är alltså knappast att hålla sig till sakfrågan. Att använda sin titel på ett viss som framställer ett debattinlägg som mer sakligt än det kanske egentligen är, skadar också akademin. Saklighet och korrekthet är ju akademiska honnörsord, och det är därför inte särskilt vist att uttala sig om saker som man inte är fullt kunnig om, oavsett om man egentligen har rätt eller inte.

Vidare försöker forskarna genom uppropet ge intrycket att avsaknaden av konsensus inom klimatforskningen är ett problem. Det stämmer inte helt och hållet. Det avsaknas konsensus även inom andra områden; exempelvis finns det många kritiker mot Darwins teorier fortfarande idag, bland annat i USA, även om det liknar forskarnas initiativ: många tycker men få är kallade (det vill säga, har haft sin egentliga forskning inom området). Ändå är inte heller det ett problem; även inom ett vetenskapligt område förekommer meningsskillnader. Faktum är att det är en inneboende egenskap av hur vetenskap och den vetenskapliga metoden fungerar - enligt exempelvis poppersk vetenskapsteori slutar vetenskap vara vetenskap i det ögonblick man slutar ifrågasätter rådande sanning. Inget, i vid mening, kan någonsin anses bevisat bortom allt tvivel.

Doktorand nästa?

Om du är sugen på att forska i samma forskargrupp som mig så pågår för tillfället rekryteringen av ytterligare en doktorand i vår forskargrupp. Är du intresserad av inbyggda system och specifikt modellbaserad utveckling så är det bara att söka!

Quarnevalen

Tyvärr missade jag Cortègen, men idag var det i alla fall dags för Quarnevalen istället. Vädret var strålande, och trevligt. Jag hade promenerat ner till Sveavägen och där bjöds det på det ena studentikosa skämtet efter det andra. Jag nöjer mig med att lägga ut en enda bild, på en etanoldriven bil. Om det är svårt att se så består etanoldriften av ölplattorna som hänger framför studenterna som drar hela ekipaget...

Avskaffa planekonomin på bostadsmarknaden

Två KTH-professorer, Stellan Lundström och Hans Lind, har författat en studie runt den svenska bostadsmarknaden (går att ladda ner som pdf här). Den är mycket läsvärd - och beskriver orsakerna till problemen för bland annat en stor mängd ungdomar i storstadsregionerna.

Deras slutsatser kan sammanfattas mycket kort: Den svenska bostadsmarknaden funkar inte. Den är helt enkelt inte en marknad, utan i mångt och mycket en planekonomi. Allra tydligast blir detta i storstäderna. Jag jagar själv lägenhet i Stockholm, och att hitta ett förstahandskontrakt någon annanstans än i förorterna verkar vara mer eller mindre lönlöst (fast jag skulle bli väldigt glad om någon bevisade för mig att jag hade fel genom att erbjuda mig en etta eller tvåa med cykelavstånd till KTH), eftersom det inte hjälper vad man än är beredd att betala i hyra - hyrorna är nämligen reglerade så att de ligger under marknadsvärdet. Det finns helt enkelt inga hyreslägenheter att hitta för inflyttade, eftersom nästan alla hyreslägenheter fördelas enligt kösystem.

Något bättre funkar marknaden för bostadsrätter, men man kan knappast förutsätta att alla som behöver bosätta sig i storstäderna för en kortare tid ska vara tvungna att skaffa sig en köpt bostad - särskilt som många kanske inte ens behöver den i ett enda år.

Kort sagt, något behöver göras, och Lind och Lundström föreslår bland annat följande:

• Friare hyressättning i lediga lägenheter
  
• Skilj på hyressättningen i det privata beståndet och allmännyttan
  
• Betrakta bostaden som konsumtion och skapa balans, inte neutralitet, mellan upplåtelseformerna
  
• Avskaffa skatter och subventioner på bostäder
  
• Inför ägarlägenheter
  
• Utveckla riskkapitalmarknaden för bostäder
  
• För ned bostadspolitiken på lokal nivå. Staten står för det grundläggande regelverket
  
• De kommuner som vill ska kunna införa en lokal fastighetsavgift/skatt
  
• Ökad transparens i plan- och byggprocessen
  
• Se över mäklarrollen och hur mäklares arvode bestäms