Vilka branscher vill Baylan förstatliga?

Ibrahim Baylan (s) skrev för några dagar sedan ett debattinlägg i SvD till strid mot privatiseringar av statliga bolag. Inte helt förvånande med tanke på hans partitillhörighet (dock något mer jämfört med hans övriga personliga värderingar då han nog kan räknas som högersosse) blåste artikeln upp till strid mot försäljning av statliga företag till privata ägare. Ibrahim har visserligen helt rätt i att åsikten att staten inte bör leka affär är en ideologisk ståndpunkt - men mörkar samtidigt att åsikten att stora delar av samhället ska vara statsstyrt är en precis lika ideologisk synpunkt.

Vad jag därmed saknar i Ibrahims debattartikel är en tydlig förklaring av vilka bolag som han anser bör vara statligt ägda. Om Ibrahim Baylan nu tycker att det är dåligt ifall staten inte äger tyska kolkraftverk, danska och norska flygplan, kasinon, banker eller spritfabriker i Åhus, har jag svårt att veta var han står när det gäller de företag som idag ägs privat. Frågan är alltså enkel: exakt vilka företag tycker Baylan ska bli statligt ägda? Hans debattartikel ger trots relativ mångordighet inget tydligt besked i frågan, och jag frågar mig därför vilka branscher han vill förstatliga vid en eventuell rödgrön valvinst.

Är det kanske den nyligen avreglerade apoteksbranschen? Vi kommer då återigen inte kunna köpa medicin efter kl 18 i stora delar av landet. Är det kanske expressbuss- och tågbranschen? Studenter kommer att flyga med utsläpp som följd när Veolia och Swebus Express slutar sälja billiga buss- och tågbiljetter och stora delar av den svenska godstågstrafiken får stänga ner. Är det elmarknaden? De små växande energi- och teknikbolagen inom vind-, våg- och solkraft vill säkert veta! Eller vill han kanske precis som Mona Sahlin uttalade under finanskrisen, att vi ska köpa upp några av de bilfabrikanter som ligger i landet? Baylan förblir väljarna svaret skyldig i samtliga dessa frågor.

Slutligen skulle jag vilja be Ibrahim att läsa på om nyliberalism och nattväktarstaten. Om endast de uppgifter som hör till nattväktarstatens uppgifter behölls, skulle mindre än 10% av statsbudgeten vara kvar. Verkliga nyliberaler tycker att jag är otroligt sossig, jag vill ju behålla mer än hälften av dagens statsbudget!

Läs även: Edvin, Åsa, Fredrik, Magnus, Elias, Helen, Elisabeth.

Meddelarskyddet är trasigt

Jag noterar dagens artiklar om Wikileaks. Trots att man har servrarna placerade i Sverige (Solna till och med!) och har ett tydligt journalistiskt syfte, ser det ut som om man inte skyddas av tryckfriheten, eftersom man inte skaffat utgivningstillstånd.

Tryckfriheten i Sverige fungerar nämligen så, att endast den som särskilt ber om att få tryckfrihet i sin fulla mening och dessutom betalar en rejäl avgift för denna ynnest, har alla de rättigheter som tillkommer tredje statsmakten. Detta fungerade väl så länge media bestod av stora redaktioner, tontals med tryckeriutrustning och en journaliststab av rejäl storlek.

Så som situationen ser ut idag blir denna världsbild inte längre sann. Kritisk granskning av samhället kan ske på flera olika plattformar - informationsrevolutionen har gjort att idag en ensam fritidsjournalist kan få världsgenomslag, med inget annat än en dator, internetuppkoppling och gratistjänster på nätet.

I denna nya mediesituation förefaller dagens konstruktion av lagstiftningen runt medierna något föråldrad. Varför ska den journalist som verkar på en ideell lågbudgetbasis beläggas med en kostnad för ett utgivningsbevis som kanske blir den största man har? Varför ska det bara vara den som i förväg skickar in en särskild anmälan som äger rätt att ta del av Tryckfrihetsförordningens skydd för journalistiskt arbete? Kort sagt - Sverige som var så tidigt ute med ett skydd för tryckfriheten borde också gå före i arbetet med att få en tryckfrihet som funkar även i en värld där den främsta kanalen för medier oavsett typ är internet.

Vi ska inte driva kolkraft i Tyskland

Jag tycker att utspelet häromdagen om minskning av svenska statens intressen i Vattenfall är klockrent. Helst ser jag att det är den kolkraft som Vattenfall driver som ska läggas i malpåse. Att använda en del av pengarna som riskkapitalfond kanske inte är en liberal dröm - jag ser egentligen ogärna att staten äger energiproduktionsbolag oavsett form, men det är ändå betydligt bättre än den verksamhet Vattenfall idag bedriver.

Samtidigt har mottagandet av förslaget varit rejält blandat. Vad tycker till exempel Miljöpartiet om att deras samarbetsparti fortfarande inte vet om de vill att Sverige ska vara drivande bakom kolkraftverk i Tyskland eller inte? Borde man inte kräva ett tydligt svar så att väljarna vet vilket det rödgröna alternativet i frågan efter valet är? Just nu lyckas ju inte ens Thomas Östros att vara överens med sig själv en gång!

Läs även: Håkan, Ingela, Bengt, Hans, Stina, Sven-Olle.

Fundamental begreppsklyfta runt personlig integritet i Alliansen

Debatten runt SWIFT håller på och lägga sig, men jag tycker ändå pusha för att det inte bara ska vara folkpartister som debatterar SWIFT-avtalet och personlig integritet med varandra. Den diskussionen ska vi även ta i Centerpartiet, tycker jag. Det är bara vad som anstår oss om vi ska våga kalla oss liberaler på riktigt.

För någonstans verkar det ändå finnas en clash i grundläggande språkbruk. Betyder verkligen orden "personlig integritet" samma sak för Cecilia Malmström som Detlef, vars länkade debattinlägg ovan tydligt visar att han är en stark identitetsvän. För vad är det egentligen man vill uppnå? Vi integritetsvänner inom Alliansen har en rejäl utmaning i form av att bilda resten av våra partier om vad det egentligen är för politik man driver. Själv ställer jag mig mycket skeptisk till ett språkbruk som innebär att man godtar överföring av persondata i bulk till andra länder, och kallar det att "värna integriteten". Möjligtvis kan det vara en korrekt relativ beskrivning, men det innebär i så fall bara att dagens situation är så dålig så att det är skandalvarning.

Läs även: Markus, Mary.

Höjd SL-kostnad för cyklister tycker (s)

Sossarna gör stora fina utspel om att de vill sänka biljettpriserna i SL. För en gångs skull är man ärlig och går ut med att alltihopa ska skattefinansieras rakt av, med en höjning av landstingsskatten på 17 öre Det betyder att den som har en ganska normal månadslön på 20000 får betala 34 kr mer i landstingsskatt. Av den utlovade sänkningen av månadskortet på 40 kronor blir det alltså blott 6 kronor över, närmast felräkningspengar i sammanhanget. Man tycks resonera enligt principen "gungor och karuseller".

För den som inte skaffar månadskort - och till denna kategori kan man inte bara räkna de som kör bil till jobbet varje dag utan också de trafikanter som är betydligt miljösnällare, som kanske cyklar eller går till jobbet varje dag, är kalkylen lika illa, och det slutar faktiskt med att den som transporterar sig ännu miljösnällare än med SL går back på sossarnas förslag! Tanken är väl att dessa ska åka kollektivt istället, och fylla upp tunnelbanan ännu mer?

Om man tittar på problemet från andra sidan innebär sossarnas förslag också en utmaning. De som borde vara viktigast att vinna över till kollektivtrafiken är de som idag använder bilen. Bilister har rent generellt ganska gott om pengar, och en minimal sänkning av kostnaden för SL-biljetter har för denna grupp inte någon större betydelse för vilket transportsätt man väljer. Betydligt viktigare är avgångstäthet, smarta byten mellan olika transportmiljö, samt en trygg, säker och trevlig miljö för resenärerna, precis som Sten Nordin påpekar i ett personporträtt (sen tycker jag personligen att hans ambitioner vad gäller kollektivtrafikutbyggnaden nog kunde utökas). Inget av detta gynnas direkt av en sänkning av SL:s biljettintäkter.

S har blivit ett bihang till MP

Med anledning av dagens debattartikel i SvD av Peter Hultqvist:

Sossarna är visserligen större än (mp), men de är knappast idépolitiskt ledande i vänsterblocket. När det gäller utspel och tankegods, är Miljöpartiet på god väg att bli ledande. Jag är inte uppdaterad med den senaste statistiken men det skulle inte förvåna mig om fler skulle vilja se Maria Wetterstrand som statsminister än Mona Sahlin. Var är de klassiska socialdemokratiska idealen, som "rättvisa, solidaritet och jämlikhet"?  Det känns mer som att man går in i valrörelsen bara för att sitta fyra år till i riksdagen!

Men - jag ska inte klaga. Det är ju inte direkt taktiskt dåligt för oss centerpartister att ha ett svagt motståndarlag. Det är inte fel att få ett starkt parti som värnar miljön ytterligare, även om det har fel i en hel del andra frågor.

Slutligen, på förekommen anledning, eftersom Peter är regionalpolitisk talesman för sossarna: Tro inte att sossarna har bättre regionalpolitik, inte ens bättre än Stureplanscentern.

Uppdatering: Nu kommer även en mera officiell replik, signerad Anders Åkesson och Fredrick Federley.

Läs även: Marie, Mikael, Niklas, Johan, Helen, Ingrid.

Fuck facket

Många sossar och fackaktiva (företrädesvis LO-kollektivet) förfasar sig över den fras som jag använder som rubrik för detta inlägg. "Facket behöver inte avvecklas och du står för en unken samhällssyn!" kan deras argumentation sammanfattas. Men det visar på att de inte alls förstått vårt budskap, som är att man måste ha möjlighet att välja bort facket. Kanske till förmån för att inte vara organiserad alls, eller för att gå med i ett annat fackförbund (av ideologiska eller andra orsaker). Sådana fackförbund är det gott om - exempelvis BRF för brandmän, SLFF för lokförare, eller SAC för alla som hejar på det rödsvarta laget i politiken.

Men som Helen sammanfattar - så är inte situationen idag. Det fackförbund som är störst tilldelas rättigheter att förhandla även för de som inte vill företrädas. Vad som närmast kan kallas mobbing har förekommit mellan olika fackföreningar. Kort sagt anstår det inte en modern stat, och det bör ändras på. Det ena fackförbundet bör inte ha större rättigheter än det andra. Eller för den delen, jämfört med oorganiserade arbetare.

Läs även: Helen, Per, Magnus, Elisabeth, Johan

Sverige motarbetar forskare

Vetenskapliga konferenser är en grundbult i forskarvärlden. Att träffas och presentera sina senaste resultat för varandra - och därmed också få höra det senaste alla andra sysslat med - är om inte en förutsättning för en lyckad forskarkarriär, åtminstone en rejäl skjuts på vägen. Att nekas att åka till en konferens där ens artikel ska presenteras är inte någon höjdare.

Ändå är det precis vad svenska ambassaden i Teheran gjort mot en forskare där inför en vetenskaplig konferens på Chalmers i Göteborg. Motiveringen är att hon är ogift och därmed skulle kunna stanna som illegal invandrare i EU. Så säger Migrationsverkets visumregler för iranier att det ska vara, den som åker hit skulle ju kunna få för sig att stanna. Vad det nu skulle innebära för katastrof, den som är avhoppad forskare eller forskarstuderande brukar inte vara den som har enormt svårt att bli del av ett nytt samhälle. Man kan helt klart fundera på hur relevanta visumkriterierna är. Eller varför svensk policy för arbetskraftsinvandring är så strikt - det är ju den direkta anledningen till att vi har regler som nekar visum till den som kan tänkas vilja bli kvar i landet utan uppehållstillstånd.

Frågan blir genast ännu krångligare, då det på intet sätt är ovanligt att iranska medborgare redan lever och verkar här. Vi har ett icke föraktbart antal doktorander från länder i mellanöstern och Asien, där avhopp är lika troliga. Kanske troligare, eftersom den som bor här flera år har en chans att lära sig språket och lära känna kulturen.

Det kan också konstateras att det inte är så där alldeles ovanligt med flyktingar som flyr trots att det innebär att de lämnar familjen. Lite googling ger två exempel från DDR-tiden, det var då i själva verket ganska vanligt att familjer splittrades vid flykten. Det var betydligt enklare att få utresetillstånd för bara halva familjen...

Läs även: Anne-Marie, Edward, Aron, Jan-Erik

Höjda banavgifter ger mer pengar till banunderhåll

Peder Wadman, vd för Tågoperatörerna, är mäkta förbaskad över de höjda banavgifterna. Vad han inte nämner är att bristande underhåll är en huvudorsak till många störningsproblem runt tågtrafiken. Ibland känns det nästan som om tågen krånglar året runt - på vintern snöar växlarna igen, på våren spolas banvallarna bort i vårfloden, på sommaren får man solkurvor och på hösten lägger sig lövhalkan på rälerna.

Det är onekligen så att det finns hål att stoppa pengarna i. Dessutom har Alliansen redan rejält höjt anslagen för banunderhåll, men det tar tid att jobba ikapp. När man dessutom kan konstatera att de ökade kostnaderna bara motsvarar en höjning av biljettpriserna med bara några kronor på en långresa - inte ens en enda procent - kan man bara konstatera att det verkar som om höjningen bara kan öka järnvägens konkurrenskraft i stort. Jag kan aldrig tänka mig att en så liten prisskillnad motsvarar den osäkerhet som det innebär att inte kunna vara tillräckligt säker på att man kommer fram när det står att man ska göra det på biljetten.

Al Capone vs. söderortspolisen.

Söderortspolisen vill ha rätt att beslagta kriminellas pengar. Man kan förstå att det kan vara frustrerande att hitta kassar med sedlar vid en husrannsakan hos en yrkeskriminell, men principen om rättssäkerhet går ändå över: inte ens yrkeskriminella ska kunna få ett straff utan att vara dömda! Kanske borde polisen istället ändra metoder. Det finns ju bra exempel på förhärdade brottslingar som inte åkt fast för de brott de i första hand begått, utan för att de helt enkelt inte haft bokföringen i ordning.

Läs även: Albin, Edvin, Anders, Magnus, Henrik

Det är ditt ansvar att inte slänga mat, inte politikernas

Dagens stora nyhet är att mycket mat slängs. Artiklarna fokuserar visserligen på butikerna, men det slängs mycket mat även i hemmen. När Konsumentföreningen räknade hur mycket matavfall som slängs i Bromma, kom man fram till att av de 5,6 kilo matavfall som slängs från varje vecka, hade 5,7% gått att äta. Det är mer än 3 kilo mat per familj och vecka! För mig som troligen är en av de sista som vuxit upp med en klassisk lantlig uppfostran (kort sammanfattning: "mat slänger man inte") är det alldeles oförståeligt att något sådant kan hända. Att sätta ett statligt mål på att minska de här problemen är heller inte något som hjälper. Det är inte politik som minskar mängden slängd mat. Det är personligt ansvarstagande som måste till! Jag ska därför ge några klassiska tips på hur du kan minska svinnet för dig:

• Planera menyerna! Tänk särskilt på om det är någon typ av mat som du har hemma som riskerar att bli för gammal. Har du exempelvis köpt för mycket mjölk som håller på att närma sig utgångsdatum, gör någon rätt som innehåller mjölk. Pannkakor, någon mjölkbaserad pastasås eller någon form av stuvning är uppenbara val.
• Frys ner mat som tål det och som ska sparas lite längre tid. Det gäller även en del rester - lagar du för mycket mat, se till att göra matlåda. Även exempelvis ostkanter kan frysas för att senare användas som gratängost. Till och med mjölk och grädde går att frysa (även om den då inte brukar vara rolig att dricka, eller i gräddens fall vispa, duger den till matlagning i övrigt). Mat håller sig åtminstone några månader i frysen - feta varor kortast tid, magert viltkött håller sig längst och klarar sig ett år.
• Finns det inte lagom stora förpackningar att köpa av exempelvis kött, köp den storlek som finns, dela upp i mindre delar och frys in. Blir normalt betydligt billigare än att småhandla och du minskar samtidigt svinnet. Färdigskivat rostbröd är ett till exempel - perfekt att förvara i frysen, och tina i brödrosten!
• Lär dig använda recept som bygger på rester från tidigare maträtter.
• Lit på näsa, mun och ögon! Normalt sett ska mat hålla sig minst så långt som till bäst-före-datum, inte som längst. Oavsett om det datumet infallit eller inte - luktar maten illa, ät den inte. Är den möglig, ät den inte. Smakar den inte som den ska, ät inte mer än det lilla som behövde smakas. Det mest exceptionella jag någon gång ätit är en månad gammal mjölk (som dock var oöppnad och glömts i den allra kallaste delen av kylskåpet.
• Vet man med sig att mat ofta får stå länge i kylen kan man eventuellt överväga att ha något lägre temperatur i kylen än precis 8 grader. Kylen drar då visserligen mer energi, men det är ett effektivt sätt att förlänga hållbarhet på färskvaror.
• Ät inte gammal köttfärs som legat i kylen och gått ut, som är en av få varor som inte ska användas efter datumet gått ut (det indikeras också genom att köttfärs inte är märkta "bäst före" utan "sista förbrukningsdag"). Därav skandalerna på Ica Maxi härom året. Ska du inte använda köttfärsen direkt, lägg den i frysen istället för i kylen. Ta sedan upp den och låt den tina några timmar innan du lagar till den.

Utöver det finns bara möjligheten att skicka en uppmaning till affärerna: Fler borde göra som de butiker jag brukar handla i - nästan alla har som system att sänka priset på mat som går ut inom någon dag. Den som ska äta maten samma dag kan ju bedöma om den ser ok ut i butiken, utan risk att den blir dåligt tills man äter den. En hel del mat går dessutom att ta med hem och stoppa i frysen.

Läs även: Anna, Marcus

Tipspromenad vid Råstasjön

Passa på att gå Centerpartiet i Solnas tipspromenad runt Råstasjön! Vi finns på plats för den som vill lämna svaren till oss imorgon tisdag ungefär från kl. 17, men det går bra att gå tipspromenaden när man själv känner för det, och mejla in svaren till petra.bjork@centerpartiet.se istället.

Sverige oförtjänt högt upp i frihetsranking

Glatt proklamerar DN:s rubrik att Sverige hamnar på 21:a plats i Heritage Foundations ranking av ekonomisk frihet världen över. Men - det sätt man gör rankingen på gynnar Sverige något otillbörligt. För även om vi i mångt och mycket kan notera att Sverige ligger mycket bra till, så gör vi ett mycket ojämnt resultat. I fem av åtta kategorier ligger vi i absolut toppklass, medan vi i de tre kvarstående gör ganska mediokra resultat:

• I kategorin "Government spending", som mäter hur stor del av ekonomin som staten står för, är vi tredje sist av länderna det finns uppgift för. Strax före Seychellerna och Eritrea.
• I kategorin "Fiscal freedom", som mäter hur höga skatterna är, hamnar vi nästjumbo. Svagt slagna av Danmark.
• Den sista, ganska väntade, kategorin är "Labor freedom" där vi hamnar något under mittfältet.

Även om det finns mängder av länder som helt och hållet straffar ut sig i en ranking över ekonomisk frihet genom korruption, diktatur eller byråkrati, frågar man sig ändå om ett land som lyckas hamna i absoluta bottenskiktet i två av åtta kategorier, verkligen ska kunna räknas till de ekonomiskt friaste i världen? Den ranking man gjort innebär ju de facto att man kan ha ett ekonomiskt mycket fritt land på även om man konfiskerar samtliga resurser genom att ha 100% skatt, eftersom beskattning bara är en av alla variabler som mäts.

Rimligen hade det varit klokare att använda en annan typ av medelvärde än ett vanligt aritmetiskt - antingen ett geometriskt eller harmoniskt medelvärde hade varit uppenbara val. Dessa medelvärden ger högre resultat när resultaten är mer jämstora än när man har stor variation bland dem, så att det inte lönar sig att lyckas extremt bra på ett område men vara medioker på andra.

Läs även: Anders, Niklas, Mikael, Fredrik

I don't need no stinkin' mission

Tokmoderaten Fredrik har noterat ett inlägg av Johan som uttrycker åsikten "det finns inget behov av högerbloggare". Det blir desto tydligare när Johan får förklara i en kommentar i Fredriks andra blogginlägg i frågan:

"Ett litet förtydligande är väl lämpligt. Vad jag menar är att jag aldrig sett en diskussion kring vad ni vill göra. Vi har en problemformulering vi jobbar med, den kan du tycka vara fel eller inte. Och så klart uppskattar jag att det finns alternativa röster på högersidan."

En gigantisk kulturkrock är därmed ett faktum. Att bygga ett bloggande på en partigemensam målbeskrivning och problembeskrivning skulle helt enkelt inte fungera särskilt bra på den borgerliga sidan av politiken. Det går inte att trycka ner värderingar uppifrån på den som inte är en del av kollektivet, och det ligger i sin natur att en liberal politiker kanske inte i första hand ser sig som en i en grupp snarare än som en individ. Inom Centerpartiet har vi visserligen bloggträffar, men förutom att få möjlighet att träffas IRL och diskutera politik och teknik är i stort det enda vi är helt överens om att alla bloggar i första hand som sig själva och bara i andra hand som partiföreträdare. Var och en bloggar för att de själva trivs med det och inte för att vara partimegafoner.

Bloggandet är också en viktig plattform för intern kritik och diskussion i de frågor där de borgerliga partierna är splittrade. Tydliga exempel här är integritetsfrågor som FRA-lagen, men även ekonomiska frågor som skattesystem, brottsfrågor som sexköpslagen och många andra har avhandlats av regeringskritiska röster på borgerliga bloggar. Att kalla oss  regeringsbloggare är så fel det bara kan bli - visserligen är vi med i samma partier som regeringsföreträdarna, men vi är antagligen också några av regeringens största kritiker. Fast det är klart, kritiken kanske inte räknas om den inte kommer vänsterifrån?

Varför bloggar jag då själv? För att jag vill det. Det är den enda anledningen jag behöver. Visst är det trevligt att kunna provocera och stå för andra åsikter än de som normalt framförs i vanlig media, inklusive borgerlig sådan. Det är en chans att få mina läsare att kanske, kanske tänka om lite grann. Kan man inte tänka sig det så är man nog inte med i min målgrupp! Men det gör inte så mycket om jag inte lyckas. Bloggen är ändå en chans att strukturera mina tankar på ett bra sätt.

Läs även: Mary,  Thomas, Erik

A-kassan måste bli rättvisare

Visst har gårdagens debattörer i Aftonbladet rätt! A-kassan måste bli mycket rättvisare. Just därför kan jag bara notera förvånatvad man egentligen argumenterar för:

Vi vill ha besked innan valet. Ska vi som jobbar i industrin, i restaurangbranschen, på byggen och i kultursektorn också efter valet betala extra för att vi jobbar i de yrken vi har? Vi vill ha rättvisa a-kasseavgifter och en arbetslöshetsförsäkring som ger löntagare i normala inkomstlägen 80 procent av lönen när man förlorar jobbet.

Att sätta samma avgift på alla a-kassor kan göras på två sätt: Att höja alla till de högstas nivå, eller att sänka alla till de lägstas nivå. Bägge kommer förmodligen inte vara helt lyckade. Att höja kostnaden för a-kassan i grupper med mycket låg risk för arbetslöshet, riskerar att ses som att rent försöka mjölka dessa grupper på pengar. Att sänka för alla skulle tvinga staten att öka sin medfinansiering från dagens 70%.

För det är faktiskt så det är - trots att Minna och Mikael som skrivit artikeln redan betalar över 400 kr i månaden i a-kasseavgift, täcker dessa pengar inte på långa vägar upp de kostnader som a-kassan har för Minnas och Mikaels yrkeskamrater. Det är ett ganska udda sätt att betala för sin försäkring - att bara betala för en tredjedel och skicka resten av räkningen till skattebetalarna.

För samtidigt tycks man ju i Sverige inte tycka att a-kassa är något så viktigt att alla ska omfattas av systemet. Trots att stora pengar läggs på a-kassan, så är det ju i praktiken så att inte alls alla omfattas av systemet. Den som inte vill vara med i a-kassan, eller rent av inte har råd, får ju på detta sätt vara med att betala i storleksordningen lika mycket som Minna och Mikael, utan att få någon a-kassa tillbaka alls (förutom obligatoriska delen i Alfakassan). Det är ganska diskutabelt om det verkligen är rättvist.

Nä. Beroende på hur viktig man tycker att a-kassan är, så finns det egentligen bara två rimliga varianter på hur ett a-kassesystem som är rättvisare än dagens ska se ut:

1. A-kassan förstatligas helt och blir obligatorisk på samma sätt som sjukförsäkringen redan är det. Detta är en ståndpunkt som vore rimlig för exempelvis vänsterfolkpartister, som brukar lägga mycket värde vid inkomstbortfallsprincipen.
2. A-kassan förlorar helt sitt statliga stöd, och blir rena frågor för fackförbund och försäkringsbolag. Detta är den ståndpunkt för sådana som mig, som inte anser att det är statens uppdrag att blanda sig i allt. 

Läs även: Mikael, Ekonomisten, min namne och två gamla blogginlägg.

Tre terminer både bra och dåligt

Jag noterar att Alliansen med Centerpartiet i spetsen i veckan gjort utspel om byte till treterminssystem för högskolan. Det är en fråga som bland annat Centerstudenter har drivit. Personligen är jag något ambivalent till idén: den är faktiskt både bra och dålig.

Det som är bra med ett treterminssystem är att studenter inte längre hamnar mellan systemen över sommaren. För den student som inte får jobb över sommaren hamnar man alldeles för ofta mellan stolarna på försäkringskassan, a-kassan eller kanske något annat bidragsförsörjningssystem.. Detta problem skulle helt försvinna med ett treterminssystem. Rent pedagogiskt vore det antagligen ganska nyttigt att inte lägga böckerna på hyllan över sommaren.

Det som är dåligt med ett treterminssystem är att det finns en uppenbar risk att det leder till att man tvingar även den som har möjlighet till exempelvis sommarjobb, att låta bli det. Det är väl diskutabelt om det är ekonomiskt lönsamt att arbeta över sommaren istället för att så snart som möjligt avsluta sina studier, men det är samtidigt förmodligen för ganska många studenter nyttigt att ta en paus. För högskolorna är det ett bestämt problem att undervisning bara är halva syftet med universitet och högskolor: det finns en uppenbar risk för konflikt mellan undervisning och forskning. Det problemet återkommer på flera platser runt jorden.

Rent praktiskt kan man också konstatera att ett treterminssystem, med 15-veckors terminer, inte är så himla annorlunda från ett tvåterminssystem med 20-veckors terminer (som vi idag i alla fall i teorin har, även om man på en del högskolor kör med ett forcerat schema). Vill man öka studietiden skulle man alltså precis lika gärna kunna sikta på ett tvåterminssystem med två 22 eller 23 veckor långa terminer.

Kort sagt, det finns argument för både ett två- och ett treterminerssystem. Vad jag personligen inte kan förstå är varför det ska behöva tas ett beslut i Sveriges riksdag om den frågan. Borde inte lika gärna varje högskola för sig välja hur utbildningen ska läggas upp? Man kan ju tänkas vilja ha olika system på olika högskolor, både av praktiska och pedagogiska anledningar. Det enda hinder jag egentligen kan se är CSN:s regler som är så stelbenta att något sådant är alldeles otänkbart. Men det är väl knappast världens ordning för alltid?

Läs även: Albin, Dayana, Anna, Johan, Karin och Kerstin.

Fattigdom och ojämlikhet är inte samma sak

Dagens socialdemokratiska debattartikel i DN, som angriper att regeringen arbetat för att EU ska byta från ett relativt till ett absolut fattigdomsmått, försöker framföra sin tes på ett väldigt oärligt sätt (även tidigare inlägg i diskussionen är relevanta).Det är nämligen stor skillnad mellan absoluta mått (man har mindre än X kr att leva på) och relativa mått (man har mindre än X% av någon form av medelsvensson). Med den första typen av mått mäter man i första hand vilken typ av liv man faktiskt kan leva, medan den andra snarare mäter hur stor skillnad det är mellan det liv man kan leva och det liv som alla andra i samma land kan leva. Det är första är ett ganska objektivt mått - om man bara tar hänsyn till vilken prisnivå som olika länder har, går det att jämföra mellan länder. Ett relativt mått är däremot alldeles värdelöst för detta syfte - det säger ju egentligen bara om hur stor ojämlikhet som finns i den fattigare halvan av befolkningen.

För att ge konkreta exempel enligt den klassiska naturvetenskapliga principen "vad händer i extremfallen?": Ett land som består till hälften av miljardärer, och hälften av miljonärer, skulle till hälften vara fattiga med ett relativt begrepp. Och ett land som består endast och av allena av svältande personer, dvs alla har det lika jäkligt, skulle inte ha några fattiga alls. Kort sagt, ett relativt fattigdomsbegrepp är inte särskilt rimligt att mäta fattigdom med, det är däremot väldigt användbart för att mäta inkomstskillnader i den fattigare halvan av befolkningen. Kort sagt, det är en typ av ojämlikhetsmått.

Att mäta ojämlikhet kan förvisso vara intressant, och ett ganska naturligt fenomen att kämpa mot för vänsterpolitiker. Men det är inte särskilt ärligt att försöka göra så genom att blanda ihop äpplen och päron för att på postmodernistiskt vis kalla ojämlikhet för fattigdom.

Läs även: Daniel på Ekonomistas, ekonomism.us, Anders, Inger, Mikael, Kerstin och mig själv.

Kulturen och liberalismen

Kan inte låta bli att lägga upp lite länkar till Svante Nycanders bägge debattinlägg i DN. Varför ser kulturfolk (dit nog en del institutioner på universiteten också kan få räknas) så skeptiskt på liberalism? Inte vet då jag det. Vill man vara lite elak skulle man dock kunna korrelera politiska värderingar på olika institutioner mot någon form av objektivt mätt vetenskaplighet eller annat mått av objektivitet. Fast det är kanske lite smått svårt att mäta något sådant på ett objektivt sätt...

Kassettskatten borde avskaffas

Både SvD och DN slår på stort om att privatkopieringsersättningarna gått ner, och skyller på att piratkopieringen minskat som en orsak till att ersättningarna till artisterna därmed minskat. Artiklarna kan utan att vara alltför elak sammanfattas som snömos. Grunden är enkel: privatkopieringsavgiften var aldrig tänkt att kompensera artisterna för piratkopiering. Privatkopiering och piratkopiering är helt olika typer av företeelseer:

• Privatkopiering är den kopiering av film och musik som Upphovsrättslagen ger dig som innehavare av en film eller skiva att göra. Du har begränsad rätt att sprida vidare (t.ex. är det ok att göra en kopia till en nära vän, men inte till hela bekantskapskretsen). Typiska exempel är att göra en kopia av en CD för att använda i bilen där skivor lätt kan vara motivation till inbrott, eller att föra över en låt till en MP3-spelare, eller att spela in en film från TV på sin inspelningsbara hårddiskvideo.
• Piratkopiering är olovlig kopiering, typiskt spritt till många människor. Det krävs inte att man använder lagringsmedium som är särskilt avsett för att lagra musik eller liknande.

Det kan också noteras att rätten till privatkopieringsavgift idag begränsas till film och musik, och inte exempelvis datorprogram. Att piratkopierade datorprogram stått för en inte oansenlig andel av CD-skivorna kanske inte är en högoddsare direkt...

Privatkopieringsersättningen kallades för övrigt tidigare kassettavgift, därav rubrikens "kassettskatt". För man kan knappast beteckna systemet som annat än en skatt för skattens skull idag: ett schablonbelopp som läggs på varje lagringsmedium, oavsett om det används till att säkerhetskopiera viktiga dokument eller kanske släktfoton, att lagra ens egna konstnärliga alster, eller till att lagra (olagliga och enligt lagen icke ersättningsberättigande) piratkopior av film, musik eller datorprogram.

Kort sagt, artikelns huvudtes, att avgiften bör utökas också till andra lagringsmedier, bör inte ses som en självklarhet. Det finns en precis lika logisk lösning, som är den motsatta: avskaffa privatkopieringsavgiften helt! Man skulle exempelvis låta beloppet ingå i den kostnad som det kostar att köpa ens personliga kopia som CD, MP3-fil eller liknande; antal kopior och spridning är ändå begränsat till köparens närmsta omgivning (annars är det piratkopiering och inte privatkopiering det handlar om, och därmed utanför syftet med avgiften som den ser ut idag). Det skulle spara krångel och byråkrati för alla användare av digitala lagringsmedier, det skulle göra elektronik billigare och framförallt skulle det sluta missgynna oberoende artister och andra kreatörer som inte är medlemmar i de stora upphovsrättsliga sammanslutningarna.

För till alla fel som finns med privatkopieringsavgiften, kommer också det faktum att den hanteras av organisationen Copyswede, som företräder en delmängd av alla upphovsrättsinnehavare i Sverige, däribland de mera etablerade som skivbolag mm. Det finns stora mängder artister i Sverige som inte sett en krona i privatkopieringsersättning, trots att deras musik spridits vida över till exempel internet. Ersättningsbeloppen baseras nämligen på hur mycket musiken sprids i mer traditionella kretsar - skivbutiker och radio.

Jag har skrivit en gång förut om kassettskatten.

Uppdatering: Artiklar finns även i Expressen, SVT och Metro, och så har (M)organ bloggat med.
Uppdatering 2: Istället kommer ett förslag om utökning av avgiften till mobiler. Suck.

Lögn, förbannad lögn, och statistik

Som reaktion på debattartikeln i SvD igår, om arbetsmarknadsstatistiken, kan jag bara konstatera en sak: det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Artikeln illustrerar detta väldigt tydligt. Är ungdomsarbetslösheten verkligen så hög som 30% och var tredje ungdom är arbetslös? Nja. Det beror helt enkelt på hur man räknar.

Hur man än gör, om målet med statistiken är att allt ska kokas ihop till en enda siffra på slutet, innebär det till syvende och sist att man tappar information på vägen. Det är inte så enkelt att om arbetslöshetsstatistiken visar att om högst en av 25 är arbetslös, är allt bra, och om det inte är så, är allt dåligt.

Att till exempel inte ha koll på hur många av en eller annan anledning stor utanför arbetskraften när man pratar om arbetslösheten, gör de rena sifforna missvisande. Precis lika missvisande är det att låta bli att plocka med de som studerar men hellre skulle vilja arbeta, som vi tidigare gjorde i Sverige. Liknande fel uppstår då den som inte får jobba så mycket som den vill, antingen räknas som arbetslös eller sysselsatt. Även om man är undersysselsatt så betyder ju inte att man helt saknar arbete! Oavsett hur man väljer mätvärdet för arbetslöshet slutar det hela med att en eller annan aspekt av arbetslöshetsproblemet utelämnas. "What you measure is what you measure!", och inte kanske vad du egentligen avsåg att mäta. Kort sagt - det är inte så enkelt som att arbetslösheten är enkelt mätbar, som det presenteras i tv-nyheterna.

Varför har vi människor denna benägenhet att vilja ha en så förenklad bild av världen att den är intetsägande? Någon borde fundera över ett citat från Einstein: "Allt ska vara så enkelt som möjligt - men inte enklare". Uppenbarligen är det ibland något i den mänskliga naturen som föredrar att se världen som enkel. Även om den bilden är fel...

Läs även: Andreas Bergh, som reder ut hur begreppen för arbetsmarknadsstatistiken egentligen är upplagda, samt mitt föregående inlägg med precis samma rubrik och ämne. Intressant är även Albins inlägg om ett liknande fall tidigare i år.

Miljöpartiet och planmonopolet

Miljöpartiet vill så ofta så väl. Hur kan det då i praktiken bli så fel? Visst är det ett problem att vi i Sverige har ett samhälle i första hand anpassat för bilister, men man löser helt enkelt inte det problemet genom att helt enkelt förbjuda nya köpcentrum (ett begrepp som jag för övrigt inte fått någon entydig definition på varken från miljöpartisterna eller några andra). Man löser framför allt inte problemet genom att ta ett beslut i Sveriges riksdag, som är helt fel beslutsarena.

För att börja diskutera det ena problemet: externa köpcentrum är inte i så hög grad en orsak till det bilsamhälle vi faktiskt lever i, som ett symptom. Det går alldeles utmärkt att cykla några kilometer när man ska storhandla. Hyfsat många köpcentrum är faktiskt också anslutna till kollektivtrafik, även om tidtabellerna inte alltid är helt optimala. Vill man släpa hem mer än 10-20 kg mat eller prylar skaffar man sig lämpligen en cykelkärra eller en dra-maten att använda på bussen. Den som vill köpa skrymmande eller tunga (>30-40 kg) får nog slutligen ändå ordna med någon form av hemkörning i vilket fall. Inte ens i den klassiska småstaden var det enkelt att få hem ett kylskåp utan transportmedel, om man nu inte hade sådan tur att kylskåpsbutiken låg i samma kvarter. Samma sak gäller de tyngre Ikea-paketen.

Att de transporter vi behöver göra för inköp inte är så extremt dominerande för den tid vi använder till att förflytta oss, inses enkelt. Storhandlar livsmedel gör man kanske normalt inte mer än en gång i veckan. Småhandlar gör man oftast ändå i den närmsta butiken, oavsett hur man tar sig dit. Man kanske handlar något annat som kräver transport högst en gång till i veckan. Jämför man då detta med hur ofta man tar sig till jobbet - normalt fem gånger i veckan, kanske via dagis bägge riktningar - blir inköpsresorna försumbara i sammanhanget. Lägger man dessutom till att man använder bilen för en del långresor så blir resultatet för de flesta att den vinner över alternativa transportmedel som cykel, tåg eller buss.

Ett annat, vidare problem, med Miljöpartiets utspel, är att förslaget innebär en inskränkning i det kommunala självbestämmandet. Vi har i Sverige en ganska tydlig uppdelning mellan olika delar av samhället och det är just kommunerna som har beslutanderätt över vad som ska få bygglov och vad som inte ska få det. Visserligen finns det andra statliga regleringar av hur kommunerna får jobba med byggloven (som strandskyddet), men att helt förbjuda köpcentrum, oavsett utformning och utseende, förefaller något huvudlöst. Det blir dessutom odemokratiskt - Miljöpartiet hade ju precis lika gärna kunnat driva samma frågor i respektive byggnadsnämnd i de olika kommunerna!

Läs även: Rickard, Helen, Gustav, Christer, Christian, Jonas

Ohly vill förbjuda landstingen köpa plåster

Ibland frågar jag mig varför de rödgröna ibland ser problem med vinstdrivande företag inom vården och annan typiskt skattefinansierad verksamhet, men inte med exempelvis plåstertillverkning. Lars Ohly har idag förtydligat och gjort det alldeles övertydligt att det inte bara är i vården han ser problem med vinster. Även plåstertillverkningen är ett problem!

"Vänsterpartiet är det starkaste partiet mot privata vinster. Vi tycker inte att det är rimligt att en enda skattekrona går till aktieutdelningar, att en enda skattekrona går till koncernbidrag i stora privata bolag."

Har Lars Ohly verkligen sagt detta? Får han genomföra detta innebär det ju faktiskt i praktiken att landstingen inte har rätt att köpa plåster eller annan förbandsmaterial. Flera stora företag som tillverkar sådan materiel, exempelvis svenska Getinge, är ju faktiskt aktiebolag. Och ska vi helt förbjuda svenska aktiebolag att göra vinst överhuvudtaget (eller i vart fall dela med sig av den vinsten till dem som investerat i företaget), då kan vi nog glömma att ha någon företagssamhet i Sverige. Något säger mig dock att Lars Ohly inte tycker det är så viktigt...

Lästips: Magnus räknar på hur fel (sd) har

Magnus Betnérs senaste inlägg är obligatorisk läsning för alla som tänkt sig debattera mot en Sverigedemokrat. Och för sverigedemokrater också, även om det känns dumt att ge dem konkret feedback på hur deras argument fallerar...

Based on a true story

CUF:s valkampanj fortsätter att väcka uppmärksamhet. Elin Monday är inte direkt den första fejkade bloggaren på nätet, det har hänt flera gånger förr. Fast vanligast är visst att man startar en fejkblogg i sina motståndares namn, så att man sedan kan attackera den. I ljuset av hur fejkbloggar använts politiskt tidigare tycker jag faktiskt CUF:s tilltag är helt och hållet oskyldigt. Det ska ju faktiskt också tilläggas, att även om just Elin är en fiktiv person, så är historian hennes blogg berättar baserad helt på hur verkligheten ser ut för en hel del ungdomar idag. Based on a true story.

Läs även: Rickard, Hanna, Magnus, Johan, Albin, Per, Elias

Centerpartiet och Datalagringsdirektivet

Många anklagar Centerpartiet för att ha svikit i integritetsfrågorna, och inte utan rätta. Vi svek rejält i FRA-frågan. Det är dock inte skäl att ta Centerpartiet för givna svikare även i frågan om datalagringsdirektivet. Visserligen är direktivet redan beslutat, och det måste Centerpartiet förhålla sig till, men det undantar ändå inte det faktum att de uttalanden som kommer från Centerpartiet vartenda ett - oavsett vilken mun som är budbärare - säger att det är dåligt. Tyvärr så räcker inte det faktum att direktivet är dåligt, och troligen även grundlagsvidrigt. En del av vår suveränitet är i praktiken överlämnad till EU. När sedan vissa personer driver igenom frågor som datalagringsdirektivet i EU, då får vi helt enkelt göra som sagts. Om vi inte funderar på att lämna EU, vill säga.

Därför är Lena Eks och Johan Linanders gemensamma initiativ kanske inte en bra, men ändå hyfsad kompromiss: om direktivet görs frivilligt, går det helt enkelt att låta bli att implementera det. Mycket mer går inte att hoppas på, med mindre än att hela direktivet rivs upp.

Det som egentligen skulle krävas - en hel omstart - är nog svårt att få igenom realpolitiskt.Både (m) och (s), för att inte tala om resten av Europa, verkar vara för att allt blir som det redan är beslutat. Tyvärr. Det är inte en riktning som egentligen anstår den världsdel som är demokratins vagga.

Läs även: Oscar, Magnus, Markus, Stefan, Christian, Per, Facebook-gruppen

Klart med sprutbyten i Stockholms landsting

Det är nu klart med sprutbyten i Stockholms landsting! Till sist krävdes det ett extra möte för att få igenom belutet, som moderaterna såg till att fördröja, trots att de var i klar minoritet. Och, trots att vissa tycker annorlunda, så är det en human sak att göra. Som Adam påpekar: det sparar i slutändan liv. Och det är vad som verkligen räknas. Själv formulerade jag samma sak för ett tag sedan annorlunda: "Med sprutbyten riskerar missbrukare dö av överdoser. Utan sprutbyten riskerar de att dö av överdoser, gulsot, AIDS och andra sjukdomar." Krångligare behöver det faktiskt inte vara.

Läs även: Gustav, Anna, Raymond.

Stödgrupp för sossarna

Det är ganska vanligt förekommande att sossar ojar sig över att "de inte känner igen den gamla Centern". Helst på insändarsidor och i debattartiklar. Och det kan ju vara lite traumatiskt för dem. Per tog tag i problemet och startade en stödgrupp åt dem.

Riv upp, gör om, gör rätt

Det har gått drygt två år sedan FRA-lagen röstades igenom i Sveriges riksdag. Jag kan bara konstatera att hur man grundar sitt samhällsbygge är otroligt viktigt. FRA-lagen kom att bli en grundsten vi inte borde lagt - istället för att bygga vårt samhälle på de mänskliga rättigheterna, tydliga rättsprinciper och respekt för varandra, använder vi ungefär samma principer som i före detta DDR - misstro och missunnan. Jag är rädd att det i slutändan inte slutar väl, men mer än så här känner jag faktiskt inte för att skriva om saken idag. På ena sidan bland mina läsare står nämligen de redan frälsta, bland unga centerpartister, övriga alliansare och piratpartister, och på andra sidan de som ännu inte ens fattat vad problemet är. Tyvärr tror jag att vi inte kommer att lösa problemet annat än genom en rent fysisk generationsväxling.

Läs även: Markus, Sophia, Stefan, Anna, Rick, Gun, Fredrik, Henrik, Mikael, samt några insändare i tidningarna.

Outgrundliga är fackets vägar

Att facket klagar när man tjänar lite går ändå på något vis att förstå. Men att facket gör en stor grej av att arbetsgivarna ger en rejäl höjning av lönen, det är svårare att förstå. Särskilt som det var lönenivån i sig som var problemet. Tydligen är det viktigare att alla har det lika dåligt än att lönerna höjs?

EU-parlamentet och Datalagringsdirektivet

Lena Ek och Christian Engström har tyvärr misslyckats med kampanjen att få de andra Europaparlamentarikerna att inte anta förklaringen som säger att Google och andra söktjänster ska tvingas lagra varenda webbsökning vi europeer gör. Allt motiverat med "kampen mot barnporr", fastän Google knappast är en viktig distributionskanal för pedofiler.

Piratpartiet rasar över övriga parlamentarikers inskränkthet. Lena tar hjälp av Johan Linander (bägge centerpartister) när hon skriver en debattartikel i Aftonbladet. Den enda svenska parlamentariker som stödjer förklaringen är Alf Svensson (kd), som därigenom marscherar i brysk otakt med partiets ungdomsförbund KDU, som inte alls delar hans åsikter i integritetsfrågor.

Även miljöpartister, folkpartister och mängder av piratpartister bloggar. Från Centerpartiet skriver Albin och Johan. Slutligen rekommenderas Facebook-gruppen ett besök!

Uppdatering 22/6: Läs även Christian Ottossons debattinlägg på teknikdebatt.se!

Lunchrestaurangen och Skatteverket

Lunchmat är en komplicerad fråga för den som arbetar i livsmedelsbranschen, eller kanske bara funderar över vad man ska äta till lunch. Beroende på om man köper maten i matbutiken för att värma den i jobbets mikro, eller om man handlar den i den lokala lunchrestaurangen vill nämligen ha olika mycket pengar i moms (25 eller 12 %).

Riktigt intressant blir det när man blandar in saker som restauranger som säljer take-away-mat eller matbutiker (som 7-eleven och Pressbyrån) vars kunder har vanan att äta upp maten redan i lokalen.Varje byråkrats dröm!Som bonus är restaurangnäringen en arbetsintensiv bransch med många unga anställda, som drabbas hårt av den höga beskattningen.

Därför är det mycket glädjande att Centerpartiet, och nu även Alliansen, driver på för en sänkning av restaurangmomsen. Helst till 12%, som Centerpartiet vill. Därigenom besparar man företagare som säljer ätfärdig mat till konsumenter mycket krångel, oavsett om de kallar sig restauranger eller matbutiker.

Läs även: matpartiet.se, Magnus, Catrin, Karl, Christian, Johan

Av två onda ting...

Centerpartiet får utstå mycket kritik för från främst miljöpartistiskt håll för den historiska energiuppgörelsen som klubbades igenom i riksdagen idag. Naturligtvis är det inte kul för många centerpartister att uppgörelsen tillåter nya kärnkraftsreaktorer, men samtidigt måste vi se att det är en enorm vinst:

• Förnybar energi ska få en lika stor del i elförsörjningen som vatten- och kärnkraft
• Sverige ligger i absolut världstopp med ambitionen att sänka koldioxidutsläppen med 40%, från en för industriländer redan relativt låg nivå
• Ansvaret för kärnkraftsindustrin kommer vara betydligt mer omfattande än det varit hittills
• Även om nya kärnkraftsreaktorer kan komma att byggas, kommer de att behöva finansieras på helt företagsekonomisk grund helt utan statliga subventioner. De får dessutom bara byggas på de platser där vi redan idag har reaktorer, som ersättning för någon av de nuvarande.

Kort sagt, visserligen leder dagens uppgörelse till att kärnkraftsparentesen förlängs - kanske till och med betydligt - men det betyder inte att Centerpartiet nu är för kärnkraft. En korrektare beskrivning av verkligheten är istället att vi tvingas välja mellan två onda ting. Antingen kan man avveckla kärnkraften, eller så kan man avveckla hela vår energiintensiva industri i form av aluminiumsmältverk, pappersbruk och stålindustri och låta den flytta utomlands och bli betydligt skitigare eftersom vi i Sverige ofta är duktiga på energisnål produktion, eller så blir vi helt beroende av importerad kol- och kärnkraftverk. Kärnkraften står nämligen idag för ungefär för hälften av vår energitillförsel, och även om den förnybara elenergin under den senaste mandatperioden avancerat rejält (se figuren som visar hur vindkraftutbyggnaden accelererat rejält senaste mandatperioden), är det från en marginell position och måste växa väldigt mycket mer för att bli mer än mätfel i förhållande till vatten- och kärnkraft.

De kärnkraftsreaktorer vi har idag närmar sig också snart slutet på sin tekniska livslängd och måste då, oavsett om vi har alternativen färdiga eller inte, avvecklas.  Det går helt enkelt inte fort nog att bygga ut sol, vågor, vind och vatten. Man hade behövt börja betydligt tidigare. Eller kanske snarare - Miljöpartiet borde ha börjat betydligt tidigare? De hade ändå chansen att forcera en omställning någon av de gångna mandatperioderna, som stödparti till sossarna. Det ursprungliga stoppåret är redan uppnått och det är totalt orealistiskt att stänga omgående. Även med en snabbavveckling på 10 år som Miljöpartiet vill se, så krävs det att vi ersätter en reaktor om året. Vi är idag långt från en sådan utbyggnadstakt av elproduktionen i Sverige.

Det är också här Miljöpartiets attack på Centerpartiet ekar så tomt. Visserligen har man inte nått ett resultat som kan göra att man samtidigt gör sig av med beroendet av fossila bränslen och av uran, men det måste understrykas att dessa projekt redan var för sig är mycket omfattande. Av två onda ting väljer vi att i första hand tackla kommande klimatutmaning och oljetopp, snarare än att fokusera på kärnkraften. Uppenbarligen prioriterar Miljöpartiet annorlunda?

Det är också mycket viktigt att komma ihåg att Miljöpartiet själva inte kan diktera energipolitiken i sitt block. Då skriver industrivänliga sossar högt, och (mp) kan inte annat än att räkna med betydande kompromisseftergifter med sitt kompisparti, annars finns det ju i förlängningen en möjlighet för sossarna att göra en energiuppgörelse med moderaterna istället. Vinnare i den förhandlingen verkar hittills ha varit sossarna, inte miljöpartisterna. Kort sagt, man har lyckats med att vara upprörda mycket, men man har inte fått Sverige att ta ett enda minimalt litet steg närmre ett kärnkraftfritt Sverige. Det är lättare att prata än att faktiskt göra något...

Med dagens uppgörelse kan krasst konstateras att Centerpartiet är vinnare, tillsammans med miljön. Inte entydigt, men det är betydligt mer centerprägel än moderatprägel på energiuppgörelsen. Det säger jag trots att jag tydligt klassificerar mig som kärnkraftsmotståndare.

Slutligen, Andreas Carlgren kommenterar så här:


Läs även: Albin, Per, Gustav, Annie (x2), Magnus, Johan (x2), Elias, Helen, Elisabeth, centerpartiet.se, Johan, Anders (x2), Per

A-kassan kostar mer än det smakar för många

Regeringen kritiserades starkt från nästan alla håll när man reformerade a-kassan så att den till något större del var självfinansierad (istället för ca 10% ungefär 20-30%). Det var bara de som var utsatta i samhället som skulle hoppa av, påstods det. Nu har så facit kommit. Det blev inte riktigt så. De största grupperna kan snarare sammanfattas som:

• Rika, som har ett kapital att leva på om de blir arbetslösa
• De som är nära pensionsåldern och kanske kan tänka sig att ta tidig pension istället för att leta upp ett nytt jobb
• De som jobbar i yrken som är extra eftertraktade eller har större anställningstrygghet, exempelvis statliga jobb
• Det finns också ett inte försumbart antal yngre, som möjligtvis skulle kunna passa in i den grupp som var orsaken till kritiken. Jag misstänker dock att en hel del av dessa dels är flexiblare (har möjlighet att flytta) och därmed lättare kan hitta nytt jobb, dels har studier som möjlig reservplan, dels kanske inte har rätt till så särskilt hög a-kassa jämfört med grundersättningen. Jobbar man då i en bransch där a-kassemedlemsavgiften är hög kan nog många inse att det inte är värt kostnaden med tanke på risk för arbetslöshet och nivån på ersättningen.

Kort sagt, trots att a-kassan är kraftigt statligt subventionerad är det stora grupper som inte anser att den är värd pengarna. Utöver de som gått ur tillkommer en stor grupp som inte varit med tidigare heller, exempelvis många företagare (eftersom det i praktiken inte går att få a-kassa med mindre än att företaget läggs ner helt).

Egentligen är dagens a-kassekonstruktion alltså inte alls lyckad. Den är inte ens idag frivillig utöver grundersättningen från Alfa-kassan - även den som inte har intresse av a-kassan måste bidra till att betala a-kassan för alla andra, som tar del av a-kassan bara genom att betala avgifter till en organisation tätt sammankopplad med intresseföreningar som man kanske inte vill bli sammankopplad med. Det finns egentligen bara en rimlig lösning - a-kassan görs helt frivilligt utöver en obligatorisk, statlig, grundersättning gärna på en grundtrygghetsmodell.

Då kan facken fritt välja ersättningsnivåer och -villkor, och kanske även erbjuda olika varianter till medlemmar som har något olika önskemål. Det skulle också innebära att de som inte är intresserade av det, eller ändå inte kommer att ha någon större nytta av a-kassan (kanske för att de hellre är sysselsatta, eller planerar att skaffa sig annan försörjning, till exempel studiemedel, pension eller helt enkelt leva på sparade pengar), inte behöver bidra till något som de inte vill ha.

Läs även: Karl

Enhetstaxa en björntjänst för SL

De rödgröna lovar att införa enhetstaxa på SL om de vinner landstingsvalet. Det ska kosta precis lika mycket för mig att åka till Södertälje som att ta bussen ner till Solna centrum. Det kan ju tyckas vara trevligt, men hur man motiverar att det är rättvist kan jag däremot inte förstå. Den som utnyttjar systemet mer har rimligtvis också större nytta av det.

Vad värre är, att införa enhetstaxa, eller som en del vill till och med nolltaxa, riskerar att vara en stor björntjänst för kollektivtrafiken. Det är inte i första hand kostnad som idag håller de som använder bil i stan från att använda SL istället. Det är snarare faktorer som bekvämlighet, trygghet och restid. Min jobbresa är nog ett extremexempel - för en resa på fem kilometer är restiden med SL ungefär 40 minuter. Med cykel tar resan en dryg kvart, med bil ännu mindre utom i rusningstid. Att tro att bortåt en timme förlorad tid till resor om dagen kan motiveras med endast lite lägre kostnad för att resa är nog väl naivt.

Den sänkta respriset kommer också innebära att en av två saker måste hända - antingen måste skattefinansiering öka radikalt, eller så måste man banta utbyggnadsplanerna för kollektivtrafiken. Just de utbyggnadsplaner som förhoppningsvis kan få fler att ställa bilen och åka kollektivt istället. De man lockar till sig är istället de som redan idag ställt bilen till förmån för att gå eller cykla.

Där vänsterpartierna ändå har en poäng, det är att dagens zonsystem ibland slår konstigt. Jag kan bara åka en station norrut till Sollentuna innan jag måste betala tre kuponger, medan jag söderut kan åka åtskilliga mil och hamna i Botkyrka på endast två. Liknande konstiga övergångseffekter finns på fler ställen. Detta är dock inte något större problem, utan skulle kunna lösas med en något finare zonindelning, med tillägg att de billigaste biljetterna gäller för resor inte bara i den egna zonen utan även i grannzonerna.

Jag tycker faktiskt att man kan gå ännu ett steg längre än vad man redan gör - periodkorten gäller ju idag i hela länet. Jag tycker faktiskt att man skulle börja fundera om testet som finns med ett särskilt månadskort för Norrtälje respektive Södertälje, skulle kunna utvidgas till innerstaden. För en något lägre kostnad skulle man då få ett kort som gällde endast i innerstan alternativt det som idag är zon A.

Läs även: Centerpartiet i landstinget, Magnus Orest, Karl Henriksson.

Lästips: Energi kontra vatten i IEEE Spectrum

IEEE är en världsomspännande organisation av ingenjörer med mer eller mindre anknytning till elektricitet och elektronik. Organisationen har en medlemstidning vid namn IEEE Spectrum - och det senaste numret är riktigt läsvärt. Det är ett temanummer om mänsklighetens kommande utmaningar i konflikten mellan vattenförsörjning och energiförsörjning - för alla vanliga energikällor förbrukar nämligen betydande mängder vatten för att producera kraft. De enda undantagen är idag sol- och vindkraft som än så länge står för en helt försumbar del av världens energiförsörjning. Här i Sverige är det naturligtvis ett mindre problem, men det är en helt annan sak i de delar av världen som är betydligt torrare. Extra intressant är bland annat artiklarna om biobränslen och vattenförbrukningen hos kolinfångningssystem av typen "carbon capture".

Greider, företagande och pseudovetenskap

Göran Greider slår på stora trumman och går ut och säger att vi har för många företagare på Newsmill. Men trots att han framhäver sig som vetenskapligt förankrad, visar han inte på något annat än pseudovetenskap i sitt inlägg. Det kan jag visa utan att ens granska hans påstådda samband om att länder med färre företagare har lägre BNP, och helt utan att fundera på skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Kollar man fakta lite grann, ligger nämligen Sverige bland de länder som ligger allra lägst i företagande. Följaktligen borde vi redan ha bra ekonomi. Vidare, så är samma sak som att lågt företagande ger högt BNP, inte samma sak som att ännu lägre företagande, ger ännu högre BNP. I förlängningen skulle det exempelvis betyda att inga företag alls innebär väldigt hög BNP, något som knappast är rimligt. Eftersom Sverige redan ligger bland de länder som har lägst företagande, kan man inte helt enkelt extrapolera (det för tillfället ogranskade) påståendet som Göran Greider gör. Även om påståendet är sant, är det inte säkert att sambandet ser ut på samma sätt och därmed är giltigt utanför det område där vi har praktiska erfarenheter av det.

Läs även: Albin, Johan

CSN är fortfarande ett skämt

För ett tag sedan skrev jag om de smått absurda konsekvenser landets teknologer fått ta, med krav på återbetalning trots full studietakt,  eftersom de hamnat i kläm mellan CSN:s och de tekniska högskolornas tolkning av orden "heltidsstudier" och när kurser egentligen måste vara inrapporterade för att allt ska uppfattas ha gått enligt plan. Pikant nog bryr sig CSN bara om att man är registrerad på tillräckligt många kurser - den som registrerar sig på en kurs man inte tänkt ta kan riskfritt klara sig igenom granskningarna.

Idag uppmärksammas frågan igen - i DN finns en debattartikel med rektorer, fackföreträdare och studentkårer. Samtliga är rörande överens om att problemet måste lösas på ett vettigt sätt. Låt oss hoppas att detta händer som tänkt.

Uppdatering: Andra bloggar också: Ingenjörsbloggen, Ida Drougge, Carl Nettelblad

Uppdatering 17/6: Händelsen täcks även i media: Aftonbladet, DN

Kandiderar till revisorssuppleant för bostadsrättsföreningen

Man kan ibland fundera på om man borde engagera sig i allt. De som är föreningsmänniskor tenderar ju att vara engagerade i allt, och de som inte är det i ingenting alls. Själv är jag förutom i politiken redan aktiv i studentvärlden. Hur som helst har jag nu tackat ja till att ställa upp som revisorssuppleant i bostadsrättsföreningen Hagalunden där jag bor, en av Solnas största. Eftersom bostadsrättsföreningen är alldeles nybildad känns det som om det är viktigt att det finns personer med mycket föreningsvana och ekonomikunskaper som kan finnas med på sådana poster. Även en till stora delar ny styrelse är föreslagen - jag önskar de som är föreslagna lycka till och hoppas mig se ett lyckat kommande verksamhetsår.

Vart tog matten vägen, Björklund?

Språkelever ska belönas extra, tycker Folkpartiet. Och jag håller med - språk är viktigt. Men är det så mycket viktigare än andra ämnen? Bra mattekunskaper korrelerar även med bra betyg i övriga ämnen, och mattekunskaper är en absolut nödvändighet för att bli duktig ingenjör eller naturvetare. Språkkunskaper är visserligen också bra att ha som ingenjör, men inte absolut nödvändiga.

Och i alla fall ingenjörer har till stor del historiskt bidragit till svensk tillväxt. Vi ser också mängder av teknikutmaningar särskilt inom miljötekniken där Sverige har chans att bli världsledande. Tyvärr är det idag brist i varje fall på duktiga ingenjörer, och hela företag riskerar flytta utomlands till Indien eller Kina, där ingenjörslönerna är en bråkdel av vad de är i Sverige, och man utbildar mångdubbelt många jämfört med i Sverige.

Läs även: Martin.

CUF har rätt: höga ingångslöner gör unga arbetslösa

Jag kan bara torrt konstatera att CUF har helt rätt: höga ingångslöner slår ut unga från arbetsmarknaden. Och Sverige har extra höga ingångslöner. Grattis alla unga! Situationen där en av fyra unga på arbetsmarknaden saknar jobb lär kvarstå. Varken moderaterna eller sossarna vill nämligen göra något åt situationen.

Solnacenterns nylanserade handlingsprogram

I veckan som gick lanserades Solnacenterns handlingsprogram (PDF). Vi kommer med mängder av trevliga förslag, men det jag själv tycker är mest spännande är en del av förslagen på trafikområdet, bland annat:

• En satsning på kollektivtrafik, med både spårvagn, tunnelbana och spårbilar
• Och en stor satsning på cyklisterna i Solna, som idag får en både osäker, onödigt långsam och svårhittad väg genom staden. Att göra Solna cykelvänligt kräver mängder av åtgärder. Bland annat så vill vi i Centerpartiet se "cykelhuvudleder" som är cykelvägar som är anpassade för cykelpendlare, där det är möjligt att åka fort, köra förbi den som är långsammare och man inte ska hindras av en massa rödljus.

Staten som åsiktslikare

Läs gärna Imans inlägg på P3 debatt! Hon skriver om statens roll som åsiktslikare i Sverige. I alla fall blir det så om kraven på obligatoriska "medborgarkurser" som Folkpartiet liberalerna vill ha genomförs. Fast man kan ju fråga sig hur liberalt det är att med pekpinne berätta för de blivande medborgarna vad en korrekt åsikt är, även om man gör det med goda föresatser...

Om datalagringsdirektivet

Hinner inte blogga ordentligt, men läs Magnus, Guns och Marys debattartikel från igår. Och gå med i Facebook-gruppen!

Gårdagens kampanj på Våxtorpa marknad

Jag har spenderat en långhelg hemhemma, eftersom det bland annat är Våxtorps marknad första fredagen i juni och september. Folkfest så det förslår! Jag passade på och drog dit med grön näsa och delade ut CUF-material till alla yngre.

Vi passade också på att ha en presskonferens om vänsterpartiernas föreslagna höjning av arbetsgivaravgifterna. Den släppte man igår en rapport om på riksnivå. För Laholms del handlar det om 4,9 miljoner i ökad kostnad för kommunen, och 31,5 miljoner för näringslivet i kommunen. Mycket pengar, tyckte alla i vårt lilla tält som fick höra siffrorna och skakade på huvudet.

Läs även om kampanjen i Laholms Tidning, eller se på bilderna som Gudrun lagt upp på Centerpartiet i Laholms blogg.

Vilken jävla trygghet?

Moderaterna vill inte göra något åt LAS. "Då måste vi bevara denna trygga modell [vi idag har]" säger de. Och frågan måste då ställas: Vilken jävla trygghet har vi idag?

LAS är en lag som är strukturellt diskriminerande för unga. Den som är sist anställd, kommer också att sparkas först. Oavsett om man är den som är mest lämpad för jobbet. Detta innebär en mycket tydlig otrygghet för unga, som är de som får ge plats för sina äldre arbetskamrater. Höga skatter gör att det finns få jobb att få för den som inte är högproduktiv. LAS och övriga regler på den svenska arbetsmarknaden har lett till att var fjärde ung idag är arbetslös. Det är ändå ett ganska bra facit - redan under högkonjunkturen var mer än var femte arbetslös. Trygghet? Bah humbug.

Att ett avskaffande av LAS ger ett relativt begränsat utökad arbetsmarknad, är faktiskt inte så förvånande. Jag tror inte det LAS i första hand skadar arbetsmarknaden genom är att den bromsar arbetsmarknaden, utan de klyftor i den som skapas. Det är den som har haft jobb längst tid som får mest skydd av LAS, och den som inte har jobb alls, som inte får något överhuvudtaget. Detta trots att det egentligen är den som inte har jobb som är mest ekonomiskt sårbar, och den som har haft jobb länge som har haft en chans att bygga upp en ekonomisk buffert att ta av i dåliga tider. Kort sagt, LAS må ge ett visst mått trygghet åt den som haft jobb länge, men gör det på bekostnad av ungdomars trygghet. Gungor och karuseller!

Någon borde ge Fredrik Reinfeldt en grön näsa istället för sin för närvarande röda.

Läs även: Magnus, Per, Annie, Mattias, Ingrid, Stefan, Johan, Rickard, Johan.

Ohlys skattetankar så dåliga att de sågas av finan(s)minister

Senaste nytt: Lars Ohly vill att den förmögenhetsskatt vänsterpartierna vill införa, ska göras som en skatt på aktiehandel. Man kan fråga sig hur - eller kanske snarare om - han tänkte. Även om han själv inte äger aktier, behöver man inte direkt vara en Krösus Sork för att göra det i dagens Sverige. Det är många som har någon mindre post liggande, eller använder aktier (direkt eller indirekt i form av aktiefonder) som ett sätt att spara på. Att Lars Ohly själv inte har aktier måste ha med ett principiellt ställningstagande att göra - det måste vara svårt att påstå sig jobba för arbetarna när man så tydligt inte är en del av arbetarklassen själv (riksdagsmän har lön på över 50000 i månaden).

Vad värre är - Lars förslag är kontraproduktivt. Det är nämligen ett väldigt bra sätt att få kapital att lämna landet. Antingen utländska investerares pengar här, eller kanske hela svenska rikemansfamiljer som lämnar landet och tar pengarna med sig. Det är till exempel inte så konstigt att Ingvar Kamprad numera bor i Schweiz.

Faktum är att man inte behöver bege sig utanför vänsterblocket för att hitta kritiker till Ohly. Det räcker att gå till en av sossarnas tidigare finansministrar - Kjell Olof Feldt. Han totalsågar Ohlys idé. Kanske inte så konstigt, eftersom en liknande skatt (den s.k. valpskatten) provades medan Kjell Olof satt som finansminister. Försöken måste betecknas som mindre lyckade, då den enda egentliga följden var att värdepappershandeln flyttade utomlands.

Läs även: Johan, Thomas, Erik, Cornucopia? (x2), Flute.

Staten ska inte få övervaka mina tankar

För alla yngre är sökmotorer något väldigt naturligt. Jag skulle själv tro att jag gör åtminstone flera hundra sökningar - på olika sökmotorer en vanlig dag. Faktum är att det antagligen skulle vara betydligt enklare att lista ut vad jag är för en människa genom att följa min sökhistoria, än genom att montera en kamera i mitt vardagsrum (där är jag ändå bara ganska sällan).Så om Alf Svensson nu tycker att man ska offra sig för minimalt stora chanser att hindra spridandet av barnporr - vilket är då argumentet till att inte montera en kamera i hans vardagsrum?

Därför blir jag glad när Lena och Annie reagerar på förslaget till utökat datalagringsdirektiv. Och det som redan är en ganska dålig idé...

Läs även: Johan, Elias, Johan, Dayana, Mark, Albin, Christian, Magnus.

Uppdatering: Lena Ek och Christian Engström går nu ut med en gemensam fråga till kommissionen om datalagringsdirektivet. Måste medlemsländerna verkligen implementera det innan domstolarna utrett att det inte är i konflikt med mänskliga rättigeterna? Albin bloggar. Bra gjort Lena!

Uppdatering: Även Expressens ledare rekommenderas!