CUF-Motion: Angående forskarutbildning

Motion till CUF:s och Centerstudenters förbundsstämmor

Idag talas det högtidligt om "att lära för livet" i såväl CUF:s som Centerpartiets program. Tyvärr missar både CUF och Centerpartiet helt det faktum att utbildningsvägarna idag inte längre slutar med den första universitetsexamen. Idag finns i Sverige 17000 aktiva forskarstuderande (enligt Doktorandspegeln 2008) som genomgår utbildning med antingen en doktors- eller licentiatexamen som slutmål. Det är fler än det fanns studenter på grundnivå 1945 (enligt doktorandhandboken.nu).

Dessa personer kommer när de fått sin examen ha bidragit till att utvidga människans förståelse av världen och kommer att ha en spetskompetens inom sitt område som är eftertraktad på arbetsmarknaden både inom Sverige och internationellt. Trots att dessa personer i högsta grad är en del av utbildningssystemet, har Centerpartiet ingen officiell åsikt om vilken utbildningspolitik som ska drivas för dem.

Forskarutbildningen har i många avseenden annorlunda problem jämfört med andra utbildningsformer. Exempelvis är det normala fallet för doktorander att antingen försörjas genom doktorandanställning inom högskolevärlden, genom en anställning som industridoktorand, eller i vissa fall utbildningsbidrag. Det vore därför naturligt att alla som i praktiken genomgår en forskarutbildning är försörjd på detta, eller likvärdigt alternativ. Tyvärr är detta ofta inte fallet idag, det finns ett relativt omfattande system med s.k. skuggdoktorander som inte är formellt antagna på grund av avsaknad av finansiering, men ändå i praktiken påbörjat sin forskarutbildning.

Det är också relativt vanligt att finansiering av forskning, exempelvis genom projekt av olika slag, är relativt kortsiktig jämfört med forskarutbildningen (2-3 år jämfört med nominellt 5 år). Eftersom det för att man ska kunna antas till forskarutbildning krävs att finansieringen är klar är det vanligt att man antas endast till en utbildning som leder till en licentiatexamen även om man helst skulle vilja sikta på en doktorsexamen.

Slutligen har jag själv personligen sett vilken nytta ämnesspecifika nätverk i form av s.k. forskarskolor kan ge. Sådana ger möjligheten för doktorander att dels lära känna andra inom samma område i landet, dels ger de en chans att öka underlaget för landstäckande kurser på spetsnivå, något som ofta är svårt att ordna med enstaka personer på en högskola eller institution. Detta är något som är väldigt viktigt som stöd i utbildningen eftersom det av naturliga grunder ofta bara finns ett fåtal kunniga på spetsnivå i hela landet inom det område en doktorand studerar inom, och en doktorand därför till stor del får gå igenom sin utbildning helt på egen hand. Ju fler kontakter doktorander har med andra forskare, och varandra, över landet, desto större är chansen att fruktbara kontakter sluts.

Därför yrkar jag på

att Centerrörelsen verkar för att systemet med s.k. skuggdoktorander och andra otydliga finansieringsformer avskaffas,

att möjligheterna till forskningsprojekt eller annan forskarstudiefinansiering på längre sikt (4-5 år) avsevärt utökas jämfört med idag,

att fler landstäckande forskarskolor täckande särskilda ämnesområden inrättas,

att motionen tillsammans med yttranden lämnas vidare till Centerpartiets riksdagsgrupp, samt

att CUF i sitt sakpolitiska program inför ett nytt stycke under kapitlet 5.12 (Högre utbildning), enligt – förslagsvis – nedanstående:

5.12.5 Forskarutbildning
Forskarutbildningen, med licentiat- och doktorsexamina som slutmål, är en spetsutbildning som är viktig för Sverige. Forskarutbildningarna syftar till att få fram personer med en kunskapsnivå i nationell och internationell toppklass och som hjälper mänskligheten att uppnå ny kunskap genom forskning, och är därigenom en motor i det kommande kunskapssamhället.

Forskarutbildningen har på många sätt särskilda förutsättningar jämfört med andra utbildningar . Ett sätt detta yttrar sig på är det sätt studierna finansieras – normalt sett antingen doktorandtjänst, anställning som industridoktorand. Tyvärr förekommer det bredvid dessa dominerande sätt att finansiera doktorandstudierna även så kallade skuggdoktorander, med oftast en oklar finansiering. Detta informella system och andra liknande vill CUF avskaffa, varje forskarstuderande ska ha en tydlig studiefinansiering.

Vidare är många doktorander indirekt beroende av institutionens finansiering, som ofta kommer via olika typer av forskningsprojekt. Att dessa normalt har en längd på 2-3 år, medan en doktorsutbildning tar ytterligare flera år, hindrar långsiktigheten i utbildningen, och möjligheter till mer långsiktig finansiering för de som studerar mot en doktorsexamen vore önskvärt.

Slutligen vill vi se att man samverkar betydligt mer mellan olika universitet inom ett ämnesområde, för att tillsammans kunna erbjuda ett bredare men ändå mer anpassat kursutbud. Det kan ske exempelvis genom att uppmuntra bland annat nätverk och nationella forskarskolor.

Solna 090210,
Magnus Persson, medlem CUF Stockholm norra och Centerstudenter

SJ får konkurrens i resten av landet också.

Åsa Torstenssons utspel i veckan har blivit ordentligt uppmärksammat. Det kommer inte längre bara vara på västkusten flera tågbolag konkurrerar om resenärerna. En avreglering av tågtrafiken kommer inte lösa alla problem vi ser hös SJ idag, men den har ändå möjlighet att ordna några av de problem vi ser idag. En avreglering är ju faktiskt inte någon form av magisk lösning.

Framförallt hoppas jag att det blir ett par olika aktörer som kör mellan våra storstäder, så att man kan åka till andra sidan landet för mindre än vad en flygbiljett kostar, utan att boka två och en halv månad i förväg. Ett sådant företag finns redan, men det skulle inte skada med ytterligare några.

En sak som SJ idag inte sköter riktigt bra och som förhoppningsvis skulle kunna bli mycket bättre med lite konkurrens, är att de inte lyckats köpa in tillräckligt många tåg. Trots att det var brist för ett decennium sedan också. På kort sikt är faktiskt antalet tåg en betydligt viktigare faktor för järnvägens transportkapacitet än antalet spår. Det tar bara försumbart mer spårkapacitet att köra ett långt tåg än att köra ett kort...

Med vilka regler hade du anställt någon i ditt företag?

I torsdags kväll tryckte en intet ont anande Ung Vänster-brud en pamflett i näven på mig när jag gick genom ångestgången mellan tunnelbanan och pendeltåget på Centralen. Inte kunde hon ana att jag tyckte något annorlunda jämfört med henne.

Vad säger då kampanjwebbsidan som lappen hänvisade till? Jo (några slumpmässiga exempel):

• "Skillnaderna och orättvisorna i samhället har accelererat sedan högerns maktövertagande 2006."


• "Om Moderaterna inte gav bort miljarder till stora företag, skulle vi kunna minska arbetslösheten rejält."


• "Är inte LAS dåligt för unga?" - med ett långt svar som i princip slätar över frågan och ger svepskäl till att LAS skulle vara bra

Ytterligare exempel får ni leta upp själva på ovan länkade sidor. Kort sammanfattat försöker man lova välbetalda jobb med full anställningstrygghet, hög a-kassa och "mindre pengar till rika". Hur de tänkt sig att ekvationen ska gå ihop, och vem som vill anställa låg-/felutbildade ungdomar som ska få högbetalda fasta jobb, det förtäljer de inte. Hade jag haft ett företag så hade jag då inte velat utöka i varje fall.

För övrigt noteras att Ung Vänsters första punkt ovan är ren och skär lögn - i den mån en sådan förändring skett beror den på utomliggande orsaker som finanskrisen, och jobbskatteavdraget har motverkat utvecklingen ordentligt.

Vad gäller punkt två brukar kritiken från det andra röda partiet gå ut på att regeringen inte vill ge bort pengar till storföretag som t.ex. Saab. Man verkar inte vara helt eniga i vänsterlägret om vad man egentligen ska använda som kritik...

Att slutligen hävda att turordningsreglerna i LAS inte är strukturellt diskriminerande är nästan mest uppseendeväckande - de har ju som direkt följd och syfte att i första hand kasta ut ungdomar och andra nyanställda för jobbet då det går dåligt.

Nä, ibland är det skönt att vara medlem i en lite mer realistisk politisk organisation. De ordnade för övrigt ett möte i fredags om just arbetsmarknadsmodeller - Annie rapporterar och det finns en artikel på Centerpartiets webbplats, och en rapport.

Att bygga skyskrapor i ett gungfly

I veckan röstades så IPRED-lagen igenom och blev svensk lag. Även om jag är en motståndare till lagen, har jag inte orkat bry mig om att protestera särskilt högljutt. Att lagen skulle gå igenom utan större ändring var mer eller mindre givet från start.

Lägligt nog kommer dock samma vecka information om precis varför grundläggande antaganden i IPRED-lagen (och andra lagar som arbetar mot ett övervakningssamhälle) inte bara är moraliskt förkastliga, men dessutom bygger på en total missförståelse av hur Internet fungerar. Nästan alla dessa lagar bygger nämligen på att internet skulle vara ett hierarkiskt nät (ungefär som telefonnätet är, eller i varje fall en gång var). Det är det inte, Internet konstruerades uttryckligen för att vara ett decentraliserat nät. I själva verket var det ett av de främsta designkraven - den amerikanska militären ville inte att nätet skulle slås ut av en atombomb placerad i nätets centrum.

Dessutom görs ett antagande att all trafik som skickas på nätet skickas i klartext. Inte heller det är sant, allt mer trafik överförs krypterat. Om krypteringsnyckeln inte är allmänt känd, och det inte är en knäckt eller av annan anledning dålig krypteringsalgoritm som använts, så går det i praktiken inte att avgöra vad innehållet är, bara att någon form av information överförs.

Vad innebär då detta i förlängningen? Jo, att det är möjligt att bygga s.k. darknets. Hittills har dessa främst varit av akademiskt intresse, men kanske kan den globala utvecklingen mot ett 1984-samhälle pressa på utvecklingen mot praktiskt användbara darknets? Det är fullt möjligt! Därför är det intressant att se att såväl IDG.se, Karl Sigfrid och Metro rapporterar om ett nytt fildelningsprogram, OneSwarm, som kombinerar fildelningsnätverk med ett darknet, där du endast har direkt kontakt med dina vänner. Ett sådant går effektivt runt de regleringar som används i IPRED-lagen, eftersom den enda som kan peka på vem som är ansvarig för fildelningen är en annan privatperson.

Intressant nog är det samma forskargrupp vid University of Washington, som tidigare lyckats få sin nätverksskrivare anklagad för fildelning. Man funderar nästan på om forskarna släppt nyheten nu med flit (huvudansvarig för utvecklingen, Thomas Isdal, har grundexamen från KTH i bagaget, och är av namnet att döma svensk).

Vad är då följden? Man har stiftat en lag som inte bara är moraliskt och etiskt förkastlig, den är i praktiken relativt enkel att gå runt och göra verkningslös. Man har alltså varken tänkt på teori (vad är en lämplig lagstiftning) eller på praktik (hur upprätthåller man den), och man visar en minst sagt tydlig dålig förståelse för hur tekniken fungerar, och vad som faktiskt är möjligt, och inte möjligt, med den. På köpet har man dessutom tryckt fram verktyg av ett slag som kan vara precis lika användbara för onda syften som goda. Var det verkligen meningen att stimulera utvecklingen av pedofilers och terroristers drömverktyg för elektronisk distribution av information som var syftet med utvecklandet av IPRED och liknande lagar? Var det verkligen meningen att tillintetgöra alla teknikkunnigas respekt för lagstiftningsprocessen? Suck.

Veckans nämndsmöte

I tisdags hölls årets första nämndsmöte, därmed också det första med Magnus Nilsson som ordförande.

De viktigaste ärenden som vi behandlade var årsredovisningen (förvaltningen gick plus, främst för att vissa positioner, bland annat den som förvaltningschef, varit obesatta under delar av året). Dessutom ökade antalet ärenden ganska mycket, en effekt av att Solna växt under de senaste åren.

I övrigt diskuterades det kommande miljöledningssystemet under en av informationspunkterna, och kommande detaljplaner om Uarda (vid Dalvägen i kommande Arenastaden, där man vill bygga radhus "på taket") samt i Bergshamra centrum behandlades utan några större invändningar.

Uppmärksammat

Regeringen la igår ett förslag om avskaffande av kårobligatoriet. Trevligt!

Lästips

Sveriges Ingenjörers medlemstidning, Ingenjören, är som de flesta facktidningar - oftast ganska menlösa, särskilt för de som inte är medlemmar i fackföreningen. Men senaste numret är antagligen riktigt intressant att läsa, även om du inte råkar vara ingenjör: det är nämligen ett temanummer om miljöteknik! Hela numret finns på nätet!

Materialteknik för gitarrister

Som gitarrist och ingenjör kan jag inte tycka annat än att det här är ett coolt exjobb. Nu undrar man bara när man kan få tag på strängarna i butik?

Ingen mikrobloggning för min del

Hela bloggosfären verkar ha blivit galna i mikrobloggning, med bland annat Twitter och Bloggy som plattformar. Jag kommer inte att följa med lämmeltåget. Dels bloggar jag alldeles för pratigt (visserligen finns det ett par inlägg på under 140 tecken, men ungefär lika många på mer än det 50-dubbla). Dessutom känns det som om det skulle vara sjukt stressframkallande att behöva ha så korta inlägg, då känns det som om man förväntas uppdatera mycket oftare. Hellre sällan, men matnyttigt. Eller så börjar jag helt enkelt bli gammal och mossig... :-)

En snabb påminnelse...

... du läser väl lönebeskedet som kommer imorgon ordentligt?

Sverige behöver mer spårkapacitet

SJ får allt svårare att hålla tidtabellen. Dessutom har de visst problem med sitt biljettsystem, som har vissa säkerhetsluckor.

Att fixa det senare problemet förutsätter egentligen bara att man skaffar kompetenta programmerare och systemutvecklare, men det första problemet är i varje fall till en stor del inte SJ:s fel. Det är nämligen så att många av spåren i Sverige håller på att bli allt mer överbefolkade, eftersom såväl persontrafik (både långväga, regionala och lokala tåg) som godstrafik ökat kraftigt de senaste åren. Det är förstås glädjande, men det betyder också att tågen idag är betydligt långsammare än för tio år sedan (redan enligt tidtabell), och förseningar förvärrar situationen ytterligare. Dessutom påverkar det kapaciteten för godstransporter, som har lägre prioritet på spåren. Potentialen för utökat resande och godsfrakt med tåg är stor; och med tanke på byggplanerna över Fehmarn Bält lär de knappast bli mindre.

Kort sagt, slutsatsen är att vi förmodligen är att det finns en uppdämd efterfrågan på spårkapacitet som bara kommer att bli större. Snållösningen på det problemet är att bygga nya spår bredvid de gamla - men de går ofta genom tätorter, har kurvor och är på andra sätt olämpade för riktigt snabba tåg. Det är en uppenbar möjlighet att fundera på höghastighetsbanor som skulle innebära både ny spårkapacitet och mycket snabbare resor mellan de tre storstäderna och betydande effekter även mellan de flesta andra större tätorter i södra Sverige.

För mig är det en no-brainer att höghastighetsbanor bör utredas snarast; prognoserna pekar på att i varje fall Götalandsbanan är samhällsekonomiskt lönsam idag; ett järnvägsbygge är dessutom en riktigt långdragen affär. Dubbelspåret på Västkustbanan beslutades redan för 15 år sedan, och ändå finns det tre enkelspårssträckor kvar (inklusive tunneln förstås).

Det är alltså knappast troligt att ett höghastighetsbanenät är utbyggt innan 2020, och för att kunna genomföra byggnationen på ett snabbt sätt vore det bra om man redan nu genomför förstudier, reserverar mark för spårstråk (i värsta fall bebyggs mark som kunde ha använts för en lämplig konstruktion, så att ett senare påkommet bygge blir dyrare än nödvändigt).

För att ytterligare understryka ovanstående avslutar jag mitt inlägg med ett lästips: en rapport i mastodontformat om höghastighetsbanor författad av KTH:s järnvägsgrupp.

Något annat än LAS behövs för att vi ska ha anställningstrygghet

En mindre debatt om LAS har blossat upp i tidningarna och på nätet. Trevligt att frågan diskuteras! Stefan sammanfattar de stora felen med LAS, och som visar varför det är uppenbart att vi behöver ändra lagen till något bättre jämfört med det vi har idag:

• Den innebär ingen anställningstrygghet för de anställda (många förlorar sina arbeten för att arbetsplatsen helt lägger ner, inte för att den skär ner)


• Den minskar incitamenten för företag att anställa


• Människor låses fast i arbeten där de vantrivs eller far illa


• Lokala fackombudsmän får oprortionerligt mycket makt; även över de som inte är fackmedlemmar (fackombudsmännen har rätt att förhandla bort turordningsreglerna för alla anställda, inte bara sina egna medlemmar)

Till denna lista vill jag addera en femte punkt:

• Lagen är åldersdiskriminerande mot ungdomar, som inte kan ha varit längst anställda

I tidningar: Magnus Henreksson i DN och Gittet Lege i DI.

Andra som bloggar: Johan, Anna och Oscar.

Omstart för Centeruppropet.se

På försommaren ifjol drogs i all hast Centeruppropet.se igång i all hast, i samband med att det såg ut som om den centerpartistiska riksdagsgruppen svalt förslaget om FRA-lagen med hull och hår. Nog lyckades vi över förväntan, men jag var ändå inte helt nöjd. Dock slocknade kämpalustan något bland oss i gruppen bakom Centeruppropet.se; vi hade alla flera andra engagemang som snart blev högre prioriterade.

Just därför glädjer det mig att Björn och Erik ändå fortsatt att arbeta med frågorna bakom ridån, och nu har de återlanserat Centeruppropet.se. Plattformen verkar lovande. Klart bättre än de verktyg som finns internt på Centerpartiet (även om de som utvecklat den naturligtvis påstår något helt annat). Jag får hoppas att det här kan bli ett sätt att vitalisera interndebatten i Centerpartiet, vilken jag tyvärr till en del upplever för en något tynande tillvaro.

SJ slutar köra till "Lilla huset på prärien"

Idag slutar Öresundstågen rulla under SJ-flagg. Det innebär också, i varje fall så länge, att SJ slutar stanna vid "Lilla huset på prärien", dvs stationen i Laholm (de kör många av sina tåg via Markarydsbanan, och övriga stannar inte mellan Halmstad och Helsingborg - enligt tidtabellen). Under det kommande halvåret kommer endast Öresundstågen stanna där, till skillnad från tidigare.

Detta innebär också, så vitt jag vet för första gången på mycket länge (om någonsin) i Sverige, att två tågbolag kommer att direkt konkurrera om samma kunder på (ungefär) samma sträcka. Den största skillnaden är de olika körvägarna och att Öresundstågen stannar på något fler platser. Konkurrensen kommer att innebära fördelar för resenärerna - det blir många fler avgångar än tidigare. Inte nog med att Öresundstågen går ungefär lika ofta som tidigare; dessutom kör SJ betydligt fler InterCity-tåg än tidigare. SJ sätter också in nya direkttåg Halmstad-Stockholm. Slutligen knyts länen ihop, något som främst glädjer pendlarna över länsgränserna.

De nya Öresundstågen har till skillnad från SJ ett fixt prissystem - samma sträcka kostar alltid lika mycket. Det har triggat en debatt på SvD om frågan. SJ kör ju som bekant priser som kan variera - på samma sträcka har jag sett prisökningar på upp till 1050% (sic!). Det är utan tvekan så att SJ inte helt lyckats med sin prismodell. Samtidigt är det, i varje fall för mig personligen, så att SJ:s prissystem varit ganska trevligt, eftersom jag ofta bokar resor i god tid (det är förvisso antagligen till en del ett fall av betingning, eftersom jag tjänat på att boka tidigt). Dessutom har SJ ofta haft låga prispåslag för anslutningsresor - exempelvis har anslutningsresor inom Skåne till nattågen mellan Skåne och Stockholm kostat gratis, och resa till byte i Göteborg mot Stockholm har ofta också varit relativt billigt. Slutsatsen är att för min egen personliga del, kommer jag kanske inte åka med Öresundstågen lika ofta som jag gjort tidigare; bokar man tidigt blir det billigare att åka med SJ hela vägen till Halmstad. Väljer jag att dela upp resan .

Det som är så bra med konkurrens är dock möjligheten att välja. Bokar jag tidigt kan jag fortsätta åka med SJ:s tokbilliga tåg. Får jag för mig att åka i sista stund går det ändå att köpa en lämplig InterCity- eller nattågsbiljett (som SJ ändå har vettiga priser på ända till avgång), och ansluta med Öresundstågen. Må bästa tågbolag vinna, helt enkelt!

Om att försöka blända med sin akademiska titel

Eva vill få mig att hålla med ett upprop av 20 akademiker. De är skeptiska till IPCC:s tolkning av klimatforskningen, och lite halvt underförstått vill de visa en bild av att vetenskapen är splittrad utåt. Det är tyvärr inte den bild jag får, i varje fall. Kommentarsfältet på Newsmill är upplysande, och innehåller en lång debatt. Jag sammanfattar nedan huvudanledningen till att jag känner mig skeptisk till det sätt debatten förs på.

Till att börja med framträder samtliga med sina yrkestitlar (de flesta som professor). Det är dock inte en enda av undertecknarna som har klimatforskning som sitt område (av KTH:arna representeras kommunikationsteori genom Göran Einarsson, organisk kemi genom Torbjörn Norin och fysikalisk kemi genom Peter Stilbs. De bägge första är dessutom professor emeritus, och alla tre är gamla nog att gå helt i pension om de så önskar). De är alltså knappast de personer som är specialister på området, utan är egentligen troligen inte mer kunniga än en väl insatt amatör. Professorer är visserligen experter, men bara inom ett visst särskilt område (och kom ihåg att expert i stort är synonym till "fackidiot"). Att försöka skrämma igång debatten med titlar är alltså knappast att hålla sig till sakfrågan. Att använda sin titel på ett viss som framställer ett debattinlägg som mer sakligt än det kanske egentligen är, skadar också akademin. Saklighet och korrekthet är ju akademiska honnörsord, och det är därför inte särskilt vist att uttala sig om saker som man inte är fullt kunnig om, oavsett om man egentligen har rätt eller inte.

Vidare försöker forskarna genom uppropet ge intrycket att avsaknaden av konsensus inom klimatforskningen är ett problem. Det stämmer inte helt och hållet. Det avsaknas konsensus även inom andra områden; exempelvis finns det många kritiker mot Darwins teorier fortfarande idag, bland annat i USA, även om det liknar forskarnas initiativ: många tycker men få är kallade (det vill säga, har haft sin egentliga forskning inom området). Ändå är inte heller det ett problem; även inom ett vetenskapligt område förekommer meningsskillnader. Faktum är att det är en inneboende egenskap av hur vetenskap och den vetenskapliga metoden fungerar - enligt exempelvis poppersk vetenskapsteori slutar vetenskap vara vetenskap i det ögonblick man slutar ifrågasätter rådande sanning. Inget, i vid mening, kan någonsin anses bevisat bortom allt tvivel.

Staten ska inte besluta om en utbyggnad av kärnkraften

En mindre bloggdebatt har utbrytit bland centerbloggarna efter att ett opinionsinstitut ringt runt till centerpartister. Hittills har jag sett inlägg hos Johan, Hanna samt Oscar. Det är trevligt att se att taket är så högt i partiet att de tre inte är överens, och jag tänkte göra mitt bästa för att slänga ytterligare en brandfackla i diskussionen.

Som bakgrund så började allting redan i julas - när Stureplanscentern med Johan i spetsen gjorde ett utspel om att Centerpartiet borde vara lite positivare till kärnkraft (Jan Andersson har för övrigt kommenterat utspelet). Eftersom utspelet gjordes mitt under julhelgen, med nyhetstorka och allt, tog det förstås fart i media. Som följd på det har förstås någon (mig obekant vem) velat få en större översyn av vilka åsikter som finns bland aktiva centerpartister.

Problemet är bara att som Johan påpekar så är frågan helt felformulerad. I alla fall om man riktar sig till de centerpartister som kan tänka sig utbyggnad av kärnkraften. Det är nämligen på sin höjd enstaka centerpartister som vill att staten ska bygga ut kärnkraften; de som kan tänka sig en utbyggnad vill bara ha en marknadsmässig sådan. I en marknadsekonomi kan politiker inte beordra utbyggnad av någonting alls - man kan bara göra ge marknaden förutsättningar för att göra något om den så önskar. För att verk sedan i realiteten ska byggas krävs det naturligtvis att någon investerare tror sig kunna tjäna pengar på en utbyggnad.

Så långt har Johan helt igenom rätt i sitt resonemang. Tyvärr tar det stopp där. Som Oscar påpekar är elmarknaden inte en väl fungerande marknad, utan i praktiken en oligopolmarknad. Kärnkraften innebär i sig dessutom per definition ett assymetriskt risktagande - där den som äger kärnkraftsbolaget tar en väsentligt mindre risk (endast finansiell) jämfört med resten av samhället (vid olyckor). Man skulle nästan kunna dra en parallell med den aktuella finanskrisen - en stor bidragande orsak till den är ju att investmentbanker och andra liknande företag tagit risker som de i förlängningen inte själva behövt ta ansvar för, utan lämpat över på samhället. Även om vi gör det helt fritt att bygga nya kärnkraftverk kommer dessa fortfarande inte att verka på en fri marknad.

Vad är då min slutsats? Jo, att staten inte ska besluta om en utbyggnad av kärnkraften, men att däremot ett politiskt beslut om avvecklingstakten är helt ok. Skulle man vilja bygga ut är det bara att sätta upp regleringar för hur kärnkraft får drivas. I en ideal värld skulle naturligtvis inte en avvecklingsplan behöva beslutas politiskt - då skulle det gå att stänga kärnkraftverken direkt. I en mer pragmatisk värld är det dock dödfött att över natt stänga hälften av vår elenergikapacitet i Sverige, särskilt som det finns mer brådskande miljöproblem, som skulle missgynnas av ett sådant beslut (en stor del av kraften skulle antagligen erästtas med europeisk kolkraft...).

För min del slutar det i att kärnkraften inte är acceptabel, och vi bör därför fortfarande, på lång sikt, arbeta för att den avvecklas. Därför är jag också mot att fler reaktorer öppnas jämfört med idag. En sådan utveckling kommer att kräva politiska beslut.

Länktips: www.jobbskatteavdrag.se

Via DI och PJ Anders Linder tipsas jag om webbsidan jobbskatteavdrag.se, där du kan räkna ut hur stor effekt jobbskatteavdraget har och har haft för dig. Det enda jag frågar mig är varför det är en ingenjör i Uppsala som står bakom sajten, och varför inte en likadan sida tagits fram av Alliansen själv för länge sen...

Lästips om förstatligande av företag

Jag vill tipsa om den forskningsöversikt över statligt kontra privat ägande som Henrik Jordahl skrivit för FORES. Tillsammans med Martin Ådahl fanns även i gårdagens DN en debattartikel i frågan, om man är för lat för att läsa allt.

Slutsatserna är, för mig, inte så förvånande, men det är trevligt att ens åsikter också har stöd i forskningsvärlden. Företag som verkar på normala, konkurrensutsatta, marknader tjänar inte på statligt ägande. För företag på exempelvis monopolmarknader är frågan mer tveksam (exempel: infrastruktur som vägar och järnvägar, elmarknaden (den har i Sverige visserligen privatiserats men kritiseras ofta då dene idag i praktiken är ett oligopol), samt samhällsområden där man av andra skäl inte vill i första hand vinstmaximera - i Sverige har vi här Systembolaget och Apoteket som exempel).

Oavsett hur vitt man tolkar dessa områden är det enkelt att konstatera att fordonsbranschen inte ens är i närheten att höra till något av dessa områden. Ett statligt ägande av Volvo och/eller Saab skulle bara riskera att hämma utvecklingen dels mot framtidssäkrare fordon (exempelvis biogasbilar, elbilar och hybrider), samt att hämma helt andra näringslivsgrenar, som exempelvis den framväxande svenska miljöteknikbranschen.

Ny webbadress

Under julledigheten passade jag på att köpa mig själv ett nytt domännamn. Riktigt najs, Loopia körde kampanj så det kostade bara 9 kr.

Det nya domännamnet betyder också att min blogg nu har bytt adress; den nås numera under adressen www.magnusblogg.se. Den gamla adressen (magnuspersson.blogspot.com) funkar dock fortfarande och all trafik omdirigeras.

Årets sista nämnd

I tisdags var årets sista nämndsmöte. Inga upphetsande ärenden, det största ärendet var detaljplanen till Nya Karolinska. Annars var det enda egentligen nya, vem det är som kommer att efterträda Pehr Granfalk - och nu framgick det att det blir Magnus Nilsson. Moderaterna i Solna har ju kört en mindre omgång av "Hela havet stormar" och flyttat runt ordförandena i de olika nämnderna sedan Henrik Kelfve avgick.

Efter mötet gick vi och hela förvaltningen och avslutade året med en trevlig middag.

Centerbloggar.se lanseras

En fågel viskar i mitt öra - något som varit på gång ett bra tag bakom kulisserna, ända sedan innan sommaren, har äntligen blivit verklighet - Centerbloggar.se lanseras. Sidan blir dels en aggregator som samlar centerpartistisk bloggdebatt, dels en möjlighet att hitta andra centerpartistiska bloggare. Är du själv centerbloggare är det bara att gå in och registrera sig!

Om sju av tio svenskar vill köpa Volvo PV av Ford, låt dem för all del göra det!

Veckans stora snackis är att Ford lutar åt att sälja Volvo PV. Även GMs Saab Automobile verkar vara till försäljning. Frågan är bara till vem?

Det är inte direkt så att affärerna går lysande för tillfället, för någon biltillverkare. Med tanke på vilken riktning oljepriserna gissningsvis är på väg är det inte någon jätteriskabel gissning att marknaden för personbilar på sikt kommer krympa något, vilket implicerar en höjd konkurrens på bilmarknaden. När dessutom Volvo och Saab inte är de tillverkare som gått bäst tidigare, minskar köplusten hos investerare avsevärt. Inte konstigt det, bensinbilar är knappast en framtidsbransch.

I denna miljö har ett antal vänsterpolitiker kläckt den "smarta" politiker kommit på den lysande idén att staten kanske skulle slå sig på att leka bilfabrik. Sju av tio svenskar håller dessutom med. Men bara för att många har samma dumma idé, betyder det inte att den slutar vara dum! Staten är knappast en ideal ägare till en ett bilföretag. Dessutom glömmer man bort att Volvo som det ser ut idag, förlorar miljardbelopp om året. Det ska mycket till att vända på den skutan! Om man använder statliga pengar till det riskerar det att bli ett rejält svart hål i statens budget.

Om nu sju av tio svenskar tycker att det är en bra idé att köpa Volvo PV, så är dock ovanstående inget som ska hindra det. Man får helt enkelt ta och använda sina egna, privata pengar till att skramla ihop till köpesumman, istället för att försöka använda statens stålar. Detta skulle kunna ske antingen i någon form av fondlösning eller liknande, eller skulle det kunna vara en insats som LO skulle kunna leda (om de vill, alltså). Det finns ingen som helst anledning att blanda in de tre av tio svenskar som inte alls vill bli bilfabriksinnehavare.

Några andra som delar min åsikt är Anders, Per, Hanna, Jan-Inge (sic!), Håkan samt Anders.

Inbjudan till öppet informationsmöte om nya nationalarenan

Centerpartiet i Solna bjuder in alla intresserade att komma och lyssna på projektchef Mikael Albinson, Arenastaden, som informerar om planerna för nya Nationalarenan.

Vi är i Flaggskeppet, Hagalundsgatan 9, samlingssalen 1 tr. ned, måndagen 8 december kl. 18:30.

Senaste nämnden

Fortfarande fullt upp, så rapporterna från nämndsmötena laggar. På senaste nämnden behandlades mestadels rutinärenden, men några intressanta frågor förekom:

• Återremiss om klimathandlingsprogrammet (svar på en miljöpartistisk motion). Majoritetsförslaget var att arbeta in klimatfrågorna i det allmänna miljöhandlingsprogrammet istället för att ha ett särskilt program. Sossarna föreslog intressant nog ett remissförslag som inte klargjorde om vi bör ha ett klimatprogram eller inte. Trots att vi redan bett att få skjuta upp beskedet en gång tidigare...


• Samrådsyttrande om kvarteret Fältet. Området är idag till största delen parkeringsplats och en bensinstation, och dessutom ligger det i stort så centralt det blir i Solna. Riktigt trevlig plats att göra en förtätning på, alltså. Dock är jag lite orolig över bullersituationen - enligt redovisningen på mötet har vi egentligen inte tidigare byggt bostäder i så bullerutsatta områden i Solna, och . En utmaning för byggherrarna, dessutom är bullersituationen väldigt beroende av att trafikmängden minskar enligt prognos. Kort sagt, bullerutredningen bör göras extra noggrannt på denna byggplats, vilket också var samrådsyttrandet från nämnden.


• Slutligen diskuterades tilläggsplanen för delar av Råsunda. Den kommer göra det tillåtet att inreda vindar och sutterängvåningar i Råsunda till bostäder. Trevligt!

Inför inte medborgargarden i Sverige, tack!

Jag blir väldigt glad över att Magnus Andersson sätter ned foten. Dåliga lagar ska inte drivas igenom, oavsett om artister och författare i okunskap tycker så. Oavsett om man tycker fildelning är fel eller inte är IPRED-lagen definitivt fel sätt att tackla problemet. Lyckligtvis är det inte alla kreatörer som håller med om att det vore en framkomlig väg.

Vad är då så fel med IPRED-lagen? Jo, det är i praktiken att göra medborgargarden till normalsituationen på upphovsrättens område. Om man jämför med "vanliga" (vad det nu ska betyda) brott, exempelvis cykelstölder, skulle motsvarigheten nämligen vara just att ett antal medborgare tar på sig själva rollen att leka polis.

Vad värre är, de inblandade organisationernas motsvarigheter i andra länder har inte direkt imponerat med sin undersökningsförmåga. Kort sagt, inte nog med att man jagar brottslingar utan att vara poliser, man ser dessutom till att även sätta dit uppenbart oskyldiga, som nätverksskrivare och avlidna farmödrar, på vägen. Inget säger egentligen att det skulle funka bättre i Sverige. Redan idag räcker i princip skärmdumpar (som lätt fabriceras) för fällande domar vad gäller upphovsrättsbrott i svenska domstolar. Med föreslagen lagändring gäller civilrätt och inte brottsbalken, vilket ytterligare sänker beviskraven.

Fredagsmöte i nämnden förra månaden

I den allmänna bloggtorkan förra månaden glömde jag även bort det nämndsmöte som vi höll på den för kommunala sammanhang ovanliga veckodagen fredag. Fyra viktigare ämnen avhandlades, och några mindre som jag utelämnar nedan:

• Budget och verksamhetsplan för kommande år


• Presentation av bullerutredningen (rapport, kartor över södra Solna och norra)


• Det kontroversiella ärendet om Huvudstatvätten kom tillbaka till Miljö- och hälsoskyddsnämnden en andra runda (det behandlades förra gången i maj). Eftersom man inte tagit full hänsyn till våra synpunkter senast skickade vi flera av dem en gång till. Särskilt med tanke på att vi tidigare samma dag fått redovisat att området är ett av de tystare i Solna är det bra att industriverksamheten på platsen kommer bort - men det är också viktigt att den bebyggelse som planeras byggs på rätt sätt, så den stör så litet som möjligt.


• Justering av hälsoskyddstaxorna, dels på grund av att delar av verksamheten lämnas över till andra myndigheter, dels för att det index (AKI) nämnden använde inte kommer underhållas efter nyår av SCB. Det ersätts nu av KPI istället.

Bloggtorka och FRA-lag

Jag försöker med det här inlägget skicka en liten ursäkt till alla som har väntat över en månad på nästa inlägg. Jag har haft fullt upp med jobbet under hela oktober - projektet som finansierar min forskning närmar sig sitt slut. Det har helt enkelt inte funnits ork över till att blogga också.

Den fråga som varit störst den senaste månaden för min del har varit FRA-frågan. Det är över en månad sedan Alliansen kom överens. De 15 punkterna kan inte beskrivas som annat än en seger för Alliansens interna gräsrotskritiker. Samtidigt känns det lite grann som en pyrrhusseger. Maggropskänslan är att det nya förslaget är mer ett sätt att rädda ansiktet än att driva liberal politik. Debatten dog dessutom helt och hållet i samband med förslaget, som ändå är hyfsat bra, även om det inte svarar på all kritik.

Man verkar fortfarande inte helt på det klara vem som ska filtrera trafiken för FRA. Man har tydligt förstått att kritikerna inte gillar att FRA får trafiken, men inte att anledningen därtill är att FRA fungerar som statens förlängda arm. Förslaget att låta en annan myndighet är därmed i detta avseende nästan lika dåligt som ursprungsförslaget.

Men - vi har ännu inte någon konkret lagtext att ta ställning till. Regeringen har fortfarande chansen att småjustera den exakta lagformuleringen, och jag hoppas verkligen att man även tar detta problem till sig, och försöker hitta en lösning tills det konkreta lagförslaget släpps.

Liberalt miljönätverk på G

Magnus berättar om ett nytt liberalt miljönätverk på gång. Skoj, om jag inte varit upptagen med nämndsmöte igår så hade jag nog också varit där. Jag ser fram emot vad som komma skall, och hoppas att de ser till att sluta dubbelboka alla träffar med kommunalpolitiska möten i Solna, så jag också kan vara med någon gång (nätverkets nästa träff är samtidigt som Solnacenterns nästa grupp möte)

Nämndsmöte igår

Igår höll vi höstens andra nämndsmöte, och det första som Helena Uddholm deltog i som förvaltningschef. Ärendelistan var kort - de två största frågorna var internkontrollplanen (som nämnden tidigare fått kritik i revisionen för att den tagits fram endast av förvaltningen, nu diskuterades den i nämnden för beslut vid nästa möte), och delårsrapporten.

Regeringens budget

Jag känner lite smått att jag kanske pliktskyldigast borde skriva något om budgeten som bl.a. Anders Borg presenterade igår. En sak är klar: Vänsterblocket gillar den inte. Fast frågan är hur mycket bättre de skulle ha gjort det själva, och hur mycket de kritiserar bara för att det ska vara så?

Mer än så orkar jag nog inte skriva ikväll. Jag nöjer mig med att för i övrigt hänvisa till diagrammen Karl har rotat fram i propositionen. De talar för sig själva...

Metadebatten har börjat

Nu har debatten om signalspaning pågått så länge att metadebatten startat. Twingly och Fokus kommer med varsitt inlägg som bägge är mycket läsvärda. Twingly kör statistik, och Fokus har grävt i vad som egentligen hände i riksdagen de där dagarna innan midsommar.

Själv har jag bara en reflektion; förmodligen visar man mindre regeringsduglighet om man kör igenom ett beslut som leder till omfattande proteststormar inom regeringspartierna, än om man låter riksdagsledamöter rösta emot (och kanske till och med fälla förslaget). Ett stort antal av de som öppnat strupen kan ju mycket väl tänkas vara presumtiva riksdagsledamöter efter nästa val, och de har nu visat öppet att de engagerar sig av egen övertygelse snarare än partipolitiska karriärmöjligheter...

Flanking bloggar

En del kanske märkt det redan, men bloggandet kryper närmre Rosenbad än tidigare (förutom Bildt då, som alltid varit en outlier bland politiker i avseendet ny teknik). Anders Flanking, centerpartiets partisekreterare, har nämligen börjat blogga. Riktigt trevligt är dagens inlägg, där han liksom jag tidigare gjort, funderar över ordet "rättvisa" och konstaterar att det är dags att ta tillbaka det från sossarna. Rätta takter!

Jag hoppas verkligen att Anders får lära sig att hantera detta nya medium på ett bra sätt. De politiker som redan sedan tidigare är välkända brukar kunna snappas upp som populära i bloggosfären. Delvis är det naturligtvis det redan kända namnet som lockar, men de som redan är aktiva politiskt brukar också generellt ha mer intressant att skriva, både om det som händer dem om dagarna och om politiska diskussioner som de är inblandade i. Världens chans att få trevare för nya förslag, att känna av debatten innan den sätter igång "på riktigt" (i flera frågor där bloggosfären varit aktiva i det senaste året har det varit utomordentligt tråkigt att följa traditionella media för min del - det har tagit några dagar så har samma vinkling kommit där, med eller utan attribuering till den blogg som varit upphovet). Mumma för mediastrateger alltså!

Demonstrationen idag

Jag var tillsammans med en liten skara andra centerpartister - Per, Magnus, Oscar, Robert, Maria, Hanna, Markus, Johan, Kevin, Lukas och Elisabeth (de två sista bloggar vad jag vet inte) med på demonstrationen mot FRA-lagen på Sergels torg idag. Hoppas verkligen jag fick med alla, för så många fler än så var vi inte. Traditionella media rapporterar också om det som hände. Tyvärr var det något färre deltagande än vad man skulle kunna hoppas på - jag uppskattade det till runt 300. Själv var jag tvungen att bege mig runt lunch. Magnus Betnér, som inledningstalade, hade naturligtvis en kommentar på just det temat: "det är mest vänsterpartister här, men de andra är väl på jobbet!".

Jag tänkte inte orda så mycket mer om saken, det är fler som har skrivit om det. Däremot vill jag ge två lästips: dagens inlägg på DN från fem Uppsalacenterpartister, Magnus Norells gästinlägg hos Erik Hultin, Centerkritikernas inlägg i Aftonbladet förra veckan. Ännu mer länkar hos Markus.

Uppdatering: Martin rapporterar från Malmö.

Tillbaka i Sverige

Jag har varit tillbaka i Sverige några dagar sedan resan förra veckan, men sedan dess har jag dragits med en rätt rejäl förkylning och därmed inte gjort så många knop. På begäran av Maria tänkte jag dra en liten kort resumé.

Eftersom det var en sommarskola fanns det naturligtvis ett späckat schema. Totalt var det 24 föreläsningar som uppdaterade oss från A till Ö inom det senaste i områdena inbyggda system, schemaläggningsteknik, realtid, och en hel del angränsande områden. För mig som forskar inom området var det en mycket nyttig översiktsgenomgång över även de områden som jag inte är så bekant med, och några av föreläsningarna handlade till och med om rykande färska forskningsrön. Alla presentationer har lagts upp på programsidan, så den som är intresserad kan gärna titta där. Ännu bättre: samtliga presentationer bandades! Flera av dem var såväl intressanta som intressanta att lyssna på, dock dröjer det tyvärr en till två månader innan filmfilerna kommer upp på hemsidan. Den som väntar på något gott...

Även om det var ett späckat schema (och vi från KTH gjorde det än värre genom att ge oss på att vara med att skriva på ett bokkapitel under veckan) så hann vi ändå med att äta på franskt vis (tre rätter och dessutom ostbricka till både lunch och middag), att se Grenoble och att ströva runt lite grann i trakten runt Autrans (mycket vackert bergsområde, se bilden nedan, tyvärr hade jag inte någon bättre kamera än mobilkameran med mig...), och köra en rundpingisturnering i hotellets källare. Nu är jag tillbaka i vardagen. Bokkapitlet är som väl ivägskickat som det skulle igår, och det är dags att ta tag i nästa publikation som står på tur (eftersom projektet jag jobbar med snart är slut).



Uppdatering (090224): Det har gått ett bra tag sedan sommarskolan var, men äntligen har föreläsningarna kommit upp som video på webben. Är du intresserad i mitt forskningsområde rekommenderar jag dem starkt (även om det kommer att ta ett ordentligt tag att gå igenom alla...).

Nu drar jag till Frankrike

Ledsen att det varit tyst i bloggen på sistone, jag har haft fullt upp. Tyst kommer det även vara minst en vecka till, jag drar nämligen till Sydfrankrike och forskarnätverket Artist2:s sommarskola. Ha så trevligt under tiden, det tänker jag ha!

Centerpartiets FRA-hearing

Igår hölls den tidigare utannonserade FRA-hearingen. Självklart fanns jag på plats, hade tagit ut en överbliven semesterdag för att kunna delta. Flera andra har redan sammanfattat sin syn på vad som sades (till exempel Centerpartiet.se, CUF.se, Johan 1 och 2, Hanna, Helen, Gun, Erik, Ingrid, Leo, Björn, Magnus och Per), så jag kommer nu bara att göra korta tillägg.

Något egentligen grundläggande nytt framkom aldrig. Det som redan tidigare varit någorlunda känt i bloggosfären bekräftades mer eller mindre endast. Det är förvisso knappast konstigt - flera av de deltagande har redan tidigare gjort sina åsikter i frågan offentliga. Själv blev jag särskilt imponerad av Anders Eriksson - som nästan helt verkar dela mina åsikter. Man får bara hoppas att de borgerliga partiledningar tycker att han är värd att lyssna på. I övrigt var det egentligen bara Håkan Jevrell av de som deltog som försvarade lagen helhjärtat. Mats Nordqvist verkade visserligen luta åt det hållet, men jag tror mer att han försökte försvara den verksamhet som faktiskt bedrivs vid FRA - vilket faktiskt inte alls är samma sak som det lagen som tagits ger möjlighet till. Lagen ger ett vida större handlingsutrymme än vad FRA egentligen behöver för den verskamhet som är aktuell idag. Övriga deltagare varierade mellan tveksamma, förespråkande relativt små förändringar, till starkt kritiska som vill ha lagen upphävd och en ny bättre, antagen istället. Det är också viktigt att konstatera att ingen av de ens starkt kritiska hade något principiellt mot att man kan tänkas behöva signalspana ibland, om det finns ett behov av det, utan det var lagens utformning som var det stora problemet. Det var också ganska skönt att både Johan Linander och Staffan Danielsson så smått börjar gå från den helt kategoriska attityd som riksdagsgruppen hittills haft. Det är långt kvar till en ödmjuk reträtt, men det är ändå glädjande att man inte, som andra partiledningar, helt enkelt avfärdar kritiken.

En sak som förstås var upplagd för flera frågor var det förslag som kom ut i pressen för någon vecka sen - att endast inrikta spaningen på transittrafiken. Mycket diskussioner handlade om det ens var möjligt. Ja, det går, men det är dyrt var det första svaret från Telias koncernsäkerhetschef Håkan Kvarnström. Tyvärr så gällde det endast enkla, IP-baserade protokoll. Jag ställde därmed den berättigade frågan under frågestunden, om han även påstod sig kunna göra detta för reläade protokoll (dvs protokoll som bygger på att meddelanden studsas mellan flera datorer på internet innan slutmålet, exempelvis SMTP (e-post), flera peer-to-peer-protokoll, Tor - som explicit använder en sådan mekanism för att anonymisera trafiken, proxies mfl). På sådan trafik går det inte att se vem ursprungsavsändaren är - eftersom den avsändare som anges är senaste datorn meddelandet vidarebefordrades från. Jag fick då av honom det korta och tydliga svaret "Nej, det går inte". Sammanfattning: Det går att göra, men det är dyrt (vilket redan tydligt framkommit i media), och det är dessutom inte en tydlig uppdelning, eftersom man antingen kommer att låta bli att skicka in vissa delar av transittrafiken, eller även inkludera inhemsk trafik som inte kan avgöras vara svensk. Eller, möjligtvis, använder man en definition av transittrafik, som bara är rent teknisk, och inte har något samband med hur trafiken rent logiskt rör sig.

Kort sagt, förslaget om att endast avlyssna transittrafik var en idé som lät bättre än den egentligen var (den har också kritiserats för att den särbehandlar icke-svenskar). Den har ändå gjort nytta - dels som murbräcka för att få de som tidigare vägrade acceptera några som helst ändringar i lagen att ändå kontemplera dem - dels för att den går ifrån principen att all trafik ska skickas till FRA. Det skulle antagligen gå alldeles utomordentligt att använda en liknande idé - men där man likt Anders Erikssons tycke bestämmer sökbegreppen på förhand, ett i taget, för att få ett riktigt vettigt förslag.

Jag ställde även en fråga om steganografi till Mats Nordqvist - som endast konstaterade att "det är en sämre form av kryptering". Detta stämmer förvisso - men det går alldeles utmärkt att använda steganografi för att gömma ett krypterat meddelande, och därmed ha två lager mot upptäckt. Dessutom förutsätter ens upptäckt av ett okrypterat meddelande att man vet att det finns - medan ett krypterat meddelande i sig är tydligt synligt och därigenom uppseendeväckande.

För den som undrar var direktsändningen av hearingen som SVT24 skulle stå för tog vägen, så hade de enligt rykten problem att hitta en plats där de kunde ställa upp sin sändningsbuss. De bandade istället hela tillställelsen och kommer att sända den på måndag, enligt tv.nu kl. 11.30 (men dubbelkolla tiden, jag har sett andra bud på andra håll!).

Hearingen har även täckts av media.

Nämndsmöte i tisdags

Sommaren är över, och med det börjar verksamheten även i stadshuset. I tisdags var jag inne på höstens första möte med Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Ärendelistan var för dagen relativt kort - egentligen bara ett verkligt beslutsärende. Vi fick dock innan dess träffa bland blivande miljöchefen Helena Uddholm. Jag hoppas att hon kommer trivas på förvaltningen nu när hon börjar på riktigt på måndag.

I övrigt diskuterades kort rabalderna runt Korv-Ingvars (som vi även diskuterade sist, vet inte varför jag glömde skriva om det...).

Huvudfrågan för dagen var dock byggplanerna i Arenastaden, med nya nationalarenan och det stora köpcentret "Mall of Scandinavia". Det är planerat rätt många bostäder i området och det är - som på så många andra platser i Solna - inte alldeles enkelt att bygga på ett sätt som säkerställer att bullernivåerna blir godtagbara. Trots att alla föreslagna bostäder placerats så långt från järnvägen som möjligt (vilket utan tvekan är huvudsyndaren på platsen) tillkommer dessutom buller från de större vägarna i området, samt naturligtvis från arenan. En del av de föreslagna bostäderna ligger olämpligt till, och borde kanske egentligen vara kontor, och för nästan alla kommer man vara tvungen att tänka till ordentligt - eller mycket ordentligt - och använda tystare konstruktioner för att minska bullret så gott det går.

Snart byggstart för bron till Europa

Det är en nyhet som inte särskilt uppmärksammats särskilt väl i Sverige än, men i nästa vecka kommer avtalet om den dansktyska bron över Fehmarn Bält att skrivas under. Det må verka avlägset för Stockholmare, både i avstånd och tid (beräknat öppnande för trafik är inte förrän om tio år, år 2018), men det är viktigare än man tror. Idag består förbindelsen istället av färja, en grupp fartyg som jag åkte med många gånger på resa mellan Sydsverige och Hamburg när jag bodde där. Kollektivtrafiken mellan norra Tyskland och Skandinavien är på grund av färjan idag ytterligt dålig, och egentligen ett alternativ som nästan ingen kontemplerar som transportalternativ av annat än möjligtvis kostnadsskäl. Fler än mig har tidigare argumenterat för brons fördelar ur ett svenskt perspektiv.

Även om det mellan städerna enligt Google Maps är endast 33 mil - är restiden med de snabbaste tågen mellan orterna (enligt DB.de) endast knappt fem timmar, timmen långsammare än bilresan. Till och med X2000 skulle lätt klara av samma sträcka på runt två timmar, förutsatt att det inte är alltför många stopp eller banor med nedsatt hastighet på vägen. Inte konstigt att de flesta som åker sträckan antingen väljer bil, alternativt om de är snåla långfärdsbuss, eller om de är stressade (affärs-)flyg.

Bron är alltså en förutsättning för dramatiskt minskade restider för långväga tågtrafik mellan Köpenhamn och kontinenten. Indirekt innebär det också att kontinenten kommer betydligt närmare Sverige - malmöborna kommer att kunna åka till Hamburg på affärsmöten över dagen utan att behöva köra hemifrån med bilen innan solen gått upp (och vice versa naturligtvis), för oss som bor lite längre upp i landet skulle man kunna ordna nattåg direkt till Hamburg och kanske till och med ända till Berlin och Bryssel. Med rätt marknadsföring skulle man nog kunna locka till sig en hel del resenärer, på bekostnad av flyget.

Även godstrafiken tjänar på en bro, även om jag skulle tro att skillnaden blir mindre. Godstrafiken är inte lika känslig för exakta körtider, utan är mer beroende av kapacitet. Färjorna tar redan idag även tågvagnar, däremot skulle en bro innebära att kapaciteten blir mer säker och mindre beroende av väder och vind. Att slippa koppla om vagnarna gör även det körningen enklare.

Som sammanfattning: Det finns stora chanser för miljön att tjäna stort på projektet - och för oss som gillar att åka tåg, kanske det äntligen ändå blir möjligt att ta tåget till kontinenten utan att kompromissa med restiderna enormt mycket jämfört med flyget.

Påminnelse: FRA-hearing på fredag!

Jag vill uppmana dig som funderar att delta i den hearing om FRA-frågan som är nu på fredag att anmäla dig. Det finns fortfarande några platser kvar!

Programmet har nu också blivit offentligt:

Kl. 10-11 Utrikes- och säkerhetspolitik
Anders Eriksson (ordförande Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden och f.d. chef Säkerhetspolisen)
Håkan Jevrell (statssekreterare Försvarsdepartementet)
Magnus Norell (forskare vid Totalförsvarets Forskningsinstitut)

Kl. 11-12 Integritet och juridik
Clarence Crafoord (chefsjurist Centrum för Rättvisa)
Mårten Schultz (docent och jur.dr.)
Anna Serner (VD Tidningsutgivarna)

Kl. 12-13 Journalister inbjuds till presslunch med möljighet till enskilda intervjuer

Kl. 13-14 Teknik
Håkan Kvarnström (koncernsäkerhetschef TeliaSonera)
Jan Nilsson (grundare av Bredbandsbolaget)
Mats Nordqvist (chef för inhämtning inom signalunderrättelsetjänstavdelningen, FRA)

Kl. 14-15 Paneldebatt

Ytterligare sakkunniga kan tillkomma.

De sakkunniga kommer att utfrågas av:
Staffan Danielsson (ledamot Försvarsutskottet)
Erik Hultin (initiativtagare CenterUppropet)
Johan Linander (ledamot Justitieutskottet)
Sanna Rayman (ledarskribent Svenska Dagbladet)
Henrik Sjöholm (c-ledamot i Grundlagsutredningen)

Moderator är Martin Ådahl (chef FORES)

Centerpartiet har så rätt men ändå inte riktigt...

Så är semestern slut för i år och arbetet har tagit fart igen. Även debatten om FRA-lagen har satt igång igen, och rasat för fullt den senaste veckan. För min egen del började det redan i måndags kväll, med ett informationsmöte på riksdagen anordnat av Centerpartiet i Stockholms län (för er som inte är insatta i organisationen är det alla kommuner i länet minus Stockholms stad). Inbjudna var bland annat FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson och terrorforskaren och FRA-lagskritikern Magnus Norell. Det ska påpekas att mötet endast rörde tekniska frågor - i den mån politiska avvägningar diskuterades var det bara över kaffebrödet. Ingvar Åkesson inledde mötet med att ge en - så gott det går - närmare förklaring över vad verksamheten går ut på. Magnus fortsatte med en kort summering över kritiken. Allt avslutades med en lång (flera timmar) frågestund. Det var nog främst kritiker på plats eftersom Ingvar grillades ordentligt och fick ta hjälp av ett par andra anställda på FRA som var där, medan Magnus bara fick ett par enstaka frågor. Eftersom mötet var internt har det inte uppmärksammats i någon större grad, men Hans och Gun har också berört mötet i två av sina inlägg.

I Ingvars presentation framkom en del - i varje fall för mig - ny information om hur FRA:s verksamhet bedrivs, i varje fall enligt den officiella versionen. För det första bedrivs spaningen främst inom tre områden - rent militär signalspaning (denna är till mindre del trådbunden), polisiär spaning (främst på uppdrag av Säpo - tänk terrorism) samt politisk spaning. Den sista av dessa tre former sker normalt på uppdrag av UD - exempelvis vill man ha bättre insyn hur ett visst land resonerar i en viss fråga. Det var exempelvis ingen större hemlighet att Rysslands intåg i Sydossetien nyligen innebar att öronen riktades ditåt. Denna spaning kan även vara ett sätt att bekräfta saker man redan vet - om land A säger att de inte ska attackera land B, trots att de bägge länderna inte är alltför såta vänner, så är det inte så att man litar blint på uppgifterna från land A. Spioneri genom signalspaning är ett sätt att bekräfta att det som sägs utåt inte är annat än ren och skär lögn.

Nästa viktiga byggsten i informationen som jag fick var att FRA, i alla fall inte enligt egen utsago, inte har för avsikt att ta del av all trafik. Åtminstone 95% ansåg de vara totalt irrelevant och skulle bara göra arbetet att gallra bort information som inte är relevant svårare. Ingvar poängterade också den hårda interna kontroll som finns på FRA av hur systemen används. Slutligen påstod man att man normalt inom spioneribranschen överhuvudtaget är väldigt restriktiv med att dela med sig av information - även till relativt närstående länder. Jag ber er hålla dessa uppgifter om hur FRA påstår sig arbeta i hjärnan tills slutet på detta inlägg, där jag kommer återknyta till dem.

I förrgår utropades nämligen plötsligt CenterUppropet i media till vinnare i kampen om signalspaningslagen mellan oss och partiledningen, när det blev offentligt att man funderar på att ändra förutsättningarna i lagen så att bara transittrafiken tillgängliggörs (dvs trafik som varken har avsändare eller mottagare i Sverige). Ett par debattörer och flera tidningsrubriker har påstått att det innebär att man inte längre skulle kunna spana på svenskar - vilket naturligtvis är snömos. Uppdelningen kan rimligtvis bara gälla om datorerna står i Sverige eller inte. Om det är svenskar eller icke-svenskar som sitter vid dem är omöjligt att veta - det finns många svenskar i utlandet och många ickesvenskar inom landets gränser.

Förslaget är glädjande, och det är härligt att se att Centerpartiet vågar backa något från det starkt kritiserade beslut som togs i midsommarveckan. Övriga allianspartier har stått stenhårt fast i sina beslut, medan Centerpartiet i alla fall har vågat diskutera frågan under sommaren, inse problemet med den tidigare inställningen och söka en lösning på problemet. Man har också insett en stor del av vari kritiken består - i det faktum att lagen kräver operatörerna att ge FRA tillgång till all sin trafik. Om ni minns det faktum att FRA - enligt sig själva - inte ens vill ha tillgång till all trafik, så är det naturligtvis en formulering i lagen som på intet sätt är nödvändig, och det är bra att Centerpartiet insett detta. Jag ser det dock inte (som de rapporterande tidningarna) som en seger för oss. En delseger, möjligtvis, men förslaget som ligger nu är fortfarande inte ett som jag ville se när jag engagerade mig ifrågan - den lösning som föreslagits har inte blivit 100% bra. Dels fattas fortfarande detaljer i utformning och ren lagformulering, dels finns ett antal invändningar - både från den som är mer integritetsskyddande och från dem som i första hand vill se en effektiv signalspaning. De invändningarna redogör jag kort för nedan.

Den första är att det, när förslaget offentliggjordes, inte var klart om filtreringen skulle ske hos operatörerna eller hos FRA. Jag förutsätter att förslaget kommer innebära att det fungerar som i skissen hos Erik. Annars skulle det ju inte finnas någon som helst principiell skillnad mellan det som redan idag är beslutat och det tillägg som Centerpartiet nu förordar.

Så här två dagar efter att förslaget kom ut i media kan man konstatera ytterligare ett par saker, och förslaget har blixtsnabbt utsatts för kritik från flera håll. Det första problemet är vad "transittrafik" innebär. Den uppenbaraste tolkningen är att det är trafik som inte går till eller från ett svenskt IP-nummer. Det skulle vara fullt möjligt att göra en sådan gallring - förutsatt att alla operatörer delar med sig med varandra av vilka IP-nummer som används i Sverige. I praktiken kanske det finns en viss felprocent så att gallringen inte blir perfekt, men grovt sett är det möjligt. Att använda IP-nivå för att beskriva trafikens "nationalitet" är dock inte hela lösningen - flera protokoll ligger på andra nivåer. Särskilt problematiskt blir det för trafik som reläas - svensson-nära exempel är e-post, exempelvis om du och din kompis använder Hotmail respektive Gmail, samt VPN-lösningar av olika slag.

Nästa invändning är att uppdelningen som föreslås innebär att alla personer i Sverige är "hederliga" medan personer utanför landet implicit betraktas som misstänkta. Den uppdelningen är uppenbarligen inte helt korrekt. På samma spår finns det invändningar om att mänskliga rättigheter inte bara gäller personer inom Sverige, utan även de som bor utanför vårt lands gränser. Genom att inte tillåta avlyssning av svenskar (läs: väljare) låter man precis samma brott mot den personliga integriteten ske som tidigare, det blir bara mer accepterat av allmänheten.

Slutligen vill jag komma med en sista invändning: Om man begränsar spaningen till transittrafik, så är det extremt enkelt att undkomma den. Det är bara att se till att den passerar en mänsklig mottagare i Sverige på vägen. Det finns dessutom högst legitima skäl som kan tänkas användas för att spana på en "svensk" dator - tänk dig att högt uppsatt anställd på en ambassad som i sitt hem har tillgång till vanligt "svenskt" bredband. Landet han/hon kommer från misstänks snart förklara krig/använda massförstörelsevapen eller liknande, och man misstänker att den privata anslutningen används för att hantera information om detta. Brottsmisstanke föreligger inte, så dagens avlyssningsregler är inte tillämpliga.

Att det ska vara ett krav för spaning att det finns brottsmisstanke har framförts av flera i debatten, inklusive Thomas Bodström och Folkpartiet. Jag hoppas att mina exempel ovan skjutit den vanföreställningen ordentligt i sank, och Mikael Odenberg, som har motsatt åsikt om lagen, håller med (sluthalvan av debattartikeln är inte riktigt lika stringent). Att kräva brottsmisstanke innebär i praktiken att mycket av den spaning ingen har någon invändning mot förbjuds på köpet, eftersom den inte riktar sig mot misstänkta brottslingar, utan mot militära och politiska ledningar i andra länder.

Vi går nu tillbaka till de nya kunskaper jag fick i måndags. Det finns inget intresse från FRA:s sida att spana på allt. Något säger mig att inte ens det mesta av transittrafiken är särskilt intressant (beakta flöden från Finland till Norge). Centerpartiets förslag att låta operatörerna göra grovfiltreringen är bra, men jag tror inte det är rimligt att en sån enkel uppdelning som transittrafik och övrig trafik är tillräcklig. Jag skulle hellre hoppas att de tekniska parametrar som används för grovfiltreringen istället beslutas i någon form av oberoende domstol, nämnd eller liknande. De torde inte alltför mycket ändra sig över tiden. En sådan oberoende instans har också möjligheten att göra avvägningar mellan integritetsintrång, underrättelsevärde och tekniska möjligheter, på ett sätt som skyddar människor både i och utanför Sverige.

Man bör också tydliggöra mandatet - om FRA:s roll renodlas till att handla om spaning av militära och politiska mål, samt möjligtvis hjälp till Säpo då avlyssningsbeslut redan finns, så är det alldeles ypperligt. Det är dock viktigt att dessa verksamheter tydligt skiljs åt, eftersom de har olika förutsättningar, även om de praktiskt sett använder liknande metoder.

Problemet är dock inte helt löst med det - Gustav lyfter problemet med hur information som kommer fram hanteras. Särskilt påpekar han att information som i Sverige är relativt harmlös - sexualitet - i många andra länder kan vara en fråga om liv och död. Eftersom man inom underrättelseverksamhet allmänt är rätt förtegen om vad man kommit fram med (enligt Ingvar Å) så torde det inte vara något större problem att även reglera hur informationen får användas, speciellt i förhållande till tredje land eller andra som kan innebära en hotbild för individen.

De hårda interna kontrollsystem som redan idag finns hos FRA borde dessutom lagregleras. Att det finns register över vem som använt sökdatorerna, och vad som sökts efter, framstår i detta fallet som närmast en självklarhet. Dessa nämns inte i liggande lagförslag - för mig är det en självklarhet att det även i lagen formuleras som en skyldighet för signalspanande myndighet att föra sådana register, och att de inte ska kunna manipuleras.

Med detta sätter jag punkt för idag, men vill ändå tipsa om några av de mängder bloggare som också tagit upp frågan de senaste dagarna, delvis som ett tack för inspiration: Magnus, Erik , Per, Henrik, Annie, Mary, Mark, Oscar, Rick, Christian, Johan, Staffan, Johan, Martin, Per igen, Emma, Oscar , Sophia, Maria, Gun, Pär, Björn, samt David.

Det går som på räls?

Via Hanna, Henrik och Anders uppmärksammas jag på den, förvisso redan gamla, nyheten att SJ konkurrensutsätts år 2010. Äntligen! Inte en dag för tidigt.

Särskilt för oss som reser mycket mellan Stockholm och Göteborg är detta glädjande. Priserna har trissats upp av att SJ:s tåg ofta går så gott som helt fulla. Bankapaciteten är uppnådd, och även om SJ så ofta som det går kopplar ihop två tågset för att det ska finnas fler platser på tågen, så har de helt enkelt inte vagnar så det räcker. Om fler får möjlighet att köra på sträckan kommer det finnas fler valmöjligheter när man letar efter biljetter. Det ska inte längre behöva vara så att om man köper biljetter en vecka innan avgång så är det nästan alltid flyget som är billigast mellan Stockholm och västkusten, ett faktum som gjort att miljön och klimatet i onödan fått ta mycket stryk.

En avreglering av tågtrafiken är också första steget mot att helt ersätta flygtrafik med tåg på kortare distanser, dels eftersom det pressar priserna, dels eftersom det ger flygbolagen möjlighet att diversifiera sig och vara mindre beroende av de numera skenande oljepriserna. På kortare sträckor (exempelvis Linköping-Arlanda) är det fullt möjligt att helt ersätta flyget med expressanslutningståg. Tåget har redan till stor del hänt på västkusten ner till Kastrup, eftersom det oftast är snabbare att ta ett tåg i två timmar än att flyga via Arlanda. Jag har till och med mött göteborgare på tåget på väg dit. Om flygbolagen fick möjligheten att köra anslutningståg, skulle de kunna ordna så att resenärer kan checka in redan på tåget, och att bagaget skickas direkt från tåget till eventuellt väntande anslutningsflyg. Det skulle spara mycket tid att bara behöva vara på perrongen vid avgångstid för att sedan checka in bagaget under resan, istället för att behöva vara på en flygplats en timme i förväg för att checka in i tid. Järnvägsstationer ligger dessutom nästan alltid centralare än flygplatser, med kortare avstånd och bättre kollektivtrafik. Det gör att resor så långt bort som till Göteborg från Stockholm är ungefär lika snabba med snabbtåg (dagens, dvs X2000), som med flyg.

Kopplat till avregleringen är även förslaget om att bygga nya linjer för höghastighetstågtrafik, betydligt snabbare än dagens X2000. Dock gör både förespråkare och motståndare i relation till frågan ofta ett mycket fatalt tankefel - att det främsta alternativet är att göra ingenting alls. Tyvärr är det inte korrekt. Även om man naturligtvis ska utvärdera ett nollalternativ, så är det troligaste att det inte är särskilt realistiskt. Det svenska järnvägsnätet är på flera håll redan idag belastat nära bristningsgränsen, med känslighet för förseningar och strul som följd. Dessutom samsas godståg, långsammare lokaltåg med snabbtågen på banorna. Det gör de inte särskilt väl - att lokaltågen utökats gör att X2000 idag är betydligt långsammare än i början på 90-talet, när det fanns mer plats på banorna. Lokaltåg och godståg samsas betydligt bättre. Även om lokaltåg har högre topphastighet än godståg, stannar de också oftare, och därför får de ungefär samma genomsnittshastighet.

Om snabbtåg delvis skulle ersättas med ännu snabbare höghastighetståg, och delvis flyttas till nya spår, skulle kapaciteten på den befintliga rälsen därmed ökas betydligt. Frågan gäller då snarare var dessa nya spår skall läggas. Att bygga nya banor är förmodligen dyrare än att bygga nya spår bredvid dagens men leder till betydligt bättre tekniska lösningar (rakare banor som tillåter högre topphastighet och banorna kan flyttas utanför mindre tätorter där tågen ändå inte kommer stanna). Dessutom skulle nu liggande förslag innebära ett betydande lyft för bland annat Borås och Jönköping som skulle få anslutningar till banor med annat än lokaltåg. Orter på dagens banor kommer fortfarande kunna ha ungefär samma anslutningar som idag, eftersom regionaltåg naturligtvis även fortsättningsvis kommer kunna köras på dessa banor. I förlängningen innebär även en anslutning söderut, genom Danmark, att även delar av utrikesflyget kan ersättas med dels nattåg kanske främst för affärsresenärer (att ta första morgonflyget klockan sex ger inte utrymme för något familjeliv, så då kan man nästan likagärna åka kvällen före), dels vanliga tåg (för den kostnadsmedvetne resenären som kan tänka sig en resa som tar lite tid). Idag är de tåglinjer som leder längst bort från Sverige de som går till Norge, Köpenhamn samt nattåget från Malmö till Berlin. Det finns potential att köra betydligt längre än så.

Solna stadshus som studentskrapa?

Via både Eva och oppositionsrådet Johanna själv får jag höra om sossarnas förslag om att göra om Solna stadshus till studentbostäder. Politikerna ska istället flyttas till Hagalundsskolan, som sedan skolavslutningen i våras står ledig. Trevligt att Johanna och sossarna passar på att lägga förslag om nya användningen av Hagalundsskolan även om de var mot att den lades ner (den gick med flera miljoner förlust om året, så status quo var uteslutet från start). Stadshuset har ändå en del behov av underhåll (ex. ventilationssystemet har sina nycker) och ska man ändra saker så är det lika bra att passa på när man ändå renoverar annat.

Men - jag vill ändå ta det lite avvaktande försiktigt, precis som Lars-Erik i DN-artikeln. Även om studentskrapan nu verkar som ett lyckat projekt, höll det på att gå i stöpet på vägen. Under byggtiden skenade kostnaderna (vilket ledde till en del ändrade planer på hur lokalerna används om jag minns rätt), och hyrorna är idag i studentskrapan i den övre ändan av prisskalan bland studentbostäder i Stockholm. Samma sak vill jag inte ska hända med Solna stadshus, både för Solnas och studenternas skull.

Innan några planer sätts i verket eller ens övervägas måste någon form av förstudie göras. Vad kommer det kosta att bygga om stadshuset? Vad kommer det kosta att kontorsanpassa Hagalundsskolan? Kort sagt, vilket blir 1) prislappen för Solna stad, 2) hyrorna för studenterna som hyr bostad, samt 3) hur många lägenheter får plats? Det är för mig självklart att inte studentbostäderna ska sponsras av kommunen, och om hyrorna blir för höga lär studenterna dra sig för att flytta in. Dessutom bör man veta hur många lägenheterna verkligen blir. Begränsningar på grund av bärande pelare, trapphus och hissar, vatten och avlopp skulle snabbt kunna göra projektet dyrare än väntat och antalet lägenheter färre än de 500 Johanna hoppas på.

Så mitt ställningstagande - ett definitivt kanske! Frågan är värd att tänkas över, men den är lika värd att inte slarvigt antas utan tillräcklig eftertanke.

Peter Pedersens propellerbilar i praktiken

Alla minns vi vänsterpolitikern Peter Pedersen som i en offentlig utfrågning föreslog att bilar skulle utrustas med vindkraftverk drivna om fartvinden. Det här med den grundläggande fysikprincipen om energibevarande kände han visst inte till så väl, som senare bland annat Henrik mycket pedagogiskt förklarade för honom.

Nu visar det sig att några galna teknologer ändå tagit honom på orden i en tävling för vinddrivna bilar. Enda skillnaden mot Peters presumtiva skapelse är att propellrarna ska drivas av den vanliga vinden, inte fartvinden. Helt klart möjligt (vilket också visas i video hos ett av lagen), men praktiskt? Knappast. Möjligtvis har det en användning långt in i framtiden när vi utvecklat bilarna så långt att de kan köra helt själva, då skulle det kanske kunna användas för autonoma godstransporter. För persontransport av annat än teknologer med skojfriska idéer som vill göra något "för att det går" ställer jag mig skeptisk, men kul är det förstås!

Samordnad öppen hearing om FRA

Jag är någon dag sen med nyheten på grund av semesterfirande; men de FRA-kritiska rösterna inom Centerpartiet och partiledningen kommer att samarrangera en öppen hearing om frågan den 29 augusti, i Stockholm. För er i andra delar av landet så gäller det att planera in den dagen i almanackan. Tiden som tänkts är mitt på dagen, preliminärt kl 10-15. För den som vill spara miljön och inte nödvändigt måste delta på plats ser det ut som om SVT24 kommer att direktsända från tilldragelsen. Erik har dragit det tyngsta lasset, själv har jag som sagt varit på semester de senaste veckorna.

Ett flertal experter är inbjudna. Dock är listan ännu inte offentliggjord (alla namn är inte helt bekräftade än), men ni kan lita på mig att det är experter inom såväl teknik och underrättelseverksamhet och andra berörda områden kommer att representeras.

Information om hur man anmäler sig kommer att finnas på centeruppropet.se, centerpartiet.se samt cuf.se från och med måndag. Mötet kommer att vara helt öppet för alla intresserade, även allmänheten.

Uppdatering: Anmälan görs här

Jytte tycker att subprimekrisen i USA verkar så skojig att hon vill ha en här också

Att skaffa ett eget boende i Stockholmsområdet är för unga idag inte det enklaste, och för den som spetsat in sig på en bostadsrätt så blir det svårare än tidigare eftersom bankerna idag är mer restriktiva med sina lånevillkor än tidigare. Detta drabbar särskilt unga, som sällan har några större belopp sparade, och därmed har svårt att spara ihop till kontantinsatsen.

För en vecka sedan skrev Jytte Guteland en del om det på sin blogg. Tyvärr sov jag gott när den i hennes blogg nämnda debatten sändes i morgonprogrammet på TV4, jag hade velat se det. Det är ändå inte någon högoddsare att det Jytte argumenterade för är ungefär det som sossarna sagt i tidigare utspel. Jag delar mer eller mindre analys med Johan Ingerö; det verkar inte vara helt genomtänkta förslag. Ärligt talat är inte heller den borgerliga regeringens idé om en räntegaranti heller så genomtänkt.

De förslag som jag känner till kan sammanfattas i följande lista:

1. Lägre ansökningskrav för lån


2. Sponsring eller borgensåtagande


3. Prisreglering av fastighetsmarknaden

En starkt bidragande orsak till subprimekrisen i USA har varit att bankerna har varit väldigt frikostiga med att låna ut pengar, mer eller mindre till vem som helst. Till viss del har detta orsakats av att de som värvat låntagare till bankerna fått kraftiga incitament (läs: bonus) att teckna så många lån som möjligt, oräknat låntagarens betalningsförmåga. Dock har även en annan sak bidragit: lagstiftningen har uttryckligen skrivits så att kreditkontrollen för lån har gjorts mindre rigorös. Tillsammans har detta lett till en ökande lånespiral med såväl ökande lånesummor som fastighetspriser. För ungefär ett år sedan bröt denna spiral ihop. Kort sagt kan man konstatera att det inte är något lyckat att diktera för bankerna vem de ska låna ut till på politisk väg. Det kan närmast beskrivas som planekonomi - i marknadsekonomi ska naturligtvis bankerna själva bestämma vem de ska eller inte ska låna ut till.

Faktum är att den normaliseringsprocess bland de svenska bankerna som nu kan ses, där en viss kontantinsats krävs, i mina ögon enbart verkar positiv. Att få låna 100% på en tillgång som kan riskera att tappa i pris är inte rimligt, och är något som har eldat på prisuppgången på bostadsmarknaden de senaste åren. Bostadspriserna har haft betydligt högre ökningstakt än KPI, påeldade av låga räntor och kontantinsatskrav. Nu riskerar de att falla tillbaka när konjunkturen håller på att vända. Det är inte en fråga om om, utan när bostadsmarknaden justeras nedåt. Eftersom det finns en viktig skillnad på hur bolånemarknaden fungerar i USA och i Sverige, fördelas en betydligt större del av kreditrisken på lånetagaren (om man inte kan betala lånet i USA lämnar man helt enkelt tillbaka husnyckeln till banken - om värdet inte täcker lånet får banken stå för det - medan man i Sverige får fortsätta betala av på "överskjutande" skuld även efter huset sålts). Att gå in i en sådan marknad kan vara förödande för den som kan riskera att ställas utan jobb eller annars riskera drastiskt ändrade ekonomiska förutsättningar.

Andra sätt som Jytte kan tänkas syfta på är olika former av sponsring (dit bostadsbidragen och de numera avskaffade räntestöden till hyreslägenehter räknas) samt olika former av borgensåtagande, exempelvis det som regeringen har på förslag (som jag tidigare dissat rejält). Problemet med bägge dessa lösningar är att det är approacher som snedvrider marknaden. Eftersom den verkar på ett individuellt plan kan bostadsbidraget möjligen vara acceptabelt (fast man undrar varför inte "vanliga" bidrag, i den mån de betalas ut, borde vara tillräckligt för att betala även ett acceptabelt boende), men de övriga är definitivt oacceptabla. De snedvrider marknaden och lockar till ett oansvarigare användande av pengar (eftersom "någon annan" betalar).

Slutligen, prisregleringar har vi idag på bara en liten del av fastighetsmarknaden: På bostäder som hyrs ut. Här fungerar bruksvärdesprincipen, särskilt i storstäderna, som en effektiv prisbarriär uppåt. Tyvärr innebär det också att det även är en effektiv begränsning av utbudet av hyresbostäder. Ungdomar, som oftast står sist i bostadsköerna, får sällan bo i billiga hyresrätter. Särskilt inte de som är inflyttade och därmed inte hade föräldrar som tänkte på att ställa dem i bostadskö i storstaden. Att införa liknande prisregleringar på bostadsrätter verkar inte några politiska förbund vara intresserade av, även om det i någon mån skulle lösa problemet, även om man samtidigt inför mer planekonomi på bostadsmarknaden än som redan finns. Mycket vettigare är att med en rejäl övergångsperiod gå mot alltmer marknadsanpassade hyror. Det är en besk medicin, men det hjälps inte, någon annan lösning finns helt enkelt inte.

Att gå mot mer marknadsanpassade hyror kommer antagligen också att hjälpa ungdomar i allmänhet betydligt mer än förmenta ändringar i lånesystemet. De allra flesta ungdomar bor inte i bostadsrätt, såvida det inte råkar vara deras föräldrars. Själv har jag inte bott oavbrutet på samma ställe i längre perioder än ett år i taget sedan jag flyttat hemifrån. Det som kommer närmst är studentlägenheten som jag hade i tre år i Göteborg, men då flyttade jag hemhem för jobb över varje sommar. Många andra ungdomar flyttar ungefär lika ofta och oplanerat.

En bostadsrätt skaffar man helt enkelt inte för att ha endast ett år. Det är alldeles för mycket krångel med lån, man riskerar att förlora pengar om marknaden gått ner när den ska säljas igen, det är helt enkelt inte aktuellt. De allra flesta unga som flyttat hemifrån hyr. I bästa fall på eget kontrakt, ofta i andra eller till och med tredje hand. Även om marknadshyror skulle bli något högre än dagens hyror, skulle det alltså trots det innebära en enorm förbättring jämfört med dagsläget.