Även jag har noterat den gångna veckans uppgörelse om Säpo och FRA. Precis som många andra frågar jag mig hur mycket uppgifter Säpo egentligen ska få tillgång till, eller varför deras övriga möjligheter till vanlig avlyssning inte räcker. Varför behöver Säpo tillgång till i praktiken all elektronisk kommunikation som passerar rikets gränser?
Jag frågar mig också vad som egentligen hänt med den uppgörelse som Alliansen gjorde då den senaste versionen av signalspaningslagen röstades igenom. Som den sista av femton punkter kom man då överens om att ha en kontrollstation under 2011.
Borde man inte rimligtvis låta denna kontrollstation ha sin verkan innan man börjar fundera på att justera lagrummet? I det fall man vid kontrollstationen kommer fram till att signalspaningen som görs inte har en effekt som motsvarar kostnaden, är ju ändringen man nu arbetar med oanvändbar. Om nu inte tanken från början var att kontrollstationen inte skulle ha någon praktisk betydelse. Man frågar ju sig om inte Säpos resurser verkligen används bäst genom samhällsövervakning, eller om det kanske finns andra hål där pengarna skulle göra mer nytta.
Läs även: Mark (x2), Johan, Maria, Henrik, Erik, Peter, Christian, Erik
Visar inlägg med etikett FRA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FRA. Visa alla inlägg
30 januari 2011
09 december 2010
På signalspaningsfronten intet nytt
Datainspektionen rapporterar inifrån FRA, och deras pågående granskning. Men för oss som var med i debatten för knappt 2½ år sedan känns det som om det är samma argument som bara går en andra gång.
Vi sa redan då att det är tekniskt omöjligt att urskilja svensk inrikestrafik på det sätt som lagen förutsätter. Det förvånar mig inte ett dugg att man faktiskt också spanat på svenskar.
Att även hemlighetsfulla organisationer riskerar läcka information är inte heller det något överraskande. Att information kunde förmedlas till utlandet stod dessutom i klartext i lagen.
Sökbegreppen är det fortfarande ingen som förstått hur vida de får vara, i varje fall inte utanför de direkt inblandade.
Det enda som möjligtvis är något överraskande är att man, särskilt i ljuset av den allmänna debatten under 2008, inte varit extra noga med hur accessrättigheter till systemen, loggning och andra åtgärder genomförs. Det ser inte bra ut i en granskning att man inte ens fått starten rätt. I övrigt har det inte framkommit något nytt som inte vi kritiker sa skulle hända redan för över 2 år sedan!
Läs även: Mark (x2), Markus, Erik (x2), Mary
Vi sa redan då att det är tekniskt omöjligt att urskilja svensk inrikestrafik på det sätt som lagen förutsätter. Det förvånar mig inte ett dugg att man faktiskt också spanat på svenskar.
Att även hemlighetsfulla organisationer riskerar läcka information är inte heller det något överraskande. Att information kunde förmedlas till utlandet stod dessutom i klartext i lagen.
Sökbegreppen är det fortfarande ingen som förstått hur vida de får vara, i varje fall inte utanför de direkt inblandade.
Det enda som möjligtvis är något överraskande är att man, särskilt i ljuset av den allmänna debatten under 2008, inte varit extra noga med hur accessrättigheter till systemen, loggning och andra åtgärder genomförs. Det ser inte bra ut i en granskning att man inte ens fått starten rätt. I övrigt har det inte framkommit något nytt som inte vi kritiker sa skulle hända redan för över 2 år sedan!
Läs även: Mark (x2), Markus, Erik (x2), Mary
13 september 2010
Integritetsvärnande centerpartister i riksdagsvalet
För den som värnar personliga integriteten, men ändå tycker något om övrig politik, är årets val inte så lätt. Antingen Piratpartiet som tydligt driver integritetsfrågan men nästan inget annat, eller ett av sju partier som inte visat sig jätteduktiga. Ett alternativ kan då vara att personkryssa en kandidat som mycket tydligare kommer driva de här frågorna!
I Centerpartiet kan jag personligen rekommendera nedanstående kandidater, som tidigare har valt att engagera sig i Centeruppropet, antingen genom att vara med på ursprungsuppropet, att integritetscertifiera sig eller på annat sätt (exempelvis inom någon av sidoorganisationerna CUF eller Centerstudenter) arbeta för mer personlig integritet internt inom partiet. De allra flesta har varit med på samtliga dessa. Dessutom har jag inkluderat alla som valt att säga tydligt nej till datalagringsdirektivet.
När jag har rekommenderat mer än en kandidat per valkrets har jag valt att markera de kandidater som allra tydligast inriktat sig på integritetsfrågorna tidigare med en stjärna. Denna gradering är helt subjektiv och bygger på enbart på min egen magkänsla.
Ingen av dem toppar sin lista, och har därför troligen inte särskilt stor chans att ta sig in på ett mandat för partiet utan behöver personröster, då Centerpartiet bara har mer än ett mandat i Stockholms stad (2 st) och Stockholms län (3 st). Flera av dem står dock bara en plats alldeles strax nedanför troligen valbara positioner och kan med en väl fungerande valrörelse kunna kryssa sig in. En del har debatterat frågorna utåt, och en del har mer lobbat inom partiet. Ingen satt heller i riksdagen den gångna mandatperioden (om jag inte alldeles misstagit mig någonstans).
Nästan samtliga känner jag slutligen personligen, några sedan tidigare och några lärde jag känna som del i engagemanget med Centeruppropet, och jag förväntar mig att de klarar att hålla samma linje som de tidigare gjort i diskussioner jag haft med dem, även om de skulle bli invalda som riksdagsledamöter.
Göteborgs kommun:
2. Rickard Nordin*
8. Anders Dahlberg*
13. Niklas Dahlgren
15. Daniel Runvik
Jämtland:
4. Hanna Wagenius
Kalmar:
14. Magnus Larsson
Kronoberg:
5. Isak Engqvist
Malmö kommun:
9. Erik Hultgren
Skåne läns norra och östra:
3. Niklas Larsson
21. Jonathan Lindborg
Skåne läns södra:
10. Erik Hultgren
Stockholms stad:
4. Abir Al-Sahlani
6. Johan Hedin
8. Oscar Fredriksson*
34. Per Ankersjö
Stockholms län:
4. Magnus Andersson*
11. Ingrid Lundqvist
22. Magnus Persson* (undertecknad)
Södermanland:
5. Dayana Jadarian
Uppsala:
2. Mattias Johansson*
5. Karin Ernlund
Värmland:
2. Marie Wickberg
Västerbotten:
4. Johan Kling
Västernorrland:
4. Emil Källström
8. Erik Hultin*
Västra Götalands västra:
16. Anders Dahlberg
Örebro:
2. Johan Pettersson
Östergötland:
17. Håkan Thornell
Observera att jag skrivit listan manuellt, och det därför mycket väl kan finnas ytterligare kandidater som är integritetsvänner på listorna som jag helt enkelt missat. Känner du att du själv eller någon annan saknas? Släng in en kommentar nedan!
Läs även: Markus Berglund, som var inspirationen till detta inlägg, och Johan Folin.
I Centerpartiet kan jag personligen rekommendera nedanstående kandidater, som tidigare har valt att engagera sig i Centeruppropet, antingen genom att vara med på ursprungsuppropet, att integritetscertifiera sig eller på annat sätt (exempelvis inom någon av sidoorganisationerna CUF eller Centerstudenter) arbeta för mer personlig integritet internt inom partiet. De allra flesta har varit med på samtliga dessa. Dessutom har jag inkluderat alla som valt att säga tydligt nej till datalagringsdirektivet.
När jag har rekommenderat mer än en kandidat per valkrets har jag valt att markera de kandidater som allra tydligast inriktat sig på integritetsfrågorna tidigare med en stjärna. Denna gradering är helt subjektiv och bygger på enbart på min egen magkänsla.
Ingen av dem toppar sin lista, och har därför troligen inte särskilt stor chans att ta sig in på ett mandat för partiet utan behöver personröster, då Centerpartiet bara har mer än ett mandat i Stockholms stad (2 st) och Stockholms län (3 st). Flera av dem står dock bara en plats alldeles strax nedanför troligen valbara positioner och kan med en väl fungerande valrörelse kunna kryssa sig in. En del har debatterat frågorna utåt, och en del har mer lobbat inom partiet. Ingen satt heller i riksdagen den gångna mandatperioden (om jag inte alldeles misstagit mig någonstans).
Nästan samtliga känner jag slutligen personligen, några sedan tidigare och några lärde jag känna som del i engagemanget med Centeruppropet, och jag förväntar mig att de klarar att hålla samma linje som de tidigare gjort i diskussioner jag haft med dem, även om de skulle bli invalda som riksdagsledamöter.
Göteborgs kommun:
2. Rickard Nordin*
8. Anders Dahlberg*
13. Niklas Dahlgren
15. Daniel Runvik
Jämtland:
4. Hanna Wagenius
Kalmar:
14. Magnus Larsson
Kronoberg:
5. Isak Engqvist
Malmö kommun:
9. Erik Hultgren
Skåne läns norra och östra:
3. Niklas Larsson
21. Jonathan Lindborg
Skåne läns södra:
10. Erik Hultgren
Stockholms stad:
4. Abir Al-Sahlani
6. Johan Hedin
8. Oscar Fredriksson*
34. Per Ankersjö
Stockholms län:
4. Magnus Andersson*
11. Ingrid Lundqvist
22. Magnus Persson* (undertecknad)
Södermanland:
5. Dayana Jadarian
Uppsala:
2. Mattias Johansson*
5. Karin Ernlund
Värmland:
2. Marie Wickberg
Västerbotten:
4. Johan Kling
Västernorrland:
4. Emil Källström
8. Erik Hultin*
Västra Götalands västra:
16. Anders Dahlberg
Örebro:
2. Johan Pettersson
Östergötland:
17. Håkan Thornell
Observera att jag skrivit listan manuellt, och det därför mycket väl kan finnas ytterligare kandidater som är integritetsvänner på listorna som jag helt enkelt missat. Känner du att du själv eller någon annan saknas? Släng in en kommentar nedan!
Läs även: Markus Berglund, som var inspirationen till detta inlägg, och Johan Folin.
Bodström river knappast upp Bodströmssamhället
Bodström säger i en intervju i SvD att han vill riva upp FRA-lagen. Men ärligt talat, just den mannen har väl inte direkt något förtroende kvar i frågan om personlig integritet? Det var Thomas Bodström personligen som var drivande bakom införandet av Datalagringsdirektivet i EU. Det var Socialdemokraterna som la det allra, allra första förslaget till en FRA-lag - det förslag som inte ens hade de plåster som Annie och Fredrick arbetade för att få tillagda (och som kritiserats av debattörer både från höger och vänster som otillräckliga).
Läs även: Mark
Uppdatering: en artikel i DN i frågan
Läs även: Mark
Uppdatering: en artikel i DN i frågan
12 september 2010
Mitt "manifest" - personvalsmaterialet
Jag har valt att lyfta två områden vardera som jag vill driva i kommunen och på riksplanet.
Kommunalt har jag lyft cykelfrågorna och kollektivtrafiken. Det är tydligt att den som planerat cykelvägarna i Solna inte själv använder dem, så mycket dåliga lösningar som jag som cyklist får se skulle inte accepteras av bilister. Även om det är ganska gott om cykelbanor är det långt till ett fungerande cykelnät.
Att vi måste bygga ut kollektivtrafiken, med Tvärbanan förlängd till Bergshamra, tunnelbana till Karolinska och blå linjen mot Nacka, och kanske även spårbilar mellan Karolinska och övriga universitet är också en självklarhet.
I övrigt stödjer jag naturligtvis också det kommunala program som Centerpartiet i Solna tagit fram gemensamt.
 | |||
| (klicka på bilden för att se en förstoring) |
De två riksdagsfrågor som jag lyfter är tydligt kopplade till den person jag är - jag har valt att peka ut mig som en tydlig företrädare för den personliga integriteten inom Centerparitet i Stockholms län. Att staten i princip ska ha tillgång till all kommunikation, som FRA-lagen innebär, är mig orimligt. Likadeles har jag skrivit under väljarkontraktet mot Datalagringsdirektivet, och skulle vilja avskaffa IPRED, som innebär att privata företag får rätt att ta på sig en polisroll.
Slutligen, eftersom jag tillbringat alldeles för mycket tid på högskolan och egentligen tagit lite fler högskolepoäng än vad som egentligen är nyttigt - så hoppas jag kunna göra nytta och fokusera högskoleutbildningarna på kvalitet istället för kvantitet.
19 juni 2010
Riv upp, gör om, gör rätt
Det har gått drygt två år sedan FRA-lagen röstades igenom i Sveriges riksdag. Jag kan bara konstatera att hur man grundar sitt samhällsbygge är otroligt viktigt. FRA-lagen kom att bli en grundsten vi inte borde lagt - istället för att bygga vårt samhälle på de mänskliga rättigheterna, tydliga rättsprinciper och respekt för varandra, använder vi ungefär samma principer som i före detta DDR - misstro och missunnan. Jag är rädd att det i slutändan inte slutar väl, men mer än så här känner jag faktiskt inte för att skriva om saken idag. På ena sidan bland mina läsare står nämligen de redan frälsta, bland unga centerpartister, övriga alliansare och piratpartister, och på andra sidan de som ännu inte ens fattat vad problemet är. Tyvärr tror jag att vi inte kommer att lösa problemet annat än genom en rent fysisk generationsväxling.
Läs även: Markus, Sophia, Stefan, Anna, Rick, Gun, Fredrik, Henrik, Mikael, samt några insändare i tidningarna.
Läs även: Markus, Sophia, Stefan, Anna, Rick, Gun, Fredrik, Henrik, Mikael, samt några insändare i tidningarna.
11 april 2010
Vi behöver riksdagsledamöter som kan tänka själva, inte röstboskap
Staffan Danielssons insändare om partipiskor och riksdagsledamöternas frihet gentemot resten av partigruppen har väckt en viss debatt, bland annat Per, Hanna och Staffan själv diskuterar frågan på sina bloggar. För ska en riksdagsledamot få rösta hur man vill? Här i Solna blir frågan extra tydlig med tanke på att Göran Thingwall, fd moderat, tydligt proklamerat att han på pin kiv kommer rösta mot regeringen och dessutom sin egen övertygelse i kärnkraftsfrågan. Kort sagt, man kan fundera på hur vuxna riksdagsledamöterna egentligen är.
Samtidigt, i andra änden, så är det mycket viktigt att vi har riksdagsledamöter som har ett eget mandat, och inte bara agerar som nickedockor åt partiledningen. I annat fall hade vi ju kunnat göra en hyfsad besparing genom att låta alla beslut fattas av partisekreterarna efter bearbetning av en politisk stab. I samvetsfrågor (dit FRA-cirkusen tydligt hör, exempelvis) så vore det mycket konstigt att tvinga på ställningstaganden uppifrån - har man tillåtit en person att ställa upp på listan bör man också rimligtvis tycka att denna person är lämplig som ledamot så småningom. Med tanke på att vi idag har personvalssystem kan vem som helst på listan göra en rejäl upphämtning, och det finns ett par fall då någon kryssat sig förbi ett avsevärt antal andra kandidater.
Vi kan också konstatera, att de allra, allra, flesta riksdagsledamöter som inte kryssats in, legat mycket högt på listorna. Undantagen torde främst finnas i min valkrets, som är den enda som har över 30 mandat. De flesta andra valkretsar har så få mandat, att det egentligen bara kommer att handla om ett par invalda per parti och valkrets som mest. Det är svårt att tro att dessa inte skulle vara ordentligt förankrade i partiet. Jag har svårt att se att man kan misslyckas helt med att genomdriva en viktig reform med mindre än att man har rejäla problem med interndemokratin alternativt en mycket kraftig kraftkamp i en principiell fråga. Och i det senare fallet skulle väl i varje fall en vettig partiledning konstatera att det är ett lämpligt läge att bida tiden tills partiet är enigare.
En sak som kanske har gjort att riksdagsledamöterna personligen har så lite påverkan i Sverige, är att vi har ett ganska stort parlament, och särskilt i jämförelse med befolkningens storlek.
Men - vad vet jag om att driva rikspolitik? Jag har aldrig suttit i någon partistyrelse. Jag har aldrig suttit i riksdagsgruppen. Jag vet bara att det skulle kännas mäkta dumt i det fall jag tydligt drivit något som är förenligt med Allianspartiernas ideologi och sakpolitik, för att sedan bli överkörd av partiledningen. På sätt och vis kan man se det som en fördel att kandidater tydligt deklamerar sin ståndpunkt redan innan valet - då vet även partiledningen vad som gäller klart och tydligt.
Uppdatering: Läs även Mathias Sundin i SvD.
Samtidigt, i andra änden, så är det mycket viktigt att vi har riksdagsledamöter som har ett eget mandat, och inte bara agerar som nickedockor åt partiledningen. I annat fall hade vi ju kunnat göra en hyfsad besparing genom att låta alla beslut fattas av partisekreterarna efter bearbetning av en politisk stab. I samvetsfrågor (dit FRA-cirkusen tydligt hör, exempelvis) så vore det mycket konstigt att tvinga på ställningstaganden uppifrån - har man tillåtit en person att ställa upp på listan bör man också rimligtvis tycka att denna person är lämplig som ledamot så småningom. Med tanke på att vi idag har personvalssystem kan vem som helst på listan göra en rejäl upphämtning, och det finns ett par fall då någon kryssat sig förbi ett avsevärt antal andra kandidater.
Vi kan också konstatera, att de allra, allra, flesta riksdagsledamöter som inte kryssats in, legat mycket högt på listorna. Undantagen torde främst finnas i min valkrets, som är den enda som har över 30 mandat. De flesta andra valkretsar har så få mandat, att det egentligen bara kommer att handla om ett par invalda per parti och valkrets som mest. Det är svårt att tro att dessa inte skulle vara ordentligt förankrade i partiet. Jag har svårt att se att man kan misslyckas helt med att genomdriva en viktig reform med mindre än att man har rejäla problem med interndemokratin alternativt en mycket kraftig kraftkamp i en principiell fråga. Och i det senare fallet skulle väl i varje fall en vettig partiledning konstatera att det är ett lämpligt läge att bida tiden tills partiet är enigare.
En sak som kanske har gjort att riksdagsledamöterna personligen har så lite påverkan i Sverige, är att vi har ett ganska stort parlament, och särskilt i jämförelse med befolkningens storlek.
Men - vad vet jag om att driva rikspolitik? Jag har aldrig suttit i någon partistyrelse. Jag har aldrig suttit i riksdagsgruppen. Jag vet bara att det skulle kännas mäkta dumt i det fall jag tydligt drivit något som är förenligt med Allianspartiernas ideologi och sakpolitik, för att sedan bli överkörd av partiledningen. På sätt och vis kan man se det som en fördel att kandidater tydligt deklamerar sin ståndpunkt redan innan valet - då vet även partiledningen vad som gäller klart och tydligt.
Uppdatering: Läs även Mathias Sundin i SvD.
13 oktober 2009
Öppet brev till Centerpartiets riksdagsledamöter
(nedanstående har skickats per e-post till samtliga riksdagsledamöter för Centerpartiet, tillsammans med en uppmaning om att lämna eventuellt svar här på bloggen istället för privat via e-post)
Hej!
Förra årets omröstning om signalspaningslagarna är antagligen den händelse i riksdagen som väckt mest uppmärksamhet i samhället under hela den här mandatperioden. Vi i Centerpartiet har fått utstå särskilt stark kritik, även om det inte varit vi som drivit på frågan. Att vi kritiserats extra starkt beror förstås till stor del att vi före valet mycket tydligt gick ut med ett mycket tydligt budskap i vårt öppenhetsmanifest- där signalspaning uttryckligen nämns som ett hot mot ett öppet samhälle.
Imorgon onsdag blir frågan aktuell igen - då ska omröstningen om tilläggen ske. Tyvärr stämmer de 15 punkter som blev den politiska överenskommelsen i fjol, inte att bli verklighet i och med dagens omröstning. Flera av dem kommer inte att genomföras i praktiken; eller bara vara till för syns skull. Som några av de tydligaste exemplen kan nämnas:
Det kan knappast vara tydlig centerpartistisk politik att driva igenom dåligt skrivna lagar till varje pris, som dessutom går mot både våra egna vallöften och är brott mot löften som Alliansen som helhet kommunicerat till såväl väljare, sympatisörer som medlemmar. Jag ber dig
därför överväga knappen "Avstår" i omröstningen imorgon.
Med vänlig hälsning
Magnus Persson (c), Solna, civilingenjör och doktorand.
Läs även: SvD, DN, Erik, Oscar, Sophia, Staffan, Markus och Mark.
Hej!
Förra årets omröstning om signalspaningslagarna är antagligen den händelse i riksdagen som väckt mest uppmärksamhet i samhället under hela den här mandatperioden. Vi i Centerpartiet har fått utstå särskilt stark kritik, även om det inte varit vi som drivit på frågan. Att vi kritiserats extra starkt beror förstås till stor del att vi före valet mycket tydligt gick ut med ett mycket tydligt budskap i vårt öppenhetsmanifest- där signalspaning uttryckligen nämns som ett hot mot ett öppet samhälle.
Imorgon onsdag blir frågan aktuell igen - då ska omröstningen om tilläggen ske. Tyvärr stämmer de 15 punkter som blev den politiska överenskommelsen i fjol, inte att bli verklighet i och med dagens omröstning. Flera av dem kommer inte att genomföras i praktiken; eller bara vara till för syns skull. Som några av de tydligaste exemplen kan nämnas:
- Domstolsprövningen inte att genomföras av en faktisk domstol, utan något som bara har en domstols namn (den uppfyller enligt Advokatsamfundet inte Europakonventionens krav på opartiskhet).
- Det nyformulerade begreppet "trafikstråk" har inte använts på ett sätt så att det effektivt kan man minska spaningsuppslagen, utan kan troligen motsvara mindre städers trafikmängder.
- Att det inte ska spanas mot Sverige är en garanti som inte går att få; det var ett uttryckligt svar på en fråga jag ställde under den FRA-hearing som Centerpartiet anordnade.
- Underrättelseskyldigheten till enskild går inte att uppfylla i praktiken, i varje fall inte med mindre än att vi gör det olagligt att använda internet anonymt, och ställer krav på alla internetoperatörer och andra som tillhandahåller internetuppkopplingar (dvs även kaféer mm), att föra en tydlig logg över vilka personer som varit anslutna.
- Mikael Nilsson tar upp ytterligare några, plus reder dessutom ut ett par vanliga missförstånd runt vad som egentligen står eller inte gör det i liggande förslag.
Det kan knappast vara tydlig centerpartistisk politik att driva igenom dåligt skrivna lagar till varje pris, som dessutom går mot både våra egna vallöften och är brott mot löften som Alliansen som helhet kommunicerat till såväl väljare, sympatisörer som medlemmar. Jag ber dig
därför överväga knappen "Avstår" i omröstningen imorgon.
Med vänlig hälsning
Magnus Persson (c), Solna, civilingenjör och doktorand.
Läs även: SvD, DN, Erik, Oscar, Sophia, Staffan, Markus och Mark.
04 oktober 2009
Att dagtinga med sitt samvete?
Som de flesta av mina regelbundna läsare redan vet, har jag varit starkt engagerad i integritetsfrågorna, med start i FRA-lagen. Jag kandiderar dessutom som förvalskandidat till riksdagslistan i Centerpartiet. Som sådan, förutsätts man i allt väsentligt dela partiets ställningstaganden och valplattform. Många i mitt distrikt delar min syn, men man ska även ställa upp på partiets valplattform på riksnivå. Eftersom Centerpartiet, sitt öppenhetsmanifest till trots, inte har följt sina tidigare ställningstagande, och valplattformen ännu inte antagits, har jag kännt mig tvungen att lämna in en notering om avvikande mening till nomineringskommittén för att inte skriva under ett oskrivet dokument som kommer innehålla sådant jag inte kan hålla med om:
Personlig integritet har för mig viktiga principiella betydelser, baserat på ideologiska ställningstaganden. Jag är inte nöjd med stämmobeslutet från Örebro, som officiellt innebär att FRA-lagen accepteras utan tydlig motivering, och kan därför i dagsläget inte anse mig dela partiets linje i dessa frågor. I den mån Centerpartiets valplattformar följer detta beslut och inte tydligt har väsentligt högre ambitionsnivåer på området än vad partiet har praktiskt genomfört idag, anser jag mig nödgad att formellt notera avvikande mening på området.
