Jag noterar dagens artiklar om Wikileaks. Trots att man har servrarna placerade i Sverige (Solna till och med!) och har ett tydligt journalistiskt syfte, ser det ut som om man inte skyddas av tryckfriheten, eftersom man inte skaffat utgivningstillstånd.
Tryckfriheten i Sverige fungerar nämligen så, att endast den som särskilt ber om att få tryckfrihet i sin fulla mening och dessutom betalar en rejäl avgift för denna ynnest, har alla de rättigheter som tillkommer tredje statsmakten. Detta fungerade väl så länge media bestod av stora redaktioner, tontals med tryckeriutrustning och en journaliststab av rejäl storlek.
Så som situationen ser ut idag blir denna världsbild inte längre sann. Kritisk granskning av samhället kan ske på flera olika plattformar - informationsrevolutionen har gjort att idag en ensam fritidsjournalist kan få världsgenomslag, med inget annat än en dator, internetuppkoppling och gratistjänster på nätet.
I denna nya mediesituation förefaller dagens konstruktion av lagstiftningen runt medierna något föråldrad. Varför ska den journalist som verkar på en ideell lågbudgetbasis beläggas med en kostnad för ett utgivningsbevis som kanske blir den största man har? Varför ska det bara vara den som i förväg skickar in en särskild anmälan som äger rätt att ta del av Tryckfrihetsförordningens skydd för journalistiskt arbete? Kort sagt - Sverige som var så tidigt ute med ett skydd för tryckfriheten borde också gå före i arbetet med att få en tryckfrihet som funkar även i en värld där den främsta kanalen för medier oavsett typ är internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar