28 februari 2009

Att bygga skyskrapor i ett gungfly

I veckan röstades så IPRED-lagen igenom och blev svensk lag. Även om jag är en motståndare till lagen, har jag inte orkat bry mig om att protestera särskilt högljutt. Att lagen skulle gå igenom utan större ändring var mer eller mindre givet från start.

Lägligt nog kommer dock samma vecka information om precis varför grundläggande antaganden i IPRED-lagen (och andra lagar som arbetar mot ett övervakningssamhälle) inte bara är moraliskt förkastliga, men dessutom bygger på en total missförståelse av hur Internet fungerar. Nästan alla dessa lagar bygger nämligen på att internet skulle vara ett hierarkiskt nät (ungefär som telefonnätet är, eller i varje fall en gång var). Det är det inte, Internet konstruerades uttryckligen för att vara ett decentraliserat nät. I själva verket var det ett av de främsta designkraven - den amerikanska militären ville inte att nätet skulle slås ut av en atombomb placerad i nätets centrum.

Dessutom görs ett antagande att all trafik som skickas på nätet skickas i klartext. Inte heller det är sant, allt mer trafik överförs krypterat. Om krypteringsnyckeln inte är allmänt känd, och det inte är en knäckt eller av annan anledning dålig krypteringsalgoritm som använts, så går det i praktiken inte att avgöra vad innehållet är, bara att någon form av information överförs.

Vad innebär då detta i förlängningen? Jo, att det är möjligt att bygga s.k. darknets. Hittills har dessa främst varit av akademiskt intresse, men kanske kan den globala utvecklingen mot ett 1984-samhälle pressa på utvecklingen mot praktiskt användbara darknets? Det är fullt möjligt! Därför är det intressant att se att såväl IDG.se, Karl Sigfrid och Metro rapporterar om ett nytt fildelningsprogram, OneSwarm, som kombinerar fildelningsnätverk med ett darknet, där du endast har direkt kontakt med dina vänner. Ett sådant går effektivt runt de regleringar som används i IPRED-lagen, eftersom den enda som kan peka på vem som är ansvarig för fildelningen är en annan privatperson.

Intressant nog är det samma forskargrupp vid University of Washington, som tidigare lyckats få sin nätverksskrivare anklagad för fildelning. Man funderar nästan på om forskarna släppt nyheten nu med flit (huvudansvarig för utvecklingen, Thomas Isdal, har grundexamen från KTH i bagaget, och är av namnet att döma svensk).

Vad är då följden? Man har stiftat en lag som inte bara är moraliskt och etiskt förkastlig, den är i praktiken relativt enkel att gå runt och göra verkningslös. Man har alltså varken tänkt på teori (vad är en lämplig lagstiftning) eller på praktik (hur upprätthåller man den), och man visar en minst sagt tydlig dålig förståelse för hur tekniken fungerar, och vad som faktiskt är möjligt, och inte möjligt, med den. På köpet har man dessutom tryckt fram verktyg av ett slag som kan vara precis lika användbara för onda syften som goda. Var det verkligen meningen att stimulera utvecklingen av pedofilers och terroristers drömverktyg för elektronisk distribution av information som var syftet med utvecklandet av IPRED och liknande lagar? Var det verkligen meningen att tillintetgöra alla teknikkunnigas respekt för lagstiftningsprocessen? Suck.

2 kommentarer:

Henrik Hansen sa...

Tack.

HDR-fotografen sa...

Jag sitter på nätverket Oneswarm nu och det är underbart. Har fått till snabb hastighet med.

Nu väntar jag bara på att det i Sverige ska bli förbjudet med kryptering.

Undertiden hoppas jag att alla IPRED-förespråkare skäms.