Kymlinge

I förra veckan fanns det en artikel i vår lokaltidning Mitt i Solna (länken dör nog snart; e-tidningen brukar ligga ute endast en vecka) om byggplanerna på ett värmeverk i Kymlingeskogen. Vi i Centerpartiet i Solna har flera gånger om diskuterat frågan. Vi har hela tiden inte kännt att det var en lysande idé, med tanke på närheten till Igelbäckens naturreservat och det stor antalet strövstråk genom området. Att vi har en viss skepsis till gör oss ganska ensamma i Solna, samtliga övriga partier står bakom planerna. Vill man vara lite elak, kan man fundera på om detta kanske har att göra med att den föreslagna byggplatsen ligger på andra sidan gränsen mot Sumpan...

Det kan inte vara omöjligt att lösa värmeproblemet på annat sätt - samarbete med omgivande kommuner exempelvis, eller minska värmebehovet genom att tilläggsisolera äldre energislösande hus i staden. Vi är inte emot ett bygge av ett värmeverk som sådant, men platsen måste väljas bättre. Kymlinge är inte rätt plats för industriverksamhet, inte ens en ganska miljövänlig sådan.

Läs även: Inlägg på Politikerbloggen av Magnus Andersson och Stefan Bergström, Centerpartiet Solnas uttalande, kampanjbloggen Bevara Kymlinge, samt Johan Hedin.

Hyresmarknaden kramas ihjäl

Den oheliga alliansen mellan Barbro Engman, Hyresgästföreningen, och Dick Kling, Timbro, skrev i förra veckan om problemen på bostadsmarknaden i Svenskan. Tyvärr hann jag inte (som HSB) kommentera inlägget då. För en gångs skull, håller jag helt med Barbro. Man ska inte behöva ta miljonlån för att kunna flytta hemifrån. Man ska inte tvingas göra sin privatekonomi starkt beroende av ränteutvecklingen, om man inte önskar det. Man ska inte behöva sätta sina pengar på spel på en marknad som de senaste åren visserligen mestadels gått upp, men lika gärna kan få för sig att vända neråt (som på nittiotalet). Man ska inte riskera att inte alls få bostad om det skulle visa sig att man inte har råd med lånet...

Problemet är bara att Barbro inte kopplar varför det ser ut så här, och jag frågar mig varför inte Dick reagerar över det. Genom att starkt reglera hyresmarknaden, något som Barbro förespråkar, skapar man inte som man kan tro billiga bostäder för de som behöver dem. Man kramar istället ihjäl marknaden helt. Svarthandeln med hyreskontrakt gracerar. Man sitter på hyreskontrakt i onödan som kan vara "bra att ha". Man skapar ekonomiska incitament för hyresgäster att ombilda sina bostäder, när hyresrätten i praktiken är värd en förmögenhet.

Värdeskillnaden mellan hus som förvaltas som hyresrätt och som förvaltas som bostadsrätter är riktigt stor - och därav alla ombildningar. Säga vad man vill om ombildningar, men det tenderar inte vara en process som lockar fram det bästa ur människor. Risken är stor att en del av de boende snarare får dollargrin i ögonen av de lättförtjänta pengarna. Hade hyrorna inte varit reglerade på det vis de är i Sverige hade bostadsrättsombildning istället varit närmast en juridisk kuriositet.

Riksdagen, om teknikstudenterna finge välja

Jag läser i Ny Teknik om en opinionsundersökning, som gjorts lite annorlunda än annars. Man har nämligen bara frågat teknikstudenter. Resultatet är onekligen intressant:

(m) 22,7%
(s) 16,6%
(mp) 13%
(pp) 11,6%
(fp) 8,3%
(v) 6,1%
(sd) 5,8%
(c) 4,4%
(kd) 1,9%
(fi) 1,4%
blankt 3%
soffan 5%

Dessa siffror, framförallt att Piratpartiet är så stora, gör att om alla svenskar röstade som teknikstudenterna gör, skulle varken Alliansen eller de Rödgröna, på långa vägar, få egen majoritet. Om man antar att Sverigedemokraterna placeras i en frysbox, och i enlighet med siffrorna ovan både Kristdemokraterna och FI hamnar under 4%-spärren, så finns det tre möjliga formationer för majoritetsregering:

(m)+(fp)+(c)+(pp)
(m)+(fp)+(c)+(mp)
(s)+(mp)+(v)+(pp)

Detta vore onekligen en mycket intressant förhandlingsposition för både Miljöpartiet och Piratpartiet!

Som centerpartist är jag också glatt överraskad över vårt resultat. Även om det är betydligt under hur många som röstar på oss i allmänhet, har vi aldrig varit särskilt duktiga att nå gruppen teknikstudenter. Eftersom nästan en tredjedel röstar på de andra partier som ligger oss närmst (fp, mp, pp) så finns det ändå potential för oss att nå fler.

Uppdatering: Nu har även Aftonbladet skrivit om undersökningen.

Lästips

Markus´hälsar och ger som lästips en artikel i Aftonbladet där han medverkar. Även om journalisten vinklat det lite väl mycket mot "medlemmarna är missnöjda", så har han en poäng. Alliansen har inte hanterat bland annat FRA-frågan på ett föredömligt sätt...

Läs också en artikel i DN om FRA-lagen kontra mänskliga rättigheterna.

Höghastighetståg - ja! Men var?

Senare idag kommer betänkandet om höghastighetståg att lämnas över. Spännnande. Ovan har jag skissat de alternativa sträckor som jag känner till. Grått är befintliga stambanor, svart är den föreslagna Götalandsbanan vars grova sträckning inte är omdebatterad, den sammanbinder flera stora städer med i dag ganska dåliga anknytningar. Den sänker dessutom restiden, även mot Malmö, med över en halvtimme, tack vare att de tågen följer samma räls nästan halva sträckan.

De som debatterar Götalandsbanan debatterar snarare för eller emot höghastighetståg överhuvudtaget, exempelvis genom att hävda att det inte är ett kostnadseffektivt sätt att förbättra klimatet. Jag ser det snarare som ett sätt att leva med de förändringar som blir nödvändiga, inte främst genom klimatförändringar, utan genom att oljepriset på sikt är på väg upp, tack vara peak oil, och att bygga ett samhälle "bortom oljan" som ändå är kapabelt till att bära en stark ekonomi.

Däremot har ett antal andra alternativ framkommit för en bana mot Sydsverige: Jönköping-Halmstad (rött), ungefär längs E4:an mellan Jönköping och Helsingborg, dvs Europabanan (blått), eventuellt med koppling direkt söderut från Örkelljungatrakten, längs nuvarande södra stambanan mellan Tranås och Lund (orange), samt ett helt östligt (nybyggt) alternativ via Linköping-Växjö-Kristianstad-Lund (lila).

Senaste utvecklingen är att i förra veckan släpptes en dansk rapport om en möjlig tågtunnel mellan Helsingör och Helsingborg. En sådan tunnel är, i alla fall på sikt, antagligen en nödvändighet för att de bägge västliga alternativen ska vara lämpliga.

De alternativ som troligtvis är billigast, är Halmstad-Jönköping (pga kortare sträcka) samt längs södra stambanan (enklare att bygga längs gammal sträcka). Allra billigast är att höja hastigheten på befintlig bana till 250 km/h, men då blir det också ganska trångt på banan (snabba och långsamma tåg - som godståg - är svåra att blanda). Troligen behövs alltså ytterligare alltså åtminstone partiella extra spår. Slutligen blir det östligaste alternativet antagligen ganska dyrt att bygga på grund av längden.

Då är Europabanan intressant av andra anledningar. Visserligen har den kritiserats för att inte passera några större orter, vilket förvisso är sant, men kanske ska man även se detta som dess styrka? Det blir lättare att bygga för snabba hastigheter utan blockerande bebyggelse. Längs södra stambanan är orterna inte heller så stora. Restiden blir med detta förslag allra lägst. Alltså är det min favorit med en liten marginal, även om en förbättrad stambana vore intressant om pengarna inte räcker, eller som enklare extraalternativ (en potentiell Europabana kommer kunna vara ansluten till södra stambanan via flera tvärlänkar - Skånebanan, Markarydsbanan, Kust-till-kust-banan, Halmstadbanan och Jönköpingsbanan). Även om alla dessa sträckor inte är lämpliga för snabbtåg idag, skulle de vara utmärkta sätt att skapa direkttåg mot Stockholm. De är också möjliga kopplingar mellan banorna i ett byggskede. I alla fall i ett inledningsskede skulle några tåg kunna köra Jönköping-Värnamo-Alvesta, eller Jönköping-Markaryd-Hässleholm, istället för längs hela Europabanan. Det är inte självklart om det skulle bli snabbare än att köra längs med södra stambanan i lägre hastighet, men man skulle nå fler stora städer på det viset. Tåg som har andra mål än södra Sverige kommer fortfarande delvis kunna köra på höghastighetsbanan, för att sedan växlas in på tvärgående banor mot de bägge kusterna.

Det allra västligaste, och allra östligaste alternativet, verkar till viss del ha uppkommit andra anledningar än att de är allra bästa sättet att köra tåg mellan Mälardalen och Skåne. Både Halmstad, Växjö och Kristianstad, som alla är ganska stora städer, ligger idag något utanför tågens allfarvägar, även om det går järnvägar rätt igenom samtliga. För tåg mot Stockholm krävs det från alla orter normalt byten - för Halmstad i Göteborg (alternativt Hässleholm eller Nässjö), från Kristianstad i Hässleholm och från Växjö i Alvesta. Det vore antagligen bra om anslutningarna till dessa orter blev bättre, även om banor för >300 km/h kanske inte är nödvändiga.

Från Halmstad mot Värnamo och Nässjö är Halmstadbanan inte ens elektrifierad. Det går ett par dieseltåg om dagen - resan till Värnamo tar 1½ timme eftersom det är ganska många stopp och mycket kurvig bana. En elektrifiering och något förbättrad spårdragning skulle kunna spara en hel del tid jämfört med idag. Växjö skulle få mycket bättre anknytning norrut med ett triangelspår i Alvesta, så regionaltåg längs stambanan norrifrån mot sydöstra Sverige kunde svänga av stambanan där utan att behöva vända i Alvesta. Och Kristianstad väntar på sin diagonalbana mot Malmö. Tillsammans med en återuppbyggd järnväg mellan Olofström och Sölvesborg (tillsammans med elektrifiering Älmhult-Olofsström) skulle man ge en möjlighet att låta persontåg gå en östlig väg mot Malmö via Kristianstad. Detta skulle ge flera parallella sätt att köra tåg igenom landet - ett snabbt längs enbart höghastighetsbanan, och flera halvsnabba igenom intressanta städer på vägen, precis som man idag kör både X2000 kortaste vägen Stockholm-Göteborg, och InterCity-tåg längs omvägen norr om Mälaren.

Hur som helst: det viktigaste just nu är det Per säger. Viktigast är att starta Götalandsbanan. Höghastighetståg mot Malmö/Köpenhamn kan jämfört med det egentligen bara bli prioritet två.

Mer läsning: Banverkets höghastighetsutredning, föreslagen dragning Europabanan, föreslagen dragning uppgraderad stambana.

Uppdatering: SvD skriver också.

Uppdatering 2: Regeringen har släppt rapporten på webben. Det blir en variant av Europabanan, med en förgrening i Markaryd; ena benet mot Helsingborg och andra längs östra halvan av Markarydsbanan. Ett antal tidningar skriver: GP, SvD, DN, HD, HDs ledarblogg, Sydsvenskan samt Kristianstadsbladet. Dessutom språkrören för (mp) på Newsmill.

Tänkte de inte på det?...

Någon måste ha haft riktigt mycket otur när de tänkte, samtidigt som de jobbade med socialtjänstutredningen. Jag kan inte för mitt liv föreställa sig att socialen har ett reellt behov av att lagra uppgifter om politiska åsikter. Gör om, gör rätt!

SJ AB baklänges blir...

SJ tar i med krafttag och stoppar andrahandshandeln med biljetter. Fast man tar inte bort orsaken till problemet - att SJ tre månader innan avgång säljer sina biljetter långt under marknadsvärdet, för att sedan succesivt höja priset. Det är precis detta som har möjliggjort de arbitrageaffärer som många gjort på tågbiljetterna.

En resa Stockholm-Halmstad en fredageftermiddag är fortfarande värd betydligt mer än 95 kr, oavsett när den köps. Detta leder också till att de allra sista biljetterna som säljs får ett betydligt högre pris än vad de hade behövt ha - de måste ju subventionera de allra billigaste biljetterna. Maxpriserna ligger på över en tusenlapp, en prisökning med över tusen procent, gott om plats att tjäna pengar alltså. Jag har själv räknat ut att det är billigare att köpa biljetter tre månader innan, och slänga tre av fyra i papperskorgen, än att köpa biljetter strax innan när jag vet att jag kommer att använda dem. Man hade gott kunnat höja lägstapriset för de längre sträckorna på ungefär samma nivå som expressbusspriserna och samtidigt sänka högstapriserna.

Även om andrahandshandeln kommer att upphöra, är den inte den enda effekten av prissystemet. En annan effekt är tågets svårigheter att konkurrera med flyget för resor som beställs med kort varsel, det är helt enkelt både billigare och snabbare att flyga. Även om bara resan ut till Arlanda kostar mer än en tågbiljett hade gjort tre månader innan...

Med tanke på att SJ framhärdar med sin prispolitik, så är det skönt att veta att tågtrafiken nu är konkurrensutsatt i Sverige. Hittills är det bara Öresundståg och Veolia som kör parallellt. Bägge kör med fasta prismodeller - Öresundståg ganska höga sådana, och Veolia med låga. Bägge är dock billigare än SJ om man får för sig att göra en spontantripp. Jag utnyttjar systemet till fullo och åker med SJ när jag planerar i tid och oftast Veolia när jag inte gör det.

Jag har skrivit mer om SJ och deras prispolitik tidigare, exempelvis här.

Tror (m) ens på det själva?

Från Västerås rapporteras att moderaterna gått och blivit LAS-kramare riktigt ordentligt. En stor skillnad mot de saker moderaterna brukade vilja, i alla fall när de var visionära. Som det ser ut nu, verkar det som om de vill driva mer eller mindre samma politik som sossarna, fast med något lägre skatt, och ett par sålda bolag. Är det verkligen deras vision för framtiden? Tror de att det är en framtidsbild som är lätt att sälja till väljarna?

Istället för att försöka vara bättre sossar än sossarna kanske man skulle våga gå ut med i varje fall lite grann av det man tror på, i varje fall i debatten. Som Maud vågar. Att bara bevara status quo är nämligen inte någon vinnare på sikt...

En gång är ingen gång, två gånger en gång för mycket, tre gånger en vana.

Byggnads har en tradition att inte göra sig helt poppis. De har lyckats igen nu. När de inte fick igenom sitt krav om lönehöjning på en tusenlapp i månaden, krävde de istället en sänkning med 6500 tills förhandlingen avslutats. När arbetsgivaren tyckte att det ändå inte var berättigat, och betalade mellanskillnaden ändå, sa Byggnads till ordentligt med ett rejält skadeståndskrav, för att stoppa dessa orättvisor mot arbetstagarna. Ytterligare kommentarer är väl i stort sett överflödiga?

Förvalskandidat till riksdagen

Nästa år är det riksdagsval, och redan nu börjar förnomineringarna i de olika partierna. Jag är en av tre centerpartister i Solna som jag känner till har blivit nominerade - de andra två jag känner till är Martin Karlsson och Magnus Andersson. Antagligen finns det någon mer utöver det som jag inte känner till än.

I samband med detta har jag som nominerad fått ett utskick med bland annat vilka regler som man ska förhålla sig till. Dessutom ingick tre frågor, som ska besvaras och vara en del av presentationen inför partiets förval, som skulle skickas in under veckan. Mina svar på frågorna kan ses nedan.

1. Vilka frågor vill du driva i riksdagen?
Som akademiker är naturligtvis högre utbildning, forskning och kunskapssamhället självklara områden.

Personlig integritet är för mig, som en bakom Centeruppropet.se, en viktig principfråga som jag vill driva tydligt och kompromisslöst.

Jag är även intresserad av teknikfrågor i övrigt, särskilt miljöteknik.

2. Vad gör just dig till en bra riksdagskandidat?
Jag har naturlig kontakt med ingenjörsstudenter och andra teknikintresserade. Som ingenjör har jag också en annan yrkesbakgrund jämfört med de flesta politiker, vilket innebär andra synsätt och vis att tänka.

3. Hur kommer du att arbeta för att skapa engagemang kring centerpartiets politik i valrörelsen?
Förutom att kampanja traditionellt, särskilt riktat mot studenter, kommer jag att försvara Centerpartiets positioner med min blogg. Jag kommer att särskilt jobba med ideologiska diskussioner och försvara centerståndpunkter principiellt.

Vill sossarna äta kakan eller ha den kvar?

Att ta ut vinst från en privatdriven skola är något kontroversiellt för sossar. Det visar bland annat den debattartikeln som Carin Jämtin skrev i DN för några dagar sedan.

Debattartikeln från Carin har redan fått två uppföljare: den första skriven av Pernilla Ström, vars kritik i mycket sammanfaller med det jag skriver om nedan. Hon lanserar dessutom ett nytt begrepp - socialmediokratin - som jag finner mycket träffande och med glädje ska försöka lägga till min vokabulär inför valrörelsen.

Den andra debattartikeln har skrivits av Malin Siwe, som jag låter vara ett stickspår i detta inlägg. Hon kritiserar att högre lärartäthet av Carin Jämtin antas vara det samma som högre kvalitet. Det är inte något självskrivet faktum, men jag lämnar den diskussionen för tillfället därhän.

För vad Carin Jämtin också skriver i sin artikel, är att hon tycker att friskolor är bra. Kort sagt, hon vill ha friskolor, men de ska inte få göra vinst, eller i vart fall, inte betala ut sagda vinst till den som äger verksamheten. Detta förefaller mig som att hon vill både äta kakan och ha den kvar. Det är nämligen idag så, att de allra flesta friskolor drivs i företagsform. Det finns naturligtvis undantag, men det handlar mest om organisationer som av en eller annan anledning har en särskild syn på pedagogiken än den i kommunala skolan gängse (religiösa friskolor, Waldorff-skolor mm), och till viss del föräldrakooperativ eller liknande som tagit över verksamheten i nedläggningshotade kommunala skolor. Det är nog inte dessa som i första hand bidragit till den valfrihet som Carin i sin debattartikel hyllar.

Vad händer då när man tar bort vinstmöjligheterna för företag som driver skolor? Då tar man ju bort incitamentet att driva dessa företag! Även om pengar sällan är det enda motivet att starta ett företag, är det väldigt få företag som startas med det uttryckliga syftet att inte försöka gå med vinst (förr eller senare). I sanningens namn ska dessutom säga att de flesta skolor inte idag är några stora guldkalvar, utan har tämligen ordinära eller till och med ganska ynkliga vinstmarginaler. Det synas alltså som att även om Carin Jämtin gillar valfriheten, så vill hon göra den praktiskt omöjlig. Hon vill både äta friskolekakan genom att begränsa utbudet av friskolor, samtidigt som hon vill ha kakan kvar eftersom valfriheten är bra. Hennes partikollegor bör ta en rejäl funderare över vilken av de två vägarna man vill ta...

Läs även: Magnus Ljungkvist, Johan Folin, Erik Laakso, Jonas Morian, Göran Widham, Edvin Alam, Gunnar Hökmark, Helen Törnqvist, Robert Noord samt Johan Ingerö.

Var är FRAmtidsvisionen?

En av de första grundlektionerna i hur man övertygar folk, är att det inte räcker att säga "Beslutet är fattat. Så här blir det.". Man övertygar få på det viset.

Nej, man måste börja med att hitta en vision om hur samhället ska komma att se ut i framtiden, sedan tydligt förmedla denna bild till dem som man försöker övertyga, och tydligt argumentera varför det borde vara på detta viset. Man behöver inte gå långt för att få en utomordentlig praktisk lektion på ett sådant sätt att föra politik - Alliansen var under den senaste valrörelsen mästare på den här konsten, och vann på det viset ett rejält mått politisk trovärdighet.

Samtidigt verkar man inte alls klara av att föra debatten på detta vis på integritetsområdet. Finns det verkligen en vision om vart man vill hän? Hur menar man i Alliansens partiledningar att ett samhälle bör se ut, och hur kommer man därifrån till det hafsverk som FRA-lagen de facto har blivit?

Det blir inte bättre av det förslag som idag (nåja, det hamnade där redan igår) ligger på bordet, om att utöka tillgången till FRA:s spaning till att även omfatta Säpo, och dessutom vanliga Polisen. Utredningen finns att ladda ner här. Anders Eriksson verkar ha gjort ett acceptabelt jobb - om man utgår från premissen att signalspaning behövs till Polisen. Om man istället ifrågasätter denna premiss, blir det otydligare med nyttan av utredningen. Det står exempelvis ingenting om antalet utredningar som fram till idag kunnat klaras upp genom att avlyssnad radiokommunikation snappats upp; något som är väsentlig information för den som vill bedöma om man delar den subjektiva avvägning som gjorts i utredningen. Att avvägningen är som den är kan dock knappast utredaren Anders klandras för; direktivet ger ganska tydligt ungefärligen vilket utgångsperspektivet. Vilket utredningsdirektivet är, är helt och hållet en politisk fråga kontrollerad av riksdagen (och därigenom indirekt regeringen).

Man må förlora lite i handlingskraft om man skulle våga skjuta upp ett beslut som inte är omedelbart nödvändigt; men man vinner potentiellt ordentligt i trovärdighet om man vägrar att fatta förhastade beslut. Därför vore det nog klokt att ordentligt diskutera igenom integritetsfrågorna inom Alliansen (och inte bara i partiledningarna, utan även bland gräsrötterna!) tills man lyckats enas om grundläggande principer för hur vårt samhälle ska se ut. Kommer man inte överens om det, skadar man bara sitt samarbete och riskerar att istället gynna bland annat Piratpartiet och Miljöpartiet, som tagit en betydligt tydligare linje i frågan.

Läs även: Hanna, Oscar, Markus (x2), Erik, Sophia, Mark, Ola och Gun.

PS. förlåt för den urusla ordvitsen i rubriken, kunde inte låta bli...

Det är inte för sent att tänka om vad gäller FRA-lagen

Integritetsdebatten bland centerbloggarna fortsätter. Själv är jag för lat att referera alla som skrivit de senaste 2-3 veckorna. Jag kan bara konstatera några enkla fakta:

Den 15-punkters-lista som i hast togs fram förra året som komplement till FRA-lagen 0.1 (jag vägrar kalla något som var så buggigt för nummer 1.0!), har fortfarnande inte blivit lag. Både kritiker och påhejare till lagen verkar dock ha svårt att se hur tillägget ska funka i praktiken. Som exempel kan nämnas att:

• Den domstol som ska ge tillstånden kommer inte alls att vara en domstol. Den kommer bara ha domstols namn. (punkt 2)
• Jag har fortfarande inte fått en definition av begreppet "trafikstråk" som jag begriper mig på. I alla fall inte en som innebär att begreppet kan omfatta en betydande del av svenska folket. (punkt 4)
  
• Det pågår en utredning om Säpos tillgång eller icke-tillgång till FRA-spaning trots att en av punkter uttryckligen utesluter deras tillgång till avlyssnad information. (punkt 6,7)
• Underrättelseskyldigheten till enskild verkar inte vara praktiskt genomförbar (punkt 11)

Med så många tveksamheter tror jag det inte är troligt att det verkligen går att sy ihop alltihopa. Här har Alliansen en chans att visa att man vill föra en politik som verkligen funkar i praktiken; går det inte att skapa en bra lag på en eftermiddag (det var ungefär så lång tid det tog att skriva ihop de femton punkterna efter att frågan återremitterats, precis innan midsommar förra året...), så ska man inte försöka göra det. Gör om, gör rätt. Även om det tar lite längre tid; ingen har nämligen heller ännu lyckats förklara varför det var så ohyggligt bråttom att ta beslutet om FRA-lagen alldeles precis innan midsommar förra året, och varför det inte kunde vänta några månader i alla fall.

Jag vill också uppmärksamma demonstrationen som Centeruppropet är med och samarrangerar nu på onsdag runt Stockholmsprogrammet. Läs mer hos Erik, Markus, Oscar (som kommer tala).

Själv har jag tänkt att få en välförtjänt semester (om man nu kan kalla det "semester" när man lovat sina föräldrar att hjälpa till att byta tak...) och jag sätter mig därför på tåget mot västkusten imorgon, ni får alltså demonstrera på egen hand utan mig. Ändrade planer; biljetten ombokad till på torsdag. Kommer på onsdag.

Äntligen konkurrens om tågresenärerna!

För ett par veckor sedan togs beslut om att SJ:s monopol på lönsam tågtrafik i Sverige avslutas. Trevligt! Än så länge är det dock bara veckoslutstrafik som tillåts, under de kommande åren kommer det successivt att reformeras mera.

De rödgröna har naturligtvis redan innan första tåget hunnit lämna stationen, bestämt sig för att låta reformen gå i retur.

Beslutet togs med kort varsel, och alltså är de flesta privata tågoperatörerna inte helt redo för att hantera möjligheten. Undantaget är Veolia, som kör sin första avgång från Stockholm C kvart över tolv imorgon mot Malmö, med flera stopp på vägen. Biljetten kostar 299 kronor, om man åker hela vägen och inte är ungdom eller student, vill säga. För de grupperna är priset rabatterat. En riktigt trevlig lågprisuppstickare, som snart lär köra med helt fullsatta tåg om de fortsätter med samma priser!

En del har uttryckt oro över att det ska bli krångligare att köpa biljetter när konkurrensen griper in. Jag konstaterar ganska nöjt, att än så länge hjälper både SJ och Veolia varandra med biljettförsäljningen. Jag hoppas att detta samarbete kommer att utökas till att även gälla andra kommande tågbolag. Det vinner de dels själva på - det är mycket bättre att sälja en biljett till ett konkurrerande tågföretag i det långa loppet, än att få kunder som hellre åker flyg eller kör bil!

Vidare så kan konstateras att järnvägsnätet idag är ganska fullknökat. Det är utan tvekan sant. Däremot betyder det inte att det skulle kunna vara fler som reser med tåg, förutom i den allra värsta högtrafiken kör SJ ofta med ganska korta tåg. Längre tåg har plats med fler passagerare. Dessutom är det ganska ofta jag konstaterat att jag sitter i ett halvfullt tåg (särskilt mitt på dagen) trots att biljetterna till avgången i fråga redan hunnit bli ganska dyra.

Andra oroar sig för att den för företagen olönsamma trafiken ska försvinna - men den handlas redan idag upp av Rikstrafiken. Det är meningen att den på det viset ska finansiera sig själv. Om SJ idag använder pengar från exempelvis trafiken mellan Stockholm och Göteborg till att sänka de anbuden, så är det i praktiken prisdumping.

Slutligen avskräcks en del av hur det gick med "avregleringen" i England. Man måste dock komma ihåg att den "avreglering" som gjordes där innebar att tågbolag finns ensamrätt på vissa sträckor efter en upphandling. Ungefär så som idag gäller för resor mellan Stockholm C och Arlanda, där enda direktanslutningen körs av A-Train, som tar över 200 kr för en resa på drygt fyra mil. Inte ens SJ är i närheten av den prisbilden...

Som sammanfattning: Lycka till Veolia och andra kommande aktörer. Må bästa tågbolag vinna!

Maud om partiets integritetspolitik: "Vi får bli bättre"

Det har idag varit Centerpartiets dag i Almedalen, något som på ett naturligt sätt satt spotlighten på vårt parti. Som ett led i det har även Erik Hultin fått in en debattartikel i Expressen, där han diskuterar implikationerna av hur integritetsfrågorna skötts av Centerpartiet det senaste året. Anders Flanking svarar på sin blogg. Även Magnus Andersson (ordförande för CUF) och övriga borgerliga ungdomsförbund är kritiska. Den som sammanfattar kritiken bäst är dock, intressant nog, vår partiordförande Maud, i en intervju i P1 Morgon:

"Vi får bli bättre. Vi får inte skylla på väljarna, vi måste skylla på oss själva."

Huvudet på spiken! Men hur ska vi bli bättre? Det är inte alldeles klart, varken från radiointervjun, eller från Mauds tal idag, där integritetsfrågorna överhuvudtaget inte nämns. Man måste ha en konkret tanke när man sätter igång ett sådant arbete! Och man måste ha en tydlig målsättning - vad, rent handgripligt, är det vi ska försöka uppnå? Det måste vara tydligt såväl för medlemmar som sympatisörer vart vi är på väg. Oförutsägbara partier brukar tappa förtroende i största allmänhet när väljare inte vågar lita på att det som sägs är det som verkligen menas...

Jag har de senaste veckorna dock kunnat se en ytterligt försiktig antydan till en långsam reträtt på området: för några veckor sedan välkomnade Maud i riksdagen ett samarbete med Piratpartiet i Europaparlamentet, även om det sedan inte blev något med det. Lena Ek anmälde för en dryg månad sedan en anmälan av universitet som utan prövning stänger av sina studenter från internet. Kerstin Lundgren problematiserar IPRED på sin blogg, men applicerar lagen om det uteslutna tredje slarvigt. Det finns många som varken vill ha dagens situation eller anarki (dagens situation kan för övrigt sägas innebära ett visst mått av just anarki - ansvaret för att patrullera internet lämnas ju i och med IPRED till viss del uttryckligen över till privata företag). Johan Linander har krävt att ACTA-förhandlingarna öppnas. Anders Flanking har tydligt hänvisat förslaget om abortregister till papperskorgen. Slutligen har man rent allmänt valt en relativt försiktigare retorik i frågorna, ungefär som man är försiktiga att inte säga något som kan övertolkas. Kort sagt, efter över ett år verkar det så smått som man har börjat ta till sig det vi i Centeruppropet påpekade för snart ett år sen. Bättre sent än aldrig?

Läs även: Johan, Sophia, Ulf, Markus, Erik, Tim, Hans, Mark och Björn.

Laholmscentern intar bloggosfären

Laholmscentern har under våren genomfört en studiecirkel för att lära sig blogga. Nu har de gjort sin blogg offentlig, och jag vill därmed tipsa mina sydhalländska läsare om adressen, som är www.c-laholm.se. Riktigt lovande, räknar med en riktigt trevlig kanal för att få veta mer om den politiska diskussionen i min forna hemkommun!

Uppdatering: Hallandsposten uppmärksammar också bloggstarten.

IPRED "works as implemented"

För några dagar sedan kom domen i det första IPRED-fallet i Sverige. Resultatet blev som många trodde, ljudboksförlagen vann tvisten. Det har varit mycket debatt på nätet efter dess. Jag har hittills inte kommenterat domen närmre, mest på grund av tidsbrist. Nya (obekräftade) uppgifter om hur Antipiratbyrån fick fram uppgifterna för fallet, aktualiserar emellertid fallet igen.

För det första kan jag konstatera att utfallet av domen mycket troligen blev precis som det var tänkt att vara när IPRED infördes. Av beskrivningen i domen att döma, en FTP-server med åtkomstskydd, och innehållet, filer med filnamn innehållande releasegrupper och dessutom NFO-filer, gör det tämligen troligt (min bedömning: >99% sannolikhet) att filerna som lagrades på servern är av piratkopierat ursprung. I den mån detta argument finns flera databaser över scenreleaser att hitta på nätet, som ytterligare skulle kunna affirmera det intrycket genom att koppla ihop filnamn med innehåll, exempelvis genom att jämföra filerna med andra källor och meta-data som filstorlek, hashvärden mm. Det kan inte annat än konstateras att det här med högsta sannolikhet är ett fall där intentionen när IPRED-lagen stiftades, var att uppgifterna borde lämnas ut.

Samtidigt finns det många direkta tveksamheter i själva domen, både relaterade till teknik och annat. För att distribution av piratkopiering ska föreligga i det här fallet behöver man nämligen både kunna visa att det finns piratkopior och att dessa distribuerats till andra. Den första punkten anser jag med ovanstående vara tydligt motiverad. Samtidigt är motiveringen till att distribution skett till åtminstone en större grupp - motiverad endast med det faktum att det fanns "många" filer på servern, och att det därför är troligt att många haft tillgång till den - ett uppenbart logiskt felslut.

Inget faktum som nämns i domen bevisar att en någorlunda stor grupp haft tillgång till servern, eller ens mer än en enda person. Däremot är det mycket troligt att det ändå är så; det är nämligen ungefär så piratkopieringsscenen funkar. Det är förmodligen svårt att göra det troligt att det är många som haft tillgång till servern annat än genom detta "vifta-med-händerna"-resonemang - hårda bevis är svåra att skapa om man inte direkt eller indirekt har tillgång till användarlistan.

Eventuellt skulle man kunna använda indirekta uppgifter som välkomstmeddelanden, katalogstruktur eller liknande som kan ge en viss indikation på hur servern är tänkt att användas, men det är knappast något som tystar all diskussion i frågan. Om sådana resonemang tillsammans är tillräckligt för domen att det är troligt (men inte säkert) att många haft tillgång till servern, borde det vara nog. Även en riktig piratserver döljer nämligen högst troligen uppgifter om vilka, eller ens hur många, användare den har. Vi bör också komma ihåg att IPRED-lagen bara syftar till att tillåta en fortsatt undersökning: det implicerar inte nödvändigtvis att saken ens går till domstol.

Med risk för att ge Antipiratbyrån dumma idéer om hur man bör driva framtida fall, så finns det däremot en alternativ approach: det är enligt senaste versionen av Upphovsrättslagen även olagligt att ladda ner piratkopierade filer. Det är enligt ovanstående resonemang ganska tydligt att filerna troligen har piratkopierats innan de hamnade på servern. Man kan då enkelt konstatera att de kan ha hamnat där på två sätt:

1. filerna har laddats ner från annan källa för att läggas på servern
2. filerna har från första början laddats upp direkt på servern av den som först släppte dem på piratscenen.

Med lagen om det uteslutna tredje skulle då domstolen ha kunnat sluta sig till att filerna antingen olagligt laddats ner, eller möjligen att FTP-servern använts som "originalkälla". Bägge fallen innebär idag upphovsrättsbrott, vilket implicerar att domen är korrekt, i rent teknisk mening (dvs att den stämmer med lagstiftarens intentioner). Den är antagligen inte heller så värst kontroversiell med tanke på den innebörd som Upphovsrättslagen idag har. Det är inte sannolikt att den som driver FTP-servern är oskyldig, utan det är (utifrån sett, dock ej med formella juridiska glasögon) ganska troligt vilken verksamhet som servern har använts till.

Som slutkläm - att domen är tekniskt korrekt (om än felaktigt motiverad och med bristande bevisning, särskilt vad gäller tekniska detaljer), innebär dock inte att den är rätt. Det faktum att domen utan större anmärkning följer lagstiftarens intentioner innebär nämligen inte att intentionerna var rätt när lagen stiftades. Tyvärr har vi inte en författningsdomstol i Sverige, och uppenbarhetsrekvisitet stoppar tydligt behandling i vanliga domstolar, men hade någondera av dessa förutsättningar inte gällt, så är det otydligt om behandlandet är förenlig med svensk grundlag och mänskliga rättigheter. Exempelvis är det otydligt om rätten till en rättvis rättegång verkligen uppfylls.

Det är dessutom minst sagt uppseendeväckande att en västlig demokrati delegerar ansvar för att utreda det som i lagen betecknas som en typ av brott till en privat prisjägarorganisation. Om någon stjäl min cykel, är mina rättigheter att själv reda ut brottet klart begränsade, och intentionen är att jag ska lämna över hela arbetet med brottsutredningen till polisen. Jag har inte heller rätt att stämma den som snott cykeln i ett civilmål, som gäller i de mål där IPRED-lagen används, utan även om jag skulle få reda på vem som är skyldig, kommer fallet att behandlas som ett vanligt brottmål.

Läs även Hanna, Oscar och André.

P.S. för den som inte har daglig kontakt med programmeringssvängen, så syftar den närapå tautologiska engelska frasen i titeln på en situation som man kan råka ut för om man outsourcar sitt programmeringsprojekt till alltför billiga programmerare i tredje världen: när (inte om) man hittar ett problem i form av en bugg eller liknande i programvaran, får man citatet som respons. Detta är normalt inte vad man förväntar sig - all programvara fungerar som den skrivits, oavsett om det är rätt eller inte. Normalt sett förväntar sig man istället att programvara fungerar som man tänkt sig - dvs i bästa fall som det står nedskrivet i en kravspecifikation att den ska göra.

CUF är inte eniga med partiet.

Jag noterar, något sent, CUF:s förbundsstyrelses gemensamma debattinlägg på Newsmill, där de varnar för de följder för Centerpartiet som det kan få att helt släppa integritetsbollen. För det är precis så det ser ut idag; man använder visserligen vackra ord om integritet, men i praktisk handling är det bara småsaker som gjorts rätt det senaste året. Förtroendet för Centerpartiet i integritetsfrågor finns helt enkelt inte kvar - förhoppningsvis är det ännu inte helt och hållet för sent att försöka återvinna det, även om det kommer att bli en mycket tuff kamp att lyckas. Det finns dock ändå hopp - speciellt inom CUF och Centerstudenter har det ju aldrig, ens från första början, varit ifrågasatt vilken linje som borde gälla. Jag instämmer med

Läs även Markus, Stefan, Björn och Tim.

Delikatessjäv

I veckan blev det offentligt att domaren i Pirate Bay-fallet inte anses jävig. Däremot får han tydlig kritik för att han inte uppgav sina medlemskap i föreningar runt upphovsrätt.

Det är egentligen för mig ganska tydligt att detta inte riktigt var en optimal utgång. Det är ganska tydligt att domaren haft intresse i frågorna, och varit aktivt engagerad i en förening som tagit tydlig ställning för skarpare tillämpning av upphovsrättslagen. Även om detta i sig inte nödvändigtvis innebär att domen har blivit felaktig, så har reglerna om jäv ytterligare ett syfte: att se till att förtroendet för rättsväsendet inte urholkas. Av denna anledning finns det för domare (och även politiker i beslutande ställning) ett antal bestämmelser som avgör vad som är jäv.

Till exempel om man själv är inblandad i fallet, eller om en nära släkting är det, eller om man arbetar för den som är det, så bör man inte delta i beslutet. Värt att notera är att det också finns en "slasktrattsbestämmelse" - det s.k. delikatessjävet. Lagbestämmelsen är i det här fallet mycket allmänt hållen - och syftar att dammsuga upp övriga fall där "förtroendet till hans opartiskhet i ärendet". Att denna paragraf borde diskuteras är ganska tydlig - förtroendet är redan rubbat.

Sen att kanske kraven satts något högre i denna rättegång, som varit så tydligt exponerad i media, förvånar inte, och borde inte ha förvånat domaren i fråga. Förtroendet för rättsväsendet har i och med den här processen fått sig en betydlig knäck, och det gäller oavsett om det formella beslutet säger att domaren var jävig eller inte.

Samtidigt hade antagligen ett beslut om jäv i sig också inneburit problem. Jag är lekman, men det hade antagligen inneburit att en helt ny rättegång fått genomföras i tingsrätten, med allt vad det innebär i kostnader (både räknat i tid och pengar). Samtidigt så är fallet redan överklagat till hovrätten, och kommer att behandlas också där.

Som flera andra skriver, rättssäkerheten är med detta knappast nedmonterad i molekyler; det kommer bli en rättegång till. Den kommer bara att bli i hovrätten och inte i tingsrätten. Samtidigt är det definitivt inte bra - rättegången även i tingsrätten borde ha gått rätt till. Något får mig att misstänka att även om tingsrättens förhandlingar tagits om, hade målet fortfarande hamnat i hovrätten. Jag misstänker att vi även får se det i HD...

Läs även: Stefan, Joshua, Henrik och Maciej.

Byggnads skjuter sig i foten - igen

Byggnads har inte direkt varit den bästa reklampelaren för LO-rörelsen (se tidigare inlägg), och därmed i förlängningen gjort en björntjänst för alla fackföreningar. Det är dock inte slut med det. De uppmärksammas också idag - de blir nämligen stämda för att olagligt (kontra Europakonventionen) ha genomfört blockad mot ett mindre byggföretag. Blockaden skulle nämligen innebära ett indirekt tryck att få företaget att gå med i arbetsgivarorganisationen, något som bryter mot föreningsfriheten.

Låt mig som ojurist ge mitt odds på utgången: facket vinner (i varje fall i alla svenska rättsinstanser). Europakonventionen pratar nämligen uttryckligen inte om vad medborgare och föreningar i olika länder ska göra, utan vad stater ska göra. Det är svårt att för mig se någon direkt koppling till vad Byggnads får eller inte får göra; på samma sätt som mördare normalt åtalas för mord och inte brott mot Europakonventionen, även om dess andra artikel handlar om rätten till liv.

Uppföljningen till den pågående rättegången blir i så fall däremot intressant: Om Byggnads inte har ansvar att "sköta sig", hur ska staten se till att sitt ansvarstagande visavi Europakonventionen uppfylls? Innebär ett friande av Byggnads i den pågående rättegången en möjlighet till uppföljning, där det inte är Byggnads som stäms som skadeståndsskyldiga, utan istället den svenska staten, eftersom man inte tillräckligt skyddat föreningsfriheten för de som verkade i företaget?

Uppdatering: Repliken från Hans Tilly var knappast oväntad. Men varför förstår han inte att det är i första hand själv som ger sig på den svenska modellen? Han gör det system han förespråkar en björntjänst genom att utnyttja det på ett sätt som visar dess värsta brister. Hade han inte gjort det, hade det nog inte varit någon som ifrågasatt systemet alls...

LAS är strukturellt diskrimerande

LAS har debatterats en del på sistone. Debatten har även pågått bland centerbloggarna: bland annat Johan, Helen och Magnus bloggar. Bland oss centerpartister är synen på lagen ganska unison: den är inte bra. Man skulle kunna tro, att med så många som redan belyst frågan, att det inte finns några nya infallsvinklar - men det tror jag mig faktiskt ha. I Diskrimineringslagen definieras indirekt diskriminering såsom:

"...indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet..."

Att LAS missgynnar ungdomar genom sin tillämpning är uppenbart. Ungdomar har inte 15 års erfarenhet, och tenderar ofta att vara senast anställda (liksom andra förfördelade grupper med kanske ännu större argument, eftersom ålder ofta är ett undantag i Diskrimineringslagen!). Ergo åker de ut först om någon behöver sparkas.

Mer otydligt för mig är om LAS är en bestämmelse som "har ett berättigat syfte" och om den lagen innebär "lämpliga och nödvändiga" medel (min kursivering). Skulle man inte kunna uppnå anställningstrygghet på andra sätt? Och vad innebär anställningstrygghet egentligen? För den som är anställd, men ung eller av annan anledning senast anställd, innebär det ju egentligen inte mycket mer trygghet att vara fast anställd än att vara timanställd.

Jag är inte jurist, så jag har säkert missat någon ordvändning i Diskrimeringslagen någonstans, eller felvärderar något ord någonstans. Trots det vore det mycket intressant om någon juridikkunnig kunde reda ut målkonflikten mellan Diskrimineringslagen och LAS. Vilken har trumf, och varför? Vad skulle hända om det inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen av en ung person som sparkats från en offentlig tjänst (vi behöver inte dra in oskyldiga företag i detta!), p.g.a. LAS, trots att personen är tydligt bäst kvalificerad?

Och vilka implikationer har den presumtiva utgången att det är LAS som övertrumfar? Den viktigaste är mycket enkel: Riksdagen har i så fall stiftat en lag som institutionaliserar åldersdiskriminering (och i viss mån även diskrimering på andra grunder). Det ser inte vidare bra ut...

Den digitala tekniken visar på en stark dissonans i synen på grundläggande rättsprinciper

Debatten det senaste året har varit ganska tydlig: det är inte längre självklart att samhället är till för medborgarna, istället för tvärtom. Det har FRA-lagen och IPRED tydligt visat. Det är inte längre normalfallet att vår kommunikation är privat, och det är inte heller längre normalfallet att alla typer av brott endast utreds i organiserad form av den som är polis. Med det har faktiskt vår idag borgerliga regering gjort rejäla avsteg från den borgerliga idétraditionen, faktiskt så stora att PJ Anders Linder på SvD (liberal) till och med associeras med Piratpartiet.

Vad har då resultatet blivit? Inte riktigt det man egentligen hade tänkt sig. Istället för att minska piratkopieringen, har man istället tvingat den under jorden. Egentligen är detta inget förvånande - både fildelning och anonymisering fanns på Internet redan tidigare, men medan de tidigare förde en välnärd närvaro, förde den senare gruppen av tjänster en tynande tillvaro. Att resultatet blev som det blev är knappast förvånande i mina ögon - fildelningen gjordes redan tidigare till stor del helt informellt. Go figure. Det förvånar mig att man inte även från regeringshåll (eller i varje fall bland regeringens utredare!) också såg denna risk.

Samtidigt nås vi också av nyheten om hur IPRED skulle kunna komma att utnyttjas: i USA är domen för fildelning av 24 låtar en nätt summa på 15 miljoner kronor. Dessutom verkar det inte ha varit särskilt väl bevisat att det var just den person som rättsfallet gällde som verkligen var den skyldige. Alldeles oaktat det, är i min mening bötesbeloppet nästan löjligt högt; om man antar att varje låt är ca 5 MB stor; och att uppkopplingen som användes har en hastighet på 10 Mbit/s (ganska vanligt i Sverige, dock mindre vanligt i USA), och att varje låt skulle vara värd ca 10 kr styck, fås resultatet att skadeståndet motsvarar tre månaders konstant uppladdning av just dessa 24 låtar. Kort sagt, detta rättsfall är ett skräckexempel på vilket "rättssamhälle" vi troligen kommer att få som en följd av IPRED-lagen.

I kontrast till en sådan konsekvens är det faktiskt en god nyhet att större delar av polisens resurser satsas på upphovsrättsbrott. Alldeles oaktat diskussionen om avskaffande av upphovsrätten - så länge denna finns, så ska upphovsrättsbrott naturligtvis behandlas på samma sätt som vilket annat brott som helst.

Om upphovsrättsbrott utreddes av polisen istället för målsägande, skulle det dels betyda att samhället får rätten att reglera mängden satsade medel i förhållande i andra brott, och också en möjlighet att selektivt välja de upphovsrättsbrott som är grövst jämfört med andra. Den främsta följden skulle vara att upphovsrättsbrott behandlas som det det faktiskt är tänkt att vara - ett brott; och inte ett tvistemål. Det höjer beviskraven och skapar en rättssäkrare situation i sig. Tyvärr blir det mera platt fall när man kombinerar detta faktum med att Antipiratbyrån fortsatt får agera som privatpolis. Vi som tycker att det är samhället - och inte målsägande - som ska utreda brott, skulle kunna lyfta denna nyhet mycket bättre om det inte vore så.

Här följer också mycket tydligt den dissonans som finns mellan de som styr dagens Sverige och en stor grupp av dem som lever här. En del av oss tycker att viktiga principer ska styra hur det svenska rättssamhället ser ut, exempelvis att normalfallet är att privatlivet är skyddat, och att polisen utreder brott. Den politiska ledningen i Sverige verkar helt enkelt inte hålla med om dessa två principer. Det är skrämmande!

Läs också Erik Hultin, som verkar ha hoppat över midsommarfirande och bloggat istället.

Nämndsmöte i tisdags

I tisdags var det sista mötet med miljö- och hälsoskyddsnämnden inför sommaren. Varken då (eller månaden innan, då jag tror att bloggandet föll bort...) har det tagits upp några kontroversiella ämnen. Förvaltningen har organiserats om en del, och vi har tagit en del förelägganden med viten. De flesta ärenden har varit mindre, men ett större dök upp i tisdags: SJ har förelagts att uppföra bullerskydd mellan Hagalunds bangård och villorna i Råstahem. Bullret från bangården har ökat på senare år (loktågen är betydligt tystare än de nya motorvagnstågen som har kylfläktar som låter en hel del), dessutom ökar tågtrafiken och därmed rangerandet. Det är väldigt bra för miljön i det stora, men inte lika kul för Råstahemborna.

En väntad besvikelse

Resultatet från valet sänds just nu på TV. Centerpartiet fick 5,5% (-0,8%). För den som inte läser detta inlägg i realtid hänvisar jag till Valmyndighetens valnattsräkning, som har alla detaljer för statistiknördar. Ett knappast förvånande resultat, i det stora hela. Även om målsättningen var betydligt högre, tror jag det knappast var särskilt realistiskt att lyckas med ens halvmesyren, att ta ett nytt mandat. Synd, eftersom det vore bra om Lena Ek hade fått en kollega i parlamentet, och helst naturligtvis en av mina favoriter av centerkandidaterna, Abir och Marie. Nu är väl rejset inte helt uträknat för de bägge senare (personrösterna har ju inte räknats), men det superteam som Lena, som riktigt duktig förhandlare och politisk räv i EU sedan tidigare, tillsammans med en ung driven tjej hade blivit, får vi i vart fall inte se. Värt att notera är att alla dessa tre har betydligt tydligare åsikter i integritetsfrågorna än vad partiet i stort har vågat ha.

Jag tror att just integritetsfrågorna har varit en betydande faktor i att många valt att inte rösta på Centerpartiet. Även om det i våra fina dokument står rätt saker, har vi inte med handling följt upp de formuleringar. Såväl yngre som äldre har varit besvikna över att vi inte tydligt drivit våra åsikter tydligare här, och alltför lättvindligt kompromissat bort oss. Ett antal centermedlemmar säger sig i alla fall ha valt att gå över partigränsen bakom röstskynket och istället rösta på Piratpartiet.

Det som är så synd är att det där mandatet som Piratpartiet fått (eller i alla fall det nittonde observatörsmandatet som Rick Falkvinge just nu påstår kommer gå till dem i SVT2), det hade kunnat gå till Centerpartiet istället. Om vi bara det senaste året tydligt drivit de integritetsfrågor, även i handling, som ända fram till för en månad sedan var en mycket tydlig del av den centerpartistiska politiken om än bara tydligt i ord, tror jag att Centerpartiet haft en rejäl chans att öka. Även om bara en procentenhet, av de drygt sju som (pp) fick, hade gått till Centerpartiet istället, så hade vi faktiskt ökat. Jag tror även Miljöpartiet tjänat på sin integritetsprofil (tillsammans med miljöstämpeln).

För min del är gissningen alltså att en rätt rejäl del av den centerpartistiska ökningen under det här valet gavs bort i och med de realpolitiska ställningstagandena i integritetsfrågan. Man kan även notera att våra liberala vänner i Folkpartiet gör ett mycket bra val. Följaktligen är alla tre partier med lyckade resultat (pp,fp,mp), partier som kan hävdas vara de tre som i varsin aspekt är de som ligger närmst, eller i vart fall rejält nära, centerpartistiska värderingar. Det är en tydlig signal till oss att det troligen inte är främst våra åsikter som är problemet, utan det sätt vi genomför dem på.

Därmed - grattis till Piratpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet! Förvalta mandaten väl!

I marginalen kan också ses en ganska tragisk aspekt av resultatet: Sverigedemokraterna går framåt, sakta men säkert. Detta trots att många analyser innan valet pekade på att Piratpartiet i viss mån skulle stjäla allmänna missnöjesröster just från (sd).

Läs även Hanna, Erik, Markus och Erik igen, samt massmedia: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Die Zeit samt Slashdot.org.

Integritetscertifierad

Nu har även jag själv blivit integritetscertifierad. Är du som läsare centerpartist och integritetsvän? Då bör du också fundera på att göra det!




Läs även: Hanna, Erik, Per, Staffan samt Stefan.

Är det verkligen bättre att fly än illa fäkta?

De senaste veckorna, efter besvikelsen på partistämman (man kan för övrigt se i varje fall delar av debatten på SVT24 med mig ca 25:20, har inte hittat eftermiddagens diskussioner men de ligger kanske också där någonstans).

Sedan dess har jag inte orkat med att ta hand om bloggen så som jag borde, orken har helt enkelt inte räckt både till att föra debatten här samtidigt som mitt vanliga liv som icke-politiker och mer som doktorand. Det var helt enkelt nödvändigt för mig att trappa ner på offentligheten lite för att orka med. Jag vet inte riktigt om det funkade att döva reflektionerna efter stämman genom att fokusera på arbete, men det var i alla fall vad jag beslutade mig för att göra. Ett stort sorry till mina regelbundna läsare som har fått utstå tre veckors bloggtystnad.

Under tiden har metadebatten efter beslutet rasat på. Bland annat har mer eller mindre starkt formulerad kritik kommit både mot både de som valt att stanna i partiet efter beslutet, samt de som valt att i och med beslutet bestämt sig för att inte längre vara med. Det senaste inlägget jag hittar är från Hanna som inte verkar ha gett upp hoppet än, utan hoppas locka med fler integritetsvänner för att få partistyrelsens motpol att växa, eller i alla fall inte krympa så förskräckligt.

Själv kan jag rent pragmatiskt konstatera att jag personligen har en mycket större plattform inom partiet, än utanför det, och därför troligen har större chans att göra en skillnad om jag blir kvar, än om jag ställer mig helt organisationslös (att bli piratpartist är inte aktuellt för mig - deras politik är inte heltäckande). Efter ett dussin CUF-stämmor så känner man större delen av i alla fall den yngre halvan av partiet. Det är klart enklare att få den som man känner sedan tidigare, och som vet om sedan tidigare debatter att man har liknande övertygelser, att lyssna på ens argument, än den som är obekant. Samtidigt är jag inte så tungt vägande inom partiet att jag skulle göra ett bestående intryck om jag gör signalpolitik av frågan och går ur. Slutligen ser jag ändå hopp i frågan - trots en minst sagt rumphuggen debatt på partistämman, med en tydlig linje från partiledningen, röstade runt en tredjedel för förslaget om att riva upp FRA-lagen. Jag misstänker att många inte fått en chans att riktigt ordentligt sätta sig in i frågan - och då blir man inte övertygad av trettiosekundersinlägg. Vad som skulle behövas är egentligen en ordentlig bildningsinsats inom partiet, så att även de som inte aktivt deltagit i diskussionerna får en chans att känna efter ordentligt med magen. Centerpartistisk ideologi sitter nämligen för de flesta centerpartister inte i hjärnan och förnuftet, den sitter i magkänslan.

Av oss åtta som drog igång Centeruppropet är det inte alls lika många kvar idag: Björn, Sophia, samt Laszlo (han har inte gjort något uttalande men herr Olsvenne meddelar att bilden förklarar ungefär hur Laszlo känner sig) har alla gett upp och lagt ner sina partipolitiska ambitioner. David vet jag inte hur han gör, men oavsett om han är kvar eller inte har han tidigare meddelat att han kommer lägga krutet på sitt hajengagemang och inte på politik.

Jag kan förstå dem. Man ska inte engagera sig i något som inte ger något tillbaka, eller som man inte känner att man vill vara med i. Jag funderade faktiskt själv på att, som en markering, begära utträde ur partiet, men bli kvar i centerrörelsen genom mitt medlemskap i CUF och CS (som bägge tydligt misstycker med partistyrelsens ståndpunkter i integritetsfrågor). Det blir dock för mycket av signalpolitik för mig. Handling är värt mer än markeringar.

Att ett ändå ganska litet antal personer väljer att lämna partiet är i sig inte något större problem - jag pekade på betydligt större problem i en intervju förra året. Som Markus skriver, pratarna försvinner. Och de viktigaste är inte de som löst medlemskap, utan de som i förra valet pratade bara för att de tyckte om oss. De flesta av dem gör det inte längre, utan propagerar för ett betydligt mer lilafärgat parti...

Vi är också några stycken envetna tjurskallar som bestämt oss för att stanna kvar och göra vårt bästa för att få partiet att bromsa utvecklingen och vrida om ratten. Förutom mig själv är det även Martin, Markus och Erik. Kort sagt, av oss åtta som drog igång hela spektaklet med Centeruppropet är det i praktiken bara hälften kvar. Som väl är har vi många bundsförvanter i resten av Centerrörelsen.

Så, hur går nu arbetet vidare? Centeruppropet har gjort en omstart igen. Nu finns det på sidan möjlighet att som centerpartist integritetscertifiera sig. Det enda som krävs är att man ställer upp på fyra enkla grundprinciper:

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Sammantaget står dessa principer i strikt motsats till bland annat FRA-lagen och IPRED-direktivet, och därmed också en kritik till den politik drivit på integritetsområdet den senaste tiden. Integritetscertifieringen är öppen för alla centerpartister, gräsrötter så väl som proffspolitiker är välkomna! Om du håller med om ovanstående princippunkter, vill jag uppmana dig att gå in och certifiera dig.

Några stycken centerpartistiska integritetsvänner har redan hunnit certifieras, bland annat Abir och Håkan, toppkandidater i Europaparlamentsvalet om en vecka. De kan kanske vara ett alternativ till dig som hoppas hitta en stark integritetsvän men inte är nöjd med Piratpartiets politik, som lämnar övriga områden som förhandlingsbara. Marie, och kanske till och med Lena, hoppas jag tillkommer under veckan.

I övrigt fortsätter även de som indirekt (eftersom de lämnat partiet) hoppat av Centeruppropet engagemanget: exempelvis är Sophia med och drar igång Politikerkoll.se.

Läs även: Erik och Stefan.

Integritetsdebatt på centerstämman

Integritetsdebatten är i full fart på centerstämman. Det går visst att se på SVT24, men det gäller att vara kvick - tidsnöden är tyvärr ganska stor. Applåderna för kritikerna är ganska stora men det känns fortfarande oklart om våra tilläggsyrkanden går igenom - och ärligt talat har det inte enorm betydelse. Liggande förslag är bra (med några smärre undantag). Det som fattas är inte ställningstaganden, de har vi redan tagit. Det som fattas är att uppfylla dem i konkret handling.

Uppdatering: SvD rapporterar, och DN också. Jag hoppas man hinner votera innan jag lämnar åhörarbänken om en halvtimme... Läs dessutom även Markus och Magnus.

Uppdatering 2: Erik Hultins och Magnus Larssons förslag om att riva upp FRA-lagen föll. Så gjorde även ett förslag från Ingrid Lundqvist och Petra Björk om att generellt minska övervakningen. Det lär bli många reservationer i det här ärendet...

Uppdatering 3: Jag är åter hemma i Hagalund, lämnade stämmolokalen direkt efter beslutet (inte som man kan tro främst av besvikenhet, eftersom fler intressanta men mindre viktiga diskussioner skulle följa, utan av det världsliga faktumet att bussen mot Stockholm gick om en kvar). Även Centerpartiet.se, SR och SVT Rapport skriver om beslutet, och dessutom ett stort antal bloggar: Hanna, Magnus, Emil, Christer, Markus, Ida, Emil och Mikael. Samt Abir, även om hon skrev det länkade inlägget innan beslutet.

Uppdatering 4: Erik Hultin bloggar nu också om utgången.

Uppdatering 5: Ännu mera blogglänkar: Martin, Markus, Per, Helen, Ida, Johan, Håkan och Björn.

Uppdatering 6: Jag borde väl egentligen börja på nästa inlägg i frågan, men jag är för uppgiven efter beslutet som kom, och har beslutat att fokusera på annat de kommande veckorna (främst skrivande av licentiatavhandling). Till skillnad från en del andra liberaler i Centerpartiet, som nu beslutat sig för att bägaren runnit över och att de går ur, så blir jag kvar. Jag är för enveten för att ge mig än, ett släktdrag från mina förfäder (bland annat Sånna-Nesse som en gång om året grävde upp sin åker på Hökafältet som begravts under sisådär fem centimeter flygsand). Däremot kan jag inte riktigt uppbringa energin till att engagera mig just nu, inte ens genom att skriva här. Jag nöjer mig för tillfället med att länka de centerbloggar, vari debatt om eftermälet av stämmans beslut uppstått: Staffan, Erik, Hanna, Magnus, Hans, Emil, Staffan igen, Martin, samt Hanna igen.

Mina hemkommuner toppar i företagsranking

En trevlig nyhet som kom under veckan som gick är att både min nya och min gamla hemkommun gör bra ifrån sig i Svenskt Näringslivs årliga företagsklimatranking. Solna fortsätter ligga överst, och Laholm klättrar upp en plats till nummer 12. Snart kanske Laholm är ikapp om toppstriden?!

Har Centerpartiet något förtroendekapital inom integritetsfrågorna kvar alls?

Centerstämman i Örebro är i full gång, och utspelen duggar tätt. Det senaste står Annie för, man föreslår bland annat en integritetsbalk. Men är det egentligen något nytt som har kommit från partiledningen? Mycket av det som nämns i stämmohandlingarna inför årets stämma var, möjligtvis med mindre variationer, centerpolitik redan på förra stämman i Kalmar, år 2007, och innan dess på förtroenderådet 2006 (då öppenhetsmanifestet antogs).

Vad som hänt mellan dessa bägge centerstämmor är allmän kännedom på nätet. Ett stort antal integritetskränkande lagar (FRA, Ipred, datalagring, osv) har antagits av riksdagen på förslag från regeringen. Centerpartiet har såsom regeringsmedlem setts som en naturlig avsändare för förslagen. Samtidigt har många av dessa förslag unisont kritiserats även av de borgerliga ungdomsförbunden. Kort sagt, Centerpartiet har förbrukat sitt förtroendekapital på integritetsområdet i rasande fart. Jag är rädd att det idag är betydligt för sent - det är helt enkelt inte så väldigt mycket anledning att lita på Centerpartiet i de här frågorna kvar, knappt ens bland de av de egna medlemmarna som är intresserade av frågorna. Partiledningen har i ord varit en integritetens riddare i skinande rustning, medan man i handling själv hållit i dolken.

CUF är på hugget i frågan, och föreslår dessutom förändrad upphovsrätt. DN rapporterar. Den där läckta rapporten som det talas om där - med den provocerande men ganska sanna titeln "Centerpartiet är nu hotet mot öppenheten", har jag förresten fått tillgång till. Även om den är ganska kort är den även dräpande effektiv på att gå igenom integritetsrelaterad lagstiftning som är på gång, och hur Centerpartiet hanterat dem. Eftersom den inte verkar finnas på webben i övrigt, har jag lagt upp den på mitt hemsidesutrymme på KTH. Information wants to be free, det är inte bara DN-journalister som ska kunna se sådan information! ;-)

Jag är liksom Björn också egentligen lite tveksam till inrättandet av en integritetsbalk. Det är ingen direkt lösning - för att skapa en sådan så räcker det egentligen att samla alla integritetskränkande bestämmelser i samma lag. Jag ser mycket hellre att den svenska grundlagen skrivs om ordentligt, så att man får en tydlig montesquieusk maktdelning, så att det blir tydligt vad staten får, men framförallt, inte får göra gentemot en enskild medborgare. En rimligt formulerad grundlag, kombinerat med förslaget om en konstitutionsdomstol som redan lagts, borde vara mer än nog för att garantera integritetsfrågorna. Flera av de förslag som Centerpartiet har varit med om att rösta igenom det senaste året kanske inte hade fortsatt vara självklara efter en prövning i en konstitutionsdomstol...

För att sammanfatta: Centerpartiet har en mycket lång väg att gå för att komma tillbaka till att ha förtroende bland medborgare, väljare och medlemmar. Det är egentligen inte innehållet i våra politiska program som är problemet - det finns egentligen inte många andra skrivelser i Sverige som är tydligare i integritetsfrågor. Problemet är bara att när budskapet blir tomma ord, eller till och med nyspråk, slutar folk tro på att vi arbetar för det som står i våra program. Och om man inte kan lita på oss i integritetsfrågorna, kan man då verkligen lita på oss i alla andra frågor också?

Läs också Martin, Sophia, Erik, Oscar, Per, Lena, Magnus, Mark samt Maria.

Centerpartiet fegar om LAS

Dagens mediasnackis var Centerpartiets förslag om att reformera LAS till "mini-LAS". Från början triggat av en motion från Helen. Men varför är man så fega? Man vill bara lägga till några ytterligare undantag från turordningsreglerna - något som inte kan kallas annat än "piss i Nissan"!

Nä, man borde våga vara betydligt mer drastiska, och föreslå att LAS skrivs om från grunden. Det nuvarande förslaget duger bara som övergångslösning. Det finns knappt en centerpartist som tycker att lagen är bra; min egen åsikt är att den strukturellt diskrimerar ungdomar, kvinnor och invandrare, alla grupper som står relativt långt från arbetsmarknaden (läs även exempelvis blogginläggen hos centerpartisterna Johan, Magnus och Per, samt allianskollegan Edvin). Det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur mycket som helst.

Så, hur borde då en ny LAS se ut? Jag har ett par förslag på grundläggande principer nedan:

• Alla uppsägningar ska ske på saklig grund (arbetsbrist eller misskött arbete, precis som idag)


• Det ska anges i anställningsavtalet enligt vilka principer det bestäms vilken eller vilka anställda som sägs upp vid arbetsbrist. Turordningsreglerna kan möjligen få finnas kvar, men bara som en helt och hållet dispositiv standardlösning, i den mån inget alls anges i avtalet. Förhoppningen är naturligtvis att arbetsgivare och arbetstagare ska komma överens om lämpliga regler för varje enskild bransch och yrke, istället för att lagens standardregel ska få gälla.


• En ny LAS får på inga villkor ge facket makt över icke fackanslutna (eller anslutna till minoritetsfackföreningar), på samma sätt som dagens regler gör (facket har rättighet att förhandla bort turordningsreglerna - men inte bara för sina egna medlemmar, utan för alla. En rättighet som nu och då missbrukas).


• Den som blivit uppsagd för arbetsbrist bör även i fortsättningen ha företrädesrätt till återanställning


• Alla ersättningsregler som regleras i lagen bör vara oberoende av ålder (förutom indirekt genom anställningstid)

Uppdatering: Magnus Andersson bloggar mera, och har skrivit en debattartikel i Expressen.

Uppmärksamhet runt CUF-stämman

CUF höll i helgen sin förbundsstämma i Östersund. Många beslut togs - bland annat valdes en ny förbundsstyrelse. Men det som ändå fått överlägset mest uppmärksamhet är att Hanna Wagenius motion om avskaffande av sexköpslagen röstades igenom - trots att förbundsstyrelsen föreslagit det motsatta.

Det är verkligen en kontroversiell ståndpunkt - men Hanna har föredömligt (om än med något ofint språk) argumenterat för beslutet i media. Även på hennes blogg har diskussionen gått vild. Det första jag såg när jag loggade in på Facebook var diskussionen som utbrutit bland centerpartister som inte deltagit på stämman - var det ett bra beslut eller inte? Alldeles tydligt var det att åsikterna skiftade en hel del. Man får hoppas att diskussionen blir lika öppen även på partistämman.

Den som lever lär få se, men att det skapat diskussion är det ingen tvekan om. Jag satt själv med, och även om jag tvekade en del röstade jag för Hannas förslag. Jag skulle inte köpa sex själv`(och om jag hade velat hade jag haft alla chanser i världen efter att ha bott i ett år i staden där Herbertstraße ligger), men jag kan samtidigt inte helt hitta motivationen till att förbjuda andra att göra det. Speciellt inte i belysning av risken att verksamheten helt enkelt går under jorden. Viktigt att nämna är att det också lades ett tilläggsförslag till Hannas, med innebörden att samhället behöver ta ett betydligt större ansvar för att sexbranschen fungerar på ett sjysst sätt och att bland annat den som inte vill inte heller ska tvingas till att syssla med detta (exempelvis genom trafficking), som röstades igenom närmast mangrannt av stämman.

Veckans nämndsmöte: besök hos ÅF

I tisdags var det återigen dags för nämndsmöte. Istället för att hålla till i stadshuset som vanligt, passade vi på att göra ett studiebesök tillsammans med delar av förvaltningen på ÅF:s nya kontor, bara ett stenkast hemifrån. Riktigt snygga lokaler! Vi fick också berättat för oss hur de, JM samt kommunala bostadsbolaget Signalisten jobbar för att göra sina fastigheter mindre miljöbelastande. Intressant - och som sammanfattning kan sägas - det är varken svårt eller dyrt att bygga miljövänligt - det är bara viljan som ska till!

Mötet blev för dagen kort - inget av ärendena var särskilt kontroversiellt. Utöver rutinärenden behandlades egentligen bara två frågor av intresse: beslutet att ge miljöpriset till Agresso samt ett ganska stort antal föreläggande med vite att genomföra PCB-inventering i byggnader från 50-, 60- och 70-talen. Detta är något som enligt lag borde ha varit gjort redan förra sommaren, så nu är det minst sagt hög tid att ta tag i det. För att se till att syndarna får "tummen ur" sätter vi vid sådana här tillfällen ett vite, dvs om problemet inte åtgärdas får man böta. Bötesbeloppet läggs så att det kan bedömas billigare att rätta till problemet än att fortsätta strula.

Om man spelar bollen av plan, får man se till att hämta tillbaka den

Gårdagens stora nyhet var att Piratpartiet, enligt Synovates opinionsundersökning, kommer ta plats i EU-parlamentet. Jag kan inte säga att jag personligen är lika överraskad som tidningarna verkar vara.

För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.

Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!

På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.