26 april 2009

Om jag överhuvudtaget skulle fundera på att börja stödja fordonsindustrin, så skulle det vara Toyota, inte Saab eller Volvo.

Det pratas mycket i dessa tider om att fordonsindustrin behöver stöd. Jag ställer mig fundersam till det - en stor del av att den misslyckats är att den tillverkat fordon som inte haft framtiden för sig. Visserligen har de för tillfället varit populära, men på lång sikt är de bilmodeller som varit populära de senaste åren för stora, för törstiga, för oekonomiska och för opraktiska. Det ligger inte i mitt intresse att försöka hålla en föråldrad affärsmodell under armarna, varken med privata eller offentliga pengar. Om bilindustrin inte tillverkar produkter som är något att ha, så ska den inte heller ha några pengar. Det må låta brutalt, men om det inte är så vi låter det funka, så låter vi inte marknadsekonomin verka och vi blir fast med än värre problem. Tyvärr tror jag att Volvo och Saab i mycket styrts för mycket från sina amerikanska ägare, och därför delvis felsatsat det senaste decenniet. Bägge var tidigt ute med alternativa bränslen (biogas respektive E85) och framförallt Saab är väl erkända motorteknikexperter, något som kommer vara välbehövliga kunskaper när framtida förbränningsmotorförsedda bilmodeller ska tas fram. Bägge företagen visade ganska tidigt konceptbilar för plug-inhybrider, men sedan har utvecklingen avstannat. Volvo drog till och med tillbaka sina biogasbilar helt från marknaden.

Bilden är fräscht annorlunda om man tittar på vad Toyota åstadkommit. I ungefär ett decennium var de nästan helt ohotade på hybridbilsmarknaden med sin Prius, och de lanserar snart en första "riktig" elbil (det har länge funnits elbilar, men med en helt annan prestandanivå än vad bensinbilar brukar ha). Det här ligger mycket närmare vad jag personligen är attraherad av, och betydligt mycket närmre vad jag anser är realistiskt att vi använder som ett personligt transportmedel för kortare transporter i ett uthålligt samhälle.

Det gäller bara att vi inte laddar våra elbilar med kolkraft, och att det i viss mån är en utmaning för elnäten, precis som tyska Världsnaturfonden påpekar (och som Ny Teknik förvränger till att elbilar är utopi).

Elnätsutmaningen är inte omöjlig att lösa - det är för övrigt en utmaning som även uppstår av andra orsaker, till exempel att en del förnybara energikällor är mindre förutsägbara. Om man kunde få elförbrukarna att variera på samma sätt (detta är ofta inget jätteproblem - exempelvis uppvärmningssystem har stora buffertar i form av värmeförråd, och mindre variationer är normalt acceptabla), så vore det inga problem. Jag har själv varit med och konstruerat en fabrik med en konstant övre elkonsumtionsgräns (storförbrukare av el brukar ha betydligt högre elpris i den mån de överstiger sin "tilldelade" effektgräns), och det vore antagligen inte jättesvårt att istället reglera mot en nivå given från elleverantören, ett steg mot s.k. smarta elnät (smart grids).

Efter denna långa parentes i diskussionen om stöd till fordonsindustrin konstaterar jag dock att jag egentligen inte har något större behov av en fyrhjuling. Faktiskt så lite att jag inte ens är medlem i en bilpool, och bara hyrt/lånat en bil enstaka gånger. Ska jag långt åker jag tåg, annars tar jag bussen eller går. Eller cyklar. Jag ska bara få skruvat ihop min nya, fina cykel nu när det är fint väder ute (min förra blev stulen). Så för att ens Toyota ska få mitt privata industristöd - ja då får de göra något bättre. Jag betalar inte en femtedels miljon för något jag inte behöver...

Inga kommentarer: