Byggnads har inte direkt varit den bästa reklampelaren för LO-rörelsen (se tidigare inlägg), och därmed i förlängningen gjort en björntjänst för alla fackföreningar. Det är dock inte slut med det. De uppmärksammas också idag - de blir nämligen stämda för att olagligt (kontra Europakonventionen) ha genomfört blockad mot ett mindre byggföretag. Blockaden skulle nämligen innebära ett indirekt tryck att få företaget att gå med i arbetsgivarorganisationen, något som bryter mot föreningsfriheten.
Låt mig som ojurist ge mitt odds på utgången: facket vinner (i varje fall i alla svenska rättsinstanser). Europakonventionen pratar nämligen uttryckligen inte om vad medborgare och föreningar i olika länder ska göra, utan vad stater ska göra. Det är svårt att för mig se någon direkt koppling till vad Byggnads får eller inte får göra; på samma sätt som mördare normalt åtalas för mord och inte brott mot Europakonventionen, även om dess andra artikel handlar om rätten till liv.
Uppföljningen till den pågående rättegången blir i så fall däremot intressant: Om Byggnads inte har ansvar att "sköta sig", hur ska staten se till att sitt ansvarstagande visavi Europakonventionen uppfylls? Innebär ett friande av Byggnads i den pågående rättegången en möjlighet till uppföljning, där det inte är Byggnads som stäms som skadeståndsskyldiga, utan istället den svenska staten, eftersom man inte tillräckligt skyddat föreningsfriheten för de som verkade i företaget?
Uppdatering: Repliken från Hans Tilly var knappast oväntad. Men varför förstår han inte att det är i första hand själv som ger sig på den svenska modellen? Han gör det system han förespråkar en björntjänst genom att utnyttja det på ett sätt som visar dess värsta brister. Hade han inte gjort det, hade det nog inte varit någon som ifrågasatt systemet alls...
22 juni 2009
21 juni 2009
LAS är strukturellt diskrimerande
LAS har debatterats en del på sistone. Debatten har även pågått bland centerbloggarna: bland annat Johan, Helen och Magnus bloggar. Bland oss centerpartister är synen på lagen ganska unison: den är inte bra. Man skulle kunna tro, att med så många som redan belyst frågan, att det inte finns några nya infallsvinklar - men det tror jag mig faktiskt ha. I Diskrimineringslagen definieras indirekt diskriminering såsom:
Att LAS missgynnar ungdomar genom sin tillämpning är uppenbart. Ungdomar har inte 15 års erfarenhet, och tenderar ofta att vara senast anställda (liksom andra förfördelade grupper med kanske ännu större argument, eftersom ålder ofta är ett undantag i Diskrimineringslagen!). Ergo åker de ut först om någon behöver sparkas.
Mer otydligt för mig är om LAS är en bestämmelse som "har ett berättigat syfte" och om den lagen innebär "lämpliga och nödvändiga" medel (min kursivering). Skulle man inte kunna uppnå anställningstrygghet på andra sätt? Och vad innebär anställningstrygghet egentligen? För den som är anställd, men ung eller av annan anledning senast anställd, innebär det ju egentligen inte mycket mer trygghet att vara fast anställd än att vara timanställd.
Jag är inte jurist, så jag har säkert missat någon ordvändning i Diskrimeringslagen någonstans, eller felvärderar något ord någonstans. Trots det vore det mycket intressant om någon juridikkunnig kunde reda ut målkonflikten mellan Diskrimineringslagen och LAS. Vilken har trumf, och varför? Vad skulle hända om det inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen av en ung person som sparkats från en offentlig tjänst (vi behöver inte dra in oskyldiga företag i detta!), p.g.a. LAS, trots att personen är tydligt bäst kvalificerad?
Och vilka implikationer har den presumtiva utgången att det är LAS som övertrumfar? Den viktigaste är mycket enkel: Riksdagen har i så fall stiftat en lag som institutionaliserar åldersdiskriminering (och i viss mån även diskrimering på andra grunder). Det ser inte vidare bra ut...
"...indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet..."
Att LAS missgynnar ungdomar genom sin tillämpning är uppenbart. Ungdomar har inte 15 års erfarenhet, och tenderar ofta att vara senast anställda (liksom andra förfördelade grupper med kanske ännu större argument, eftersom ålder ofta är ett undantag i Diskrimineringslagen!). Ergo åker de ut först om någon behöver sparkas.
Mer otydligt för mig är om LAS är en bestämmelse som "har ett berättigat syfte" och om den lagen innebär "lämpliga och nödvändiga" medel (min kursivering). Skulle man inte kunna uppnå anställningstrygghet på andra sätt? Och vad innebär anställningstrygghet egentligen? För den som är anställd, men ung eller av annan anledning senast anställd, innebär det ju egentligen inte mycket mer trygghet att vara fast anställd än att vara timanställd.
Jag är inte jurist, så jag har säkert missat någon ordvändning i Diskrimeringslagen någonstans, eller felvärderar något ord någonstans. Trots det vore det mycket intressant om någon juridikkunnig kunde reda ut målkonflikten mellan Diskrimineringslagen och LAS. Vilken har trumf, och varför? Vad skulle hända om det inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen av en ung person som sparkats från en offentlig tjänst (vi behöver inte dra in oskyldiga företag i detta!), p.g.a. LAS, trots att personen är tydligt bäst kvalificerad?
Och vilka implikationer har den presumtiva utgången att det är LAS som övertrumfar? Den viktigaste är mycket enkel: Riksdagen har i så fall stiftat en lag som institutionaliserar åldersdiskriminering (och i viss mån även diskrimering på andra grunder). Det ser inte vidare bra ut...
Den digitala tekniken visar på en stark dissonans i synen på grundläggande rättsprinciper
Debatten det senaste året har varit ganska tydlig: det är inte längre självklart att samhället är till för medborgarna, istället för tvärtom. Det har FRA-lagen och IPRED tydligt visat. Det är inte längre normalfallet att vår kommunikation är privat, och det är inte heller längre normalfallet att alla typer av brott endast utreds i organiserad form av den som är polis. Med det har faktiskt vår idag borgerliga regering gjort rejäla avsteg från den borgerliga idétraditionen, faktiskt så stora att PJ Anders Linder på SvD (liberal) till och med associeras med Piratpartiet.
Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.
Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.
I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.
Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.
Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!
Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.
Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.
Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.
I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.
Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.
Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!
Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.
19 juni 2009
Nämndsmöte i tisdags
I tisdags var det sista mötet med miljö- och hälsoskyddsnämnden inför sommaren. Varken då (eller månaden innan, då jag tror att bloggandet föll bort...) har det tagits upp några kontroversiella ämnen. Förvaltningen har organiserats om en del, och vi har tagit en del förelägganden med viten. De flesta ärenden har varit mindre, men ett större dök upp i tisdags: SJ har förelagts att uppföra bullerskydd mellan Hagalunds bangård och villorna i Råstahem. Bullret från bangården har ökat på senare år (loktågen är betydligt tystare än de nya motorvagnstågen som har kylfläktar som låter en hel del), dessutom ökar tågtrafiken och därmed rangerandet. Det är väldigt bra för miljön i det stora, men inte lika kul för Råstahemborna.
07 juni 2009
En väntad besvikelse
Resultatet från valet sänds just nu på TV. Centerpartiet fick 5,5% (-0,8%). För den som inte läser detta inlägg i realtid hänvisar jag till Valmyndighetens valnattsräkning, som har alla detaljer för statistiknördar. Ett knappast förvånande resultat, i det stora hela. Även om målsättningen var betydligt högre, tror jag det knappast var särskilt realistiskt att lyckas med ens halvmesyren, att ta ett nytt mandat. Synd, eftersom det vore bra om Lena Ek hade fått en kollega i parlamentet, och helst naturligtvis en av mina favoriter av centerkandidaterna, Abir och Marie. Nu är väl rejset inte helt uträknat för de bägge senare (personrösterna har ju inte räknats), men det superteam som Lena, som riktigt duktig förhandlare och politisk räv i EU sedan tidigare, tillsammans med en ung driven tjej hade blivit, får vi i vart fall inte se. Värt att notera är att alla dessa tre har betydligt tydligare åsikter i integritetsfrågorna än vad partiet i stort har vågat ha.
Jag tror att just integritetsfrågorna har varit en betydande faktor i att många valt att inte rösta på Centerpartiet. Även om det i våra fina dokument står rätt saker, har vi inte med handling följt upp de formuleringar. Såväl yngre som äldre har varit besvikna över att vi inte tydligt drivit våra åsikter tydligare här, och alltför lättvindligt kompromissat bort oss. Ett antal centermedlemmar säger sig i alla fall ha valt att gå över partigränsen bakom röstskynket och istället rösta på Piratpartiet.
Det som är så synd är att det där mandatet som Piratpartiet fått (eller i alla fall det nittonde observatörsmandatet som Rick Falkvinge just nu påstår kommer gå till dem i SVT2), det hade kunnat gå till Centerpartiet istället. Om vi bara det senaste året tydligt drivit de integritetsfrågor, även i handling, som ända fram till för en månad sedan var en mycket tydlig del av den centerpartistiska politiken om än bara tydligt i ord, tror jag att Centerpartiet haft en rejäl chans att öka. Även om bara en procentenhet, av de drygt sju som (pp) fick, hade gått till Centerpartiet istället, så hade vi faktiskt ökat. Jag tror även Miljöpartiet tjänat på sin integritetsprofil (tillsammans med miljöstämpeln).
För min del är gissningen alltså att en rätt rejäl del av den centerpartistiska ökningen under det här valet gavs bort i och med de realpolitiska ställningstagandena i integritetsfrågan. Man kan även notera att våra liberala vänner i Folkpartiet gör ett mycket bra val. Följaktligen är alla tre partier med lyckade resultat (pp,fp,mp), partier som kan hävdas vara de tre som i varsin aspekt är de som ligger närmst, eller i vart fall rejält nära, centerpartistiska värderingar. Det är en tydlig signal till oss att det troligen inte är främst våra åsikter som är problemet, utan det sätt vi genomför dem på.
Därmed - grattis till Piratpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet! Förvalta mandaten väl!
I marginalen kan också ses en ganska tragisk aspekt av resultatet: Sverigedemokraterna går framåt, sakta men säkert. Detta trots att många analyser innan valet pekade på att Piratpartiet i viss mån skulle stjäla allmänna missnöjesröster just från (sd).
Läs även Hanna, Erik, Markus och Erik igen, samt massmedia: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Die Zeit samt Slashdot.org.
Jag tror att just integritetsfrågorna har varit en betydande faktor i att många valt att inte rösta på Centerpartiet. Även om det i våra fina dokument står rätt saker, har vi inte med handling följt upp de formuleringar. Såväl yngre som äldre har varit besvikna över att vi inte tydligt drivit våra åsikter tydligare här, och alltför lättvindligt kompromissat bort oss. Ett antal centermedlemmar säger sig i alla fall ha valt att gå över partigränsen bakom röstskynket och istället rösta på Piratpartiet.
Det som är så synd är att det där mandatet som Piratpartiet fått (eller i alla fall det nittonde observatörsmandatet som Rick Falkvinge just nu påstår kommer gå till dem i SVT2), det hade kunnat gå till Centerpartiet istället. Om vi bara det senaste året tydligt drivit de integritetsfrågor, även i handling, som ända fram till för en månad sedan var en mycket tydlig del av den centerpartistiska politiken om än bara tydligt i ord, tror jag att Centerpartiet haft en rejäl chans att öka. Även om bara en procentenhet, av de drygt sju som (pp) fick, hade gått till Centerpartiet istället, så hade vi faktiskt ökat. Jag tror även Miljöpartiet tjänat på sin integritetsprofil (tillsammans med miljöstämpeln).
För min del är gissningen alltså att en rätt rejäl del av den centerpartistiska ökningen under det här valet gavs bort i och med de realpolitiska ställningstagandena i integritetsfrågan. Man kan även notera att våra liberala vänner i Folkpartiet gör ett mycket bra val. Följaktligen är alla tre partier med lyckade resultat (pp,fp,mp), partier som kan hävdas vara de tre som i varsin aspekt är de som ligger närmst, eller i vart fall rejält nära, centerpartistiska värderingar. Det är en tydlig signal till oss att det troligen inte är främst våra åsikter som är problemet, utan det sätt vi genomför dem på.
Därmed - grattis till Piratpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet! Förvalta mandaten väl!
I marginalen kan också ses en ganska tragisk aspekt av resultatet: Sverigedemokraterna går framåt, sakta men säkert. Detta trots att många analyser innan valet pekade på att Piratpartiet i viss mån skulle stjäla allmänna missnöjesröster just från (sd).
Läs även Hanna, Erik, Markus och Erik igen, samt massmedia: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Die Zeit samt Slashdot.org.
01 juni 2009
Integritetscertifierad
31 maj 2009
Är det verkligen bättre att fly än illa fäkta?
De senaste veckorna, efter besvikelsen på partistämman (man kan för övrigt se i varje fall delar av debatten på SVT24 med mig ca 25:20, har inte hittat eftermiddagens diskussioner men de ligger kanske också där någonstans).
Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.
Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.
Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.
Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.
Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.
Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...
Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.
Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:
Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.
I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.
Läs även: Erik och Stefan.
Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.
Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.
Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.
Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.
Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.
Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...
Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.
Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:
- Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
- Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
- Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
- Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.
Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.
I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.
Läs även: Erik och Stefan.
09 maj 2009
Integritetsdebatt på centerstämman
Integritetsdebatten är i full fart på centerstämman. Det går visst att se på SVT24, men det gäller att vara kvick - tidsnöden är tyvärr ganska stor. Applåderna för kritikerna är ganska stora men det känns fortfarande oklart om våra tilläggsyrkanden går igenom - och ärligt talat har det inte enorm betydelse. Liggande förslag är bra (med några smärre undantag). Det som fattas är inte ställningstaganden, de har vi redan tagit. Det som fattas är att uppfylla dem i konkret handling.
Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.
Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...
Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.
Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.
Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.
Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.
Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.
Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...
Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.
Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.
Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.
Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.
08 maj 2009
Mina hemkommuner toppar i företagsranking
07 maj 2009
Har Centerpartiet något förtroendekapital inom integritetsfrågorna kvar alls?
Centerstämman i Örebro är i full gång, och utspelen duggar tätt. Det senaste står Annie för, man föreslår bland annat en integritetsbalk. Men är det egentligen något nytt som har kommit från partiledningen? Mycket av det som nämns i stämmohandlingarna inför årets stämma var, möjligtvis med mindre variationer, centerpolitik redan på förra stämman i Kalmar, år 2007, och innan dess på förtroenderådet 2006 (då öppenhetsmanifestet antogs).
Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.
CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)
Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...
För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?
Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.
Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.
CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)
Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...
För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?
Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.
06 maj 2009
Centerpartiet fegar om LAS
Dagens mediasnackis var Centerpartiets förslag om att reformera LAS till "mini-LAS". Från början triggat av en motion från Helen. Men varför är man så fega? Man vill bara lägga till några ytterligare undantag från turordningsreglerna - något som inte kan kallas annat än "piss i Nissan"!
Nä, man borde våga vara betydligt mer drastiska, och föreslå att LAS skrivs om från grunden. Det nuvarande förslaget duger bara som övergångslösning. Det finns knappt en centerpartist som tycker att lagen är bra; min egen åsikt är att den strukturellt diskrimerar ungdomar, kvinnor och invandrare, alla grupper som står relativt långt från arbetsmarknaden (läs även exempelvis blogginläggen hos centerpartisterna Johan, Magnus och Per, samt allianskollegan Edvin). Det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur mycket som helst.
Så, hur borde då en ny LAS se ut? Jag har ett par förslag på grundläggande principer nedan:
Uppdatering: Magnus Andersson bloggar mera, och har skrivit en debattartikel i Expressen.
Nä, man borde våga vara betydligt mer drastiska, och föreslå att LAS skrivs om från grunden. Det nuvarande förslaget duger bara som övergångslösning. Det finns knappt en centerpartist som tycker att lagen är bra; min egen åsikt är att den strukturellt diskrimerar ungdomar, kvinnor och invandrare, alla grupper som står relativt långt från arbetsmarknaden (läs även exempelvis blogginläggen hos centerpartisterna Johan, Magnus och Per, samt allianskollegan Edvin). Det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur mycket som helst.
Så, hur borde då en ny LAS se ut? Jag har ett par förslag på grundläggande principer nedan:
- Alla uppsägningar ska ske på saklig grund (arbetsbrist eller misskött arbete, precis som idag)
- Det ska anges i anställningsavtalet enligt vilka principer det bestäms vilken eller vilka anställda som sägs upp vid arbetsbrist. Turordningsreglerna kan möjligen få finnas kvar, men bara som en helt och hållet dispositiv standardlösning, i den mån inget alls anges i avtalet. Förhoppningen är naturligtvis att arbetsgivare och arbetstagare ska komma överens om lämpliga regler för varje enskild bransch och yrke, istället för att lagens standardregel ska få gälla.
- En ny LAS får på inga villkor ge facket makt över icke fackanslutna (eller anslutna till minoritetsfackföreningar), på samma sätt som dagens regler gör (facket har rättighet att förhandla bort turordningsreglerna - men inte bara för sina egna medlemmar, utan för alla. En rättighet som nu och då missbrukas).
- Den som blivit uppsagd för arbetsbrist bör även i fortsättningen ha företrädesrätt till återanställning
- Alla ersättningsregler som regleras i lagen bör vara oberoende av ålder (förutom indirekt genom anställningstid)
Uppdatering: Magnus Andersson bloggar mera, och har skrivit en debattartikel i Expressen.
05 maj 2009
Uppmärksamhet runt CUF-stämman
CUF höll i helgen sin förbundsstämma i Östersund. Många beslut togs - bland annat valdes en ny förbundsstyrelse. Men det som ändå fått överlägset mest uppmärksamhet är att Hanna Wagenius motion om avskaffande av sexköpslagen röstades igenom - trots att förbundsstyrelsen föreslagit det motsatta.
Det är verkligen en kontroversiell ståndpunkt - men Hanna har föredömligt (om än med något ofint språk) argumenterat för beslutet i media. Även på hennes blogg har diskussionen gått vild. Det första jag såg när jag loggade in på Facebook var diskussionen som utbrutit bland centerpartister som inte deltagit på stämman - var det ett bra beslut eller inte? Alldeles tydligt var det att åsikterna skiftade en hel del. Man får hoppas att diskussionen blir lika öppen även på partistämman.
Den som lever lär få se, men att det skapat diskussion är det ingen tvekan om. Jag satt själv med, och även om jag tvekade en del röstade jag för Hannas förslag. Jag skulle inte köpa sex själv`(och om jag hade velat hade jag haft alla chanser i världen efter att ha bott i ett år i staden där Herbertstraße ligger), men jag kan samtidigt inte helt hitta motivationen till att förbjuda andra att göra det. Speciellt inte i belysning av risken att verksamheten helt enkelt går under jorden. Viktigt att nämna är att det också lades ett tilläggsförslag till Hannas, med innebörden att samhället behöver ta ett betydligt större ansvar för att sexbranschen fungerar på ett sjysst sätt och att bland annat den som inte vill inte heller ska tvingas till att syssla med detta (exempelvis genom trafficking), som röstades igenom närmast mangrannt av stämman.
Det är verkligen en kontroversiell ståndpunkt - men Hanna har föredömligt (om än med något ofint språk) argumenterat för beslutet i media. Även på hennes blogg har diskussionen gått vild. Det första jag såg när jag loggade in på Facebook var diskussionen som utbrutit bland centerpartister som inte deltagit på stämman - var det ett bra beslut eller inte? Alldeles tydligt var det att åsikterna skiftade en hel del. Man får hoppas att diskussionen blir lika öppen även på partistämman.
Den som lever lär få se, men att det skapat diskussion är det ingen tvekan om. Jag satt själv med, och även om jag tvekade en del röstade jag för Hannas förslag. Jag skulle inte köpa sex själv`(och om jag hade velat hade jag haft alla chanser i världen efter att ha bott i ett år i staden där Herbertstraße ligger), men jag kan samtidigt inte helt hitta motivationen till att förbjuda andra att göra det. Speciellt inte i belysning av risken att verksamheten helt enkelt går under jorden. Viktigt att nämna är att det också lades ett tilläggsförslag till Hannas, med innebörden att samhället behöver ta ett betydligt större ansvar för att sexbranschen fungerar på ett sjysst sätt och att bland annat den som inte vill inte heller ska tvingas till att syssla med detta (exempelvis genom trafficking), som röstades igenom närmast mangrannt av stämman.
01 maj 2009
Veckans nämndsmöte: besök hos ÅF
I tisdags var det återigen dags för nämndsmöte. Istället för att hålla till i stadshuset som vanligt, passade vi på att göra ett studiebesök tillsammans med delar av förvaltningen på ÅF:s nya kontor, bara ett stenkast hemifrån. Riktigt snygga lokaler! Vi fick också berättat för oss hur de, JM samt kommunala bostadsbolaget Signalisten jobbar för att göra sina fastigheter mindre miljöbelastande. Intressant - och som sammanfattning kan sägas - det är varken svårt eller dyrt att bygga miljövänligt - det är bara viljan som ska till!
Mötet blev för dagen kort - inget av ärendena var särskilt kontroversiellt. Utöver rutinärenden behandlades egentligen bara två frågor av intresse: beslutet att ge miljöpriset till Agresso samt ett ganska stort antal föreläggande med vite att genomföra PCB-inventering i byggnader från 50-, 60- och 70-talen. Detta är något som enligt lag borde ha varit gjort redan förra sommaren, så nu är det minst sagt hög tid att ta tag i det. För att se till att syndarna får "tummen ur" sätter vi vid sådana här tillfällen ett vite, dvs om problemet inte åtgärdas får man böta. Bötesbeloppet läggs så att det kan bedömas billigare att rätta till problemet än att fortsätta strula.
Mötet blev för dagen kort - inget av ärendena var särskilt kontroversiellt. Utöver rutinärenden behandlades egentligen bara två frågor av intresse: beslutet att ge miljöpriset till Agresso samt ett ganska stort antal föreläggande med vite att genomföra PCB-inventering i byggnader från 50-, 60- och 70-talen. Detta är något som enligt lag borde ha varit gjort redan förra sommaren, så nu är det minst sagt hög tid att ta tag i det. För att se till att syndarna får "tummen ur" sätter vi vid sådana här tillfällen ett vite, dvs om problemet inte åtgärdas får man böta. Bötesbeloppet läggs så att det kan bedömas billigare att rätta till problemet än att fortsätta strula.
Om man spelar bollen av plan, får man se till att hämta tillbaka den
Gårdagens stora nyhet var att Piratpartiet, enligt Synovates opinionsundersökning, kommer ta plats i EU-parlamentet. Jag kan inte säga att jag personligen är lika överraskad som tidningarna verkar vara.
För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.
Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!
På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.
För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.
Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!
På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.
27 april 2009
Varför inte avskaffa maxtaxan helt?
I helgen gjorde ett gäng moderater ett utspel om maxtaxan. De klagar över att den inte indexuppräknats. Som följd måste jag fråga mig - varför inte avskaffa den helt, förutom att det är politiskt självmord i segmentet barnfamiljer?
Bengt Germundssons (kd) brandfackla visar tydligt att den inte är särskilt bra för kommunerna. Den är dessutom "rättvis" på precis motsatt sätt som människor oftast vill ha det - den gör mest nytta för högavlönade. Bara för att maxtaxan var en dålig idé när Göran Persson lanserade den och när den innan dess även stod på moderaternas valprogram, betyder det inte att det är bra. Speciellt inte när det är finanskris och kommunernas ekonomi är tight...
Bengt Germundssons (kd) brandfackla visar tydligt att den inte är särskilt bra för kommunerna. Den är dessutom "rättvis" på precis motsatt sätt som människor oftast vill ha det - den gör mest nytta för högavlönade. Bara för att maxtaxan var en dålig idé när Göran Persson lanserade den och när den innan dess även stod på moderaternas valprogram, betyder det inte att det är bra. Speciellt inte när det är finanskris och kommunernas ekonomi är tight...
26 april 2009
Om jag överhuvudtaget skulle fundera på att börja stödja fordonsindustrin, så skulle det vara Toyota, inte Saab eller Volvo.
Det pratas mycket i dessa tider om att fordonsindustrin behöver stöd. Jag ställer mig fundersam till det - en stor del av att den misslyckats är att den tillverkat fordon som inte haft framtiden för sig. Visserligen har de för tillfället varit populära, men på lång sikt är de bilmodeller som varit populära de senaste åren för stora, för törstiga, för oekonomiska och för opraktiska. Det ligger inte i mitt intresse att försöka hålla en föråldrad affärsmodell under armarna, varken med privata eller offentliga pengar. Om bilindustrin inte tillverkar produkter som är något att ha, så ska den inte heller ha några pengar. Det må låta brutalt, men om det inte är så vi låter det funka, så låter vi inte marknadsekonomin verka och vi blir fast med än värre problem. Tyvärr tror jag att Volvo och Saab i mycket styrts för mycket från sina amerikanska ägare, och därför delvis felsatsat det senaste decenniet. Bägge var tidigt ute med alternativa bränslen (biogas respektive E85) och framförallt Saab är väl erkända motorteknikexperter, något som kommer vara välbehövliga kunskaper när framtida förbränningsmotorförsedda bilmodeller ska tas fram. Bägge företagen visade ganska tidigt konceptbilar för plug-inhybrider, men sedan har utvecklingen avstannat. Volvo drog till och med tillbaka sina biogasbilar helt från marknaden.
Bilden är fräscht annorlunda om man tittar på vad Toyota åstadkommit. I ungefär ett decennium var de nästan helt ohotade på hybridbilsmarknaden med sin Prius, och de lanserar snart en första "riktig" elbil (det har länge funnits elbilar, men med en helt annan prestandanivå än vad bensinbilar brukar ha). Det här ligger mycket närmare vad jag personligen är attraherad av, och betydligt mycket närmre vad jag anser är realistiskt att vi använder som ett personligt transportmedel för kortare transporter i ett uthålligt samhälle.
Det gäller bara att vi inte laddar våra elbilar med kolkraft, och att det i viss mån är en utmaning för elnäten, precis som tyska Världsnaturfonden påpekar (och som Ny Teknik förvränger till att elbilar är utopi).
Elnätsutmaningen är inte omöjlig att lösa - det är för övrigt en utmaning som även uppstår av andra orsaker, till exempel att en del förnybara energikällor är mindre förutsägbara. Om man kunde få elförbrukarna att variera på samma sätt (detta är ofta inget jätteproblem - exempelvis uppvärmningssystem har stora buffertar i form av värmeförråd, och mindre variationer är normalt acceptabla), så vore det inga problem. Jag har själv varit med och konstruerat en fabrik med en konstant övre elkonsumtionsgräns (storförbrukare av el brukar ha betydligt högre elpris i den mån de överstiger sin "tilldelade" effektgräns), och det vore antagligen inte jättesvårt att istället reglera mot en nivå given från elleverantören, ett steg mot s.k. smarta elnät (smart grids).
Efter denna långa parentes i diskussionen om stöd till fordonsindustrin konstaterar jag dock att jag egentligen inte har något större behov av en fyrhjuling. Faktiskt så lite att jag inte ens är medlem i en bilpool, och bara hyrt/lånat en bil enstaka gånger. Ska jag långt åker jag tåg, annars tar jag bussen eller går. Eller cyklar. Jag ska bara få skruvat ihop min nya, fina cykel nu när det är fint väder ute (min förra blev stulen). Så för att ens Toyota ska få mitt privata industristöd - ja då får de göra något bättre. Jag betalar inte en femtedels miljon för något jag inte behöver...
Bilden är fräscht annorlunda om man tittar på vad Toyota åstadkommit. I ungefär ett decennium var de nästan helt ohotade på hybridbilsmarknaden med sin Prius, och de lanserar snart en första "riktig" elbil (det har länge funnits elbilar, men med en helt annan prestandanivå än vad bensinbilar brukar ha). Det här ligger mycket närmare vad jag personligen är attraherad av, och betydligt mycket närmre vad jag anser är realistiskt att vi använder som ett personligt transportmedel för kortare transporter i ett uthålligt samhälle.
Det gäller bara att vi inte laddar våra elbilar med kolkraft, och att det i viss mån är en utmaning för elnäten, precis som tyska Världsnaturfonden påpekar (och som Ny Teknik förvränger till att elbilar är utopi).
Elnätsutmaningen är inte omöjlig att lösa - det är för övrigt en utmaning som även uppstår av andra orsaker, till exempel att en del förnybara energikällor är mindre förutsägbara. Om man kunde få elförbrukarna att variera på samma sätt (detta är ofta inget jätteproblem - exempelvis uppvärmningssystem har stora buffertar i form av värmeförråd, och mindre variationer är normalt acceptabla), så vore det inga problem. Jag har själv varit med och konstruerat en fabrik med en konstant övre elkonsumtionsgräns (storförbrukare av el brukar ha betydligt högre elpris i den mån de överstiger sin "tilldelade" effektgräns), och det vore antagligen inte jättesvårt att istället reglera mot en nivå given från elleverantören, ett steg mot s.k. smarta elnät (smart grids).
Efter denna långa parentes i diskussionen om stöd till fordonsindustrin konstaterar jag dock att jag egentligen inte har något större behov av en fyrhjuling. Faktiskt så lite att jag inte ens är medlem i en bilpool, och bara hyrt/lånat en bil enstaka gånger. Ska jag långt åker jag tåg, annars tar jag bussen eller går. Eller cyklar. Jag ska bara få skruvat ihop min nya, fina cykel nu när det är fint väder ute (min förra blev stulen). Så för att ens Toyota ska få mitt privata industristöd - ja då får de göra något bättre. Jag betalar inte en femtedels miljon för något jag inte behöver...
20 april 2009
Centerstudenters stämma
I helgen ordnade Centerstudenter stämma och 25-årsjubileumsfest i Göteborg. Kristina som varit ordförande de senaste två åren tackade för sig och lämnade över klubban till Karin Ernlund, med Sofia Gustavsson och Petter Thorin som stand-ins och stödda av en nästan helt ny styrelse. Efter lunch bjöds det på en intressant föreläsning och diskussion med Christian Sandström, doktorand på Chalmers, som berättade om tillväxt och kreativ förstörelse. Mycket intressant!
Sedan föll en paus för festförberedelser. Under tiden passade jag på att lyssna på en debatt om integritetsfrågor som ordnades på Chalmers - Anders deltog för Centerpartiets del.
Jubileumsfesten som hölls på kvällen var lyckad och höll på in på småtimmarna. Alla var glada, maten var god och musiken var trevlig!
Sedan föll en paus för festförberedelser. Under tiden passade jag på att lyssna på en debatt om integritetsfrågor som ordnades på Chalmers - Anders deltog för Centerpartiets del.
Jubileumsfesten som hölls på kvällen var lyckad och höll på in på småtimmarna. Alla var glada, maten var god och musiken var trevlig!
30 mars 2009
Efterlysning: kandidater till Solnas miljöpris
Jag fortsätter halka efter lite med rapporteringen från nämndsmötena. I tisdags var det senaste mötet, det var egentligen inte några kontroversiella ärenden, följande var de största ärendena, men även i dessa var nämnden helt enig:
Slutligen uppmanades vi att komma med förslag till nomineringar till Solna stads miljöpris, och min tanke var att försöka ta lite hjälp av er bloggläsare. Har ni något förslag på någon lämplig pristagare? Jag behöver skicka in eventuella förslag innan den nionde april.
- Ett föreläggande om renovering av ett badrum. Första anmälan om problemen kom redan 2002, så det har funnits gott om tid att ordna saken tidigare.
- Vägverkets förslag till kontrollprogram för ombyggnaden av E18 klubbades igenom
- Samrådsyttrande för den kommande utbyggnaden av Bagartorpsskolan.
Slutligen uppmanades vi att komma med förslag till nomineringar till Solna stads miljöpris, och min tanke var att försöka ta lite hjälp av er bloggläsare. Har ni något förslag på någon lämplig pristagare? Jag behöver skicka in eventuella förslag innan den nionde april.
29 mars 2009
CUF-Motion: Angående forskarutbildning
Motion till CUF:s och Centerstudenters förbundsstämmor
Idag talas det högtidligt om "att lära för livet" i såväl CUF:s som Centerpartiets program. Tyvärr missar både CUF och Centerpartiet helt det faktum att utbildningsvägarna idag inte längre slutar med den första universitetsexamen. Idag finns i Sverige 17000 aktiva forskarstuderande (enligt Doktorandspegeln 2008) som genomgår utbildning med antingen en doktors- eller licentiatexamen som slutmål. Det är fler än det fanns studenter på grundnivå 1945 (enligt doktorandhandboken.nu).
Dessa personer kommer när de fått sin examen ha bidragit till att utvidga människans förståelse av världen och kommer att ha en spetskompetens inom sitt område som är eftertraktad på arbetsmarknaden både inom Sverige och internationellt. Trots att dessa personer i högsta grad är en del av utbildningssystemet, har Centerpartiet ingen officiell åsikt om vilken utbildningspolitik som ska drivas för dem.
Forskarutbildningen har i många avseenden annorlunda problem jämfört med andra utbildningsformer. Exempelvis är det normala fallet för doktorander att antingen försörjas genom doktorandanställning inom högskolevärlden, genom en anställning som industridoktorand, eller i vissa fall utbildningsbidrag. Det vore därför naturligt att alla som i praktiken genomgår en forskarutbildning är försörjd på detta, eller likvärdigt alternativ. Tyvärr är detta ofta inte fallet idag, det finns ett relativt omfattande system med s.k. skuggdoktorander som inte är formellt antagna på grund av avsaknad av finansiering, men ändå i praktiken påbörjat sin forskarutbildning.
Det är också relativt vanligt att finansiering av forskning, exempelvis genom projekt av olika slag, är relativt kortsiktig jämfört med forskarutbildningen (2-3 år jämfört med nominellt 5 år). Eftersom det för att man ska kunna antas till forskarutbildning krävs att finansieringen är klar är det vanligt att man antas endast till en utbildning som leder till en licentiatexamen även om man helst skulle vilja sikta på en doktorsexamen.
Slutligen har jag själv personligen sett vilken nytta ämnesspecifika nätverk i form av s.k. forskarskolor kan ge. Sådana ger möjligheten för doktorander att dels lära känna andra inom samma område i landet, dels ger de en chans att öka underlaget för landstäckande kurser på spetsnivå, något som ofta är svårt att ordna med enstaka personer på en högskola eller institution. Detta är något som är väldigt viktigt som stöd i utbildningen eftersom det av naturliga grunder ofta bara finns ett fåtal kunniga på spetsnivå i hela landet inom det område en doktorand studerar inom, och en doktorand därför till stor del får gå igenom sin utbildning helt på egen hand. Ju fler kontakter doktorander har med andra forskare, och varandra, över landet, desto större är chansen att fruktbara kontakter sluts.
Därför yrkar jag på
att Centerrörelsen verkar för att systemet med s.k. skuggdoktorander och andra otydliga finansieringsformer avskaffas,
att möjligheterna till forskningsprojekt eller annan forskarstudiefinansiering på längre sikt (4-5 år) avsevärt utökas jämfört med idag,
att fler landstäckande forskarskolor täckande särskilda ämnesområden inrättas,
att motionen tillsammans med yttranden lämnas vidare till Centerpartiets riksdagsgrupp, samt
att CUF i sitt sakpolitiska program inför ett nytt stycke under kapitlet 5.12 (Högre utbildning), enligt – förslagsvis – nedanstående:
Solna 090210,
Magnus Persson, medlem CUF Stockholm norra och Centerstudenter
Idag talas det högtidligt om "att lära för livet" i såväl CUF:s som Centerpartiets program. Tyvärr missar både CUF och Centerpartiet helt det faktum att utbildningsvägarna idag inte längre slutar med den första universitetsexamen. Idag finns i Sverige 17000 aktiva forskarstuderande (enligt Doktorandspegeln 2008) som genomgår utbildning med antingen en doktors- eller licentiatexamen som slutmål. Det är fler än det fanns studenter på grundnivå 1945 (enligt doktorandhandboken.nu).
Dessa personer kommer när de fått sin examen ha bidragit till att utvidga människans förståelse av världen och kommer att ha en spetskompetens inom sitt område som är eftertraktad på arbetsmarknaden både inom Sverige och internationellt. Trots att dessa personer i högsta grad är en del av utbildningssystemet, har Centerpartiet ingen officiell åsikt om vilken utbildningspolitik som ska drivas för dem.
Forskarutbildningen har i många avseenden annorlunda problem jämfört med andra utbildningsformer. Exempelvis är det normala fallet för doktorander att antingen försörjas genom doktorandanställning inom högskolevärlden, genom en anställning som industridoktorand, eller i vissa fall utbildningsbidrag. Det vore därför naturligt att alla som i praktiken genomgår en forskarutbildning är försörjd på detta, eller likvärdigt alternativ. Tyvärr är detta ofta inte fallet idag, det finns ett relativt omfattande system med s.k. skuggdoktorander som inte är formellt antagna på grund av avsaknad av finansiering, men ändå i praktiken påbörjat sin forskarutbildning.
Det är också relativt vanligt att finansiering av forskning, exempelvis genom projekt av olika slag, är relativt kortsiktig jämfört med forskarutbildningen (2-3 år jämfört med nominellt 5 år). Eftersom det för att man ska kunna antas till forskarutbildning krävs att finansieringen är klar är det vanligt att man antas endast till en utbildning som leder till en licentiatexamen även om man helst skulle vilja sikta på en doktorsexamen.
Slutligen har jag själv personligen sett vilken nytta ämnesspecifika nätverk i form av s.k. forskarskolor kan ge. Sådana ger möjligheten för doktorander att dels lära känna andra inom samma område i landet, dels ger de en chans att öka underlaget för landstäckande kurser på spetsnivå, något som ofta är svårt att ordna med enstaka personer på en högskola eller institution. Detta är något som är väldigt viktigt som stöd i utbildningen eftersom det av naturliga grunder ofta bara finns ett fåtal kunniga på spetsnivå i hela landet inom det område en doktorand studerar inom, och en doktorand därför till stor del får gå igenom sin utbildning helt på egen hand. Ju fler kontakter doktorander har med andra forskare, och varandra, över landet, desto större är chansen att fruktbara kontakter sluts.
Därför yrkar jag på
att Centerrörelsen verkar för att systemet med s.k. skuggdoktorander och andra otydliga finansieringsformer avskaffas,
att möjligheterna till forskningsprojekt eller annan forskarstudiefinansiering på längre sikt (4-5 år) avsevärt utökas jämfört med idag,
att fler landstäckande forskarskolor täckande särskilda ämnesområden inrättas,
att motionen tillsammans med yttranden lämnas vidare till Centerpartiets riksdagsgrupp, samt
att CUF i sitt sakpolitiska program inför ett nytt stycke under kapitlet 5.12 (Högre utbildning), enligt – förslagsvis – nedanstående:
5.12.5 Forskarutbildning
Forskarutbildningen, med licentiat- och doktorsexamina som slutmål, är en spetsutbildning som är viktig för Sverige. Forskarutbildningarna syftar till att få fram personer med en kunskapsnivå i nationell och internationell toppklass och som hjälper mänskligheten att uppnå ny kunskap genom forskning, och är därigenom en motor i det kommande kunskapssamhället.
Forskarutbildningen har på många sätt särskilda förutsättningar jämfört med andra utbildningar . Ett sätt detta yttrar sig på är det sätt studierna finansieras – normalt sett antingen doktorandtjänst, anställning som industridoktorand. Tyvärr förekommer det bredvid dessa dominerande sätt att finansiera doktorandstudierna även så kallade skuggdoktorander, med oftast en oklar finansiering. Detta informella system och andra liknande vill CUF avskaffa, varje forskarstuderande ska ha en tydlig studiefinansiering.
Vidare är många doktorander indirekt beroende av institutionens finansiering, som ofta kommer via olika typer av forskningsprojekt. Att dessa normalt har en längd på 2-3 år, medan en doktorsutbildning tar ytterligare flera år, hindrar långsiktigheten i utbildningen, och möjligheter till mer långsiktig finansiering för de som studerar mot en doktorsexamen vore önskvärt.
Slutligen vill vi se att man samverkar betydligt mer mellan olika universitet inom ett ämnesområde, för att tillsammans kunna erbjuda ett bredare men ändå mer anpassat kursutbud. Det kan ske exempelvis genom att uppmuntra bland annat nätverk och nationella forskarskolor.
Solna 090210,
Magnus Persson, medlem CUF Stockholm norra och Centerstudenter
28 mars 2009
SJ får konkurrens i resten av landet också.
Åsa Torstenssons utspel i veckan har blivit ordentligt uppmärksammat. Det kommer inte längre bara vara på västkusten flera tågbolag konkurrerar om resenärerna. En avreglering av tågtrafiken kommer inte lösa alla problem vi ser hös SJ idag, men den har ändå möjlighet att ordna några av de problem vi ser idag. En avreglering är ju faktiskt inte någon form av magisk lösning.
Framförallt hoppas jag att det blir ett par olika aktörer som kör mellan våra storstäder, så att man kan åka till andra sidan landet för mindre än vad en flygbiljett kostar, utan att boka två och en halv månad i förväg. Ett sådant företag finns redan, men det skulle inte skada med ytterligare några.
En sak som SJ idag inte sköter riktigt bra och som förhoppningsvis skulle kunna bli mycket bättre med lite konkurrens, är att de inte lyckats köpa in tillräckligt många tåg. Trots att det var brist för ett decennium sedan också. På kort sikt är faktiskt antalet tåg en betydligt viktigare faktor för järnvägens transportkapacitet än antalet spår. Det tar bara försumbart mer spårkapacitet att köra ett långt tåg än att köra ett kort...
Framförallt hoppas jag att det blir ett par olika aktörer som kör mellan våra storstäder, så att man kan åka till andra sidan landet för mindre än vad en flygbiljett kostar, utan att boka två och en halv månad i förväg. Ett sådant företag finns redan, men det skulle inte skada med ytterligare några.
En sak som SJ idag inte sköter riktigt bra och som förhoppningsvis skulle kunna bli mycket bättre med lite konkurrens, är att de inte lyckats köpa in tillräckligt många tåg. Trots att det var brist för ett decennium sedan också. På kort sikt är faktiskt antalet tåg en betydligt viktigare faktor för järnvägens transportkapacitet än antalet spår. Det tar bara försumbart mer spårkapacitet att köra ett långt tåg än att köra ett kort...
15 mars 2009
Med vilka regler hade du anställt någon i ditt företag?
I torsdags kväll tryckte en intet ont anande Ung Vänster-brud en pamflett i näven på mig när jag gick genom ångestgången mellan tunnelbanan och pendeltåget på Centralen. Inte kunde hon ana att jag tyckte något annorlunda jämfört med henne.
Vad säger då kampanjwebbsidan som lappen hänvisade till? Jo (några slumpmässiga exempel):
Ytterligare exempel får ni leta upp själva på ovan länkade sidor. Kort sammanfattat försöker man lova välbetalda jobb med full anställningstrygghet, hög a-kassa och "mindre pengar till rika". Hur de tänkt sig att ekvationen ska gå ihop, och vem som vill anställa låg-/felutbildade ungdomar som ska få högbetalda fasta jobb, det förtäljer de inte. Hade jag haft ett företag så hade jag då inte velat utöka i varje fall.
För övrigt noteras att Ung Vänsters första punkt ovan är ren och skär lögn - i den mån en sådan förändring skett beror den på utomliggande orsaker som finanskrisen, och jobbskatteavdraget har motverkat utvecklingen ordentligt.
Vad gäller punkt två brukar kritiken från det andra röda partiet gå ut på att regeringen inte vill ge bort pengar till storföretag som t.ex. Saab. Man verkar inte vara helt eniga i vänsterlägret om vad man egentligen ska använda som kritik...
Att slutligen hävda att turordningsreglerna i LAS inte är strukturellt diskriminerande är nästan mest uppseendeväckande - de har ju som direkt följd och syfte att i första hand kasta ut ungdomar och andra nyanställda för jobbet då det går dåligt.
Nä, ibland är det skönt att vara medlem i en lite mer realistisk politisk organisation. De ordnade för övrigt ett möte i fredags om just arbetsmarknadsmodeller - Annie rapporterar och det finns en artikel på Centerpartiets webbplats, och en rapport.
Vad säger då kampanjwebbsidan som lappen hänvisade till? Jo (några slumpmässiga exempel):
- "Skillnaderna och orättvisorna i samhället har accelererat sedan högerns maktövertagande 2006."
- "Om Moderaterna inte gav bort miljarder till stora företag, skulle vi kunna minska arbetslösheten rejält."
- "Är inte LAS dåligt för unga?" - med ett långt svar som i princip slätar över frågan och ger svepskäl till att LAS skulle vara bra
Ytterligare exempel får ni leta upp själva på ovan länkade sidor. Kort sammanfattat försöker man lova välbetalda jobb med full anställningstrygghet, hög a-kassa och "mindre pengar till rika". Hur de tänkt sig att ekvationen ska gå ihop, och vem som vill anställa låg-/felutbildade ungdomar som ska få högbetalda fasta jobb, det förtäljer de inte. Hade jag haft ett företag så hade jag då inte velat utöka i varje fall.
För övrigt noteras att Ung Vänsters första punkt ovan är ren och skär lögn - i den mån en sådan förändring skett beror den på utomliggande orsaker som finanskrisen, och jobbskatteavdraget har motverkat utvecklingen ordentligt.
Vad gäller punkt två brukar kritiken från det andra röda partiet gå ut på att regeringen inte vill ge bort pengar till storföretag som t.ex. Saab. Man verkar inte vara helt eniga i vänsterlägret om vad man egentligen ska använda som kritik...
Att slutligen hävda att turordningsreglerna i LAS inte är strukturellt diskriminerande är nästan mest uppseendeväckande - de har ju som direkt följd och syfte att i första hand kasta ut ungdomar och andra nyanställda för jobbet då det går dåligt.
Nä, ibland är det skönt att vara medlem i en lite mer realistisk politisk organisation. De ordnade för övrigt ett möte i fredags om just arbetsmarknadsmodeller - Annie rapporterar och det finns en artikel på Centerpartiets webbplats, och en rapport.
28 februari 2009
Att bygga skyskrapor i ett gungfly
I veckan röstades så IPRED-lagen igenom och blev svensk lag. Även om jag är en motståndare till lagen, har jag inte orkat bry mig om att protestera särskilt högljutt. Att lagen skulle gå igenom utan större ändring var mer eller mindre givet från start.
Lägligt nog kommer dock samma vecka information om precis varför grundläggande antaganden i IPRED-lagen (och andra lagar som arbetar mot ett övervakningssamhälle) inte bara är moraliskt förkastliga, men dessutom bygger på en total missförståelse av hur Internet fungerar. Nästan alla dessa lagar bygger nämligen på att internet skulle vara ett hierarkiskt nät (ungefär som telefonnätet är, eller i varje fall en gång var). Det är det inte, Internet konstruerades uttryckligen för att vara ett decentraliserat nät. I själva verket var det ett av de främsta designkraven - den amerikanska militären ville inte att nätet skulle slås ut av en atombomb placerad i nätets centrum.
Dessutom görs ett antagande att all trafik som skickas på nätet skickas i klartext. Inte heller det är sant, allt mer trafik överförs krypterat. Om krypteringsnyckeln inte är allmänt känd, och det inte är en knäckt eller av annan anledning dålig krypteringsalgoritm som använts, så går det i praktiken inte att avgöra vad innehållet är, bara att någon form av information överförs.
Vad innebär då detta i förlängningen? Jo, att det är möjligt att bygga s.k. darknets. Hittills har dessa främst varit av akademiskt intresse, men kanske kan den globala utvecklingen mot ett 1984-samhälle pressa på utvecklingen mot praktiskt användbara darknets? Det är fullt möjligt! Därför är det intressant att se att såväl IDG.se, Karl Sigfrid och Metro rapporterar om ett nytt fildelningsprogram, OneSwarm, som kombinerar fildelningsnätverk med ett darknet, där du endast har direkt kontakt med dina vänner. Ett sådant går effektivt runt de regleringar som används i IPRED-lagen, eftersom den enda som kan peka på vem som är ansvarig för fildelningen är en annan privatperson.
Intressant nog är det samma forskargrupp vid University of Washington, som tidigare lyckats få sin nätverksskrivare anklagad för fildelning. Man funderar nästan på om forskarna släppt nyheten nu med flit (huvudansvarig för utvecklingen, Thomas Isdal, har grundexamen från KTH i bagaget, och är av namnet att döma svensk).
Vad är då följden? Man har stiftat en lag som inte bara är moraliskt och etiskt förkastlig, den är i praktiken relativt enkel att gå runt och göra verkningslös. Man har alltså varken tänkt på teori (vad är en lämplig lagstiftning) eller på praktik (hur upprätthåller man den), och man visar en minst sagt tydlig dålig förståelse för hur tekniken fungerar, och vad som faktiskt är möjligt, och inte möjligt, med den. På köpet har man dessutom tryckt fram verktyg av ett slag som kan vara precis lika användbara för onda syften som goda. Var det verkligen meningen att stimulera utvecklingen av pedofilers och terroristers drömverktyg för elektronisk distribution av information som var syftet med utvecklandet av IPRED och liknande lagar? Var det verkligen meningen att tillintetgöra alla teknikkunnigas respekt för lagstiftningsprocessen? Suck.
Lägligt nog kommer dock samma vecka information om precis varför grundläggande antaganden i IPRED-lagen (och andra lagar som arbetar mot ett övervakningssamhälle) inte bara är moraliskt förkastliga, men dessutom bygger på en total missförståelse av hur Internet fungerar. Nästan alla dessa lagar bygger nämligen på att internet skulle vara ett hierarkiskt nät (ungefär som telefonnätet är, eller i varje fall en gång var). Det är det inte, Internet konstruerades uttryckligen för att vara ett decentraliserat nät. I själva verket var det ett av de främsta designkraven - den amerikanska militären ville inte att nätet skulle slås ut av en atombomb placerad i nätets centrum.
Dessutom görs ett antagande att all trafik som skickas på nätet skickas i klartext. Inte heller det är sant, allt mer trafik överförs krypterat. Om krypteringsnyckeln inte är allmänt känd, och det inte är en knäckt eller av annan anledning dålig krypteringsalgoritm som använts, så går det i praktiken inte att avgöra vad innehållet är, bara att någon form av information överförs.
Vad innebär då detta i förlängningen? Jo, att det är möjligt att bygga s.k. darknets. Hittills har dessa främst varit av akademiskt intresse, men kanske kan den globala utvecklingen mot ett 1984-samhälle pressa på utvecklingen mot praktiskt användbara darknets? Det är fullt möjligt! Därför är det intressant att se att såväl IDG.se, Karl Sigfrid och Metro rapporterar om ett nytt fildelningsprogram, OneSwarm, som kombinerar fildelningsnätverk med ett darknet, där du endast har direkt kontakt med dina vänner. Ett sådant går effektivt runt de regleringar som används i IPRED-lagen, eftersom den enda som kan peka på vem som är ansvarig för fildelningen är en annan privatperson.
Intressant nog är det samma forskargrupp vid University of Washington, som tidigare lyckats få sin nätverksskrivare anklagad för fildelning. Man funderar nästan på om forskarna släppt nyheten nu med flit (huvudansvarig för utvecklingen, Thomas Isdal, har grundexamen från KTH i bagaget, och är av namnet att döma svensk).
Vad är då följden? Man har stiftat en lag som inte bara är moraliskt och etiskt förkastlig, den är i praktiken relativt enkel att gå runt och göra verkningslös. Man har alltså varken tänkt på teori (vad är en lämplig lagstiftning) eller på praktik (hur upprätthåller man den), och man visar en minst sagt tydlig dålig förståelse för hur tekniken fungerar, och vad som faktiskt är möjligt, och inte möjligt, med den. På köpet har man dessutom tryckt fram verktyg av ett slag som kan vara precis lika användbara för onda syften som goda. Var det verkligen meningen att stimulera utvecklingen av pedofilers och terroristers drömverktyg för elektronisk distribution av information som var syftet med utvecklandet av IPRED och liknande lagar? Var det verkligen meningen att tillintetgöra alla teknikkunnigas respekt för lagstiftningsprocessen? Suck.
Veckans nämndsmöte
I tisdags hölls årets första nämndsmöte, därmed också det första med Magnus Nilsson som ordförande.
De viktigaste ärenden som vi behandlade var årsredovisningen (förvaltningen gick plus, främst för att vissa positioner, bland annat den som förvaltningschef, varit obesatta under delar av året). Dessutom ökade antalet ärenden ganska mycket, en effekt av att Solna växt under de senaste åren.
I övrigt diskuterades det kommande miljöledningssystemet under en av informationspunkterna, och kommande detaljplaner om Uarda (vid Dalvägen i kommande Arenastaden, där man vill bygga radhus "på taket") samt i Bergshamra centrum behandlades utan några större invändningar.
De viktigaste ärenden som vi behandlade var årsredovisningen (förvaltningen gick plus, främst för att vissa positioner, bland annat den som förvaltningschef, varit obesatta under delar av året). Dessutom ökade antalet ärenden ganska mycket, en effekt av att Solna växt under de senaste åren.
I övrigt diskuterades det kommande miljöledningssystemet under en av informationspunkterna, och kommande detaljplaner om Uarda (vid Dalvägen i kommande Arenastaden, där man vill bygga radhus "på taket") samt i Bergshamra centrum behandlades utan några större invändningar.
27 februari 2009
01 februari 2009
Lästips
Sveriges Ingenjörers medlemstidning, Ingenjören, är som de flesta facktidningar - oftast ganska menlösa, särskilt för de som inte är medlemmar i fackföreningen. Men senaste numret är antagligen riktigt intressant att läsa, även om du inte råkar vara ingenjör: det är nämligen ett temanummer om miljöteknik! Hela numret finns på nätet!
29 januari 2009
Materialteknik för gitarrister
Som gitarrist och ingenjör kan jag inte tycka annat än att det här är ett coolt exjobb. Nu undrar man bara när man kan få tag på strängarna i butik?
25 januari 2009
Ingen mikrobloggning för min del
Hela bloggosfären verkar ha blivit galna i mikrobloggning, med bland annat Twitter och Bloggy som plattformar. Jag kommer inte att följa med lämmeltåget. Dels bloggar jag alldeles för pratigt (visserligen finns det ett par inlägg på under 140 tecken, men ungefär lika många på mer än det 50-dubbla). Dessutom känns det som om det skulle vara sjukt stressframkallande att behöva ha så korta inlägg, då känns det som om man förväntas uppdatera mycket oftare. Hellre sällan, men matnyttigt. Eller så börjar jag helt enkelt bli gammal och mossig... :-)
14 januari 2009
Sverige behöver mer spårkapacitet
SJ får allt svårare att hålla tidtabellen. Dessutom har de visst problem med sitt biljettsystem, som har vissa säkerhetsluckor.
Att fixa det senare problemet förutsätter egentligen bara att man skaffar kompetenta programmerare och systemutvecklare, men det första problemet är i varje fall till en stor del inte SJ:s fel. Det är nämligen så att många av spåren i Sverige håller på att bli allt mer överbefolkade, eftersom såväl persontrafik (både långväga, regionala och lokala tåg) som godstrafik ökat kraftigt de senaste åren. Det är förstås glädjande, men det betyder också att tågen idag är betydligt långsammare än för tio år sedan (redan enligt tidtabell), och förseningar förvärrar situationen ytterligare. Dessutom påverkar det kapaciteten för godstransporter, som har lägre prioritet på spåren. Potentialen för utökat resande och godsfrakt med tåg är stor; och med tanke på byggplanerna över Fehmarn Bält lär de knappast bli mindre.
Kort sagt, slutsatsen är att vi förmodligen är att det finns en uppdämd efterfrågan på spårkapacitet som bara kommer att bli större. Snållösningen på det problemet är att bygga nya spår bredvid de gamla - men de går ofta genom tätorter, har kurvor och är på andra sätt olämpade för riktigt snabba tåg. Det är en uppenbar möjlighet att fundera på höghastighetsbanor som skulle innebära både ny spårkapacitet och mycket snabbare resor mellan de tre storstäderna och betydande effekter även mellan de flesta andra större tätorter i södra Sverige.
För mig är det en no-brainer att höghastighetsbanor bör utredas snarast; prognoserna pekar på att i varje fall Götalandsbanan är samhällsekonomiskt lönsam idag; ett järnvägsbygge är dessutom en riktigt långdragen affär. Dubbelspåret på Västkustbanan beslutades redan för 15 år sedan, och ändå finns det tre enkelspårssträckor kvar (inklusive tunneln förstås).
Det är alltså knappast troligt att ett höghastighetsbanenät är utbyggt innan 2020, och för att kunna genomföra byggnationen på ett snabbt sätt vore det bra om man redan nu genomför förstudier, reserverar mark för spårstråk (i värsta fall bebyggs mark som kunde ha använts för en lämplig konstruktion, så att ett senare påkommet bygge blir dyrare än nödvändigt).
För att ytterligare understryka ovanstående avslutar jag mitt inlägg med ett lästips: en rapport i mastodontformat om höghastighetsbanor författad av KTH:s järnvägsgrupp.
Att fixa det senare problemet förutsätter egentligen bara att man skaffar kompetenta programmerare och systemutvecklare, men det första problemet är i varje fall till en stor del inte SJ:s fel. Det är nämligen så att många av spåren i Sverige håller på att bli allt mer överbefolkade, eftersom såväl persontrafik (både långväga, regionala och lokala tåg) som godstrafik ökat kraftigt de senaste åren. Det är förstås glädjande, men det betyder också att tågen idag är betydligt långsammare än för tio år sedan (redan enligt tidtabell), och förseningar förvärrar situationen ytterligare. Dessutom påverkar det kapaciteten för godstransporter, som har lägre prioritet på spåren. Potentialen för utökat resande och godsfrakt med tåg är stor; och med tanke på byggplanerna över Fehmarn Bält lär de knappast bli mindre.
Kort sagt, slutsatsen är att vi förmodligen är att det finns en uppdämd efterfrågan på spårkapacitet som bara kommer att bli större. Snållösningen på det problemet är att bygga nya spår bredvid de gamla - men de går ofta genom tätorter, har kurvor och är på andra sätt olämpade för riktigt snabba tåg. Det är en uppenbar möjlighet att fundera på höghastighetsbanor som skulle innebära både ny spårkapacitet och mycket snabbare resor mellan de tre storstäderna och betydande effekter även mellan de flesta andra större tätorter i södra Sverige.
För mig är det en no-brainer att höghastighetsbanor bör utredas snarast; prognoserna pekar på att i varje fall Götalandsbanan är samhällsekonomiskt lönsam idag; ett järnvägsbygge är dessutom en riktigt långdragen affär. Dubbelspåret på Västkustbanan beslutades redan för 15 år sedan, och ändå finns det tre enkelspårssträckor kvar (inklusive tunneln förstås).
Det är alltså knappast troligt att ett höghastighetsbanenät är utbyggt innan 2020, och för att kunna genomföra byggnationen på ett snabbt sätt vore det bra om man redan nu genomför förstudier, reserverar mark för spårstråk (i värsta fall bebyggs mark som kunde ha använts för en lämplig konstruktion, så att ett senare påkommet bygge blir dyrare än nödvändigt).
För att ytterligare understryka ovanstående avslutar jag mitt inlägg med ett lästips: en rapport i mastodontformat om höghastighetsbanor författad av KTH:s järnvägsgrupp.
11 januari 2009
Något annat än LAS behövs för att vi ska ha anställningstrygghet
En mindre debatt om LAS har blossat upp i tidningarna och på nätet. Trevligt att frågan diskuteras! Stefan sammanfattar de stora felen med LAS, och som visar varför det är uppenbart att vi behöver ändra lagen till något bättre jämfört med det vi har idag:
Till denna lista vill jag addera en femte punkt:
I tidningar: Magnus Henreksson i DN och Gittet Lege i DI.
Andra som bloggar: Johan, Anna och Oscar.
- Den innebär ingen anställningstrygghet för de anställda (många förlorar sina arbeten för att arbetsplatsen helt lägger ner, inte för att den skär ner)
- Den minskar incitamenten för företag att anställa
- Människor låses fast i arbeten där de vantrivs eller far illa
- Lokala fackombudsmän får oprortionerligt mycket makt; även över de som inte är fackmedlemmar (fackombudsmännen har rätt att förhandla bort turordningsreglerna för alla anställda, inte bara sina egna medlemmar)
Till denna lista vill jag addera en femte punkt:
- Lagen är åldersdiskriminerande mot ungdomar, som inte kan ha varit längst anställda
I tidningar: Magnus Henreksson i DN och Gittet Lege i DI.
Andra som bloggar: Johan, Anna och Oscar.
Omstart för Centeruppropet.se
På försommaren ifjol drogs i all hast Centeruppropet.se igång i all hast, i samband med att det såg ut som om den centerpartistiska riksdagsgruppen svalt förslaget om FRA-lagen med hull och hår. Nog lyckades vi över förväntan, men jag var ändå inte helt nöjd. Dock slocknade kämpalustan något bland oss i gruppen bakom Centeruppropet.se; vi hade alla flera andra engagemang som snart blev högre prioriterade.
Just därför glädjer det mig att Björn och Erik ändå fortsatt att arbeta med frågorna bakom ridån, och nu har de återlanserat Centeruppropet.se. Plattformen verkar lovande. Klart bättre än de verktyg som finns internt på Centerpartiet (även om de som utvecklat den naturligtvis påstår något helt annat). Jag får hoppas att det här kan bli ett sätt att vitalisera interndebatten i Centerpartiet, vilken jag tyvärr till en del upplever för en något tynande tillvaro.
Just därför glädjer det mig att Björn och Erik ändå fortsatt att arbeta med frågorna bakom ridån, och nu har de återlanserat Centeruppropet.se. Plattformen verkar lovande. Klart bättre än de verktyg som finns internt på Centerpartiet (även om de som utvecklat den naturligtvis påstår något helt annat). Jag får hoppas att det här kan bli ett sätt att vitalisera interndebatten i Centerpartiet, vilken jag tyvärr till en del upplever för en något tynande tillvaro.
SJ slutar köra till "Lilla huset på prärien"
Idag slutar Öresundstågen rulla under SJ-flagg. Det innebär också, i varje fall så länge, att SJ slutar stanna vid "Lilla huset på prärien", dvs stationen i Laholm (de kör många av sina tåg via Markarydsbanan, och övriga stannar inte mellan Halmstad och Helsingborg - enligt tidtabellen). Under det kommande halvåret kommer endast Öresundstågen stanna där, till skillnad från tidigare.
Detta innebär också, så vitt jag vet för första gången på mycket länge (om någonsin) i Sverige, att två tågbolag kommer att direkt konkurrera om samma kunder på (ungefär) samma sträcka. Den största skillnaden är de olika körvägarna och att Öresundstågen stannar på något fler platser. Konkurrensen kommer att innebära fördelar för resenärerna - det blir många fler avgångar än tidigare. Inte nog med att Öresundstågen går ungefär lika ofta som tidigare; dessutom kör SJ betydligt fler InterCity-tåg än tidigare. SJ sätter också in nya direkttåg Halmstad-Stockholm. Slutligen knyts länen ihop, något som främst glädjer pendlarna över länsgränserna.
De nya Öresundstågen har till skillnad från SJ ett fixt prissystem - samma sträcka kostar alltid lika mycket. Det har triggat en debatt på SvD om frågan. SJ kör ju som bekant priser som kan variera - på samma sträcka har jag sett prisökningar på upp till 1050% (sic!). Det är utan tvekan så att SJ inte helt lyckats med sin prismodell. Samtidigt är det, i varje fall för mig personligen, så att SJ:s prissystem varit ganska trevligt, eftersom jag ofta bokar resor i god tid (det är förvisso antagligen till en del ett fall av betingning, eftersom jag tjänat på att boka tidigt). Dessutom har SJ ofta haft låga prispåslag för anslutningsresor - exempelvis har anslutningsresor inom Skåne till nattågen mellan Skåne och Stockholm kostat gratis, och resa till byte i Göteborg mot Stockholm har ofta också varit relativt billigt. Slutsatsen är att för min egen personliga del, kommer jag kanske inte åka med Öresundstågen lika ofta som jag gjort tidigare; bokar man tidigt blir det billigare att åka med SJ hela vägen till Halmstad. Väljer jag att dela upp resan .
Det som är så bra med konkurrens är dock möjligheten att välja. Bokar jag tidigt kan jag fortsätta åka med SJ:s tokbilliga tåg. Får jag för mig att åka i sista stund går det ändå att köpa en lämplig InterCity- eller nattågsbiljett (som SJ ändå har vettiga priser på ända till avgång), och ansluta med Öresundstågen. Må bästa tågbolag vinna, helt enkelt!
Detta innebär också, så vitt jag vet för första gången på mycket länge (om någonsin) i Sverige, att två tågbolag kommer att direkt konkurrera om samma kunder på (ungefär) samma sträcka. Den största skillnaden är de olika körvägarna och att Öresundstågen stannar på något fler platser. Konkurrensen kommer att innebära fördelar för resenärerna - det blir många fler avgångar än tidigare. Inte nog med att Öresundstågen går ungefär lika ofta som tidigare; dessutom kör SJ betydligt fler InterCity-tåg än tidigare. SJ sätter också in nya direkttåg Halmstad-Stockholm. Slutligen knyts länen ihop, något som främst glädjer pendlarna över länsgränserna.
De nya Öresundstågen har till skillnad från SJ ett fixt prissystem - samma sträcka kostar alltid lika mycket. Det har triggat en debatt på SvD om frågan. SJ kör ju som bekant priser som kan variera - på samma sträcka har jag sett prisökningar på upp till 1050% (sic!). Det är utan tvekan så att SJ inte helt lyckats med sin prismodell. Samtidigt är det, i varje fall för mig personligen, så att SJ:s prissystem varit ganska trevligt, eftersom jag ofta bokar resor i god tid (det är förvisso antagligen till en del ett fall av betingning, eftersom jag tjänat på att boka tidigt). Dessutom har SJ ofta haft låga prispåslag för anslutningsresor - exempelvis har anslutningsresor inom Skåne till nattågen mellan Skåne och Stockholm kostat gratis, och resa till byte i Göteborg mot Stockholm har ofta också varit relativt billigt. Slutsatsen är att för min egen personliga del, kommer jag kanske inte åka med Öresundstågen lika ofta som jag gjort tidigare; bokar man tidigt blir det billigare att åka med SJ hela vägen till Halmstad. Väljer jag att dela upp resan .
Det som är så bra med konkurrens är dock möjligheten att välja. Bokar jag tidigt kan jag fortsätta åka med SJ:s tokbilliga tåg. Får jag för mig att åka i sista stund går det ändå att köpa en lämplig InterCity- eller nattågsbiljett (som SJ ändå har vettiga priser på ända till avgång), och ansluta med Öresundstågen. Må bästa tågbolag vinna, helt enkelt!
10 januari 2009
Om att försöka blända med sin akademiska titel
Eva vill få mig att hålla med ett upprop av 20 akademiker. De är skeptiska till IPCC:s tolkning av klimatforskningen, och lite halvt underförstått vill de visa en bild av att vetenskapen är splittrad utåt. Det är tyvärr inte den bild jag får, i varje fall. Kommentarsfältet på Newsmill är upplysande, och innehåller en lång debatt. Jag sammanfattar nedan huvudanledningen till att jag känner mig skeptisk till det sätt debatten förs på.
Till att börja med framträder samtliga med sina yrkestitlar (de flesta som professor). Det är dock inte en enda av undertecknarna som har klimatforskning som sitt område (av KTH:arna representeras kommunikationsteori genom Göran Einarsson, organisk kemi genom Torbjörn Norin och fysikalisk kemi genom Peter Stilbs. De bägge första är dessutom professor emeritus, och alla tre är gamla nog att gå helt i pension om de så önskar). De är alltså knappast de personer som är specialister på området, utan är egentligen troligen inte mer kunniga än en väl insatt amatör. Professorer är visserligen experter, men bara inom ett visst särskilt område (och kom ihåg att expert i stort är synonym till "fackidiot"). Att försöka skrämma igång debatten med titlar är alltså knappast att hålla sig till sakfrågan. Att använda sin titel på ett viss som framställer ett debattinlägg som mer sakligt än det kanske egentligen är, skadar också akademin. Saklighet och korrekthet är ju akademiska honnörsord, och det är därför inte särskilt vist att uttala sig om saker som man inte är fullt kunnig om, oavsett om man egentligen har rätt eller inte.
Vidare försöker forskarna genom uppropet ge intrycket att avsaknaden av konsensus inom klimatforskningen är ett problem. Det stämmer inte helt och hållet. Det avsaknas konsensus även inom andra områden; exempelvis finns det många kritiker mot Darwins teorier fortfarande idag, bland annat i USA, även om det liknar forskarnas initiativ: många tycker men få är kallade (det vill säga, har haft sin egentliga forskning inom området). Ändå är inte heller det ett problem; även inom ett vetenskapligt område förekommer meningsskillnader. Faktum är att det är en inneboende egenskap av hur vetenskap och den vetenskapliga metoden fungerar - enligt exempelvis poppersk vetenskapsteori slutar vetenskap vara vetenskap i det ögonblick man slutar ifrågasätter rådande sanning. Inget, i vid mening, kan någonsin anses bevisat bortom allt tvivel.
Till att börja med framträder samtliga med sina yrkestitlar (de flesta som professor). Det är dock inte en enda av undertecknarna som har klimatforskning som sitt område (av KTH:arna representeras kommunikationsteori genom Göran Einarsson, organisk kemi genom Torbjörn Norin och fysikalisk kemi genom Peter Stilbs. De bägge första är dessutom professor emeritus, och alla tre är gamla nog att gå helt i pension om de så önskar). De är alltså knappast de personer som är specialister på området, utan är egentligen troligen inte mer kunniga än en väl insatt amatör. Professorer är visserligen experter, men bara inom ett visst särskilt område (och kom ihåg att expert i stort är synonym till "fackidiot"). Att försöka skrämma igång debatten med titlar är alltså knappast att hålla sig till sakfrågan. Att använda sin titel på ett viss som framställer ett debattinlägg som mer sakligt än det kanske egentligen är, skadar också akademin. Saklighet och korrekthet är ju akademiska honnörsord, och det är därför inte särskilt vist att uttala sig om saker som man inte är fullt kunnig om, oavsett om man egentligen har rätt eller inte.
Vidare försöker forskarna genom uppropet ge intrycket att avsaknaden av konsensus inom klimatforskningen är ett problem. Det stämmer inte helt och hållet. Det avsaknas konsensus även inom andra områden; exempelvis finns det många kritiker mot Darwins teorier fortfarande idag, bland annat i USA, även om det liknar forskarnas initiativ: många tycker men få är kallade (det vill säga, har haft sin egentliga forskning inom området). Ändå är inte heller det ett problem; även inom ett vetenskapligt område förekommer meningsskillnader. Faktum är att det är en inneboende egenskap av hur vetenskap och den vetenskapliga metoden fungerar - enligt exempelvis poppersk vetenskapsteori slutar vetenskap vara vetenskap i det ögonblick man slutar ifrågasätter rådande sanning. Inget, i vid mening, kan någonsin anses bevisat bortom allt tvivel.
Staten ska inte besluta om en utbyggnad av kärnkraften
En mindre bloggdebatt har utbrytit bland centerbloggarna efter att ett opinionsinstitut ringt runt till centerpartister. Hittills har jag sett inlägg hos Johan, Hanna samt Oscar. Det är trevligt att se att taket är så högt i partiet att de tre inte är överens, och jag tänkte göra mitt bästa för att slänga ytterligare en brandfackla i diskussionen.
Som bakgrund så började allting redan i julas - när Stureplanscentern med Johan i spetsen gjorde ett utspel om att Centerpartiet borde vara lite positivare till kärnkraft (Jan Andersson har för övrigt kommenterat utspelet). Eftersom utspelet gjordes mitt under julhelgen, med nyhetstorka och allt, tog det förstås fart i media. Som följd på det har förstås någon (mig obekant vem) velat få en större översyn av vilka åsikter som finns bland aktiva centerpartister.
Problemet är bara att som Johan påpekar så är frågan helt felformulerad. I alla fall om man riktar sig till de centerpartister som kan tänka sig utbyggnad av kärnkraften. Det är nämligen på sin höjd enstaka centerpartister som vill att staten ska bygga ut kärnkraften; de som kan tänka sig en utbyggnad vill bara ha en marknadsmässig sådan. I en marknadsekonomi kan politiker inte beordra utbyggnad av någonting alls - man kan bara göra ge marknaden förutsättningar för att göra något om den så önskar. För att verk sedan i realiteten ska byggas krävs det naturligtvis att någon investerare tror sig kunna tjäna pengar på en utbyggnad.
Så långt har Johan helt igenom rätt i sitt resonemang. Tyvärr tar det stopp där. Som Oscar påpekar är elmarknaden inte en väl fungerande marknad, utan i praktiken en oligopolmarknad. Kärnkraften innebär i sig dessutom per definition ett assymetriskt risktagande - där den som äger kärnkraftsbolaget tar en väsentligt mindre risk (endast finansiell) jämfört med resten av samhället (vid olyckor). Man skulle nästan kunna dra en parallell med den aktuella finanskrisen - en stor bidragande orsak till den är ju att investmentbanker och andra liknande företag tagit risker som de i förlängningen inte själva behövt ta ansvar för, utan lämpat över på samhället. Även om vi gör det helt fritt att bygga nya kärnkraftverk kommer dessa fortfarande inte att verka på en fri marknad.
Vad är då min slutsats? Jo, att staten inte ska besluta om en utbyggnad av kärnkraften, men att däremot ett politiskt beslut om avvecklingstakten är helt ok. Skulle man vilja bygga ut är det bara att sätta upp regleringar för hur kärnkraft får drivas. I en ideal värld skulle naturligtvis inte en avvecklingsplan behöva beslutas politiskt - då skulle det gå att stänga kärnkraftverken direkt. I en mer pragmatisk värld är det dock dödfött att över natt stänga hälften av vår elenergikapacitet i Sverige, särskilt som det finns mer brådskande miljöproblem, som skulle missgynnas av ett sådant beslut (en stor del av kraften skulle antagligen erästtas med europeisk kolkraft...).
För min del slutar det i att kärnkraften inte är acceptabel, och vi bör därför fortfarande, på lång sikt, arbeta för att den avvecklas. Därför är jag också mot att fler reaktorer öppnas jämfört med idag. En sådan utveckling kommer att kräva politiska beslut.
Som bakgrund så började allting redan i julas - när Stureplanscentern med Johan i spetsen gjorde ett utspel om att Centerpartiet borde vara lite positivare till kärnkraft (Jan Andersson har för övrigt kommenterat utspelet). Eftersom utspelet gjordes mitt under julhelgen, med nyhetstorka och allt, tog det förstås fart i media. Som följd på det har förstås någon (mig obekant vem) velat få en större översyn av vilka åsikter som finns bland aktiva centerpartister.
Problemet är bara att som Johan påpekar så är frågan helt felformulerad. I alla fall om man riktar sig till de centerpartister som kan tänka sig utbyggnad av kärnkraften. Det är nämligen på sin höjd enstaka centerpartister som vill att staten ska bygga ut kärnkraften; de som kan tänka sig en utbyggnad vill bara ha en marknadsmässig sådan. I en marknadsekonomi kan politiker inte beordra utbyggnad av någonting alls - man kan bara göra ge marknaden förutsättningar för att göra något om den så önskar. För att verk sedan i realiteten ska byggas krävs det naturligtvis att någon investerare tror sig kunna tjäna pengar på en utbyggnad.
Så långt har Johan helt igenom rätt i sitt resonemang. Tyvärr tar det stopp där. Som Oscar påpekar är elmarknaden inte en väl fungerande marknad, utan i praktiken en oligopolmarknad. Kärnkraften innebär i sig dessutom per definition ett assymetriskt risktagande - där den som äger kärnkraftsbolaget tar en väsentligt mindre risk (endast finansiell) jämfört med resten av samhället (vid olyckor). Man skulle nästan kunna dra en parallell med den aktuella finanskrisen - en stor bidragande orsak till den är ju att investmentbanker och andra liknande företag tagit risker som de i förlängningen inte själva behövt ta ansvar för, utan lämpat över på samhället. Även om vi gör det helt fritt att bygga nya kärnkraftverk kommer dessa fortfarande inte att verka på en fri marknad.
Vad är då min slutsats? Jo, att staten inte ska besluta om en utbyggnad av kärnkraften, men att däremot ett politiskt beslut om avvecklingstakten är helt ok. Skulle man vilja bygga ut är det bara att sätta upp regleringar för hur kärnkraft får drivas. I en ideal värld skulle naturligtvis inte en avvecklingsplan behöva beslutas politiskt - då skulle det gå att stänga kärnkraftverken direkt. I en mer pragmatisk värld är det dock dödfött att över natt stänga hälften av vår elenergikapacitet i Sverige, särskilt som det finns mer brådskande miljöproblem, som skulle missgynnas av ett sådant beslut (en stor del av kraften skulle antagligen erästtas med europeisk kolkraft...).
För min del slutar det i att kärnkraften inte är acceptabel, och vi bör därför fortfarande, på lång sikt, arbeta för att den avvecklas. Därför är jag också mot att fler reaktorer öppnas jämfört med idag. En sådan utveckling kommer att kräva politiska beslut.
06 januari 2009
Länktips: www.jobbskatteavdrag.se
Via DI och PJ Anders Linder tipsas jag om webbsidan jobbskatteavdrag.se, där du kan räkna ut hur stor effekt jobbskatteavdraget har och har haft för dig. Det enda jag frågar mig är varför det är en ingenjör i Uppsala som står bakom sajten, och varför inte en likadan sida tagits fram av Alliansen själv för länge sen...
05 januari 2009
Lästips om förstatligande av företag
Jag vill tipsa om den forskningsöversikt över statligt kontra privat ägande som Henrik Jordahl skrivit för FORES. Tillsammans med Martin Ådahl fanns även i gårdagens DN en debattartikel i frågan, om man är för lat för att läsa allt.
Slutsatserna är, för mig, inte så förvånande, men det är trevligt att ens åsikter också har stöd i forskningsvärlden. Företag som verkar på normala, konkurrensutsatta, marknader tjänar inte på statligt ägande. För företag på exempelvis monopolmarknader är frågan mer tveksam (exempel: infrastruktur som vägar och järnvägar, elmarknaden (den har i Sverige visserligen privatiserats men kritiseras ofta då dene idag i praktiken är ett oligopol), samt samhällsområden där man av andra skäl inte vill i första hand vinstmaximera - i Sverige har vi här Systembolaget och Apoteket som exempel).
Oavsett hur vitt man tolkar dessa områden är det enkelt att konstatera att fordonsbranschen inte ens är i närheten att höra till något av dessa områden. Ett statligt ägande av Volvo och/eller Saab skulle bara riskera att hämma utvecklingen dels mot framtidssäkrare fordon (exempelvis biogasbilar, elbilar och hybrider), samt att hämma helt andra näringslivsgrenar, som exempelvis den framväxande svenska miljöteknikbranschen.
Slutsatserna är, för mig, inte så förvånande, men det är trevligt att ens åsikter också har stöd i forskningsvärlden. Företag som verkar på normala, konkurrensutsatta, marknader tjänar inte på statligt ägande. För företag på exempelvis monopolmarknader är frågan mer tveksam (exempel: infrastruktur som vägar och järnvägar, elmarknaden (den har i Sverige visserligen privatiserats men kritiseras ofta då dene idag i praktiken är ett oligopol), samt samhällsområden där man av andra skäl inte vill i första hand vinstmaximera - i Sverige har vi här Systembolaget och Apoteket som exempel).
Oavsett hur vitt man tolkar dessa områden är det enkelt att konstatera att fordonsbranschen inte ens är i närheten att höra till något av dessa områden. Ett statligt ägande av Volvo och/eller Saab skulle bara riskera att hämma utvecklingen dels mot framtidssäkrare fordon (exempelvis biogasbilar, elbilar och hybrider), samt att hämma helt andra näringslivsgrenar, som exempelvis den framväxande svenska miljöteknikbranschen.
04 januari 2009
Ny webbadress
Under julledigheten passade jag på att köpa mig själv ett nytt domännamn. Riktigt najs, Loopia körde kampanj så det kostade bara 9 kr.
Det nya domännamnet betyder också att min blogg nu har bytt adress; den nås numera under adressen www.magnusblogg.se. Den gamla adressen (magnuspersson.blogspot.com) funkar dock fortfarande och all trafik omdirigeras.
Det nya domännamnet betyder också att min blogg nu har bytt adress; den nås numera under adressen www.magnusblogg.se. Den gamla adressen (magnuspersson.blogspot.com) funkar dock fortfarande och all trafik omdirigeras.
20 december 2008
Årets sista nämnd
I tisdags var årets sista nämndsmöte. Inga upphetsande ärenden, det största ärendet var detaljplanen till Nya Karolinska. Annars var det enda egentligen nya, vem det är som kommer att efterträda Pehr Granfalk - och nu framgick det att det blir Magnus Nilsson. Moderaterna i Solna har ju kört en mindre omgång av "Hela havet stormar" och flyttat runt ordförandena i de olika nämnderna sedan Henrik Kelfve avgick.
Efter mötet gick vi och hela förvaltningen och avslutade året med en trevlig middag.
Efter mötet gick vi och hela förvaltningen och avslutade året med en trevlig middag.
08 december 2008
Centerbloggar.se lanseras
En fågel viskar i mitt öra - något som varit på gång ett bra tag bakom kulisserna, ända sedan innan sommaren, har äntligen blivit verklighet - Centerbloggar.se lanseras. Sidan blir dels en aggregator som samlar centerpartistisk bloggdebatt, dels en möjlighet att hitta andra centerpartistiska bloggare. Är du själv centerbloggare är det bara att gå in och registrera sig!
02 december 2008
Om sju av tio svenskar vill köpa Volvo PV av Ford, låt dem för all del göra det!
Veckans stora snackis är att Ford lutar åt att sälja Volvo PV. Även GMs Saab Automobile verkar vara till försäljning. Frågan är bara till vem?
Det är inte direkt så att affärerna går lysande för tillfället, för någon biltillverkare. Med tanke på vilken riktning oljepriserna gissningsvis är på väg är det inte någon jätteriskabel gissning att marknaden för personbilar på sikt kommer krympa något, vilket implicerar en höjd konkurrens på bilmarknaden. När dessutom Volvo och Saab inte är de tillverkare som gått bäst tidigare, minskar köplusten hos investerare avsevärt. Inte konstigt det, bensinbilar är knappast en framtidsbransch.
I denna miljö har ett antal vänsterpolitiker kläckt den "smarta" politiker kommit på den lysande idén att staten kanske skulle slå sig på att leka bilfabrik. Sju av tio svenskar håller dessutom med. Men bara för att många har samma dumma idé, betyder det inte att den slutar vara dum! Staten är knappast en ideal ägare till en ett bilföretag. Dessutom glömmer man bort att Volvo som det ser ut idag, förlorar miljardbelopp om året. Det ska mycket till att vända på den skutan! Om man använder statliga pengar till det riskerar det att bli ett rejält svart hål i statens budget.
Om nu sju av tio svenskar tycker att det är en bra idé att köpa Volvo PV, så är dock ovanstående inget som ska hindra det. Man får helt enkelt ta och använda sina egna, privata pengar till att skramla ihop till köpesumman, istället för att försöka använda statens stålar. Detta skulle kunna ske antingen i någon form av fondlösning eller liknande, eller skulle det kunna vara en insats som LO skulle kunna leda (om de vill, alltså). Det finns ingen som helst anledning att blanda in de tre av tio svenskar som inte alls vill bli bilfabriksinnehavare.
Några andra som delar min åsikt är Anders, Per, Hanna, Jan-Inge (sic!), Håkan samt Anders.
Det är inte direkt så att affärerna går lysande för tillfället, för någon biltillverkare. Med tanke på vilken riktning oljepriserna gissningsvis är på väg är det inte någon jätteriskabel gissning att marknaden för personbilar på sikt kommer krympa något, vilket implicerar en höjd konkurrens på bilmarknaden. När dessutom Volvo och Saab inte är de tillverkare som gått bäst tidigare, minskar köplusten hos investerare avsevärt. Inte konstigt det, bensinbilar är knappast en framtidsbransch.
I denna miljö har ett antal vänsterpolitiker kläckt den "smarta" politiker kommit på den lysande idén att staten kanske skulle slå sig på att leka bilfabrik. Sju av tio svenskar håller dessutom med. Men bara för att många har samma dumma idé, betyder det inte att den slutar vara dum! Staten är knappast en ideal ägare till en ett bilföretag. Dessutom glömmer man bort att Volvo som det ser ut idag, förlorar miljardbelopp om året. Det ska mycket till att vända på den skutan! Om man använder statliga pengar till det riskerar det att bli ett rejält svart hål i statens budget.
Om nu sju av tio svenskar tycker att det är en bra idé att köpa Volvo PV, så är dock ovanstående inget som ska hindra det. Man får helt enkelt ta och använda sina egna, privata pengar till att skramla ihop till köpesumman, istället för att försöka använda statens stålar. Detta skulle kunna ske antingen i någon form av fondlösning eller liknande, eller skulle det kunna vara en insats som LO skulle kunna leda (om de vill, alltså). Det finns ingen som helst anledning att blanda in de tre av tio svenskar som inte alls vill bli bilfabriksinnehavare.
Några andra som delar min åsikt är Anders, Per, Hanna, Jan-Inge (sic!), Håkan samt Anders.
Inbjudan till öppet informationsmöte om nya nationalarenan
Centerpartiet i Solna bjuder in alla intresserade att komma och lyssna på projektchef Mikael Albinson, Arenastaden, som informerar om planerna för nya Nationalarenan.
Vi är i Flaggskeppet, Hagalundsgatan 9, samlingssalen 1 tr. ned, måndagen 8 december kl. 18:30.
Vi är i Flaggskeppet, Hagalundsgatan 9, samlingssalen 1 tr. ned, måndagen 8 december kl. 18:30.
Senaste nämnden
Fortfarande fullt upp, så rapporterna från nämndsmötena laggar. På senaste nämnden behandlades mestadels rutinärenden, men några intressanta frågor förekom:
- Återremiss om klimathandlingsprogrammet (svar på en miljöpartistisk motion). Majoritetsförslaget var att arbeta in klimatfrågorna i det allmänna miljöhandlingsprogrammet istället för att ha ett särskilt program. Sossarna föreslog intressant nog ett remissförslag som inte klargjorde om vi bör ha ett klimatprogram eller inte. Trots att vi redan bett att få skjuta upp beskedet en gång tidigare...
- Samrådsyttrande om kvarteret Fältet. Området är idag till största delen parkeringsplats och en bensinstation, och dessutom ligger det i stort så centralt det blir i Solna. Riktigt trevlig plats att göra en förtätning på, alltså. Dock är jag lite orolig över bullersituationen - enligt redovisningen på mötet har vi egentligen inte tidigare byggt bostäder i så bullerutsatta områden i Solna, och . En utmaning för byggherrarna, dessutom är bullersituationen väldigt beroende av att trafikmängden minskar enligt prognos. Kort sagt, bullerutredningen bör göras extra noggrannt på denna byggplats, vilket också var samrådsyttrandet från nämnden.
- Slutligen diskuterades tilläggsplanen för delar av Råsunda. Den kommer göra det tillåtet att inreda vindar och sutterängvåningar i Råsunda till bostäder. Trevligt!
16 november 2008
Inför inte medborgargarden i Sverige, tack!
Jag blir väldigt glad över att Magnus Andersson sätter ned foten. Dåliga lagar ska inte drivas igenom, oavsett om artister och författare i okunskap tycker så. Oavsett om man tycker fildelning är fel eller inte är IPRED-lagen definitivt fel sätt att tackla problemet. Lyckligtvis är det inte alla kreatörer som håller med om att det vore en framkomlig väg.
Vad är då så fel med IPRED-lagen? Jo, det är i praktiken att göra medborgargarden till normalsituationen på upphovsrättens område. Om man jämför med "vanliga" (vad det nu ska betyda) brott, exempelvis cykelstölder, skulle motsvarigheten nämligen vara just att ett antal medborgare tar på sig själva rollen att leka polis.
Vad värre är, de inblandade organisationernas motsvarigheter i andra länder har inte direkt imponerat med sin undersökningsförmåga. Kort sagt, inte nog med att man jagar brottslingar utan att vara poliser, man ser dessutom till att även sätta dit uppenbart oskyldiga, som nätverksskrivare och avlidna farmödrar, på vägen. Inget säger egentligen att det skulle funka bättre i Sverige. Redan idag räcker i princip skärmdumpar (som lätt fabriceras) för fällande domar vad gäller upphovsrättsbrott i svenska domstolar. Med föreslagen lagändring gäller civilrätt och inte brottsbalken, vilket ytterligare sänker beviskraven.
Vad är då så fel med IPRED-lagen? Jo, det är i praktiken att göra medborgargarden till normalsituationen på upphovsrättens område. Om man jämför med "vanliga" (vad det nu ska betyda) brott, exempelvis cykelstölder, skulle motsvarigheten nämligen vara just att ett antal medborgare tar på sig själva rollen att leka polis.
Vad värre är, de inblandade organisationernas motsvarigheter i andra länder har inte direkt imponerat med sin undersökningsförmåga. Kort sagt, inte nog med att man jagar brottslingar utan att vara poliser, man ser dessutom till att även sätta dit uppenbart oskyldiga, som nätverksskrivare och avlidna farmödrar, på vägen. Inget säger egentligen att det skulle funka bättre i Sverige. Redan idag räcker i princip skärmdumpar (som lätt fabriceras) för fällande domar vad gäller upphovsrättsbrott i svenska domstolar. Med föreslagen lagändring gäller civilrätt och inte brottsbalken, vilket ytterligare sänker beviskraven.
09 november 2008
Fredagsmöte i nämnden förra månaden
I den allmänna bloggtorkan förra månaden glömde jag även bort det nämndsmöte som vi höll på den för kommunala sammanhang ovanliga veckodagen fredag. Fyra viktigare ämnen avhandlades, och några mindre som jag utelämnar nedan:
- Budget och verksamhetsplan för kommande år
- Presentation av bullerutredningen (rapport, kartor över södra Solna och norra)
- Det kontroversiella ärendet om Huvudstatvätten kom tillbaka till Miljö- och hälsoskyddsnämnden en andra runda (det behandlades förra gången i maj). Eftersom man inte tagit full hänsyn till våra synpunkter senast skickade vi flera av dem en gång till. Särskilt med tanke på att vi tidigare samma dag fått redovisat att området är ett av de tystare i Solna är det bra att industriverksamheten på platsen kommer bort - men det är också viktigt att den bebyggelse som planeras byggs på rätt sätt, så den stör så litet som möjligt.
- Justering av hälsoskyddstaxorna, dels på grund av att delar av verksamheten lämnas över till andra myndigheter, dels för att det index (AKI) nämnden använde inte kommer underhållas efter nyår av SCB. Det ersätts nu av KPI istället.
02 november 2008
Bloggtorka och FRA-lag
Jag försöker med det här inlägget skicka en liten ursäkt till alla som har väntat över en månad på nästa inlägg. Jag har haft fullt upp med jobbet under hela oktober - projektet som finansierar min forskning närmar sig sitt slut. Det har helt enkelt inte funnits ork över till att blogga också.
Den fråga som varit störst den senaste månaden för min del har varit FRA-frågan. Det är över en månad sedan Alliansen kom överens. De 15 punkterna kan inte beskrivas som annat än en seger för Alliansens interna gräsrotskritiker. Samtidigt känns det lite grann som en pyrrhusseger. Maggropskänslan är att det nya förslaget är mer ett sätt att rädda ansiktet än att driva liberal politik. Debatten dog dessutom helt och hållet i samband med förslaget, som ändå är hyfsat bra, även om det inte svarar på all kritik.
Man verkar fortfarande inte helt på det klara vem som ska filtrera trafiken för FRA. Man har tydligt förstått att kritikerna inte gillar att FRA får trafiken, men inte att anledningen därtill är att FRA fungerar som statens förlängda arm. Förslaget att låta en annan myndighet är därmed i detta avseende nästan lika dåligt som ursprungsförslaget.
Men - vi har ännu inte någon konkret lagtext att ta ställning till. Regeringen har fortfarande chansen att småjustera den exakta lagformuleringen, och jag hoppas verkligen att man även tar detta problem till sig, och försöker hitta en lösning tills det konkreta lagförslaget släpps.
Den fråga som varit störst den senaste månaden för min del har varit FRA-frågan. Det är över en månad sedan Alliansen kom överens. De 15 punkterna kan inte beskrivas som annat än en seger för Alliansens interna gräsrotskritiker. Samtidigt känns det lite grann som en pyrrhusseger. Maggropskänslan är att det nya förslaget är mer ett sätt att rädda ansiktet än att driva liberal politik. Debatten dog dessutom helt och hållet i samband med förslaget, som ändå är hyfsat bra, även om det inte svarar på all kritik.
Man verkar fortfarande inte helt på det klara vem som ska filtrera trafiken för FRA. Man har tydligt förstått att kritikerna inte gillar att FRA får trafiken, men inte att anledningen därtill är att FRA fungerar som statens förlängda arm. Förslaget att låta en annan myndighet är därmed i detta avseende nästan lika dåligt som ursprungsförslaget.
Men - vi har ännu inte någon konkret lagtext att ta ställning till. Regeringen har fortfarande chansen att småjustera den exakta lagformuleringen, och jag hoppas verkligen att man även tar detta problem till sig, och försöker hitta en lösning tills det konkreta lagförslaget släpps.
25 september 2008
Liberalt miljönätverk på G
Magnus berättar om ett nytt liberalt miljönätverk på gång. Skoj, om jag inte varit upptagen med nämndsmöte igår så hade jag nog också varit där. Jag ser fram emot vad som komma skall, och hoppas att de ser till att sluta dubbelboka alla träffar med kommunalpolitiska möten i Solna, så jag också kan vara med någon gång (nätverkets nästa träff är samtidigt som Solnacenterns nästa grupp möte)
24 september 2008
Nämndsmöte igår
Igår höll vi höstens andra nämndsmöte, och det första som Helena Uddholm deltog i som förvaltningschef. Ärendelistan var kort - de två största frågorna var internkontrollplanen (som nämnden tidigare fått kritik i revisionen för att den tagits fram endast av förvaltningen, nu diskuterades den i nämnden för beslut vid nästa möte), och delårsrapporten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)