Grattis till Centerpartiets nya yngsta kommunalråd

Jag har, om jag inte alldeles tagit fel på mina kollegor över landet, varit Centerpartiets yngsta kommunalråd från att jag valdes i våras fram till valet. Det har visserligen funnits ett par yngre gruppledare men vad jag vet ingen med kommunalrådstitel. Eftersom jag ändå passerat 30-strecket känns det nu väldigt trevligt att lämna över rollen som yngst kommunpamp i partiet till en ny person som är bara 20 år gammal: Jonny Cato Hansson som i sin första valrörelse som kandidat gått in som förstanamn för Centerpartiet i Helsingborg, lyft partiet hela vägen in i fullmäktige från att ha stått utanför förra mandatperioden, och höstat hem två mandat. Nu är förhandlingarna i Helsingborg klara hos de blågröna (alliansen+MP), och resultatet är att Jonny tar sig in även i kommunstyrelsen, får en kommunalrådspost och kommer att få reellt inflytande över politiken. Tidigare besked har redan gett Centerpartiet ordförandeskap i Vård- och omsorgsnämnden samt Helsingborgshem. Ett stort grattis och lycka till!

CUF:s kaxighet bra för Centerpartiet

Per Ankersjö bloggutmanade mig för några dagar sedan med en uppmaning om att skriva om varför det går så bra för Centerpartiet. Tyvärr har jag haft lite mycket att göra, så han har redan hunnit sammanställa svaren, men jag tänkte svara ändå, så småanarkistisk som jag är.

Vad tror jag då är grunden? Jag tror det är arbetet med att bygga en bra grund. CUF har utvecklats enormt under de år jag varit medlem, då visserligen medlemsantalet krympt, men fokus på att driva riktigt bra politik har blivit så mycket bättre. På senare år har det nästan känts lite dumt att blanda sig i debatten på CUF:s förbundsstämmor - visserligen har jag haft bra argument, men det har nästan alltid varit någon annan som tagit upp dem - och ofta på ett sätt som varit bättre än vad jag antagligen klarat av. På samma sätt har jag fått lyssna till och ibland även då och då deltaga i mycket spännande debatter inom Centerstudenter - där man på en mycket hög nivå tar sig för att diskutera rena grunden för hur vårt samhälle är - eller kanske borde vara - uppbyggt.


Med den här förändringen har också följt en kaxighet som centerrörelsen sällan skådat. CUF:s senare kampanjer har väl fått ungefär lika mediautrymme och uppmärksamhet som de tre övriga allianspartiernas ungdomsförbund tillsammans, trots att CUF numera är nästminst (bara LUF är mindre). Trots det har man i tydliga och ganska provocerande kampanjer valt att gå ut provokativt - inte bara mot de rödgröna, inte bara mot de andra allianspartierna, utan även ibland mot Centerpartiet i stort och mot de fördomar och inrotade tankesätt som hör till den svenska folksjälen (tack vare sossarna). Ungefär samma kaxighet har vi också sett från andra håll - bland annat Stockholmscentern inklusive den lilla avdelningen Stureplanscentern.

Kort sagt, Centerpartiet och särskilt CUF har rent praktiskt tagit tag i den del av projekt avsossefiering, som inte ryms i att ändra vad staten har som uppgift att göra eller inte göra. Den del som handlar om att ändra attityderna hos folk - att göra dem stolta över vilka de är, och förvänta sig ett samhälle där man förutsätts och får möjlighet att ta ansvar för sig själv, att stå för sin egen försörjning och inte leva på bidrag. Den attityd som så tydligt visas i vår valfilm, och som sossarna så tydligt tycker är förkastlig. Sånt jobb är på kort sikt ganska otacksamt - om man inte ger det budskap som förväntas utan ett som är mer strömlinjeformat, är det ganska många väljare som utesluter en. Ligger det något i det man säger, kommer det dock löna sig på lång sikt. Jag tror och hoppas att det nog är denna effekt vi nu ser.

Det höga taket i Centerpartiet, där i princip alla frågor får tas upp även om de inte går igenom, är något som också hjälper, och att vi har varit tydliga ideologiskt och raka i kommunikationen (som centerpartister alltid tenderat att vara, vi är dåliga på att ljuga) har gjort att vi har ett bra utgångsläge inför valet. Hade partiledningen skött korten bättre i en viss debatt under midsommarhelgen 2008, då kanske utgångsläget hade varit ännu bättre. Tyvärr tappade vi många, både väljare och medlemmar, med den riktning vi tog då. Men, det är ett problem som jag vet att både jag och en mängd andra centerpartister ämnar ändra på.

Vi kan nog vänta oss att det kommer att hända mer i Centerpartiet. Många CUF:are har blivit lite äldre och något mer akademiskare, och vill bli ännu tyngre debattörer. Centerstudenter, som för bara ett par år sedan närapå höll på att sluta existera helt och hållet, har det här året växt något enormt. Det finns ett stort engagemang och mängder av debattglada medlemmar träffas på mötena. Jag hoppas att jag och säkert några andra till om några år kan ha bidragit till en tyngd och vetenskaplig förankring i centerpolitiken som den tyvärr lite för ofta saknat hittills.

Fler som svarat på utmaningen: Johan, Helen, Mattias, Frank, Catrin, Christian, Johan, Christer, Fredrick, Stefan, Annie, Albin.

Lågt, Lägre, Glocalnet, SSU

SSU har visst lite svårt för att debattera renhårigt. Men att lyckas med Godwins lag, beskylla CUF för både pedofili och hjärntvätt, samt att avfärda både Love Lyssarides och Elias Giertz som någon form av centerkonspiration snarare än som engagerade och tänkande individer, i ett och samma inlägg - det måste vara någon form av rekord i låg debatteknik. Glocalnet är säkert gröna av avund, Nima Gholam Ali Pour borde be om ursäkt till såväl CUF som Love och Elias, istället för att återupprepa sina beskyllningar!

Jag kan inte på några visa hålla med det han skrivit. Jag vet att både Elias och Love är mycket engagerade politiskt, och har vad jag vet valt CUF på grund av sina egna åsikter, och intet annat. Samma sak gäller exempelvis Simon Palme, Jessica Edwards och Isadora Bennet också. Skarpa debattörer i CUF Stockholm som är duktiga på sin sak. Och uppenbarligen: alldeles för unga för att uttala sig?!? Att jag själv skrev debattartiklar långt innan jag var myndig är däremot säkert preskriberat vid det här laget.

Tydligen sticker det ordentligt i SSUs ögon att våra pojkspolingar och tösabitar är bättre på att debattera än de som gått i socialdemokratisk retorikskola i åtminstone ett årtionde. Att man som medlem i CUF står bakom stora delar av CUF:s politik kanske inte heller är så förvånande? Och uppenbarligen är det också så att medlemmar i SSU som inte är myndiga än, beläggs med munkavle, de kan ju bevisligen inte tänka själva.

Slutligen vill jag dementera Nimas missuppfattning att CUF skulle vara nyliberalt. Även om det finns enstaka nyliberaler som är medlemmar, är CUF i helhet inte nyliberalt. Beroende på vem som uttalar sig är nog de vanligaste etiketterna "liberal" eller "socialliberal", bägge möjligen med prefixet "grön". Nästan varenda CUF:are ställer sig också bakom gemensamma trygghetssystem, gemensamt finansierad utbildning, statliga pensionssystem, och ett antal andra samhällssystem som nyliberaler helt förkastar.

Uppdatering: Elias skriver en replik.

Uppdatering 2: Nima har tydligen blivit avstängd från Netroots.  Bra att det är i alla fall en del av (s) som fattar att man inte beter sig så här! Hela (s) verkar det däremot inte vara - han får så vitt vi kan utröna fortfarande vara medlem i och representera partiet.

Uppdatering 3: Nima tar tillbaka uttalandena och raderar bägge de tidigare inläggen.Uppenbarligen har någon pratat vett med honom. Samtidigt tycker jag det är ett intressant sätt att debattera på att inte våga stå för sina tidigare uttalanden, utan helt sonika radera dem från sin blogg. Tyvärr tänkte jag inte på att spara ner det senare inlägget från Nimas personliga blogg, men det har säkert någon annan redan gjort. Det hade gått precis lika bra att tydligt redigera i inläggen själva (förslagsvis längst upp), då hade det också varit tydligare att utallandena är tillbakadragna för alla Nimas besökare som nu kommer via alla de inlänkar Nima fått, för att läsa vad Nima tidigare skrivit.

Läs även: Albin (x2), Fredrick, Bawar, Johan, Erik, Erik, Victor, Tobias, Magnus, Jonas,  Dennis, Joakim, Fredrik

Based on a true story

CUF:s valkampanj fortsätter att väcka uppmärksamhet. Elin Monday är inte direkt den första fejkade bloggaren på nätet, det har hänt flera gånger förr. Fast vanligast är visst att man startar en fejkblogg i sina motståndares namn, så att man sedan kan attackera den. I ljuset av hur fejkbloggar använts politiskt tidigare tycker jag faktiskt CUF:s tilltag är helt och hållet oskyldigt. Det ska ju faktiskt också tilläggas, att även om just Elin är en fiktiv person, så är historian hennes blogg berättar baserad helt på hur verkligheten ser ut för en hel del ungdomar idag. Based on a true story.

Läs även: Rickard, Hanna, Magnus, Johan, Albin, Per, Elias

CUF har rätt: höga ingångslöner gör unga arbetslösa

Jag kan bara torrt konstatera att CUF har helt rätt: höga ingångslöner slår ut unga från arbetsmarknaden. Och Sverige har extra höga ingångslöner. Grattis alla unga! Situationen där en av fyra unga på arbetsmarknaden saknar jobb lär kvarstå. Varken moderaterna eller sossarna vill nämligen göra något åt situationen.

Om datalagringsdirektivet

Hinner inte blogga ordentligt, men läs Magnus, Guns och Marys debattartikel från igår. Och gå med i Facebook-gruppen!

Gårdagens kampanj på Våxtorpa marknad

Jag har spenderat en långhelg hemhemma, eftersom det bland annat är Våxtorps marknad första fredagen i juni och september. Folkfest så det förslår! Jag passade på och drog dit med grön näsa och delade ut CUF-material till alla yngre.

Vi passade också på att ha en presskonferens om vänsterpartiernas föreslagna höjning av arbetsgivaravgifterna. Den släppte man igår en rapport om på riksnivå. För Laholms del handlar det om 4,9 miljoner i ökad kostnad för kommunen, och 31,5 miljoner för näringslivet i kommunen. Mycket pengar, tyckte alla i vårt lilla tält som fick höra siffrorna och skakade på huvudet.

Läs även om kampanjen i Laholms Tidning, eller se på bilderna som Gudrun lagt upp på Centerpartiet i Laholms blogg.

Höga ingångslöner gör unga arbetslösa

Jag noterar att till och med Aftonbladet håller med oss unga centerpartister rätt. Höga ingångslöner (som i Sverige) gör att ungdomsarbetslösheten blir högre. Trots att såväl moderaterna och sossarna förnekar detta.

Jag tror inte Mona vågar...

Oj, vilken uppmärksamhet Elias debattartikel igår orsakade! Och vänstersidan i politiken verkar ju inte riktigt gilla att han mopsar sig heller. SSU kontrar, men deras förslag är lätta att bemöta:

1. Sänka arbetsgivaravgiften - vänsterpartierna vill dubbla arbetsgivaravgifterna för unga...
2. Storsatsa på utbildning - alliansen har redan genomfört en storsatsning på utbildning. Begränsningen har inte varit i första hand budgeten, utan istället vilket antal studenter som högskolorna trott sig kunna anta utan att behöva tumma på kvaliteten. Men utbildningskvaliteten har ju inte riktigt varit sossarnas hallmark tidigare...
3. Erbjuda sommarjobb [i offentlig sektor] - kan kanske vara bra för stunden men löser inte några som helst större problem. Om Sveriges ekonomi inte ska hanteras som i Ebberöds bank så måste det komma jobb i privat sektor, inte bara skattefinansierade

Summa summarum, en tummetott. Jag tror faktiskt inte att Elias kommer få utmana Mona, som han vill. Visserligen kan det verka fegt att lämna walk-over till en fjortonåring - men det vore ännu mer katastrofalt att förlora mot en 14-åring. Och även om Mona borde klara av att vinna mot vem det än vara månde (nästan) som hon får debattera mot, bara av den anledning att hon varit aktiv i politiken så mycket längre, så är jag inte säker på att Elias helt och hållet tar sig vatten över huvudet. Jag tror sossarna kommer att följa citatet "det är bättre att hålla käften och tas för en idiot, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel" när de sitter i strategirummet på Sveavägen...

Uppdatering: Jag fick visst rätt...

Gröna näsor överallt: Arbetsmarknaden är ett skämt

CUF har igår släppt sin valkampanj under sin förbundsstämma, med gröna clown-näsor och sloganen "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt" som främsta kännetecken. Idag såg den för första gången riktigt rejält allmänhetens ljus. Hemsidan är också omgjord, och som komplement startas kampanjsidan cirkusen.com. En sak är säker - kampanjen kommer att synas. Rejält. Och man drar sig inte för att säga sanningar som kan vara lite känsliga. Som att LAS är strukturellt diskrimerande mot unga. Eller att höga ingångslöner som i Sverige också leder till att det inte är lika många unga som får jobb. Fast man använder kanske inte riktigt lika fint språkbruk som jag gjort här.

Man kommer utan tvekan skaffa sig ett stort gäng fiender med sin kampanj. Några (läs: ett helt jättegäng med folk) har redan noterat den... Och det är jättebra! Skaffar man sig inga fiender, får man heller ingen som älskar en. Och har man ingen som verkligen stödjer en, då kan det egentligen kvitta. Man röstar inte på det näst-bästa partiet.

Läs även: Magnus Andersson (x2), Elias Giertz, Karl Malmqvist (x2, x3), Johan Pettersson (x2), Frank Thorén Hall, Pia Bernthling, Johan Hedin (x2),  Hanna Wagenius, Alexander Woodhouse, Julie Tran, Alexandra Wermelin, Inger Fredriksson

Media: Dagens Media, Politikerbloggen, SvD, Kvällsposten

Noterat: Min namne har kampanjkickoff på torsdag

Jag noterar att min namne och listkompanjon, Magnus Andersson, kommer att ha kampanjkickoff på torsdag kväll. Anmälan på Facebook eller via mejl.

Varför ska fackpamparna bestämma ungas löner?

Min kollega Magnus Andersson har dragit igång valrörelsen för fullt. Och han gör sitt bästa för att reta Vänsterpartiet, genom att skriva en debattartikel om lönesättning för ungdomar. Det han säger kan nog vara retsamt - men jag har fortfarande inte fått förklarat för mig varför det är mer rätt att Wanja Lundby-Wedin bestämmer vilken den lägsta lönen en nybakad student ska kunna få jobba för, än att personen själv gör det.

Uppdatering 24/4: Läs även Magnus långa faktaspäckade inlägg, med mängder med länkar på samma tema, som kom någon dag senare.

CUF vs SSU om arbetslösheten: 1-0

Det här hoppas jag blir en följetong: CUF-are och SSU-are har debatterat arbetsmarknad runt om i landet. Milt uttryckt så kämpar Jytte i uppförsbacke - men det är tappert av henne att anta utmaningen, och trevligt att hon inte bara låter debattutmaningen stå obesvarad. Nedan kan ses resultatet från den första av debatterna:



Läs även: Albin, Jytte.

Fackets obekväma sanning

Igår gjorde CUF:s ordförande Magnus Andersson ett utspel om frysning av ingångslönerna. Idén är att det skulle ge unga en större chans att få in första foten på arbetsmarknaden. Idag nappade Jytte direkt på kroken och går till attack. Att sänka (sic!) löner skulle vara att sparka på de som redan ligger ner, påstår hon (notabelt är att Magnus bara argumenterade för en frysning). Att de ungdomar som har det värst i Sverige ("ligger ned") idag knappast är de som har låglöneanställningar, utan den fjärdedel som inte har någon anställning alls, verkar hon inte beakta.

För ärligt talat - vilka är det facket förhandlar för när lönerna sätts? Jo, sig själva. Man är ju sig själva närmast, precis som alla andra. Vilka är då facket, förutom Wanja och andra fackpampar? Jo, till allra största delen de som redan har anställning. Ungdomar som inte fått sitt första jobb söker sällan medlemskap, särskilt om de inte vet vilken bransch de kommer att hamna i än. Med tanke på sin medlemskår är fackets främsta drivkraft i löneförhandlingarna inte att lönen ska hamna på en nivå så att fler kan anställas, utan på en nivå som gör att så många medlemmar som möjligt får höjd lön. Att det faktum att någon utan erfarenhet troligen inte är lika produktiv som någon med lång yrkeserfarenhet tar de inte hänsyn till. Och den som inte klarar av att vara lika produktiv som lönelappen säger att man ska vara, har extremt svårt att få jobb. Om man vänder på det, så riskerar företag som anställer folk som inte drar in mer pengar till företaget än de ska ha betalt, att gå i konkurs.

Så, fackets obekväma sanning är denna: bara för att man använder retorik som säger att man står för dem som är underst i samhället, betyder det inte att man faktiskt gör det. Genom att göra något som vid första anblicken faktiskt verkar sjysst, betyder det inte att man är det. Det kan precis lika gärna vara en björntjänst. 9 av 10 ungdomar föredrar ett jobb med låg lön över inget alls...

Att frysa ingångslönerna må synas drastiskt, men det är faktiskt så att nästan alla kollektivavtal fungerar som miniminivåer. De som redan idag lyckas få anställning till en högre lön har alltså alla möjligheter att förhandla om extra lönetillägg. Kort sagt, genom att sänka ingångslönerna, och därmed minstalönerna, får man en arbetsmarknad med mer möjlighet för parterna (företag och arbetslösa) att själva bestämma vad som är rimligt, istället för att luta sig på arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Det är något som är svårt att bemöta för facket och rödmärkta politiker - det är något som ingen brukar tala om - och som stämmer.

Läs även: Karl, Annie, Elias, Hanna, Simon.

Ett miljonprogram till?

Få har väl missat att de rödgröna har tänkt sig en storsatsning på byggen av hyreshus. Kort sagt, ett slags miljonprogram i version 2.0. Vän av ordning frågar sig varför det är just bygge av hyreshus som ska få statliga subventioner - och inte ägarlägenheter, bostadsrätter, eller radhus och villor? Och varför är det staten som ska organisera denna enorma satsning på nya bostäder?

Man kan också fråga sig varför har man på vänstersidan en sådan skräck för ordet "marknadshyror"? Det är väl inte alldeles otroligt med en något höjd hyresnivå i centrala Stockholm med marknadshyror - den vanligaste invändningen. Samtidigt skulle längden på köerna minska drastiskt, och bygge av nya hyreshus skulle automatiskt stimuleras, när inte enda sättet för byggbolagen att tjäna pengar är på att bygga bostadsrätter eller kontor. Dessutom skulle det faktiskt vara möjligt att skaffa en hyresrätt i centrala Stockholm på mindre än ett decennium eller två. För den som har invändningen om att det skulle drabba de som har en svår ekonomisk situation, är det uppenbara svaret, att det går att hantera det problemet på ett bättre sätt (exempelvis behovsprövade eller inkomstrelaterade bostadsbidrag) än att reglera ner hyrorna för alla, oavsett om de är arbetslösa ensamma mammor eller välbetalda direktörer.

Dessutom har Magnus räknat lite på vänstersidans framtida satsningar. Han kom fram till att subventionerna de vill se, motsvarar en hyreshöjning på 200 kr i månaden för en normal lägenhet. Om de tror att det är den kostnadshöjning som är nödvändig för en verkligt fungerande bostadssektor i de svenska storstadsområdena, varför är de så rädda för att marknadshyror ska dra upp priset? Om det räcker med den lilla höjning som pratas om, skulle ju en ännu större höjning leda till en byggboom så att många av oss kan skaffa två lägenheter var! Och om de inte tror att en sådan höjning räcker - då har de ju faktiskt också ogiltigförklarat sin egna satsning!

Trots utspelets innehållsmässiga svaghet - så pekar det på en mycket stor brist hos både mitt eget parti, och dessutom övriga allianspartier. Odells utredning, som skulle leda till en mer marknadsmässig prissättning på hyresmarknaden, blev bara en tummetott. Det duger helt enkelt inte.

Läs även ett äldre inlägg från Per Ankersjö om mjuka marknadshyror.

Medmänsklighet

Jag noterar med glädje att den linje om vård för papperslösa som röstades igenom på centerstämman, nu också håller på att bli regeringspolitik. Trevligt!

Skivbolagen: "Gör som vi säger, inte som vi gör!"

I tisdags höll Ung Allians en workshop om upphovsrätt. Intressanta diskussioner, tyvärr kändes rapporten lite som soppa kokt på en spik. LUF:s krav på registrering framstår dessutom som ganska orealistiskt för mig. Det klarar inte att hantera den nya situation som har uppstått där allt mer material genereras av amatörer ("användargenererat material" är visst det buzzword som gäller). Detta är något som är tydligt för mig som var aktiv som amatörmusiker (s.k. tracker-musiker). Redan för över decenniet sedan distribuerades musik, utan större problem, helt gratis över nätet. En del av den var uppenbarligen ganska bra, eftersom den senare blivit utgiven på skiva.

Det intressanta är bara, att det ofta i dessa fall inte är att det beror på att man fått skivkontrakt (många var aldrig så intresserade av det utan höll på mest för skojs skull). Flera fall har avslöjats där mer eller mindre kända artister helt enkelt plagierat amatörerna. Det mest uppmärksammade är Timbalands och Nelly Furtados låt "Do It", som i stort bygger på ett verk av en finne och en norrman. För tillfället ligger fallet i rätten, både i Helsingfors och i Florida. Notabelt är att det bara är norrmannen som driver ärendet, som egentligen inte är kompositör utan bara den som gjort den version av låten som "Do It" till stora delar bygger på genom excessiv sampling. Finnen gör inga uttalanden men det intryck man får är att han inte tycker det är lönt att lägga ner möda på det, även om skivan givits ut i miljontals exemplar. Flera mer eller mindre liknande fall finns på andra håll, även om det är i mindre skala.

Andra fall som uppmärksammats är det fall i Kanada, där skivbolagen fortsatte lägga in låtar på skivor, fast de bara hade tidsbegränsade rättigheter, eller Edwyn Collins som förgäves kämpar mot skivbolag som återsäljer rättigheter de inte har och till och med har blockerat honom från att lägga ut sina alster på bland annat Youtube.

Alla dessa tre exempel är fall där det är upphovsmännen som har en konflikt med skivbolagen, inte skivbolagen som har konflikter med piratkopierare. Tvisterna gäller inte tolkning av kontrakt, eller ersättningsnivåer, utan vem som faktiskt innehar upphovsrättigheterna. Samtidigt har skivbolagen i den politiska debatten runt upphovsrätten satt sig på höga hästar, och hävdat att det är viktigt med en stark upphovsrätt för att skydda upphovsmännen. "Gör som vi säger, inte som vi gör!" är en devis som man omedelbart kommer att tänka på.

En framtida upphovsrätt måste ta även dessa fall i beaktande. De riskerar att bli normalfallet i framtiden, när allt mer användargenererat material dyker upp på nätet.

Det är också därför LUF:s förslag om registrering för att upphovsrätten ska gälla inte är realistiskt. LUF anser uppenbarligen att fall där en stor organisation utnyttjar amatörverk är helt acceptabel. Det är inte ens tydligt om de anser att ursprungsupphovsmannen i dessa fall ens har rätt att bli nämnd som medupphovsman, eller om det kommer att vara fritt fram att plagiera oregistrerade verk...

Flera av dessa fall skulle även med Piratpartiets krav på kraftigt kortad kommersiell upphovsrätt bli ett problem. I många fall av dessa bortförklarar sig man dessutom, när man snott en hel låt, med "jag samplade ju bara", och Piratpartiet vill tillåta fri sampling. Tyvärr är det oklart när sampling övergår i kopiering. I Piratpartiets partiprogram är det dessutom oklart vad som ska hända med den ideella upphovsrätten (i sin FAQ skriver man att man tycker att det funkar bra idag - bah, humbug!). Kort sagt, dessa fall är frågeställningar som fortfarande behöver få en tydlig lösning. Ingen politisk aktör tycks mig ha några svar. Än.

Lästips om LAS

Magnus Andersson har idag ett debattinlägg på Politikerbloggen om LAS. Enligt statistik han tagit del av har småföretag - med möjlighet till små undantag i LAS-reglerna, i betydligt större grad anställt unga när det gått dåligt i samhället i stort. Jag är föga förvånad. Gör man det krångligt att anställa tenderar företagare att undvika att anställa...

Jag vill också passa på och göra lite självreklam för två blogginlägg på samma ämne: Jag har tidigt skrivit om hur LAS är strukturellt diskrimerande, och föreslagit att den rivs upp från grunden.

Läs även: Annie och Johan.

Strukturell diskrimering av unga, lektion 1

Läs gärna gårdagens debattartikel i Aftonbladet och dagens replik. Den skriver i klartext mycket som diskuterades i helgen när jag var på valkurs. Genom att ha starkt anställningsskydd, och höga ingångslöner, tvingar man nämligen nytillkomna på arbetsmarknaden att arbeta i stort sett lika effektivt som erfarna anställda. Det är inte alltid unga faktiskt klarar av att göra detta, ofta med arbetslöshet som följd...

Läs även exempelvis: Helen, Johan, Maria och Ingrid.

Förslaget till riksdagslista färdigt

Nomineringskommittén har gjort klart sitt arbete, och kommit fram med ett förslag till riksdagslista. Enligt förslaget står jag på plats 26. Jag kan inte tycka att jag är missnöjd med att ha hamnat en bit ner - dels är jag rätt nyinflyttad, dels har jag inte drivit den allra hårdaste kampanjen. För egen del har det inte så stor betydelse var man hamnar, om man ändå inte står på realistiskt valbar plats. Att jag puttats ner är också ganska naturligt, med tanke på att vi är tre killar från Solna i ungefär samma ålder, alla med varianter på ingenjörsexamina, som ställer upp.

Det är bara naturligt att det är min namne som får fronta, dock har även han puttats ner, även om det bara är en enda plats. Samtidigt är det, som Ingrid påpekar, stor skillnad mellan plats 3, 4 och 5. Vi har idag i länet tre mandat, så den som står på tredjeplatsen kommer nästan säkert in, och den som står på fjärde kommer ha en god chans att kampanja sig in när vi vinner fler röster än tidigare, eller i varje fall tjänstgöra som ersättare. På femteplatsen och neråt är det däremot jobbigare, om man inte har en mycket lyckad personvalskampanj...

Uppdatering: Läs även kommentarerna av Magnus, Tobias och Stefan.

Uppdatering 2: Även Fredrick kommenterar.