Vetenskapliga konferenser är en grundbult i forskarvärlden. Att träffas och presentera sina senaste resultat för varandra - och därmed också få höra det senaste alla andra sysslat med - är om inte en förutsättning för en lyckad forskarkarriär, åtminstone en rejäl skjuts på vägen. Att nekas att åka till en konferens där ens artikel ska presenteras är inte någon höjdare.
Ändå är det precis vad svenska ambassaden i Teheran gjort mot en forskare där inför en vetenskaplig konferens på Chalmers i Göteborg. Motiveringen är att hon är ogift och därmed skulle kunna stanna som illegal invandrare i EU. Så säger Migrationsverkets visumregler för iranier att det ska vara, den som åker hit skulle ju kunna få för sig att stanna. Vad det nu skulle innebära för katastrof, den som är avhoppad forskare eller forskarstuderande brukar inte vara den som har enormt svårt att bli del av ett nytt samhälle. Man kan helt klart fundera på hur relevanta visumkriterierna är. Eller varför svensk policy för arbetskraftsinvandring är så strikt - det är ju den direkta anledningen till att vi har regler som nekar visum till den som kan tänkas vilja bli kvar i landet utan uppehållstillstånd.
Frågan blir genast ännu krångligare, då det på intet sätt är ovanligt att iranska medborgare redan lever och verkar här. Vi har ett icke föraktbart antal doktorander från länder i mellanöstern och Asien, där avhopp är lika troliga. Kanske troligare, eftersom den som bor här flera år har en chans att lära sig språket och lära känna kulturen.
Det kan också konstateras att det inte är så där alldeles ovanligt med flyktingar som flyr trots att det innebär att de lämnar familjen. Lite googling ger två exempel från DDR-tiden, det var då i själva verket ganska vanligt att familjer splittrades vid flykten. Det var betydligt enklare att få utresetillstånd för bara halva familjen...
Läs även: Anne-Marie, Edward, Aron, Jan-Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar