19 mars 2008

Underkänt språktest för språklagsutredningen.

Språklagsutredningen presenterade i förrgår resultatet av sin utredning. Som doktorand på KTH och därmed inom den svenska forskningen kan jag bara konstatera att förslagen verkar helt utan kontakt med verkligheten, i alla fall inom forskningsvärlden. Svenskan riskerar inte att förlora i domän inom forskning och högre utbildning, som det sägs i artiklarna, den har redan gjort det. För decennier sedan! Inom mitt forskningsområde, mekatronik, är det i princip bara engelska som används, om det så är till artiklar, doktorsavhandlingar eller vad det än är. Avhandlingar har ofta inte ens en svensk sammanfattning. Mitt exjobb skrev jag visserligen på svenska men jag fick lägga rejäl möda bara på att hitta lämpliga ordval, eftersom de enda som egentligen existerade inom området antingen var på engelska eller av jargongkaraktär.

Faktum är att nästan alla mindre språk inom de flesta forskningsområden redan tappat mycket av sin status. Inte ens tyskan, ett världsspråk, har en internationell bäring mer än inom vissa områden (ett exempel är tydligen växellådor - andra doktorander på institutionen har klagat på att allt intressant inom det området visst är skrivet på tyska). Annars är egentligen fransmännen de enda som försöker upprätthålla någon illusion om att deras egna språk fortfarande är relevanta.

Varför har det då blivit så? Svaret är enkelt - att skriva om forskning på svenska inom mekatronikområdet är helt ointressant. Den allra största delen av publiken finns utomlands, och de tenderar av någon konstig anledning inte vara enormt bra på svenska. Även om det för oss svenskar, givet etablerade svenska uttryck, skulle vara något enklare att skriva på svenska, så är det helt enkelt inte intressant. Dessutom tillkommer problemet att forskningen i Sverige inte alls utförs endast av svenskar. I min forskningsgrupp så är kinesiska ett nästan lika stort modersmål som svenska, och även tyska, urdu samt spanska är just nu representerade. Faktum är att användande av svenska, när det ändå förekommit, har visat sig mest bli ett hinder, när personer som inte pratar svenska försöker bedriva forskning baserad på tidigare projekt som främst dokumenterats på svenska. Kort sagt, det enda helt gemensamma språk vi har i min forskargrupp är engelska. Även om det är en målsättning att alla permanenta medlemmar i forskargruppen ska lära sig svenska tar det ett tag, så svenskan är inte alls lika användbar. Att genomdriva utredningens ambitioner om att återupprätta svenskans status inom forskningen är helt enkelt totalt motstridigt mot utvecklingen att allt fler internationella studenter, doktorander och forskare verkar i Sverige.

Nej, fokus i utredningen är helt fel, i varje fall för forskarvärlden. Jag kan förstå att alla myndighetskontakter ska kunna göras på svenska, och jag är helt för att man ska undvika användande av svengelska uttryck i svensk text i onödan, men att kräva att jag, som representant för Sverige i mitt EU-projekt, ska prata svenska, är bara löjligt. Jag pratar ju inte ens svenska mer än hälften av tiden i min egen forskargrupp! När det gäller teknik- och medicinforskningen så ska man nog vara nöjd med krav på att sammanfattningar finns på svenska. Dessutom är det faktum att forskning är tillgänglig på svenska inte alls någon garanti att den går att förstå för lekmän...

Inga kommentarer: