18 juli 2010

Kassettskatten borde avskaffas

Både SvD och DN slår på stort om att privatkopieringsersättningarna gått ner, och skyller på att piratkopieringen minskat som en orsak till att ersättningarna till artisterna därmed minskat. Artiklarna kan utan att vara alltför elak sammanfattas som snömos. Grunden är enkel: privatkopieringsavgiften var aldrig tänkt att kompensera artisterna för piratkopiering. Privatkopiering och piratkopiering är helt olika typer av företeelseer:
  • Privatkopiering är den kopiering av film och musik som Upphovsrättslagen ger dig som innehavare av en film eller skiva att göra. Du har begränsad rätt att sprida vidare (t.ex. är det ok att göra en kopia till en nära vän, men inte till hela bekantskapskretsen). Typiska exempel är att göra en kopia av en CD för att använda i bilen där skivor lätt kan vara motivation till inbrott, eller att föra över en låt till en MP3-spelare, eller att spela in en film från TV på sin inspelningsbara hårddiskvideo.
  • Piratkopiering är olovlig kopiering, typiskt spritt till många människor. Det krävs inte att man använder lagringsmedium som är särskilt avsett för att lagra musik eller liknande.
Det kan också noteras att rätten till privatkopieringsavgift idag begränsas till film och musik, och inte exempelvis datorprogram. Att piratkopierade datorprogram stått för en inte oansenlig andel av CD-skivorna kanske inte är en högoddsare direkt...

Privatkopieringsersättningen kallades för övrigt tidigare kassettavgift, därav rubrikens "kassettskatt". För man kan knappast beteckna systemet som annat än en skatt för skattens skull idag: ett schablonbelopp som läggs på varje lagringsmedium, oavsett om det används till att säkerhetskopiera viktiga dokument eller kanske släktfoton, att lagra ens egna konstnärliga alster, eller till att lagra (olagliga och enligt lagen icke ersättningsberättigande) piratkopior av film, musik eller datorprogram.

Kort sagt, artikelns huvudtes, att avgiften bör utökas också till andra lagringsmedier, bör inte ses som en självklarhet. Det finns en precis lika logisk lösning, som är den motsatta: avskaffa privatkopieringsavgiften helt! Man skulle exempelvis låta beloppet ingå i den kostnad som det kostar att köpa ens personliga kopia som CD, MP3-fil eller liknande; antal kopior och spridning är ändå begränsat till köparens närmsta omgivning (annars är det piratkopiering och inte privatkopiering det handlar om, och därmed utanför syftet med avgiften som den ser ut idag). Det skulle spara krångel och byråkrati för alla användare av digitala lagringsmedier, det skulle göra elektronik billigare och framförallt skulle det sluta missgynna oberoende artister och andra kreatörer som inte är medlemmar i de stora upphovsrättsliga sammanslutningarna.

För till alla fel som finns med privatkopieringsavgiften, kommer också det faktum att den hanteras av organisationen Copyswede, som företräder en delmängd av alla upphovsrättsinnehavare i Sverige, däribland de mera etablerade som skivbolag mm. Det finns stora mängder artister i Sverige som inte sett en krona i privatkopieringsersättning, trots att deras musik spridits vida över till exempel internet. Ersättningsbeloppen baseras nämligen på hur mycket musiken sprids i mer traditionella kretsar - skivbutiker och radio.

Jag har skrivit en gång förut om kassettskatten.

Uppdatering: Artiklar finns även i Expressen, SVT och Metro, och så har (M)organ bloggat med.
Uppdatering 2: Istället kommer ett förslag om utökning av avgiften till mobiler. Suck.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Centern har min röst tack vare din inställning bla.

F.d. centerväljare sa...

@Anonym
Är det inte bättre att se vad partierna faktiskt gör? Med all respekt för många intelligenta centerpartister, så har inte Centerpartiet betett sig som utlovat under mandatperioden.

Magnus Persson sa...

@Anonym: Jag ska kanske vara ärlig nog att tillägga att min åsikt inte är officiell centerpolitik vad jag vet. Än i alla fall. Se alltså till att rösta på en person som är tydlig i de här frågorna!

@fd väljare: Visst har resultatet under mandatperioden inte blivit som man önskat. Det syntes dock ganska tydligt på vår stämma i Örebro att partiet är rejält splittrat i de här frågorna, antar att du närmst tänker på FRA-lagen. Jag har svårt att se att (fp) och framförallt (m) har lika stora minoriteter mot just den lagen, även om många är missnöjda inom partierna även där. Oavsett vilket så kan det rent taktiskt vara smartare att rösta på de partier som redan idag sitter i riksdagen, men försöka få in de mer skeptiska på personkryss. Eftersom både (s) och (m), i vart fall partiledningarna, tydligt vill ha ett övervakningssamhälle i en eller annan form, och mest är oense av retoriska skäl, ser jag det som största chansen att få något att hända på området. Och jag förstår att du känner dig sviken.

David G sa...

Jag känner flera artister, låtskrivare och musiker. Flera av dem har sålt skivor i stora upplagor och fått deras musik spelad i radio i stor omfattning. Men de får inget betalt får sålda skivor, inte heller något från Copyswede och nästan inget från STIM. I stort sett alla inkomsterna fastnar hos mellanhänderna.

Copyswede samlar in skatt men hur de fördelar pengarna och vem som får vad är inte offentligt. Copyswede ägs av skivbolagen et.c. så man kan ju gissa var pengarna hamnar.

Samma sak med Spotify, deras ersättning till artisterna och låtskrivarna är närmast obefintlig. Men skivbolagen är delägare i Spotify. Så om/när Spotify går med vinst lär "ersättningen" inte betalas ut till artisterna och låtskrivarna utan istället delas ut som bolagsvinst från Spotify till dess ägarbolag = skivbolagen = mellanhänderna.

Artisterna får bara betalt när de turnerar (om de är STIM anslutna, om inte anslutna så får de inte ens riktigt betalt då och får svårt att få spela, men det är en separat historia...).

Så nästan alla "ersättningar" fastnar hos mellanhänderna. I Italien har man ett namn för sådana mellanhänder, där kallas det för maffia.

Anonym sa...

Privatkopieringsersättningen är till just för att kompensera kopiering av sådant som sprids över "traditionella" medier, varför spridning över internet i dag inte är aktuellt. På samma sätt som att lagstiftningen inte hängt med när det gäller lagringsmedierna (mobil) alltså.

David: Copyswede ägs inte av skivbolag och hur fördelningen går till och var pengarna hamnar framgår av årsredovisning och av andra särskilda och offentliga redovisningsmaterial.

Ersättningen får nog ses som en kompromiss. Lagstiftaren har velat ge upphovsmän, artister osv. viss kompensation för att möjliggöra en legal privat kopiering. Det kan ses som ett lovvärt försök att gynna både den som kopierar och den som kopieras. Dessvärre är den, som alla kompromisser, inte felfri. T ex får den som inte alls kopierar upphovsrättsskyddat material vara med och betala ändå och denne kan dessutom uppleva att hon eller han får betala " fel artister", som han eller hon inte ens lyssnar på. Emellertid är det ju så att man med privatkopieringsersättning inte betalar en artist, utan för rätten att kopiera privat. Formellt är det dessutom inte du, utan de företag som tillverkar eller importerar lagringsmedierna, som betalar för den rätten.

C-Stefan Ahlenius sa...

Privatkopieringsersättning är inte ämnad att täcka in hela internet, däremot kan vissa områden täckas in. Avtalslicenser är också något som inom vissa begränsade användningsområden kan fungera bra http://www.kulturskaparna.com/blogg/kulturskaparna-vill-frigora-kulturskatter/#more-788.

Anders Andersson sa...

Rättsinnehavarna (här företrädda av Copyswede) har enligt lag bara rätt till ersättning när skivorna används till kopiering för just privat bruk (enligt 12 § upphovsrättslagen), inte när de används till annat (såsom att spara de egna semesterbilderna). Därav följer att ersättningen är olaglig, om den tas ut utan den faktiske upphovsmannens medgivande. Som fotograf bör jag alltså ha rätt att få tillbaka ersättningsbeloppet för de skivor jag har köpt och använt själv, vare sig mina fotografier har spelats i radio eller ej.

Anledningen till att ersättningen inte omfattar datorprogram är att det inte är tillåtet att kopiera datorprogram för privat bruk överhuvudtaget. Därför har inte Copyswede rätt till någon ersättning för skivor som används för kopiering av datorprogram, vare sig kopieringen är laglig (medgiven av upphovsmannen) eller olaglig.

Är det någon som har sett datorbutiker saluföra samma slags skivor i olika hyllor med olika priser, ett högre pris för skivor som skall användas till kopiering för privat bruk, och ett lägre för skivor som inte skall det?

Nej, anledningen är förstås att Copyswede i sina avtal har förbundit motparterna att inte sälja några ersättningsfria skivor alls, eller åtminstone inte utan omfattande krångel (organisationsnummer med mera) som kunderna hellre betalar för att slippa, om de nu skulle ha den möjligheten.

Med andra ord, Copyswede idkar medvetet och systematiskt intrång i upphovsrätt. Det spelar ingen roll huruvida det är 10, 50 eller 90 procent av skivorna som används till kopiering för privat bruk; avtalen är så konstruerade att det inte skall spela någon roll vad konsumenterna använder sina skivor till. Att ersättningarna är avtalsenliga innebär dock inte att de är lagliga; jag skulle kunna hävda att Copyswede konspirerar med detaljhandeln för att lura pengar av upphovsmännen.

Vi torde numera vara ganska många som anklagar Copyswede för brottslig verksamhet, men att vi inte ser någon reaktion i form av en anmälan om förtal beror förstås på att endast fysiska personer kan bli offer för förtal i Sverige. Jag vill därför förtydliga mig och rikta mina anklagelser inte bara mot den juridiska personen Copyswede, utan mot de fysiska personer som i detta nu, 2010-07-19, sitter i företagets styrelse och övriga ledningsfunktioner. De må vara okunniga om lagen, men de måste rimligen vara fullt införstådda med att de faktiskt tillgodogör sig förtjänsten av andras arbete.

Om dessa personer nu trots allt avstår från att anmäla mig för förtal, så kan vi ju spekulera i orsaken till denna återhållsamhet; de har liksom inte gjort sig kända för att vara återhållsamma i sina rättsanspråk förut...

Den "kompromiss" som Anonym ovan syftar på gäller alltså endast hur ersättningen fördelas till berörda rättsinnehavare; dessa har genom att ansluta sig till Copyswede själva accepterat villkoren för kompromissen (att det är speltiden i radio och TV som är ersättningsgrundande, inte den faktiska kopieringen). Själv står jag som oberoende upphovsman utanför denna kompromiss; jag har bara blivit fråntagen mina tillgångar för att göda någon annans advokater och fyrbenta accessoarer. Mycket vill ha mer.

Magnus Persson sa...

@David: Jag känner till problemet. Trodde jag hade bloggat om det tidigare men lyckas inte hitta något blogginlägg nu?

@C-Stefan: Uppenbara tillämpningen av ditt förslag verkar vara bibliotek. Där är det ju också hyfsat enkelt att ta fram olika former av statistik som grund för ersättningen. Detta är alls inte lika enkelt i andra fall. Samtidigt ska dock också påpekas att i takt med digitaliseringen av information, så får biblioteken som de ser ut i dag en helt förändrad roll. När lånade du en bok senast? När letade du information på webben senast?

@Anders: Som du säkert vet kan man som kommersiell användare få beloppet tillbakabetalat. Om jag minns rätt kräver det dock att man har F-skatt. Kort sagt, krångligt och dant. Därav förslaget på att helt enkelt avskaffa, sen blir det bara en akademisk diskussion om de brutit mot lagen i nuläget.

Anders Andersson sa...

Att man skall vara "kommersiell användare" och inneha F-skattsedel för att slippa betala ersättning (eller rättare, få köpa skivor för vilka någon kopieringsersättning inte erlagts) är inget som står i lagen, utan det är villkor som Copyswede har hittat på och dikterat för sina motparter. Som upphovsman har jag ingen anledning att vända mig till Copyswede och be att få mina pengar tillbaka, när de har tagits från mig utan stöd i lag (ja, jag hänger upp mig på att Copyswede inte har någon rätt till ersättning för skivor som inte skall användas till kopiering för privat bruk).

Jag betvivlar dock att Copyswede skulle erkänna sitt misstag och ge mig tillbaka några pengar mot uppvisande av kvitto på när och var jag har köpt skivorna, utan jag bör i första hand vända mig till säljaren för att fråga hur stor ersättning som har betalats (den är som regel jämkad för att inte verka orimligt stor i förhållande till skivornas försäljningspris). Skulle säljaren vara ovillig att upplysa mig om beloppet, så kan jag måhända ansöka om ett informationsföreläggande modell IPRED. Skulle domstolen inte bevilja min ansökan, så får jag väl i brist på bättre utgå från att säljaren har betalat full ersättning enligt lagen, alltså i storleksordningen 2 kronor per CD-R, och sätta upp detta på Copyswedes skuldkonto...

Det här är inget alternativ till att avskaffa ersättningen; det är led i kampanjen för ett avskaffande, syftande till att illustrera hur orättvis ersättningen är. Skulle jag dessutom få domstolens gehör beträffande informationsföreläggande och återbetalningsanspråk, så blir nog motståndarsidan mer medgörlig i frågan!

Anonym sa...

Eftersom Copyswedes uppdrag är att administrera en kompensation som lagen föreskriver, och gör det på det sätt lagen föreskriver, är det svårt att se hur de skulle handla olagligt. Resonemangen ovan innehåller en rad missförstånd, spekulationer och felaktighet. Till exempel är det inte konstigt att Copyswede inte ger dig som kosument några pengar tillbaka. Det är inte dig de har avtal med. Avgiften betalas av de företag som importerar och säljer t ex CD-skivor, de som gör affärer på att vi enligt lag får kopiera. Stoppa deras möjligheter att vältra över sina kostnader på kunden istället.

Anonym sa...

Detta var en verklig kvalitet inlagg. Jag skulle så garna vilja skriva sa har ocksa - att ta sig tid och verkligen satsa pa att skriva en bra artikel ... men vad kan jag saga ... Jag skjuter upp det hela tiden och aldrig tycks fa nagot gjort.