06 februari 2010

Fackets obekväma sanning

Igår gjorde CUF:s ordförande Magnus Andersson ett utspel om frysning av ingångslönerna. Idén är att det skulle ge unga en större chans att få in första foten på arbetsmarknaden. Idag nappade Jytte direkt på kroken och går till attack. Att sänka (sic!) löner skulle vara att sparka på de som redan ligger ner, påstår hon (notabelt är att Magnus bara argumenterade för en frysning). Att de ungdomar som har det värst i Sverige ("ligger ned") idag knappast är de som har låglöneanställningar, utan den fjärdedel som inte har någon anställning alls, verkar hon inte beakta.

För ärligt talat - vilka är det facket förhandlar för när lönerna sätts? Jo, sig själva. Man är ju sig själva närmast, precis som alla andra. Vilka är då facket, förutom Wanja och andra fackpampar? Jo, till allra största delen de som redan har anställning. Ungdomar som inte fått sitt första jobb söker sällan medlemskap, särskilt om de inte vet vilken bransch de kommer att hamna i än. Med tanke på sin medlemskår är fackets främsta drivkraft i löneförhandlingarna inte att lönen ska hamna på en nivå så att fler kan anställas, utan på en nivå som gör att så många medlemmar som möjligt får höjd lön. Att det faktum att någon utan erfarenhet troligen inte är lika produktiv som någon med lång yrkeserfarenhet tar de inte hänsyn till. Och den som inte klarar av att vara lika produktiv som lönelappen säger att man ska vara, har extremt svårt att få jobb. Om man vänder på det, så riskerar företag som anställer folk som inte drar in mer pengar till företaget än de ska ha betalt, att gå i konkurs.

Så, fackets obekväma sanning är denna: bara för att man använder retorik som säger att man står för dem som är underst i samhället, betyder det inte att man faktiskt gör det. Genom att göra något som vid första anblicken faktiskt verkar sjysst, betyder det inte att man är det. Det kan precis lika gärna vara en björntjänst. 9 av 10 ungdomar föredrar ett jobb med låg lön över inget alls...

Att frysa ingångslönerna må synas drastiskt, men det är faktiskt så att nästan alla kollektivavtal fungerar som miniminivåer. De som redan idag lyckas få anställning till en högre lön har alltså alla möjligheter att förhandla om extra lönetillägg. Kort sagt, genom att sänka ingångslönerna, och därmed minstalönerna, får man en arbetsmarknad med mer möjlighet för parterna (företag och arbetslösa) att själva bestämma vad som är rimligt, istället för att luta sig på arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Det är något som är svårt att bemöta för facket och rödmärkta politiker - det är något som ingen brukar tala om - och som stämmer.

Läs även: Karl, Annie, Elias, Hanna, Simon.

2 kommentarer:

Taxiperka sa...

Hej Magnus!
Ditt inlägg gällande frysning av ingångslöner får ett ganska teoretiskt intryck om man vet hur verkligheten på arbetsmarknaden fungerar. Jag har nästan aldrig hört någon ungdom som har fått en anställning med lön enligt avtal. I de flesta fall har arbetsgivaren och den nyanställde kommit överens om en lön (som i de flesta fall inte kommer upp i avtalens nivå). Detta beror på att i de flesta fall har den som sökt arbete inte tagit kontakt med facket, eller tagit reda på vilken ingångslön som ska gälla. För mig är därför denna diskussion helt teoretisk och har ingen förankring i verkligheten. Vad som i stället har betydelse är om det finns några arbeten över huvud taget där ungdomar kan få arbete.
När det gäller facket så är det svårt att bevaka annat än de områden man kan göra avtal på. Fackets roll är inte samma som politikerns roll. Som politiker kan du bevaka hela samhället, men som facklig representant ska du enbart bevaka områden som berör arbetsmarknaden. Att du sedan generaliserar facket som att man enbart bevakar sina egna intressen och inte medlemmarnas intressen beror till en del på att medlemmarna väljer "fel" personer som sina representanter.

07 februari, 2010 17:16

Magnus Persson sa...

Hej - jo, jag teoretiserar något, och är medveten om att det kanske inte alltid är så det faktiskt fungerar i verkligheten. Å andra sidan är den beskrivning jag ger, en (grovt sett) sanningsenlig bild av hur det skulle se ut om allt gick helt och hållet enligt reglerna.

Samtidigt - om det system som man idag borde använda, men inte alltid gör, är knappast någon fjäder i hatten för nuvarande (regelmässiga) system - när systemet inte används som tänkt, är det snarare en indikation att dagens system inte fungerar (och uppenbart finns det ett antal ungdomar som kan tänka sig att jobba för den lön de blir erbjudna, även om facket inte håller med dem). Annars hade nog ungdomsarbetslösheten varit ännu högre... Naturligtvis händer det att någon också blir utnyttjad - men facket har ofta haft en tendens att "skydda" även de som inte har detta behov.

Politiker kan lika lite som facket (eller någon annan överhuvudtaget) få en komplett överblick över samhället. Ofta bör man inte ens ha det (jag påminner dig om bland annat integritetsdiskussionerna i samband med FRA-lagen). Jag ser en fara i politiker som försöker bygga en "stat som ordnar allt" både av den anledningen och andra.

Nu håller jag på att hamna off-topic - men det hade onekligen varit intressant om det funnes ett "facket för arbetslösa". De som är arbetslösa tenderar, gissningsvis, nämligen att ha lite andra prioriteringar i avvägningen om lämplig lönenivå jämfört med de som redan har jobb...