CUF:s kaxighet bra för Centerpartiet

Per Ankersjö bloggutmanade mig för några dagar sedan med en uppmaning om att skriva om varför det går så bra för Centerpartiet. Tyvärr har jag haft lite mycket att göra, så han har redan hunnit sammanställa svaren, men jag tänkte svara ändå, så småanarkistisk som jag är.

Vad tror jag då är grunden? Jag tror det är arbetet med att bygga en bra grund. CUF har utvecklats enormt under de år jag varit medlem, då visserligen medlemsantalet krympt, men fokus på att driva riktigt bra politik har blivit så mycket bättre. På senare år har det nästan känts lite dumt att blanda sig i debatten på CUF:s förbundsstämmor - visserligen har jag haft bra argument, men det har nästan alltid varit någon annan som tagit upp dem - och ofta på ett sätt som varit bättre än vad jag antagligen klarat av. På samma sätt har jag fått lyssna till och ibland även då och då deltaga i mycket spännande debatter inom Centerstudenter - där man på en mycket hög nivå tar sig för att diskutera rena grunden för hur vårt samhälle är - eller kanske borde vara - uppbyggt.


Med den här förändringen har också följt en kaxighet som centerrörelsen sällan skådat. CUF:s senare kampanjer har väl fått ungefär lika mediautrymme och uppmärksamhet som de tre övriga allianspartiernas ungdomsförbund tillsammans, trots att CUF numera är nästminst (bara LUF är mindre). Trots det har man i tydliga och ganska provocerande kampanjer valt att gå ut provokativt - inte bara mot de rödgröna, inte bara mot de andra allianspartierna, utan även ibland mot Centerpartiet i stort och mot de fördomar och inrotade tankesätt som hör till den svenska folksjälen (tack vare sossarna). Ungefär samma kaxighet har vi också sett från andra håll - bland annat Stockholmscentern inklusive den lilla avdelningen Stureplanscentern.

Kort sagt, Centerpartiet och särskilt CUF har rent praktiskt tagit tag i den del av projekt avsossefiering, som inte ryms i att ändra vad staten har som uppgift att göra eller inte göra. Den del som handlar om att ändra attityderna hos folk - att göra dem stolta över vilka de är, och förvänta sig ett samhälle där man förutsätts och får möjlighet att ta ansvar för sig själv, att stå för sin egen försörjning och inte leva på bidrag. Den attityd som så tydligt visas i vår valfilm, och som sossarna så tydligt tycker är förkastlig. Sånt jobb är på kort sikt ganska otacksamt - om man inte ger det budskap som förväntas utan ett som är mer strömlinjeformat, är det ganska många väljare som utesluter en. Ligger det något i det man säger, kommer det dock löna sig på lång sikt. Jag tror och hoppas att det nog är denna effekt vi nu ser.

Det höga taket i Centerpartiet, där i princip alla frågor får tas upp även om de inte går igenom, är något som också hjälper, och att vi har varit tydliga ideologiskt och raka i kommunikationen (som centerpartister alltid tenderat att vara, vi är dåliga på att ljuga) har gjort att vi har ett bra utgångsläge inför valet. Hade partiledningen skött korten bättre i en viss debatt under midsommarhelgen 2008, då kanske utgångsläget hade varit ännu bättre. Tyvärr tappade vi många, både väljare och medlemmar, med den riktning vi tog då. Men, det är ett problem som jag vet att både jag och en mängd andra centerpartister ämnar ändra på.

Vi kan nog vänta oss att det kommer att hända mer i Centerpartiet. Många CUF:are har blivit lite äldre och något mer akademiskare, och vill bli ännu tyngre debattörer. Centerstudenter, som för bara ett par år sedan närapå höll på att sluta existera helt och hållet, har det här året växt något enormt. Det finns ett stort engagemang och mängder av debattglada medlemmar träffas på mötena. Jag hoppas att jag och säkert några andra till om några år kan ha bidragit till en tyngd och vetenskaplig förankring i centerpolitiken som den tyvärr lite för ofta saknat hittills.

Fler som svarat på utmaningen: Johan, Helen, Mattias, Frank, Catrin, Christian, Johan, Christer, Fredrick, Stefan, Annie, Albin.

Sossarna lovar diskriminera småföretagare

Som centerpartist och därmed vän av företagande, måste jag bara kommentera sossarnas senaste vallöfte i landstinget på företagsfronten - även om det är några dagar gammalt. Man lovar att helt sluta använda företag som inte tecknat kollektivavtal i sina upphandlingar.

Problemet med detta är dock att det är rent ut sagt korkat. Man kommer nämligen sätta sig i en situation där det bara är bjässar till företag som klarar av att svara på upphandlingarna, med andra ord uppenbar risk för att man kommer att befinna sig på en oligopolmarknad med risk för dålig konkurrens. Småföretag, där man mycket ofttare väljer att nöja sig med att ägarna själva jobbar i företaget, eller där man bara har ett fåtal anställda som tycker att man får bättre villkor genom att förhandla direkt med sin chef istället för via fackets ombud, är tydligen uttryckligen uteslutna från sossarnas framtida upphandlingar. Kort och gott vill sossarna i kommande upphandlingar diskriminera småföretagare, som redan idag nog brukar tycka att det offentligas upphandlingar är nog så krångliga med alla sina detaljregleringar.

Slutligen, förutom att vara dumt - så är förslaget dessutom olagligt. Man ska inte kunna tvinga på en part ett avtal den inte vill ha. Vi minns alla debatten om Vaxholmsskolan, som började med att ett lettiskt företag kom hit med sina anställda, fortsatte med att Byggnads skanderade "Go Home" utanför och att det lettiska företaget gick i konkurs så att byggjobbarna blev arbetslösa, och för ett tag sedan avslutades med att Europadomstolen smällde både svenska staten och Byggnads på fingrarna? Jag gör i varje fall det.

Jag föredrar, till skillnad från Ilija, att vi följer lagen i det här fallet, istället för att diskriminera småföretagare och anställda som föredrar att jobba på en firma som inte har kollektivavtal! Om inte principen duger för Ilija kan han ju vara pragmatiker istället - överklagandena kommer att kosta en stor summa pengar utan att han får som han vill ändå!

Läs även: Upphandlingsbloggen, Helen, Johan, Ekonomisten, Albin, Jonas, Johan.

Det är lätt att sannspå sig själv

Kommer ni ihåg i våras? Ett antal olika sossar varnade för att den här valrörelsen antagligen skulle bli en av de smutsigare hittills. Det är förståeligt att man gick ut och såg detta som en oroande utveckling. Det vore mycket trevligare att fokusera på de politiska sakförslagen än den senaste innovationen i form av pajkastning!

Det är just det som gör mig så beklämd - för visst har det varit en av de smutsigare valrörelserna hittills! Problemet är bara att många av de personangrepp som gjorts och andra låga kampanjmetoder som använts har gjorts av - ja, just det - en sosse, sossarna som organisation, eller det sossarna närstående fackförbundet LO. Inte konstigt att sossarna spådde rätt i våras - de måste för fullt hållit på med att planera sina attacker av negative campaigning!

Själv betackar jag mig och pratar hellre om den politik jag och Centerpartiet vill se. Just av den anledningen har ni inte fått läsa något om Toblerone här, inte heller märkesväskor, flyg till Finland eller exkommunister med döttrar (tillika partimedlemmar) i friskola. Förutom föregående mening kommer ni inte heller få göra det i fortsättningen!

Läs även: Markus, Per, Albin, Mikael, Anders, Johan, Niklas, Johan, Fredrik, Edvin,  Mary.

Stockholm behöver mer tunnelbana

Jag blir mycket glad att se dagens debattinlägg i DN av Per och Gustav. Tack så mycket!

Precis tvärtemot Moderaterna, som inte vill bygga ut tunnelbanan alls, har vi i Centerpartiet insett att den riktigt kapacitetsstarka kollektivtrafiken, den kan inte samsas om vägutrymmet med övriga fordon. I de centrala delarna av Stockholm betyder det utan tvekan tunnelbana, och bland annat en gren till Nacka borde byggts för länge sedan. Norra stationsområdet kommer också behöva kapacitetsstark kollektivtrafik när det byggts, och det vore dumsnålt att vänta tills man byggt husen istället för att bygga tunnelbanan först. Klokt avvägda förslag som skulle få stor nytta för satsade pengar, till skillnad från sossarnas förslag om en lång tunnelbanering, som visserligen skulle ge ganska mycket kollektivtrafik, men också bli svindyr.

Nä, tummen upp från Solna! Till och med Moderaterna här håller med Gustav och Per. Fast de kommer ju förstås inte överens med sina landstingskollegor på samma sätt som jag gör...

Läs även: Helen, landstingsgruppen, Folkpartiet Nacka

Uppdatering: Se även inslaget i ABC nedan:

Klockren reklamfilm från Centerpartiet

Vilken bra reklamfilm som Centerpartiet gjort! Riktigt tydligt budskap. Ändå så enkel. Fem av fem poäng, och det tycker vad jag förstår TV4 också.



Läs även: Frank, Magnus, Christer, Pia, Andreas, Mattias, Frida, Rickard

Peter Eriksson ser hellre att studenter flyger än åker tåg

"Det ska vara billigare att ta tåget än att flyga!" utropar Peter i en debattartikel igår. Så rätt han har, men så synd att Miljöpartiets praktiska politik faktiskt syftar till det motsatta!

Veolia har slagit sig in på marknaden för tåg mellan Stockholm och Skåne med en mycket tydlig lågprisprofil. Jag tror säkert att flera av de resenärer som åker med det tåget säkerligen har valt resan just för att den var billigare. Billigare, inte bara jämfört med SJ, utan kanske även jämfört med att flyga.

Ändå vill Miljöpartiet att Veolia inte ska få köra tåg med passagerare längre, och vill på det sättet driva de som inte är sugna på att betala för en SJ-biljett att istället ta flyget eller kanske bilen. Miljövänligt? Man kan verkligen undra!

Pappa Ohly betalar?

Valfläsket står som spön i backen. Vänsterpartiet vill att studenter ska få gratis kollektivtrafik. Och det vore ju trevligt, om det inte vore för det att SL-kort inte är gratis. Varför ska just studenter få gratis kollektivtrafik? Det finns tydligare anledningar att ge exempelvis äldre eller färdtjänstberättigade gratis kollektivtrafik (eftersom det kan tänkas spara färdtjänstpengar). Varför vill man också att studenter i tätorter ska få större nytta? De studenter som bor på landsbygden lär knappast ha någon större nytta av de gratis busskorten. Och vem betalar för de ytterligare bussar som riskerar behövas? Alla städer som prövat helt gratis kollektivtrafik, vilket i förlängningen är Vänsterpartiets mål, har fått problem att åkandet ökat så mycket att man måst bygga ut trafiken. Det hade nog varit ett trevligt resultat, om det inte vore för att det knappast är bilisterna som låtit bilen stå - det har snarare varit estradörer flanörer och cyklister som istället valt att transportera sig med en stinkande dieselbuss.

Höjt studiemedel om Alliansen vinner

Och det är på tiden! Visserligen är det bara studielånet som ändras, och inte studiemedlet, men det är ändå något som gör livet lite enklare för studenterna. Dessutom höjs fribeloppet rejält sedan tidigare beslut, vilket gör det enklare att jobba extra som student.

Man har dessutom sedan tidigare plockat upp två tydliga centerfrågor i Alliansen: en ny supermiljöbilspremie, och sänkt moms på bland annat restaurangmat. Me like!

Ekoliberalism vs. ekologism: ronden om egenvärdenas vara eller inte vara

Jag noterar med intresse att jag inte längre verkar vara ganska ensam om att vilja kalla mig ekoliberal. I en debattartikel i Expressen diskuterar den udda kvartetten Alexander, Annika, Erik och Anders ekologismen.Genom att sätta naturen främst, menar de, glömmer man alla de frågor som inte har en miljökoppling. Man har visserligen ett tydligt mål, en ren miljö, men inte en susning på vilket sätt man vill nå dit. Eller knappt ens varför...

Frågor som ekologismen helt fallerar att svara på är om det är rimligt att ha ett högt eller lågt skattetryck, hur mycket som ska bestämmas av staten, föreningar eller enskilda människor, hur mycket stöd som ska ges till de som inte klarar av att försörja sig själva och så vidare.

Jag ska bara återupprepa en av de tankelapsusar som ekologismen ibland gör: att man inte ser människan som en del av naturen, utan något som till viss del "står vid sidan om och förstör". Inget skulle kunna vara mer fel - människan är en del av naturen. Faktum är att stora delar av det som vi idag kallar "natur" inte hade sett ut som det gör om det inte vore för människans skull. Det finns mängder med biotoper i Sverige som är oerhört skyddsvärda just av den anledningen att de påverkats av människan. Artrika betesmarker och blomsterängar är de allra tydligaste exemplen.

Den tydligaste och intressantaste kritiken av debattinlägget som jag sett hittills kommer annars från Jesper Räf. Att kvartetten inte vill ge naturen ett egenvärde avfärdar han drastiskt. Men här syns precis den ideologiska stridspunkten: liberaler tycker inte att det finns något som har ett egenvärde, det är hela poängen! Möjligtvis kan man tillskriva något ett egenvärde. Det tydligaste exemplet i förhållande till den aktuella debattartikeln är mänsklighetens fortlevnad. Vi, som mänsklighet, kan tycka att det är så viktigt att vi lever vidare, att det är nödvändigt att exempelvis inte förstöra miljön. Även om vi inte kan se att ett visst enskilt utsläpp leder till en miljökatastrof kan man inse att ett visst sätt att handla kollektivt sett kan leda till stora miljöproblem ("många bäckar små"). Att man då lite slarvigt kallar mänsklighetens fortlevnad eller för den delen miljöns bevarande för ett egenvärde, är lätt hänt. Vad det egentligen handlar om är att miljöns bevarande är något som är så viktigt för oss, att vi väljer att kalla det ett egenvärde. Vi har kanske som mänsklighet svårt att se att det inte alls är så att vi anser att naturen i sig är viktig, utan att vi som del i den måste ha den kvar.

Intressant läsning i sammanhanget är också två tidigare debattartiklar av Adam och Alexander.

Läs även: Liberati, Johan

Det är lite trångt, men toaletten är i alla fall handikappanpassad!

Jag gillar Andreas Carlgrens senaste utspel fett, att färre regleringar ska finnas för hur riktigt små lägenheter ska se ut. Det är klart att det blir lite löjligt när man som i Robert Gustafssons klassiska sketch bor i en lägenhet på 20 kvadrat, och nästan hälften är toalett pga byggreglerna. Vad man inte tänkt på när man skrev reglerna, är att de blir lite smått löjliga för de riktigt små lägenheterna, och får som främsta effekt att byggkostnaderna drivs upp. För den som är student, eller precis flyttar hemifrån, står valmöjligheterna i stockholmsområdet i varje fall inte mellan en lägenhet helt enligt reglerna, eller en lägenhet som inte byggts enligt reglerna. På grund av den enorma bostadsbristen står valmöjligheterna istället snarare mellan en lägenhet överhuvudtaget, eller ingen lägenhet alls!

Läs även: Johan, Magnus, Per, Frank, Andreas

Lågt, Lägre, Glocalnet, SSU

SSU har visst lite svårt för att debattera renhårigt. Men att lyckas med Godwins lag, beskylla CUF för både pedofili och hjärntvätt, samt att avfärda både Love Lyssarides och Elias Giertz som någon form av centerkonspiration snarare än som engagerade och tänkande individer, i ett och samma inlägg - det måste vara någon form av rekord i låg debatteknik. Glocalnet är säkert gröna av avund, Nima Gholam Ali Pour borde be om ursäkt till såväl CUF som Love och Elias, istället för att återupprepa sina beskyllningar!

Jag kan inte på några visa hålla med det han skrivit. Jag vet att både Elias och Love är mycket engagerade politiskt, och har vad jag vet valt CUF på grund av sina egna åsikter, och intet annat. Samma sak gäller exempelvis Simon Palme, Jessica Edwards och Isadora Bennet också. Skarpa debattörer i CUF Stockholm som är duktiga på sin sak. Och uppenbarligen: alldeles för unga för att uttala sig?!? Att jag själv skrev debattartiklar långt innan jag var myndig är däremot säkert preskriberat vid det här laget.

Tydligen sticker det ordentligt i SSUs ögon att våra pojkspolingar och tösabitar är bättre på att debattera än de som gått i socialdemokratisk retorikskola i åtminstone ett årtionde. Att man som medlem i CUF står bakom stora delar av CUF:s politik kanske inte heller är så förvånande? Och uppenbarligen är det också så att medlemmar i SSU som inte är myndiga än, beläggs med munkavle, de kan ju bevisligen inte tänka själva.

Slutligen vill jag dementera Nimas missuppfattning att CUF skulle vara nyliberalt. Även om det finns enstaka nyliberaler som är medlemmar, är CUF i helhet inte nyliberalt. Beroende på vem som uttalar sig är nog de vanligaste etiketterna "liberal" eller "socialliberal", bägge möjligen med prefixet "grön". Nästan varenda CUF:are ställer sig också bakom gemensamma trygghetssystem, gemensamt finansierad utbildning, statliga pensionssystem, och ett antal andra samhällssystem som nyliberaler helt förkastar.

Uppdatering: Elias skriver en replik.

Uppdatering 2: Nima har tydligen blivit avstängd från Netroots.  Bra att det är i alla fall en del av (s) som fattar att man inte beter sig så här! Hela (s) verkar det däremot inte vara - han får så vitt vi kan utröna fortfarande vara medlem i och representera partiet.

Uppdatering 3: Nima tar tillbaka uttalandena och raderar bägge de tidigare inläggen.Uppenbarligen har någon pratat vett med honom. Samtidigt tycker jag det är ett intressant sätt att debattera på att inte våga stå för sina tidigare uttalanden, utan helt sonika radera dem från sin blogg. Tyvärr tänkte jag inte på att spara ner det senare inlägget från Nimas personliga blogg, men det har säkert någon annan redan gjort. Det hade gått precis lika bra att tydligt redigera i inläggen själva (förslagsvis längst upp), då hade det också varit tydligare att utallandena är tillbakadragna för alla Nimas besökare som nu kommer via alla de inlänkar Nima fått, för att läsa vad Nima tidigare skrivit.

Läs även: Albin (x2), Fredrick, Bawar, Johan, Erik, Erik, Victor, Tobias, Magnus, Jonas,  Dennis, Joakim, Fredrik

Värre än väntan på en Trabant i DDR!

Källa: marie-ll. CC-BY-SA

Att Stockholms bostadsmarknad funkar mycket dåligt är mig väl känt, jag har tidigare kallat den ett skämt. Det med rätta, eftersom man kan behöva få vänta på lägenhet i ett decennium eller två för att få bostad.

Men de nyheter jag läser idag, gör det hela bara löjligt! Att det funkar så illa att den som inte ens är myndig väljer att ställa sig i kö till en seniorlägenhet, det övergår nog alla gränser. En seniorlägenhet får man ju normalt inte ens flytta in i förrän man passerat åtminstone halvseklet i ålder, ofta behöver man vara ännu äldre. Angelina kommer alltså få stå 3-4 decennier i kö! Som jämförelse: De väntetider som fanns för en "Trabi" i DDR låg bara uppemot ett enda decennium.

Nä - det må vara en besk medicin, men Stockholm skulle må utomordentligt väl av lite marknadshyror (plus eventuellt generösare bostadsbidrag, om man nu hör till de som oroar sig för att det skulle leda till segregering). Men den frågan är det inte någon som vågar lyfta...

Läs gärna även mina tidigare inlägg om bostadspolitik.

Talk is cheap

Sossarna lovar att kämpa mot ungdomsarbetslösheten som en av de viktigaste frågorna i valrörelsen. LO hänger på! Och det är ju ett trevligt budskap, problemet är bara att det mest är snack från deras sida. Kampanjen innehåller inte några konkreta åtgärder, men en del har de presenterat redan tidigare. Kort kan dessa konkreta åtgärder sammanfattas så här:

• Fler praktikplatser och andra icke-jobb till unga, så att de försvinner från statistiken.
• Fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga.

Hur det leder till jobb har i varje fall inte jag förstått. Inte någon annan heller för den delen. Inte heller Love fattar. Det är nästan lite synd, för det vore mycket mer intressant att diskutera sossarnas lösningar för ungdomsarbetslösheten. Eller så kunde man diskutera de (m)-märkta lösningarna - men den diskussionen drunkar eftersom Moderaterna är för fega att göra det som behövs - som att reformera anställningsskyddet i LAS. Bägge de stora partierna hoppas nog mest på att ungdomsarbetslöshetsproblematiken ska lösa sig av sig själv, eller något.

Talk is cheap.

Läs även: Johan, Kent, Mary, Monica, Mikael, Niklas, Mattias, Fredrik, Johan

Förenkla inte riktigt alla regler för företagare

Vi centerpartister brukar ju ganska ofta prata om att regelbördan för företagen måste minskas; att det måste vara mindre krångligt att vara företagare. Och det är helt rätt och sant! Att regelkrånglet måste minskas gäller nämligen inte riktigt alla regler, som en artikel i SvD och E24 visar - tydligen krävs det bara en signatur på ett formulär (och troligen inte ens nödvändigtvis en korrekt sådan) för att begära någons företag i konkurs, inte för att man inte får sina fordringar hos företaget i fråga betalda, utan för att man utger sig för att vara den legitime ägaren till företaget. Nu kan jag inte förstå varför man skulle utge sig för någon annan för att sätta dennes bolag i konkurs, man tjänar ju egentligen inte direkt något på det, men uppenbart finns det de som håller på med sådant på ren och pur jäkelskap om inte annat.

Kort sagt - när det är mycket enklare att begära sitt företag i konkurs än det faktiskt är att starta det, då undrar man ibland. Dessutom är det ju faktiskt så att det inte är så särskilt svårt att starta företag i Sverige - det jobbiga är sedan att driva företaget.

Det går inte att nödstoppa nätet

Det är förment  att tro att "internet går att nödstoppa". Nätverksarkitekturen byggdes uttryckligen i syfte att kunna motstå ett kärnvapenkrig, där noder lite slumpmässigt kan falla bort. Alla försök att genom lagstiftning stänga ner internet centralt, som man tydligen är intresserade av i USA; kan bara leda till ett par möjliga effekter:

• USA stänger av sig självt från resten av världen som undrande tittar på och fortsätter använda den del av internet som finns kvar
• Möjligtvis kan man lyckas ta ner samtliga rotservrar, med följd att det ganska snart startas ett nytt DNS-system parallellt med det gamla, trasiga.
• Ingenting alls.

 Framförallt skulle USA om de helt stänger ner internet skjuta sig ordentligt i foten. Mängder av företag, privatpersoner och även infrastruktur (telefoni, fjärrstyrning av vatten och avlopp mm) är idag beroende av internet. Det skulle vara en ekonomisk katastrof att helt stänga ner internet...

SvD vill att jag klottrar på Wikipedia?

Jag noterar att SvD sågar oss politiker. Vi använder visst fel kanaler inom de sociala medierna. Det gör jag helt medvetet - jag har exempelvis medvetet valt bort Twitter. Hellre en kanal bra, än många dåligt. Eftersom jag är ganska akademisk lagd av mig känns det rätt naturligt att jag då väljer ett skriftligt medium.

Men - det var inte det jag tänkte påpeka mest. Det är citatet nedan som får mig att ifrågasätta "experternas" egentliga kunskaper:

"De är också svaga på Wikipedia och dåligt placerade på Google, och så vidare."

Men - den som kan något alls om Wikipedia vet att det normalt sett inte alls är särskilt lämpligt att skriva om sig själv på Wikipedia. Även om det förekommer att reklamfirmor försöker använda Wikipedia som ett sätt att starta kampanjer och liknande så är det faktiskt något av ett otyg - syftet med Wikipedia är ju högre än så - syftet är att vara en mänsklighetens källa till visdom, ett digitalt biblioteket i Alexandria. Den som skriver om sig själv skriver alltför ofta en text som är så vinklad eller tar upp så många irrelevanta aspekter att man lika gärna kan slänga den i papperskorgen och börja om från början.

Att göra Wikipedia till en plats för propaganda istället för information är alltså ytterst olämpligt. Jag är definitivt inte den bäst lämpade att skriva sakligt om varken centerrörelsen eller till exempel Ung Vänster, så därför brukar jag hålla mig till att rätta rena sakfel i politiska artiklar, samt diskutera tveksamheter på diskussionssidorna. Att på det viset hålla ett öga på (de redan befintliga) artiklarna på Wikipedia om sig själv är nog vad man ska hålla sig till som politiker.

Läs även: Mary, Jonas, Fredrik, Sofia, Magnus, Rickard

Vilka branscher vill Baylan förstatliga?

Ibrahim Baylan (s) skrev för några dagar sedan ett debattinlägg i SvD till strid mot privatiseringar av statliga bolag. Inte helt förvånande med tanke på hans partitillhörighet (dock något mer jämfört med hans övriga personliga värderingar då han nog kan räknas som högersosse) blåste artikeln upp till strid mot försäljning av statliga företag till privata ägare. Ibrahim har visserligen helt rätt i att åsikten att staten inte bör leka affär är en ideologisk ståndpunkt - men mörkar samtidigt att åsikten att stora delar av samhället ska vara statsstyrt är en precis lika ideologisk synpunkt.

Vad jag därmed saknar i Ibrahims debattartikel är en tydlig förklaring av vilka bolag som han anser bör vara statligt ägda. Om Ibrahim Baylan nu tycker att det är dåligt ifall staten inte äger tyska kolkraftverk, danska och norska flygplan, kasinon, banker eller spritfabriker i Åhus, har jag svårt att veta var han står när det gäller de företag som idag ägs privat. Frågan är alltså enkel: exakt vilka företag tycker Baylan ska bli statligt ägda? Hans debattartikel ger trots relativ mångordighet inget tydligt besked i frågan, och jag frågar mig därför vilka branscher han vill förstatliga vid en eventuell rödgrön valvinst.

Är det kanske den nyligen avreglerade apoteksbranschen? Vi kommer då återigen inte kunna köpa medicin efter kl 18 i stora delar av landet. Är det kanske expressbuss- och tågbranschen? Studenter kommer att flyga med utsläpp som följd när Veolia och Swebus Express slutar sälja billiga buss- och tågbiljetter och stora delar av den svenska godstågstrafiken får stänga ner. Är det elmarknaden? De små växande energi- och teknikbolagen inom vind-, våg- och solkraft vill säkert veta! Eller vill han kanske precis som Mona Sahlin uttalade under finanskrisen, att vi ska köpa upp några av de bilfabrikanter som ligger i landet? Baylan förblir väljarna svaret skyldig i samtliga dessa frågor.

Slutligen skulle jag vilja be Ibrahim att läsa på om nyliberalism och nattväktarstaten. Om endast de uppgifter som hör till nattväktarstatens uppgifter behölls, skulle mindre än 10% av statsbudgeten vara kvar. Verkliga nyliberaler tycker att jag är otroligt sossig, jag vill ju behålla mer än hälften av dagens statsbudget!

Läs även: Edvin, Åsa, Fredrik, Magnus, Elias, Helen, Elisabeth.

Meddelarskyddet är trasigt

Jag noterar dagens artiklar om Wikileaks. Trots att man har servrarna placerade i Sverige (Solna till och med!) och har ett tydligt journalistiskt syfte, ser det ut som om man inte skyddas av tryckfriheten, eftersom man inte skaffat utgivningstillstånd.

Tryckfriheten i Sverige fungerar nämligen så, att endast den som särskilt ber om att få tryckfrihet i sin fulla mening och dessutom betalar en rejäl avgift för denna ynnest, har alla de rättigheter som tillkommer tredje statsmakten. Detta fungerade väl så länge media bestod av stora redaktioner, tontals med tryckeriutrustning och en journaliststab av rejäl storlek.

Så som situationen ser ut idag blir denna världsbild inte längre sann. Kritisk granskning av samhället kan ske på flera olika plattformar - informationsrevolutionen har gjort att idag en ensam fritidsjournalist kan få världsgenomslag, med inget annat än en dator, internetuppkoppling och gratistjänster på nätet.

I denna nya mediesituation förefaller dagens konstruktion av lagstiftningen runt medierna något föråldrad. Varför ska den journalist som verkar på en ideell lågbudgetbasis beläggas med en kostnad för ett utgivningsbevis som kanske blir den största man har? Varför ska det bara vara den som i förväg skickar in en särskild anmälan som äger rätt att ta del av Tryckfrihetsförordningens skydd för journalistiskt arbete? Kort sagt - Sverige som var så tidigt ute med ett skydd för tryckfriheten borde också gå före i arbetet med att få en tryckfrihet som funkar även i en värld där den främsta kanalen för medier oavsett typ är internet.

Vi ska inte driva kolkraft i Tyskland

Jag tycker att utspelet häromdagen om minskning av svenska statens intressen i Vattenfall är klockrent. Helst ser jag att det är den kolkraft som Vattenfall driver som ska läggas i malpåse. Att använda en del av pengarna som riskkapitalfond kanske inte är en liberal dröm - jag ser egentligen ogärna att staten äger energiproduktionsbolag oavsett form, men det är ändå betydligt bättre än den verksamhet Vattenfall idag bedriver.

Samtidigt har mottagandet av förslaget varit rejält blandat. Vad tycker till exempel Miljöpartiet om att deras samarbetsparti fortfarande inte vet om de vill att Sverige ska vara drivande bakom kolkraftverk i Tyskland eller inte? Borde man inte kräva ett tydligt svar så att väljarna vet vilket det rödgröna alternativet i frågan efter valet är? Just nu lyckas ju inte ens Thomas Östros att vara överens med sig själv en gång!

Läs även: Håkan, Ingela, Bengt, Hans, Stina, Sven-Olle.

Fundamental begreppsklyfta runt personlig integritet i Alliansen

Debatten runt SWIFT håller på och lägga sig, men jag tycker ändå pusha för att det inte bara ska vara folkpartister som debatterar SWIFT-avtalet och personlig integritet med varandra. Den diskussionen ska vi även ta i Centerpartiet, tycker jag. Det är bara vad som anstår oss om vi ska våga kalla oss liberaler på riktigt.

För någonstans verkar det ändå finnas en clash i grundläggande språkbruk. Betyder verkligen orden "personlig integritet" samma sak för Cecilia Malmström som Detlef, vars länkade debattinlägg ovan tydligt visar att han är en stark identitetsvän. För vad är det egentligen man vill uppnå? Vi integritetsvänner inom Alliansen har en rejäl utmaning i form av att bilda resten av våra partier om vad det egentligen är för politik man driver. Själv ställer jag mig mycket skeptisk till ett språkbruk som innebär att man godtar överföring av persondata i bulk till andra länder, och kallar det att "värna integriteten". Möjligtvis kan det vara en korrekt relativ beskrivning, men det innebär i så fall bara att dagens situation är så dålig så att det är skandalvarning.

Läs även: Markus, Mary.

Höjd SL-kostnad för cyklister tycker (s)

Sossarna gör stora fina utspel om att de vill sänka biljettpriserna i SL. För en gångs skull är man ärlig och går ut med att alltihopa ska skattefinansieras rakt av, med en höjning av landstingsskatten på 17 öre Det betyder att den som har en ganska normal månadslön på 20000 får betala 34 kr mer i landstingsskatt. Av den utlovade sänkningen av månadskortet på 40 kronor blir det alltså blott 6 kronor över, närmast felräkningspengar i sammanhanget. Man tycks resonera enligt principen "gungor och karuseller".

För den som inte skaffar månadskort - och till denna kategori kan man inte bara räkna de som kör bil till jobbet varje dag utan också de trafikanter som är betydligt miljösnällare, som kanske cyklar eller går till jobbet varje dag, är kalkylen lika illa, och det slutar faktiskt med att den som transporterar sig ännu miljösnällare än med SL går back på sossarnas förslag! Tanken är väl att dessa ska åka kollektivt istället, och fylla upp tunnelbanan ännu mer?

Om man tittar på problemet från andra sidan innebär sossarnas förslag också en utmaning. De som borde vara viktigast att vinna över till kollektivtrafiken är de som idag använder bilen. Bilister har rent generellt ganska gott om pengar, och en minimal sänkning av kostnaden för SL-biljetter har för denna grupp inte någon större betydelse för vilket transportsätt man väljer. Betydligt viktigare är avgångstäthet, smarta byten mellan olika transportmiljö, samt en trygg, säker och trevlig miljö för resenärerna, precis som Sten Nordin påpekar i ett personporträtt (sen tycker jag personligen att hans ambitioner vad gäller kollektivtrafikutbyggnaden nog kunde utökas). Inget av detta gynnas direkt av en sänkning av SL:s biljettintäkter.

S har blivit ett bihang till MP

Med anledning av dagens debattartikel i SvD av Peter Hultqvist:

Sossarna är visserligen större än (mp), men de är knappast idépolitiskt ledande i vänsterblocket. När det gäller utspel och tankegods, är Miljöpartiet på god väg att bli ledande. Jag är inte uppdaterad med den senaste statistiken men det skulle inte förvåna mig om fler skulle vilja se Maria Wetterstrand som statsminister än Mona Sahlin. Var är de klassiska socialdemokratiska idealen, som "rättvisa, solidaritet och jämlikhet"?  Det känns mer som att man går in i valrörelsen bara för att sitta fyra år till i riksdagen!

Men - jag ska inte klaga. Det är ju inte direkt taktiskt dåligt för oss centerpartister att ha ett svagt motståndarlag. Det är inte fel att få ett starkt parti som värnar miljön ytterligare, även om det har fel i en hel del andra frågor.

Slutligen, på förekommen anledning, eftersom Peter är regionalpolitisk talesman för sossarna: Tro inte att sossarna har bättre regionalpolitik, inte ens bättre än Stureplanscentern.

Uppdatering: Nu kommer även en mera officiell replik, signerad Anders Åkesson och Fredrick Federley.

Läs även: Marie, Mikael, Niklas, Johan, Helen, Ingrid.

Fuck facket

Många sossar och fackaktiva (företrädesvis LO-kollektivet) förfasar sig över den fras som jag använder som rubrik för detta inlägg. "Facket behöver inte avvecklas och du står för en unken samhällssyn!" kan deras argumentation sammanfattas. Men det visar på att de inte alls förstått vårt budskap, som är att man måste ha möjlighet att välja bort facket. Kanske till förmån för att inte vara organiserad alls, eller för att gå med i ett annat fackförbund (av ideologiska eller andra orsaker). Sådana fackförbund är det gott om - exempelvis BRF för brandmän, SLFF för lokförare, eller SAC för alla som hejar på det rödsvarta laget i politiken.

Men som Helen sammanfattar - så är inte situationen idag. Det fackförbund som är störst tilldelas rättigheter att förhandla även för de som inte vill företrädas. Vad som närmast kan kallas mobbing har förekommit mellan olika fackföreningar. Kort sagt anstår det inte en modern stat, och det bör ändras på. Det ena fackförbundet bör inte ha större rättigheter än det andra. Eller för den delen, jämfört med oorganiserade arbetare.

Läs även: Helen, Per, Magnus, Elisabeth, Johan

Sverige motarbetar forskare

Vetenskapliga konferenser är en grundbult i forskarvärlden. Att träffas och presentera sina senaste resultat för varandra - och därmed också få höra det senaste alla andra sysslat med - är om inte en förutsättning för en lyckad forskarkarriär, åtminstone en rejäl skjuts på vägen. Att nekas att åka till en konferens där ens artikel ska presenteras är inte någon höjdare.

Ändå är det precis vad svenska ambassaden i Teheran gjort mot en forskare där inför en vetenskaplig konferens på Chalmers i Göteborg. Motiveringen är att hon är ogift och därmed skulle kunna stanna som illegal invandrare i EU. Så säger Migrationsverkets visumregler för iranier att det ska vara, den som åker hit skulle ju kunna få för sig att stanna. Vad det nu skulle innebära för katastrof, den som är avhoppad forskare eller forskarstuderande brukar inte vara den som har enormt svårt att bli del av ett nytt samhälle. Man kan helt klart fundera på hur relevanta visumkriterierna är. Eller varför svensk policy för arbetskraftsinvandring är så strikt - det är ju den direkta anledningen till att vi har regler som nekar visum till den som kan tänkas vilja bli kvar i landet utan uppehållstillstånd.

Frågan blir genast ännu krångligare, då det på intet sätt är ovanligt att iranska medborgare redan lever och verkar här. Vi har ett icke föraktbart antal doktorander från länder i mellanöstern och Asien, där avhopp är lika troliga. Kanske troligare, eftersom den som bor här flera år har en chans att lära sig språket och lära känna kulturen.

Det kan också konstateras att det inte är så där alldeles ovanligt med flyktingar som flyr trots att det innebär att de lämnar familjen. Lite googling ger två exempel från DDR-tiden, det var då i själva verket ganska vanligt att familjer splittrades vid flykten. Det var betydligt enklare att få utresetillstånd för bara halva familjen...

Läs även: Anne-Marie, Edward, Aron, Jan-Erik

Höjda banavgifter ger mer pengar till banunderhåll

Peder Wadman, vd för Tågoperatörerna, är mäkta förbaskad över de höjda banavgifterna. Vad han inte nämner är att bristande underhåll är en huvudorsak till många störningsproblem runt tågtrafiken. Ibland känns det nästan som om tågen krånglar året runt - på vintern snöar växlarna igen, på våren spolas banvallarna bort i vårfloden, på sommaren får man solkurvor och på hösten lägger sig lövhalkan på rälerna.

Det är onekligen så att det finns hål att stoppa pengarna i. Dessutom har Alliansen redan rejält höjt anslagen för banunderhåll, men det tar tid att jobba ikapp. När man dessutom kan konstatera att de ökade kostnaderna bara motsvarar en höjning av biljettpriserna med bara några kronor på en långresa - inte ens en enda procent - kan man bara konstatera att det verkar som om höjningen bara kan öka järnvägens konkurrenskraft i stort. Jag kan aldrig tänka mig att en så liten prisskillnad motsvarar den osäkerhet som det innebär att inte kunna vara tillräckligt säker på att man kommer fram när det står att man ska göra det på biljetten.

Al Capone vs. söderortspolisen.

Söderortspolisen vill ha rätt att beslagta kriminellas pengar. Man kan förstå att det kan vara frustrerande att hitta kassar med sedlar vid en husrannsakan hos en yrkeskriminell, men principen om rättssäkerhet går ändå över: inte ens yrkeskriminella ska kunna få ett straff utan att vara dömda! Kanske borde polisen istället ändra metoder. Det finns ju bra exempel på förhärdade brottslingar som inte åkt fast för de brott de i första hand begått, utan för att de helt enkelt inte haft bokföringen i ordning.

Läs även: Albin, Edvin, Anders, Magnus, Henrik

Det är ditt ansvar att inte slänga mat, inte politikernas

Dagens stora nyhet är att mycket mat slängs. Artiklarna fokuserar visserligen på butikerna, men det slängs mycket mat även i hemmen. När Konsumentföreningen räknade hur mycket matavfall som slängs i Bromma, kom man fram till att av de 5,6 kilo matavfall som slängs från varje vecka, hade 5,7% gått att äta. Det är mer än 3 kilo mat per familj och vecka! För mig som troligen är en av de sista som vuxit upp med en klassisk lantlig uppfostran (kort sammanfattning: "mat slänger man inte") är det alldeles oförståeligt att något sådant kan hända. Att sätta ett statligt mål på att minska de här problemen är heller inte något som hjälper. Det är inte politik som minskar mängden slängd mat. Det är personligt ansvarstagande som måste till! Jag ska därför ge några klassiska tips på hur du kan minska svinnet för dig:

• Planera menyerna! Tänk särskilt på om det är någon typ av mat som du har hemma som riskerar att bli för gammal. Har du exempelvis köpt för mycket mjölk som håller på att närma sig utgångsdatum, gör någon rätt som innehåller mjölk. Pannkakor, någon mjölkbaserad pastasås eller någon form av stuvning är uppenbara val.
• Frys ner mat som tål det och som ska sparas lite längre tid. Det gäller även en del rester - lagar du för mycket mat, se till att göra matlåda. Även exempelvis ostkanter kan frysas för att senare användas som gratängost. Till och med mjölk och grädde går att frysa (även om den då inte brukar vara rolig att dricka, eller i gräddens fall vispa, duger den till matlagning i övrigt). Mat håller sig åtminstone några månader i frysen - feta varor kortast tid, magert viltkött håller sig längst och klarar sig ett år.
• Finns det inte lagom stora förpackningar att köpa av exempelvis kött, köp den storlek som finns, dela upp i mindre delar och frys in. Blir normalt betydligt billigare än att småhandla och du minskar samtidigt svinnet. Färdigskivat rostbröd är ett till exempel - perfekt att förvara i frysen, och tina i brödrosten!
• Lär dig använda recept som bygger på rester från tidigare maträtter.
• Lit på näsa, mun och ögon! Normalt sett ska mat hålla sig minst så långt som till bäst-före-datum, inte som längst. Oavsett om det datumet infallit eller inte - luktar maten illa, ät den inte. Är den möglig, ät den inte. Smakar den inte som den ska, ät inte mer än det lilla som behövde smakas. Det mest exceptionella jag någon gång ätit är en månad gammal mjölk (som dock var oöppnad och glömts i den allra kallaste delen av kylskåpet.
• Vet man med sig att mat ofta får stå länge i kylen kan man eventuellt överväga att ha något lägre temperatur i kylen än precis 8 grader. Kylen drar då visserligen mer energi, men det är ett effektivt sätt att förlänga hållbarhet på färskvaror.
• Ät inte gammal köttfärs som legat i kylen och gått ut, som är en av få varor som inte ska användas efter datumet gått ut (det indikeras också genom att köttfärs inte är märkta "bäst före" utan "sista förbrukningsdag"). Därav skandalerna på Ica Maxi härom året. Ska du inte använda köttfärsen direkt, lägg den i frysen istället för i kylen. Ta sedan upp den och låt den tina några timmar innan du lagar till den.

Utöver det finns bara möjligheten att skicka en uppmaning till affärerna: Fler borde göra som de butiker jag brukar handla i - nästan alla har som system att sänka priset på mat som går ut inom någon dag. Den som ska äta maten samma dag kan ju bedöma om den ser ok ut i butiken, utan risk att den blir dåligt tills man äter den. En hel del mat går dessutom att ta med hem och stoppa i frysen.

Läs även: Anna, Marcus

Tipspromenad vid Råstasjön

Passa på att gå Centerpartiet i Solnas tipspromenad runt Råstasjön! Vi finns på plats för den som vill lämna svaren till oss imorgon tisdag ungefär från kl. 17, men det går bra att gå tipspromenaden när man själv känner för det, och mejla in svaren till petra.bjork@centerpartiet.se istället.

Sverige oförtjänt högt upp i frihetsranking

Glatt proklamerar DN:s rubrik att Sverige hamnar på 21:a plats i Heritage Foundations ranking av ekonomisk frihet världen över. Men - det sätt man gör rankingen på gynnar Sverige något otillbörligt. För även om vi i mångt och mycket kan notera att Sverige ligger mycket bra till, så gör vi ett mycket ojämnt resultat. I fem av åtta kategorier ligger vi i absolut toppklass, medan vi i de tre kvarstående gör ganska mediokra resultat:

• I kategorin "Government spending", som mäter hur stor del av ekonomin som staten står för, är vi tredje sist av länderna det finns uppgift för. Strax före Seychellerna och Eritrea.
• I kategorin "Fiscal freedom", som mäter hur höga skatterna är, hamnar vi nästjumbo. Svagt slagna av Danmark.
• Den sista, ganska väntade, kategorin är "Labor freedom" där vi hamnar något under mittfältet.

Även om det finns mängder av länder som helt och hållet straffar ut sig i en ranking över ekonomisk frihet genom korruption, diktatur eller byråkrati, frågar man sig ändå om ett land som lyckas hamna i absoluta bottenskiktet i två av åtta kategorier, verkligen ska kunna räknas till de ekonomiskt friaste i världen? Den ranking man gjort innebär ju de facto att man kan ha ett ekonomiskt mycket fritt land på även om man konfiskerar samtliga resurser genom att ha 100% skatt, eftersom beskattning bara är en av alla variabler som mäts.

Rimligen hade det varit klokare att använda en annan typ av medelvärde än ett vanligt aritmetiskt - antingen ett geometriskt eller harmoniskt medelvärde hade varit uppenbara val. Dessa medelvärden ger högre resultat när resultaten är mer jämstora än när man har stor variation bland dem, så att det inte lönar sig att lyckas extremt bra på ett område men vara medioker på andra.

Läs även: Anders, Niklas, Mikael, Fredrik

I don't need no stinkin' mission

Tokmoderaten Fredrik har noterat ett inlägg av Johan som uttrycker åsikten "det finns inget behov av högerbloggare". Det blir desto tydligare när Johan får förklara i en kommentar i Fredriks andra blogginlägg i frågan:

"Ett litet förtydligande är väl lämpligt. Vad jag menar är att jag aldrig sett en diskussion kring vad ni vill göra. Vi har en problemformulering vi jobbar med, den kan du tycka vara fel eller inte. Och så klart uppskattar jag att det finns alternativa röster på högersidan."

En gigantisk kulturkrock är därmed ett faktum. Att bygga ett bloggande på en partigemensam målbeskrivning och problembeskrivning skulle helt enkelt inte fungera särskilt bra på den borgerliga sidan av politiken. Det går inte att trycka ner värderingar uppifrån på den som inte är en del av kollektivet, och det ligger i sin natur att en liberal politiker kanske inte i första hand ser sig som en i en grupp snarare än som en individ. Inom Centerpartiet har vi visserligen bloggträffar, men förutom att få möjlighet att träffas IRL och diskutera politik och teknik är i stort det enda vi är helt överens om att alla bloggar i första hand som sig själva och bara i andra hand som partiföreträdare. Var och en bloggar för att de själva trivs med det och inte för att vara partimegafoner.

Bloggandet är också en viktig plattform för intern kritik och diskussion i de frågor där de borgerliga partierna är splittrade. Tydliga exempel här är integritetsfrågor som FRA-lagen, men även ekonomiska frågor som skattesystem, brottsfrågor som sexköpslagen och många andra har avhandlats av regeringskritiska röster på borgerliga bloggar. Att kalla oss  regeringsbloggare är så fel det bara kan bli - visserligen är vi med i samma partier som regeringsföreträdarna, men vi är antagligen också några av regeringens största kritiker. Fast det är klart, kritiken kanske inte räknas om den inte kommer vänsterifrån?

Varför bloggar jag då själv? För att jag vill det. Det är den enda anledningen jag behöver. Visst är det trevligt att kunna provocera och stå för andra åsikter än de som normalt framförs i vanlig media, inklusive borgerlig sådan. Det är en chans att få mina läsare att kanske, kanske tänka om lite grann. Kan man inte tänka sig det så är man nog inte med i min målgrupp! Men det gör inte så mycket om jag inte lyckas. Bloggen är ändå en chans att strukturera mina tankar på ett bra sätt.

Läs även: Mary,  Thomas, Erik

A-kassan måste bli rättvisare

Visst har gårdagens debattörer i Aftonbladet rätt! A-kassan måste bli mycket rättvisare. Just därför kan jag bara notera förvånatvad man egentligen argumenterar för:

Vi vill ha besked innan valet. Ska vi som jobbar i industrin, i restaurangbranschen, på byggen och i kultursektorn också efter valet betala extra för att vi jobbar i de yrken vi har? Vi vill ha rättvisa a-kasseavgifter och en arbetslöshetsförsäkring som ger löntagare i normala inkomstlägen 80 procent av lönen när man förlorar jobbet.

Att sätta samma avgift på alla a-kassor kan göras på två sätt: Att höja alla till de högstas nivå, eller att sänka alla till de lägstas nivå. Bägge kommer förmodligen inte vara helt lyckade. Att höja kostnaden för a-kassan i grupper med mycket låg risk för arbetslöshet, riskerar att ses som att rent försöka mjölka dessa grupper på pengar. Att sänka för alla skulle tvinga staten att öka sin medfinansiering från dagens 70%.

För det är faktiskt så det är - trots att Minna och Mikael som skrivit artikeln redan betalar över 400 kr i månaden i a-kasseavgift, täcker dessa pengar inte på långa vägar upp de kostnader som a-kassan har för Minnas och Mikaels yrkeskamrater. Det är ett ganska udda sätt att betala för sin försäkring - att bara betala för en tredjedel och skicka resten av räkningen till skattebetalarna.

För samtidigt tycks man ju i Sverige inte tycka att a-kassa är något så viktigt att alla ska omfattas av systemet. Trots att stora pengar läggs på a-kassan, så är det ju i praktiken så att inte alls alla omfattas av systemet. Den som inte vill vara med i a-kassan, eller rent av inte har råd, får ju på detta sätt vara med att betala i storleksordningen lika mycket som Minna och Mikael, utan att få någon a-kassa tillbaka alls (förutom obligatoriska delen i Alfakassan). Det är ganska diskutabelt om det verkligen är rättvist.

Nä. Beroende på hur viktig man tycker att a-kassan är, så finns det egentligen bara två rimliga varianter på hur ett a-kassesystem som är rättvisare än dagens ska se ut:

1. A-kassan förstatligas helt och blir obligatorisk på samma sätt som sjukförsäkringen redan är det. Detta är en ståndpunkt som vore rimlig för exempelvis vänsterfolkpartister, som brukar lägga mycket värde vid inkomstbortfallsprincipen.
2. A-kassan förlorar helt sitt statliga stöd, och blir rena frågor för fackförbund och försäkringsbolag. Detta är den ståndpunkt för sådana som mig, som inte anser att det är statens uppdrag att blanda sig i allt. 

Läs även: Mikael, Ekonomisten, min namne och två gamla blogginlägg.

Tre terminer både bra och dåligt

Jag noterar att Alliansen med Centerpartiet i spetsen i veckan gjort utspel om byte till treterminssystem för högskolan. Det är en fråga som bland annat Centerstudenter har drivit. Personligen är jag något ambivalent till idén: den är faktiskt både bra och dålig.

Det som är bra med ett treterminssystem är att studenter inte längre hamnar mellan systemen över sommaren. För den student som inte får jobb över sommaren hamnar man alldeles för ofta mellan stolarna på försäkringskassan, a-kassan eller kanske något annat bidragsförsörjningssystem.. Detta problem skulle helt försvinna med ett treterminssystem. Rent pedagogiskt vore det antagligen ganska nyttigt att inte lägga böckerna på hyllan över sommaren.

Det som är dåligt med ett treterminssystem är att det finns en uppenbar risk att det leder till att man tvingar även den som har möjlighet till exempelvis sommarjobb, att låta bli det. Det är väl diskutabelt om det är ekonomiskt lönsamt att arbeta över sommaren istället för att så snart som möjligt avsluta sina studier, men det är samtidigt förmodligen för ganska många studenter nyttigt att ta en paus. För högskolorna är det ett bestämt problem att undervisning bara är halva syftet med universitet och högskolor: det finns en uppenbar risk för konflikt mellan undervisning och forskning. Det problemet återkommer på flera platser runt jorden.

Rent praktiskt kan man också konstatera att ett treterminssystem, med 15-veckors terminer, inte är så himla annorlunda från ett tvåterminssystem med 20-veckors terminer (som vi idag i alla fall i teorin har, även om man på en del högskolor kör med ett forcerat schema). Vill man öka studietiden skulle man alltså precis lika gärna kunna sikta på ett tvåterminssystem med två 22 eller 23 veckor långa terminer.

Kort sagt, det finns argument för både ett två- och ett treterminerssystem. Vad jag personligen inte kan förstå är varför det ska behöva tas ett beslut i Sveriges riksdag om den frågan. Borde inte lika gärna varje högskola för sig välja hur utbildningen ska läggas upp? Man kan ju tänkas vilja ha olika system på olika högskolor, både av praktiska och pedagogiska anledningar. Det enda hinder jag egentligen kan se är CSN:s regler som är så stelbenta att något sådant är alldeles otänkbart. Men det är väl knappast världens ordning för alltid?

Läs även: Albin, Dayana, Anna, Johan, Karin och Kerstin.

Fattigdom och ojämlikhet är inte samma sak

Dagens socialdemokratiska debattartikel i DN, som angriper att regeringen arbetat för att EU ska byta från ett relativt till ett absolut fattigdomsmått, försöker framföra sin tes på ett väldigt oärligt sätt (även tidigare inlägg i diskussionen är relevanta).Det är nämligen stor skillnad mellan absoluta mått (man har mindre än X kr att leva på) och relativa mått (man har mindre än X% av någon form av medelsvensson). Med den första typen av mått mäter man i första hand vilken typ av liv man faktiskt kan leva, medan den andra snarare mäter hur stor skillnad det är mellan det liv man kan leva och det liv som alla andra i samma land kan leva. Det är första är ett ganska objektivt mått - om man bara tar hänsyn till vilken prisnivå som olika länder har, går det att jämföra mellan länder. Ett relativt mått är däremot alldeles värdelöst för detta syfte - det säger ju egentligen bara om hur stor ojämlikhet som finns i den fattigare halvan av befolkningen.

För att ge konkreta exempel enligt den klassiska naturvetenskapliga principen "vad händer i extremfallen?": Ett land som består till hälften av miljardärer, och hälften av miljonärer, skulle till hälften vara fattiga med ett relativt begrepp. Och ett land som består endast och av allena av svältande personer, dvs alla har det lika jäkligt, skulle inte ha några fattiga alls. Kort sagt, ett relativt fattigdomsbegrepp är inte särskilt rimligt att mäta fattigdom med, det är däremot väldigt användbart för att mäta inkomstskillnader i den fattigare halvan av befolkningen. Kort sagt, det är en typ av ojämlikhetsmått.

Att mäta ojämlikhet kan förvisso vara intressant, och ett ganska naturligt fenomen att kämpa mot för vänsterpolitiker. Men det är inte särskilt ärligt att försöka göra så genom att blanda ihop äpplen och päron för att på postmodernistiskt vis kalla ojämlikhet för fattigdom.

Läs även: Daniel på Ekonomistas, ekonomism.us, Anders, Inger, Mikael, Kerstin och mig själv.

Kulturen och liberalismen

Kan inte låta bli att lägga upp lite länkar till Svante Nycanders bägge debattinlägg i DN. Varför ser kulturfolk (dit nog en del institutioner på universiteten också kan få räknas) så skeptiskt på liberalism? Inte vet då jag det. Vill man vara lite elak skulle man dock kunna korrelera politiska värderingar på olika institutioner mot någon form av objektivt mätt vetenskaplighet eller annat mått av objektivitet. Fast det är kanske lite smått svårt att mäta något sådant på ett objektivt sätt...

Kassettskatten borde avskaffas

Både SvD och DN slår på stort om att privatkopieringsersättningarna gått ner, och skyller på att piratkopieringen minskat som en orsak till att ersättningarna till artisterna därmed minskat. Artiklarna kan utan att vara alltför elak sammanfattas som snömos. Grunden är enkel: privatkopieringsavgiften var aldrig tänkt att kompensera artisterna för piratkopiering. Privatkopiering och piratkopiering är helt olika typer av företeelseer:

• Privatkopiering är den kopiering av film och musik som Upphovsrättslagen ger dig som innehavare av en film eller skiva att göra. Du har begränsad rätt att sprida vidare (t.ex. är det ok att göra en kopia till en nära vän, men inte till hela bekantskapskretsen). Typiska exempel är att göra en kopia av en CD för att använda i bilen där skivor lätt kan vara motivation till inbrott, eller att föra över en låt till en MP3-spelare, eller att spela in en film från TV på sin inspelningsbara hårddiskvideo.
• Piratkopiering är olovlig kopiering, typiskt spritt till många människor. Det krävs inte att man använder lagringsmedium som är särskilt avsett för att lagra musik eller liknande.

Det kan också noteras att rätten till privatkopieringsavgift idag begränsas till film och musik, och inte exempelvis datorprogram. Att piratkopierade datorprogram stått för en inte oansenlig andel av CD-skivorna kanske inte är en högoddsare direkt...

Privatkopieringsersättningen kallades för övrigt tidigare kassettavgift, därav rubrikens "kassettskatt". För man kan knappast beteckna systemet som annat än en skatt för skattens skull idag: ett schablonbelopp som läggs på varje lagringsmedium, oavsett om det används till att säkerhetskopiera viktiga dokument eller kanske släktfoton, att lagra ens egna konstnärliga alster, eller till att lagra (olagliga och enligt lagen icke ersättningsberättigande) piratkopior av film, musik eller datorprogram.

Kort sagt, artikelns huvudtes, att avgiften bör utökas också till andra lagringsmedier, bör inte ses som en självklarhet. Det finns en precis lika logisk lösning, som är den motsatta: avskaffa privatkopieringsavgiften helt! Man skulle exempelvis låta beloppet ingå i den kostnad som det kostar att köpa ens personliga kopia som CD, MP3-fil eller liknande; antal kopior och spridning är ändå begränsat till köparens närmsta omgivning (annars är det piratkopiering och inte privatkopiering det handlar om, och därmed utanför syftet med avgiften som den ser ut idag). Det skulle spara krångel och byråkrati för alla användare av digitala lagringsmedier, det skulle göra elektronik billigare och framförallt skulle det sluta missgynna oberoende artister och andra kreatörer som inte är medlemmar i de stora upphovsrättsliga sammanslutningarna.

För till alla fel som finns med privatkopieringsavgiften, kommer också det faktum att den hanteras av organisationen Copyswede, som företräder en delmängd av alla upphovsrättsinnehavare i Sverige, däribland de mera etablerade som skivbolag mm. Det finns stora mängder artister i Sverige som inte sett en krona i privatkopieringsersättning, trots att deras musik spridits vida över till exempel internet. Ersättningsbeloppen baseras nämligen på hur mycket musiken sprids i mer traditionella kretsar - skivbutiker och radio.

Jag har skrivit en gång förut om kassettskatten.

Uppdatering: Artiklar finns även i Expressen, SVT och Metro, och så har (M)organ bloggat med.
Uppdatering 2: Istället kommer ett förslag om utökning av avgiften till mobiler. Suck.

Lögn, förbannad lögn, och statistik

Som reaktion på debattartikeln i SvD igår, om arbetsmarknadsstatistiken, kan jag bara konstatera en sak: det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Artikeln illustrerar detta väldigt tydligt. Är ungdomsarbetslösheten verkligen så hög som 30% och var tredje ungdom är arbetslös? Nja. Det beror helt enkelt på hur man räknar.

Hur man än gör, om målet med statistiken är att allt ska kokas ihop till en enda siffra på slutet, innebär det till syvende och sist att man tappar information på vägen. Det är inte så enkelt att om arbetslöshetsstatistiken visar att om högst en av 25 är arbetslös, är allt bra, och om det inte är så, är allt dåligt.

Att till exempel inte ha koll på hur många av en eller annan anledning stor utanför arbetskraften när man pratar om arbetslösheten, gör de rena sifforna missvisande. Precis lika missvisande är det att låta bli att plocka med de som studerar men hellre skulle vilja arbeta, som vi tidigare gjorde i Sverige. Liknande fel uppstår då den som inte får jobba så mycket som den vill, antingen räknas som arbetslös eller sysselsatt. Även om man är undersysselsatt så betyder ju inte att man helt saknar arbete! Oavsett hur man väljer mätvärdet för arbetslöshet slutar det hela med att en eller annan aspekt av arbetslöshetsproblemet utelämnas. "What you measure is what you measure!", och inte kanske vad du egentligen avsåg att mäta. Kort sagt - det är inte så enkelt som att arbetslösheten är enkelt mätbar, som det presenteras i tv-nyheterna.

Varför har vi människor denna benägenhet att vilja ha en så förenklad bild av världen att den är intetsägande? Någon borde fundera över ett citat från Einstein: "Allt ska vara så enkelt som möjligt - men inte enklare". Uppenbarligen är det ibland något i den mänskliga naturen som föredrar att se världen som enkel. Även om den bilden är fel...

Läs även: Andreas Bergh, som reder ut hur begreppen för arbetsmarknadsstatistiken egentligen är upplagda, samt mitt föregående inlägg med precis samma rubrik och ämne. Intressant är även Albins inlägg om ett liknande fall tidigare i år.

Miljöpartiet och planmonopolet

Miljöpartiet vill så ofta så väl. Hur kan det då i praktiken bli så fel? Visst är det ett problem att vi i Sverige har ett samhälle i första hand anpassat för bilister, men man löser helt enkelt inte det problemet genom att helt enkelt förbjuda nya köpcentrum (ett begrepp som jag för övrigt inte fått någon entydig definition på varken från miljöpartisterna eller några andra). Man löser framför allt inte problemet genom att ta ett beslut i Sveriges riksdag, som är helt fel beslutsarena.

För att börja diskutera det ena problemet: externa köpcentrum är inte i så hög grad en orsak till det bilsamhälle vi faktiskt lever i, som ett symptom. Det går alldeles utmärkt att cykla några kilometer när man ska storhandla. Hyfsat många köpcentrum är faktiskt också anslutna till kollektivtrafik, även om tidtabellerna inte alltid är helt optimala. Vill man släpa hem mer än 10-20 kg mat eller prylar skaffar man sig lämpligen en cykelkärra eller en dra-maten att använda på bussen. Den som vill köpa skrymmande eller tunga (>30-40 kg) får nog slutligen ändå ordna med någon form av hemkörning i vilket fall. Inte ens i den klassiska småstaden var det enkelt att få hem ett kylskåp utan transportmedel, om man nu inte hade sådan tur att kylskåpsbutiken låg i samma kvarter. Samma sak gäller de tyngre Ikea-paketen.

Att de transporter vi behöver göra för inköp inte är så extremt dominerande för den tid vi använder till att förflytta oss, inses enkelt. Storhandlar livsmedel gör man kanske normalt inte mer än en gång i veckan. Småhandlar gör man oftast ändå i den närmsta butiken, oavsett hur man tar sig dit. Man kanske handlar något annat som kräver transport högst en gång till i veckan. Jämför man då detta med hur ofta man tar sig till jobbet - normalt fem gånger i veckan, kanske via dagis bägge riktningar - blir inköpsresorna försumbara i sammanhanget. Lägger man dessutom till att man använder bilen för en del långresor så blir resultatet för de flesta att den vinner över alternativa transportmedel som cykel, tåg eller buss.

Ett annat, vidare problem, med Miljöpartiets utspel, är att förslaget innebär en inskränkning i det kommunala självbestämmandet. Vi har i Sverige en ganska tydlig uppdelning mellan olika delar av samhället och det är just kommunerna som har beslutanderätt över vad som ska få bygglov och vad som inte ska få det. Visserligen finns det andra statliga regleringar av hur kommunerna får jobba med byggloven (som strandskyddet), men att helt förbjuda köpcentrum, oavsett utformning och utseende, förefaller något huvudlöst. Det blir dessutom odemokratiskt - Miljöpartiet hade ju precis lika gärna kunnat driva samma frågor i respektive byggnadsnämnd i de olika kommunerna!

Läs även: Rickard, Helen, Gustav, Christer, Christian, Jonas

Ohly vill förbjuda landstingen köpa plåster

Ibland frågar jag mig varför de rödgröna ibland ser problem med vinstdrivande företag inom vården och annan typiskt skattefinansierad verksamhet, men inte med exempelvis plåstertillverkning. Lars Ohly har idag förtydligat och gjort det alldeles övertydligt att det inte bara är i vården han ser problem med vinster. Även plåstertillverkningen är ett problem!

"Vänsterpartiet är det starkaste partiet mot privata vinster. Vi tycker inte att det är rimligt att en enda skattekrona går till aktieutdelningar, att en enda skattekrona går till koncernbidrag i stora privata bolag."

Har Lars Ohly verkligen sagt detta? Får han genomföra detta innebär det ju faktiskt i praktiken att landstingen inte har rätt att köpa plåster eller annan förbandsmaterial. Flera stora företag som tillverkar sådan materiel, exempelvis svenska Getinge, är ju faktiskt aktiebolag. Och ska vi helt förbjuda svenska aktiebolag att göra vinst överhuvudtaget (eller i vart fall dela med sig av den vinsten till dem som investerat i företaget), då kan vi nog glömma att ha någon företagssamhet i Sverige. Något säger mig dock att Lars Ohly inte tycker det är så viktigt...

Lästips: Magnus räknar på hur fel (sd) har

Magnus Betnérs senaste inlägg är obligatorisk läsning för alla som tänkt sig debattera mot en Sverigedemokrat. Och för sverigedemokrater också, även om det känns dumt att ge dem konkret feedback på hur deras argument fallerar...

Based on a true story

CUF:s valkampanj fortsätter att väcka uppmärksamhet. Elin Monday är inte direkt den första fejkade bloggaren på nätet, det har hänt flera gånger förr. Fast vanligast är visst att man startar en fejkblogg i sina motståndares namn, så att man sedan kan attackera den. I ljuset av hur fejkbloggar använts politiskt tidigare tycker jag faktiskt CUF:s tilltag är helt och hållet oskyldigt. Det ska ju faktiskt också tilläggas, att även om just Elin är en fiktiv person, så är historian hennes blogg berättar baserad helt på hur verkligheten ser ut för en hel del ungdomar idag. Based on a true story.

Läs även: Rickard, Hanna, Magnus, Johan, Albin, Per, Elias

Centerpartiet och Datalagringsdirektivet

Många anklagar Centerpartiet för att ha svikit i integritetsfrågorna, och inte utan rätta. Vi svek rejält i FRA-frågan. Det är dock inte skäl att ta Centerpartiet för givna svikare även i frågan om datalagringsdirektivet. Visserligen är direktivet redan beslutat, och det måste Centerpartiet förhålla sig till, men det undantar ändå inte det faktum att de uttalanden som kommer från Centerpartiet vartenda ett - oavsett vilken mun som är budbärare - säger att det är dåligt. Tyvärr så räcker inte det faktum att direktivet är dåligt, och troligen även grundlagsvidrigt. En del av vår suveränitet är i praktiken överlämnad till EU. När sedan vissa personer driver igenom frågor som datalagringsdirektivet i EU, då får vi helt enkelt göra som sagts. Om vi inte funderar på att lämna EU, vill säga.

Därför är Lena Eks och Johan Linanders gemensamma initiativ kanske inte en bra, men ändå hyfsad kompromiss: om direktivet görs frivilligt, går det helt enkelt att låta bli att implementera det. Mycket mer går inte att hoppas på, med mindre än att hela direktivet rivs upp.

Det som egentligen skulle krävas - en hel omstart - är nog svårt att få igenom realpolitiskt.Både (m) och (s), för att inte tala om resten av Europa, verkar vara för att allt blir som det redan är beslutat. Tyvärr. Det är inte en riktning som egentligen anstår den världsdel som är demokratins vagga.

Läs även: Oscar, Magnus, Markus, Stefan, Christian, Per, Facebook-gruppen