02 juli 2007

Grundtrygghet istället för inkomstbortfallsprincipen

Centerpartiet och CUF ser till att synas ordentligt i media de senaste dagarna. Idag skriver Gustav och Magnus Andersson på DN Debatt om grundtrygghet. Grundtryggheten är ett riktigt gammalt centerförslag som aldrig riktigt kommit ut på banan ordentligt. I korthet går det ut på att istället för att basera alla sociala trygghetssystem på inkomstbortfallsprincipen, dvs att alla ska få en viss procentsats av sin senaste arbetsinkomst, ska man istället få ett fast belopp, oavsett senaste inkomst. Dessutom ska det endast finnas ett system - så att risken att fastna mellan två system försvinner.

Med tanke på att förslaget haft en sådan undanskymd roll är det därför kul att man lyfter det även om chansen att det går igenom nog inte är så stor, då folkpartisterna verkar ogilla det. Det är dock nog så viktigt att lyfta även frågor som man vet inte kommer få framgång i debatten, och påverka samhället istället för att surfa på den senaste politiska trenden.

Det är också intressant att se att inkomstbortfallsprincipen är så fastcementerad i svenskarnas sinnen att man från vänsterhåll inte ens försöker förklara vad som skulle göra den rättvis. Varför är det sjysst att en arbetslös civilingenjör ska få mer pengar av samhället än en arbetslös låginkomsttagare? Eller till och med en låginkomsttagare med jobb?

8 kommentarer:

LeoB sa...

Som jag ser det är det väsentliga problemet att det troligen blir en väldigt låg ersättning för alla.

För direktören spelar det kanske mindre roll, men för många mittemellan kan det nog vara en katastrof.

Om det politiska klimatet varit annorlunda, om det gällt en rejäl ersättning för alla som hamnar i svårigheter så hade jag tyckt att det varit bra.

Jag tror dock inte på det. Jag tog innan valet chansen att fråga en hel del kommunalpolitiker just om problem man kunde råka ut för i samband med t ex kombinationen sjukdom och studier. Ersättningen kan bli väldigt låg.

En väldigt låg ersättning då påverkar kanske inte direkt viljan att studera för den som just börjar, men för den som gör en längre vidareutbildning senare blir det helt annorlunda. Det hindrar då människor med ambition att göra något och det är kanske inte så lysande. Det kan t ex röra sig om människor med funktionshinder som vill göra något åt sin situation.

Ingen av de borgerliga politikerna tyckte att vi hade råd att göra något åt saken. Dessutom menade de att de inte hade tid att sätta sig in i frågan.

På vänstersidan var reaktionerna helt annorlunda (med mp-reaktionerna blandande, en smula vacklande).

Jag blev ganska skrämd av vad jag fick höra.

Magnus Persson sa...

Den exakta ersättningsnivån är fortfarande en lite öppen fråga. Magnus Andersson säger i Studio ett att han själv funderat runt beloppet och föreslår "7-8-9000". Det är förmodligen i ungefär rätt härad, strax över dagens golv i trygghetssystemen (som ibland nog ligger lite väl lågt). Uppenbarligen går summorna att klara sig på redan idag - det finns också flera statliga försörjningssystem som redan idag ligger på ungefär samma nivå - som studiemedelssystemet eller pensionssystemet, eller golven i flera av de inkomstbortfallsbaserade ersättningarna..

Förslaget skulle dessutom tvärtemot vad du fruktar innebära en förbättring för studenter. I dagens system är många studenter exkluderade från såväl sjukförsäkring som a-kassa (och var det även innan regeländringarna). Med grundtrygghet skulle exakt samma regler gälla för alla - och studenter skulle omfattas av grundtrygghetssystemet på exakt samma villkor som tidigare anställda.

LeoB sa...

Magnus: Det är alltså ungefär studiemedelsnivå. Och faktiskt den nivå som socialförsäkringssystemet ger idag, tror jag (2.4 basbelopp per år a 40 000 kr).

Jag tycker det är ett elände för den som studerar nu och blir sjuk och inte får någon ersättning att tala om, dvs för den som blir lite mer långvarigt sjuk. Klart den som blir det ska ha ersättning. Men för det behövs kanske inte det här förslaget?

Jag ser kanske inte så stora problem att leva på den summa du angav om man är frisk, under 26 år och studerar. Då är många saker man gör billigare. Dessutom tenderar ju många föräldrar att lite omärkligt (enligt en del studier), så att barnen inte ska skämmas, ge sina barn extra saker, vilket förbättrar ekonomin avsevärt (men bara för en del).

Men det kan man tycka olika om, det beror på livsstil och hur mycket man så att säga tycker att man är värd att göra av med.


Jag ser större problem för de har en annan situation. En hastig ekonomisk omställning är nog inte särskilt bra. Jag kan inte låta bli att tänka på den gamla damen som låg på sjukhus och inte visste att det blivit problem med hyresinbetalningarna. Det stod om henne i tidningarna för några månader sedan (tror jag). Blev hon inte av med sin lägenhet?

Man skulle kunna tro att vårt trygghetssystem räddar oss från såna här orimligheter. Det har jag svårt att tro. Det känns mer som om man måste försvara alla detaljer i trygghetssystemet mot dem som inte har sett hur det kan bli. Ett exempel jag har: En nära vän till mig blev sjuk när hon studerade i ett annat land. Hon var precis klar med sina studier och var då tvungen att flytta hem. Ensamstående mor till en liten flicka på 2 år och döende som hon var skulle man kunna tro att hon hade en självklar förtur i bostadskön. Icke.

Hade hon haft pengar hade hon tillbringat sitt sista år i staden, närmare de vänner som var kvar där hon började studera. Nu hamnade hon utanför.


Du kanske tycker det är en onödig utvidgning. Kanske. Jag vill egentligen bara säga att jag inte riktigt tror att man tar hand om de problem som ofrånkomligen uppstår när man försämrar trygghetssystemet. Det kommer ofta att vara "individens ansvar".

Magnus Persson sa...

Nej, att skapa ett grundtrygghetssystem kommer inte lösa problemet att folk upplever att de får för lite (ärligt talat tror jag inte något system kommer att göra det). Det är det inte heller tänkt att göra. Syftena är två med att införa ett grundtrygghetssystem; 1. att se till att det finns ett socialt skyddsnät som verkligen omfattar alla, vilket dagens otroligt men sant inte gör, samt 2. att inte låta en massa pengar gå i rundgång genom att bygga trygghetssystem som ska "säkra" medelinkomsttagarnas inkomster, samtidigt som många andra i samhället förväntas klara sig på betydligt lägre belopp. Just att alla skulle vara säkrade ett visst belopp är faktiskt en väsentlig förbättring jämfört med dagens situation, där alla trygghetssystem förutsätter att behovet av trygghet är direkt proportionellt mot tidigare inkomst. En välavlönad chef har alltså betydligt större behov av ersättning än din sjuka vän i dagens system.

Tycker man att de belopp som Magnus nämnde är orimliga, ska man nog fundera lite på hur alla statliga former av försörjning ska se ut. Det är ungefär där de lägsta pensionerna ligger, det är där både a-kassa och sjukersättning har sina golv (så redan i dagsläget förväntas i alla fall en del av medborgarna kunna klara sig på de belopp som Magnus föreslår). Naturligtvis är beloppet för grundtryggheten en öppen fråga, men om det ska vara högre än vad Magnus föreslår ska man nog passa på att höja golven i många andra system. Mest kanske man borde höja studiemedlen, som ligger på den nivån idag; ändå är de till allra största delen lån.

Att komma med argumentet att studenter är under 26, och inte har barn, köper jag inte. Allt fler studenter är både äldre och föräldrar, se exempelvis de regelbundna studentspeglarna. Och för övrigt, varför skulle just ungdomar förutsättas klara sig på mindre pengar medan de studerar?

Men - det verkar ju onekligen inte som så att du egentligen tycker att dagens system med inkomstbortfallsprincipen är bra heller, utan du verkar mer förespråka någon form av behovsprövat system, precis som Oscar Sundevall (även han centerpartist, få andra verkar överhuvudtaget våga debattera runt just socialförsäkringarna).

Frågan är bara vad som ska innebära ett större behov? Att man är cancersjuk? Ensam förälder? Att man gärna vill ha ett attraktivt boende? Det känns som om man antingen öppnar för ett enormt stort godtycke i besluten, för ett otroligt byråkratiserat system för att mäta behoven, eller antagligen, både och, vilket är anledningen till att jag inte förespråkar ett sådant system utom i undantagsfall (vilket vi redan har i form av försörjningsstödet - eller socialbidrag som det brukar kallas i folkmun).

Vad gäller bostadsköer så är jag mot det kollektivistiska system som bruksvärdesprincipen innebär, och som också till mångt och mycket är orsaken till köerna, så att de inte fungerar idag är jag mycket väl medveten om.

Panta Rei sa...

Hello Magnus

idén - precis som av folk här- brukar avfärdas med att alla skulle få låga bidrag:

men då kan man ju försäkra sig till bättre - i ordets riktiga mening

ta det som helhetsyn istället:


Varför bidragsystemen borde slopas:
Kan man säga att en utsatt grupp har mer rätt till skattepengar än andra?
A-Kassa är ju 90% skattepengar!
Dagens skeva system innebär tex att en studerande med stora studielån sitter bänkgranne med en som får betalt av samhället via A-kassan.

Genom att slopa A-Kassa, socialbidrag, pensioner, sjukförsäkringar, studiebidrag

och ersätta med ett grundtrygghetssystem där du har rätt till ett visst belopp om du bevisligen är sjuk, ej arbetsför, studerar, eller över en viss ålder så framstår ett långt effektivare och rättvisare system.

Om någon som arbetar vill ha högre ersättning vid arbetslöshet eller sjukdom så kan ju han/hon försäkra sig till det -- som alla andra försäkringar.



Arbetsinkomster upp till det årliga grundtrygghetsbeloppet blir registrerbara men inte skattepliktiga.

Så kommer man in på en arbetslinje snarare än dagens svartjobbslinje:
inte minst svartjobb som sker parallelt med att ta A-Kassa.

Idén är dock inte att komma åt dom som får A-Kassa, snarare att skapa ett effektivare system rättvist för alla....

Peter
Dublin Irland

Panta Rei sa...

om ovanstående:

Eskilstuna Story!

I Eskilstuna syns hur bidrags-systemet är Kalle Anka:

jag kände flera som tex valt att stanna hemma o serva familjen på A-Kassa (=det vårdnadsbidrag som s a s "inte finns") bilmekaniker tar A-Kassa o lagar bilar svart istället osv
Svenska politiker snackar bara skit om att folk inte vill förlänga A-Kassan:
Arbetade själv på datortek en sorts system för A-Kasse förlängning,
där tex ingen småbarnsmamma såklart ville ta jobb - OK i sig men varför ska de släpas till datortek mm för att förlänga "a-kassa" ??
Systemet är ruttet rakt igenom, när man ser det på gatunivå och inte bara sitter i sammanträdesrum o bläddrar i pärmar.

Grundtrygghet får alltså fram ett renare rakare enklare -och rättvisare- system!

Magnus Persson sa...

Panta Rei: Jag kan nog inte komma med så mycket annat än medhåll. :-) Det var ungefär av de anledningarna, och några till, som jag är för grundtrygghet från första början. Sen kan man alltid fundera på hur det i detalj ska utformas tekniskt men jag tror nog alla möjliga sätt är så mycket bättre att det nog inte är jättenoga exakt vilket det blir. Det är ändå väldigt mycket bättre än hur det funkar idag...

Panta Rei sa...

tack magnus
sorry visste inte riktigt hur det var med att skriva på gamla blogg-införanden
tyckte väl det var roligt att se någon som tyckte som jag med :-)

jag tror som du säger man får se det över tekniskt... jag har sett lite mer om det att tex sjukförsäkring skulle vara svårt för de svaga, men poängen där är förstås att man kan ha själva vården liknande idag men att själva
bidraget för de vanliga livskostnaderna skulle vara grundtrygghetsstödet
..... att alla skulle ha lika dåligt håller inte som sagt, och är ett konstigt argument från en vänster som ger byggjobbare
max a-kassa (90% andras skattepengar) o trakasserar utslagna som söker stöd

överhuvudtaget är den första frågan
att ställa en politiker denna:
varför skiter du i Jeppe som ligger på gatan?
(svar: Jeppe röstar inte, är inte medlem av fackförbund, är inte kul att ha att göra med allmänt)

Varför finns Frälsningsarmen, Stadsmissionen osv i ett rikt land
som borde ha relevanta socialsystem så de inte behövs??

Därmed inte sagt att bidrag ska skyfflas ut utan krav, men att
SAMORDNING borde ske av socialkassa, härbärgen, arbetslöshetskassor mm: också i mindre dramatiska fall

Idiotin med folk som är bra på att få statssstöd är att det ofta är dom som minst behöver det men kan systemet - satsade de samma energi på arbete skulle de gå långt.

Jag vet att men kan tro det är klicheer:
men jag har sett Eskilstuna, o i snack med andra vet att det är samma i tex örebro:

På datorteket där jag var kom nästan alla för att veva a-kassa o de jobbade samtidigt svart: frisörer, hantverkare/rörmokare, städhjälp, bilmekaniker, förutom småbarnsmammor som ville vara hemma men kanske städade ibland åt andra osv
OK o detta helt öppet, de flesta känner varann o det är ett sorts nätverkssamhälle utanför staten där man har det bättre än annars skulle vara fallet, ingen känner att de fuskar på något sätt eftersom detta är så utbrett

Det skulle finns mycket att hämta där av någon grävande journalist...