24 juli 2010

Fattigdom och ojämlikhet är inte samma sak

Dagens socialdemokratiska debattartikel i DN, som angriper att regeringen arbetat för att EU ska byta från ett relativt till ett absolut fattigdomsmått, försöker framföra sin tes på ett väldigt oärligt sätt (även tidigare inlägg i diskussionen är relevanta).Det är nämligen stor skillnad mellan absoluta mått (man har mindre än X kr att leva på) och relativa mått (man har mindre än X% av någon form av medelsvensson). Med den första typen av mått mäter man i första hand vilken typ av liv man faktiskt kan leva, medan den andra snarare mäter hur stor skillnad det är mellan det liv man kan leva och det liv som alla andra i samma land kan leva. Det är första är ett ganska objektivt mått - om man bara tar hänsyn till vilken prisnivå som olika länder har, går det att jämföra mellan länder. Ett relativt mått är däremot alldeles värdelöst för detta syfte - det säger ju egentligen bara om hur stor ojämlikhet som finns i den fattigare halvan av befolkningen.

För att ge konkreta exempel enligt den klassiska naturvetenskapliga principen "vad händer i extremfallen?": Ett land som består till hälften av miljardärer, och hälften av miljonärer, skulle till hälften vara fattiga med ett relativt begrepp. Och ett land som består endast och av allena av svältande personer, dvs alla har det lika jäkligt, skulle inte ha några fattiga alls. Kort sagt, ett relativt fattigdomsbegrepp är inte särskilt rimligt att mäta fattigdom med, det är däremot väldigt användbart för att mäta inkomstskillnader i den fattigare halvan av befolkningen. Kort sagt, det är en typ av ojämlikhetsmått.

Att mäta ojämlikhet kan förvisso vara intressant, och ett ganska naturligt fenomen att kämpa mot för vänsterpolitiker. Men det är inte särskilt ärligt att försöka göra så genom att blanda ihop äpplen och päron för att på postmodernistiskt vis kalla ojämlikhet för fattigdom.

Läs även: Daniel på Ekonomistas, ekonomism.us, Anders, Inger, Mikael, Kerstin och mig själv.

2 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Men är det inte konstigt att barnfattigdomen (som Rädda Barnen definierar den) är skyhögt högre i Malmö än den är i grannkommunen Lomma? Tyder inte detta på att vi har en segregation i det här landet som regeringen står maktlös in för? Eller har man gjort något åt problemet i tysthet?

Magnus Persson sa...

Det är väl inte konstigt alls, med tanke på att Lomma är något av en gräddhylla utanför Malmö. På precis samma sätt finns det vissa förorter runt Stockholm som har gott om rika personer (exempelvis Danderyd) och andra som inte är fullt så rika (Botkyrka).

Men vad det har att göra med mitt inlägg förstår jag ärligt talat inte riktigt. Allt mitt inlägg talar om är egentligen att jag inte vill att man blandar ihop begreppen.