24 september 2009
Det börjar lukta valfläsk...
Mona gör utspel om att Socialdemokraterna kommer att riva upp FRA-lagen, och ersätta den med något nytt. Tyvärr säger hon inte vad, och jag misstänker att den bara ska rivas upp för att det är det som ser bäst ut utåt. Hon kanske skulle samordna sig bättre med Paggan, som gör sina egna utspel? Att Socialdemokraterna plötsligt har fått ett samvete vad gäller integritetsfrågor skulle jag se som ytterst förvånande. Särskilt som tanken är att vi som centerpartistiska kandidater till riksdagen här i länet, ska få mannen som lånat sitt namn till uttrycket "Bodströmssamhället" till huvudmotståndare. Sossarna har velat fram och tillbaka så många gånger i integritetsfrågorna, att det endast blir tydligt vad de egentligen vill när man bortser från vad de tyckt när de suttit vid makten själva. Nu har knappast mitt eget parti heller förtjänat en guldstjärna, men vi är många som jobbar på att ändra partiets ståndpunkter inifrån, medan det i (s) inte alls verkar vara en så viktig fråga.
22 september 2009
Miljöpartiet, ska ni verkligen acceptera sossarnas IPRED-utspel?
I slutet på förra veckan gjorde sossarna utspel om att de kanske är för IPRED-lagen i alla fall. Det gör dem rejält veliga, det var inte länge sedan de ändrade sig till att vara mot IPRED. Det har varit märkligt tyst sedan dess. Utspelet går bland annat rejält på tvärs med Miljöpartiets ganska starka ordval i frågan. Ska de verkligen acceptera att bli överkörda av sossarna i den här frågan helt och hållet?
Läs även: Stefan och Per.
Läs även: Stefan och Per.
01 juli 2009
Maud om partiets integritetspolitik: "Vi får bli bättre"
Det har idag varit Centerpartiets dag i Almedalen, något som på ett naturligt sätt satt spotlighten på vårt parti. Som ett led i det har även Erik Hultin fått in en debattartikel i Expressen, där han diskuterar implikationerna av hur integritetsfrågorna skötts av Centerpartiet det senaste året. Anders Flanking svarar på sin blogg. Även Magnus Andersson (ordförande för CUF) och övriga borgerliga ungdomsförbund är kritiska. Den som sammanfattar kritiken bäst är dock, intressant nog, vår partiordförande Maud, i en intervju i P1 Morgon:
Jag har de senaste veckorna dock kunnat se en ytterligt försiktig antydan till en långsam reträtt på området: för några veckor sedan välkomnade Maud i riksdagen ett samarbete med Piratpartiet i Europaparlamentet, även om det sedan inte blev något med det. Lena Ek anmälde för en dryg månad sedan en anmälan av universitet som utan prövning stänger av sina studenter från internet. Kerstin Lundgren problematiserar IPRED på sin blogg, men applicerar lagen om det uteslutna tredje slarvigt. Det finns många som varken vill ha dagens situation eller anarki (dagens situation kan för övrigt sägas innebära ett visst mått av just anarki - ansvaret för att patrullera internet lämnas ju i och med IPRED till viss del uttryckligen över till privata företag). Johan Linander har krävt att ACTA-förhandlingarna öppnas. Anders Flanking har tydligt hänvisat förslaget om abortregister till papperskorgen. Slutligen har man rent allmänt valt en relativt försiktigare retorik i frågorna, ungefär som man är försiktiga att inte säga något som kan övertolkas. Kort sagt, efter över ett år verkar det så smått som man har börjat ta till sig det vi i Centeruppropet påpekade för snart ett år sen. Bättre sent än aldrig?
Läs även: Johan, Sophia, Ulf, Markus, Erik, Tim, Hans, Mark och Björn.
"Vi får bli bättre. Vi får inte skylla på väljarna, vi måste skylla på oss själva."Huvudet på spiken! Men hur ska vi bli bättre? Det är inte alldeles klart, varken från radiointervjun, eller från Mauds tal idag, där integritetsfrågorna överhuvudtaget inte nämns. Man måste ha en konkret tanke när man sätter igång ett sådant arbete! Och man måste ha en tydlig målsättning - vad, rent handgripligt, är det vi ska försöka uppnå? Det måste vara tydligt såväl för medlemmar som sympatisörer vart vi är på väg. Oförutsägbara partier brukar tappa förtroende i största allmänhet när väljare inte vågar lita på att det som sägs är det som verkligen menas...
Jag har de senaste veckorna dock kunnat se en ytterligt försiktig antydan till en långsam reträtt på området: för några veckor sedan välkomnade Maud i riksdagen ett samarbete med Piratpartiet i Europaparlamentet, även om det sedan inte blev något med det. Lena Ek anmälde för en dryg månad sedan en anmälan av universitet som utan prövning stänger av sina studenter från internet. Kerstin Lundgren problematiserar IPRED på sin blogg, men applicerar lagen om det uteslutna tredje slarvigt. Det finns många som varken vill ha dagens situation eller anarki (dagens situation kan för övrigt sägas innebära ett visst mått av just anarki - ansvaret för att patrullera internet lämnas ju i och med IPRED till viss del uttryckligen över till privata företag). Johan Linander har krävt att ACTA-förhandlingarna öppnas. Anders Flanking har tydligt hänvisat förslaget om abortregister till papperskorgen. Slutligen har man rent allmänt valt en relativt försiktigare retorik i frågorna, ungefär som man är försiktiga att inte säga något som kan övertolkas. Kort sagt, efter över ett år verkar det så smått som man har börjat ta till sig det vi i Centeruppropet påpekade för snart ett år sen. Bättre sent än aldrig?
Läs även: Johan, Sophia, Ulf, Markus, Erik, Tim, Hans, Mark och Björn.
30 juni 2009
IPRED "works as implemented"
För några dagar sedan kom domen i det första IPRED-fallet i Sverige. Resultatet blev som många trodde, ljudboksförlagen vann tvisten. Det har varit mycket debatt på nätet efter dess. Jag har hittills inte kommenterat domen närmre, mest på grund av tidsbrist. Nya (obekräftade) uppgifter om hur Antipiratbyrån fick fram uppgifterna för fallet, aktualiserar emellertid fallet igen.
För det första kan jag konstatera att utfallet av domen mycket troligen blev precis som det var tänkt att vara när IPRED infördes. Av beskrivningen i domen att döma, en FTP-server med åtkomstskydd, och innehållet, filer med filnamn innehållande releasegrupper och dessutom NFO-filer, gör det tämligen troligt (min bedömning: >99% sannolikhet) att filerna som lagrades på servern är av piratkopierat ursprung. I den mån detta argument finns flera databaser över scenreleaser att hitta på nätet, som ytterligare skulle kunna affirmera det intrycket genom att koppla ihop filnamn med innehåll, exempelvis genom att jämföra filerna med andra källor och meta-data som filstorlek, hashvärden mm. Det kan inte annat än konstateras att det här med högsta sannolikhet är ett fall där intentionen när IPRED-lagen stiftades, var att uppgifterna borde lämnas ut.
Samtidigt finns det många direkta tveksamheter i själva domen, både relaterade till teknik och annat. För att distribution av piratkopiering ska föreligga i det här fallet behöver man nämligen både kunna visa att det finns piratkopior och att dessa distribuerats till andra. Den första punkten anser jag med ovanstående vara tydligt motiverad. Samtidigt är motiveringen till att distribution skett till åtminstone en större grupp - motiverad endast med det faktum att det fanns "många" filer på servern, och att det därför är troligt att många haft tillgång till den - ett uppenbart logiskt felslut.
Inget faktum som nämns i domen bevisar att en någorlunda stor grupp haft tillgång till servern, eller ens mer än en enda person. Däremot är det mycket troligt att det ändå är så; det är nämligen ungefär så piratkopieringsscenen funkar. Det är förmodligen svårt att göra det troligt att det är många som haft tillgång till servern annat än genom detta "vifta-med-händerna"-resonemang - hårda bevis är svåra att skapa om man inte direkt eller indirekt har tillgång till användarlistan.
Eventuellt skulle man kunna använda indirekta uppgifter som välkomstmeddelanden, katalogstruktur eller liknande som kan ge en viss indikation på hur servern är tänkt att användas, men det är knappast något som tystar all diskussion i frågan. Om sådana resonemang tillsammans är tillräckligt för domen att det är troligt (men inte säkert) att många haft tillgång till servern, borde det vara nog. Även en riktig piratserver döljer nämligen högst troligen uppgifter om vilka, eller ens hur många, användare den har. Vi bör också komma ihåg att IPRED-lagen bara syftar till att tillåta en fortsatt undersökning: det implicerar inte nödvändigtvis att saken ens går till domstol.
Med risk för att ge Antipiratbyrån dumma idéer om hur man bör driva framtida fall, så finns det däremot en alternativ approach: det är enligt senaste versionen av Upphovsrättslagen även olagligt att ladda ner piratkopierade filer. Det är enligt ovanstående resonemang ganska tydligt att filerna troligen har piratkopierats innan de hamnade på servern. Man kan då enkelt konstatera att de kan ha hamnat där på två sätt:
Som slutkläm - att domen är tekniskt korrekt (om än felaktigt motiverad och med bristande bevisning, särskilt vad gäller tekniska detaljer), innebär dock inte att den är rätt. Det faktum att domen utan större anmärkning följer lagstiftarens intentioner innebär nämligen inte att intentionerna var rätt när lagen stiftades. Tyvärr har vi inte en författningsdomstol i Sverige, och uppenbarhetsrekvisitet stoppar tydligt behandling i vanliga domstolar, men hade någondera av dessa förutsättningar inte gällt, så är det otydligt om behandlandet är förenlig med svensk grundlag och mänskliga rättigheter. Exempelvis är det otydligt om rätten till en rättvis rättegång verkligen uppfylls.
Det är dessutom minst sagt uppseendeväckande att en västlig demokrati delegerar ansvar för att utreda det som i lagen betecknas som en typ av brott till en privat prisjägarorganisation. Om någon stjäl min cykel, är mina rättigheter att själv reda ut brottet klart begränsade, och intentionen är att jag ska lämna över hela arbetet med brottsutredningen till polisen. Jag har inte heller rätt att stämma den som snott cykeln i ett civilmål, som gäller i de mål där IPRED-lagen används, utan även om jag skulle få reda på vem som är skyldig, kommer fallet att behandlas som ett vanligt brottmål.
Läs även Hanna, Oscar och André.
P.S. för den som inte har daglig kontakt med programmeringssvängen, så syftar den närapå tautologiska engelska frasen i titeln på en situation som man kan råka ut för om man outsourcar sitt programmeringsprojekt till alltför billiga programmerare i tredje världen: när (inte om) man hittar ett problem i form av en bugg eller liknande i programvaran, får man citatet som respons. Detta är normalt inte vad man förväntar sig - all programvara fungerar som den skrivits, oavsett om det är rätt eller inte. Normalt sett förväntar sig man istället att programvara fungerar som man tänkt sig - dvs i bästa fall som det står nedskrivet i en kravspecifikation att den ska göra.
För det första kan jag konstatera att utfallet av domen mycket troligen blev precis som det var tänkt att vara när IPRED infördes. Av beskrivningen i domen att döma, en FTP-server med åtkomstskydd, och innehållet, filer med filnamn innehållande releasegrupper och dessutom NFO-filer, gör det tämligen troligt (min bedömning: >99% sannolikhet) att filerna som lagrades på servern är av piratkopierat ursprung. I den mån detta argument finns flera databaser över scenreleaser att hitta på nätet, som ytterligare skulle kunna affirmera det intrycket genom att koppla ihop filnamn med innehåll, exempelvis genom att jämföra filerna med andra källor och meta-data som filstorlek, hashvärden mm. Det kan inte annat än konstateras att det här med högsta sannolikhet är ett fall där intentionen när IPRED-lagen stiftades, var att uppgifterna borde lämnas ut.
Samtidigt finns det många direkta tveksamheter i själva domen, både relaterade till teknik och annat. För att distribution av piratkopiering ska föreligga i det här fallet behöver man nämligen både kunna visa att det finns piratkopior och att dessa distribuerats till andra. Den första punkten anser jag med ovanstående vara tydligt motiverad. Samtidigt är motiveringen till att distribution skett till åtminstone en större grupp - motiverad endast med det faktum att det fanns "många" filer på servern, och att det därför är troligt att många haft tillgång till den - ett uppenbart logiskt felslut.
Inget faktum som nämns i domen bevisar att en någorlunda stor grupp haft tillgång till servern, eller ens mer än en enda person. Däremot är det mycket troligt att det ändå är så; det är nämligen ungefär så piratkopieringsscenen funkar. Det är förmodligen svårt att göra det troligt att det är många som haft tillgång till servern annat än genom detta "vifta-med-händerna"-resonemang - hårda bevis är svåra att skapa om man inte direkt eller indirekt har tillgång till användarlistan.
Eventuellt skulle man kunna använda indirekta uppgifter som välkomstmeddelanden, katalogstruktur eller liknande som kan ge en viss indikation på hur servern är tänkt att användas, men det är knappast något som tystar all diskussion i frågan. Om sådana resonemang tillsammans är tillräckligt för domen att det är troligt (men inte säkert) att många haft tillgång till servern, borde det vara nog. Även en riktig piratserver döljer nämligen högst troligen uppgifter om vilka, eller ens hur många, användare den har. Vi bör också komma ihåg att IPRED-lagen bara syftar till att tillåta en fortsatt undersökning: det implicerar inte nödvändigtvis att saken ens går till domstol.
Med risk för att ge Antipiratbyrån dumma idéer om hur man bör driva framtida fall, så finns det däremot en alternativ approach: det är enligt senaste versionen av Upphovsrättslagen även olagligt att ladda ner piratkopierade filer. Det är enligt ovanstående resonemang ganska tydligt att filerna troligen har piratkopierats innan de hamnade på servern. Man kan då enkelt konstatera att de kan ha hamnat där på två sätt:
- filerna har laddats ner från annan källa för att läggas på servern
- filerna har från första början laddats upp direkt på servern av den som först släppte dem på piratscenen.
Som slutkläm - att domen är tekniskt korrekt (om än felaktigt motiverad och med bristande bevisning, särskilt vad gäller tekniska detaljer), innebär dock inte att den är rätt. Det faktum att domen utan större anmärkning följer lagstiftarens intentioner innebär nämligen inte att intentionerna var rätt när lagen stiftades. Tyvärr har vi inte en författningsdomstol i Sverige, och uppenbarhetsrekvisitet stoppar tydligt behandling i vanliga domstolar, men hade någondera av dessa förutsättningar inte gällt, så är det otydligt om behandlandet är förenlig med svensk grundlag och mänskliga rättigheter. Exempelvis är det otydligt om rätten till en rättvis rättegång verkligen uppfylls.
Det är dessutom minst sagt uppseendeväckande att en västlig demokrati delegerar ansvar för att utreda det som i lagen betecknas som en typ av brott till en privat prisjägarorganisation. Om någon stjäl min cykel, är mina rättigheter att själv reda ut brottet klart begränsade, och intentionen är att jag ska lämna över hela arbetet med brottsutredningen till polisen. Jag har inte heller rätt att stämma den som snott cykeln i ett civilmål, som gäller i de mål där IPRED-lagen används, utan även om jag skulle få reda på vem som är skyldig, kommer fallet att behandlas som ett vanligt brottmål.
Läs även Hanna, Oscar och André.
P.S. för den som inte har daglig kontakt med programmeringssvängen, så syftar den närapå tautologiska engelska frasen i titeln på en situation som man kan råka ut för om man outsourcar sitt programmeringsprojekt till alltför billiga programmerare i tredje världen: när (inte om) man hittar ett problem i form av en bugg eller liknande i programvaran, får man citatet som respons. Detta är normalt inte vad man förväntar sig - all programvara fungerar som den skrivits, oavsett om det är rätt eller inte. Normalt sett förväntar sig man istället att programvara fungerar som man tänkt sig - dvs i bästa fall som det står nedskrivet i en kravspecifikation att den ska göra.
21 juni 2009
Den digitala tekniken visar på en stark dissonans i synen på grundläggande rättsprinciper
Debatten det senaste året har varit ganska tydlig: det är inte längre självklart att samhället är till för medborgarna, istället för tvärtom. Det har FRA-lagen och IPRED tydligt visat. Det är inte längre normalfallet att vår kommunikation är privat, och det är inte heller längre normalfallet att alla typer av brott endast utreds i organiserad form av den som är polis. Med det har faktiskt vår idag borgerliga regering gjort rejäla avsteg från den borgerliga idétraditionen, faktiskt så stora att PJ Anders Linder på SvD (liberal) till och med associeras med Piratpartiet.
Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.
Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.
I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.
Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.
Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!
Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.
Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.
Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.
I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.
Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.
Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!
Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.
07 juni 2009
En väntad besvikelse
Resultatet från valet sänds just nu på TV. Centerpartiet fick 5,5% (-0,8%). För den som inte läser detta inlägg i realtid hänvisar jag till Valmyndighetens valnattsräkning, som har alla detaljer för statistiknördar. Ett knappast förvånande resultat, i det stora hela. Även om målsättningen var betydligt högre, tror jag det knappast var särskilt realistiskt att lyckas med ens halvmesyren, att ta ett nytt mandat. Synd, eftersom det vore bra om Lena Ek hade fått en kollega i parlamentet, och helst naturligtvis en av mina favoriter av centerkandidaterna, Abir och Marie. Nu är väl rejset inte helt uträknat för de bägge senare (personrösterna har ju inte räknats), men det superteam som Lena, som riktigt duktig förhandlare och politisk räv i EU sedan tidigare, tillsammans med en ung driven tjej hade blivit, får vi i vart fall inte se. Värt att notera är att alla dessa tre har betydligt tydligare åsikter i integritetsfrågorna än vad partiet i stort har vågat ha.
Jag tror att just integritetsfrågorna har varit en betydande faktor i att många valt att inte rösta på Centerpartiet. Även om det i våra fina dokument står rätt saker, har vi inte med handling följt upp de formuleringar. Såväl yngre som äldre har varit besvikna över att vi inte tydligt drivit våra åsikter tydligare här, och alltför lättvindligt kompromissat bort oss. Ett antal centermedlemmar säger sig i alla fall ha valt att gå över partigränsen bakom röstskynket och istället rösta på Piratpartiet.
Det som är så synd är att det där mandatet som Piratpartiet fått (eller i alla fall det nittonde observatörsmandatet som Rick Falkvinge just nu påstår kommer gå till dem i SVT2), det hade kunnat gå till Centerpartiet istället. Om vi bara det senaste året tydligt drivit de integritetsfrågor, även i handling, som ända fram till för en månad sedan var en mycket tydlig del av den centerpartistiska politiken om än bara tydligt i ord, tror jag att Centerpartiet haft en rejäl chans att öka. Även om bara en procentenhet, av de drygt sju som (pp) fick, hade gått till Centerpartiet istället, så hade vi faktiskt ökat. Jag tror även Miljöpartiet tjänat på sin integritetsprofil (tillsammans med miljöstämpeln).
För min del är gissningen alltså att en rätt rejäl del av den centerpartistiska ökningen under det här valet gavs bort i och med de realpolitiska ställningstagandena i integritetsfrågan. Man kan även notera att våra liberala vänner i Folkpartiet gör ett mycket bra val. Följaktligen är alla tre partier med lyckade resultat (pp,fp,mp), partier som kan hävdas vara de tre som i varsin aspekt är de som ligger närmst, eller i vart fall rejält nära, centerpartistiska värderingar. Det är en tydlig signal till oss att det troligen inte är främst våra åsikter som är problemet, utan det sätt vi genomför dem på.
Därmed - grattis till Piratpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet! Förvalta mandaten väl!
I marginalen kan också ses en ganska tragisk aspekt av resultatet: Sverigedemokraterna går framåt, sakta men säkert. Detta trots att många analyser innan valet pekade på att Piratpartiet i viss mån skulle stjäla allmänna missnöjesröster just från (sd).
Läs även Hanna, Erik, Markus och Erik igen, samt massmedia: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Die Zeit samt Slashdot.org.
Jag tror att just integritetsfrågorna har varit en betydande faktor i att många valt att inte rösta på Centerpartiet. Även om det i våra fina dokument står rätt saker, har vi inte med handling följt upp de formuleringar. Såväl yngre som äldre har varit besvikna över att vi inte tydligt drivit våra åsikter tydligare här, och alltför lättvindligt kompromissat bort oss. Ett antal centermedlemmar säger sig i alla fall ha valt att gå över partigränsen bakom röstskynket och istället rösta på Piratpartiet.
Det som är så synd är att det där mandatet som Piratpartiet fått (eller i alla fall det nittonde observatörsmandatet som Rick Falkvinge just nu påstår kommer gå till dem i SVT2), det hade kunnat gå till Centerpartiet istället. Om vi bara det senaste året tydligt drivit de integritetsfrågor, även i handling, som ända fram till för en månad sedan var en mycket tydlig del av den centerpartistiska politiken om än bara tydligt i ord, tror jag att Centerpartiet haft en rejäl chans att öka. Även om bara en procentenhet, av de drygt sju som (pp) fick, hade gått till Centerpartiet istället, så hade vi faktiskt ökat. Jag tror även Miljöpartiet tjänat på sin integritetsprofil (tillsammans med miljöstämpeln).
För min del är gissningen alltså att en rätt rejäl del av den centerpartistiska ökningen under det här valet gavs bort i och med de realpolitiska ställningstagandena i integritetsfrågan. Man kan även notera att våra liberala vänner i Folkpartiet gör ett mycket bra val. Följaktligen är alla tre partier med lyckade resultat (pp,fp,mp), partier som kan hävdas vara de tre som i varsin aspekt är de som ligger närmst, eller i vart fall rejält nära, centerpartistiska värderingar. Det är en tydlig signal till oss att det troligen inte är främst våra åsikter som är problemet, utan det sätt vi genomför dem på.
Därmed - grattis till Piratpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet! Förvalta mandaten väl!
I marginalen kan också ses en ganska tragisk aspekt av resultatet: Sverigedemokraterna går framåt, sakta men säkert. Detta trots att många analyser innan valet pekade på att Piratpartiet i viss mån skulle stjäla allmänna missnöjesröster just från (sd).
Läs även Hanna, Erik, Markus och Erik igen, samt massmedia: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Die Zeit samt Slashdot.org.
01 juni 2009
Integritetscertifierad
31 maj 2009
Är det verkligen bättre att fly än illa fäkta?
De senaste veckorna, efter besvikelsen på partistämman (man kan för övrigt se i varje fall delar av debatten på SVT24 med mig ca 25:20, har inte hittat eftermiddagens diskussioner men de ligger kanske också där någonstans).
Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.
Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.
Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.
Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.
Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.
Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...
Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.
Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:
Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.
I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.
Läs även: Erik och Stefan.
Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.
Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.
Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.
Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.
Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.
Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...
Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.
Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:
- Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
- Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
- Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
- Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.
Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.
I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.
Läs även: Erik och Stefan.
09 maj 2009
Integritetsdebatt på centerstämman
Integritetsdebatten är i full fart på centerstämman. Det går visst att se på SVT24, men det gäller att vara kvick - tidsnöden är tyvärr ganska stor. Applåderna för kritikerna är ganska stora men det känns fortfarande oklart om våra tilläggsyrkanden går igenom - och ärligt talat har det inte enorm betydelse. Liggande förslag är bra (med några smärre undantag). Det som fattas är inte ställningstaganden, de har vi redan tagit. Det som fattas är att uppfylla dem i konkret handling.
Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.
Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...
Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.
Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.
Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.
Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.
Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.
Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...
Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.
Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.
Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.
Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.
07 maj 2009
Har Centerpartiet något förtroendekapital inom integritetsfrågorna kvar alls?
Centerstämman i Örebro är i full gång, och utspelen duggar tätt. Det senaste står Annie för, man föreslår bland annat en integritetsbalk. Men är det egentligen något nytt som har kommit från partiledningen? Mycket av det som nämns i stämmohandlingarna inför årets stämma var, möjligtvis med mindre variationer, centerpolitik redan på förra stämman i Kalmar, år 2007, och innan dess på förtroenderådet 2006 (då öppenhetsmanifestet antogs).
Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.
CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)
Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...
För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?
Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.
Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.
CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)
Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...
För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?
Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.
01 maj 2009
Om man spelar bollen av plan, får man se till att hämta tillbaka den
Gårdagens stora nyhet var att Piratpartiet, enligt Synovates opinionsundersökning, kommer ta plats i EU-parlamentet. Jag kan inte säga att jag personligen är lika överraskad som tidningarna verkar vara.
För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.
Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!
På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.
För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.
Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!
På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)