Vänsterpartiet har beslutat att införa 6 timmars arbetsdag. Med bibehållen lön. Vem som ska betala verkar de däremot inte beslutat.
Jag har inget emot att den som vill går ner i arbetstid. Inte ens med bibehållen lön. Jag ställer mig däremot oerhört tveksam till att lagstifta om det. Framförallt om att lönen ska vara densamma - det bör vara ganska få som arbetar som är så lyckliga att de är precis lika nyttiga för sin arbetsgivare om de finns på plats i sex timmar varje dag som de är där i åtta timmar (exempel förekommer dock, ofta i kapitalintensiv industri eller där det blir mer effektivt med tvåskift på sex timmar vardera än traditionella åttatimmarsdagar). Men - för de allra flesta så sjunker mängden arbete som man får utfört med tiden man arbetar, om vi antar ett linjärt samband, innebär Vänsterpartiets beslut i praktiken en lönehöjning på upp till 33%. Nu är linjäritetsantagandet antagligen något förenklat (många är inte så effektiva sista arbetstimmen), men det handlar hur som helst om en rejäl produktionsminskning att minska arbetstiden med en fjärdedel.
Dessutom tvingas arbetsgivarna till att anställa fler (detta är hela syftet med förslaget, för övrigt). Att det inte bara är att ta in någon ny inom många yrken (läkare, till viss del ingenjörer, mm) verkar man inte bry sig om. Istället för fler jobb, kommer förslaget i en del branscher leda till arbetskraftsbrist och överhettning.
Som sammanfattning - förslaget skulle lika gärna kunna komma från Ebberöds bank. Det finns stor risk att Sverige tappar i konkurrenskraft och många blir arbetslösa, eftersom arbetsgivarna inte har råd att betala de 33%-iga faktiska löneökningar som Vänsterpartiet stipulerar i sina krav. Och varför ska staten lägga sig i arbetstider så mycket? Det går redan idag utmärkt att komma överens med sin arbetsgivare om deltid (eller driva frågan i kollektivavtal). Hur mycket lön man kan få är sedan förstås en förhandlingsfråga!
2 kommentarer:
Man förstår att Alliansen anser det betydligt enklare att svara på vem som ska betala alla räddningspaketen till euron, som Merkel nu vill att vi bidrar med - de är ju så billiga eller?
Att Alliansen i samma andetag går ut och talar om att 'ta ansvar' ter sig i perspektiv av den kris som alliansvännernas EU-kramande sänkt ner rent ut sagt som ett hån.
Ansvar tycker jag därför den här alliansen ska tala tyst om.
Idag tycker jag t ex, att Anders Borg ska ta och läsa det finstilta i utkasten till den 'krisfond'
på 700 miljarder SEK till euron som ska klubbas på Ekofinmötet extremt noga, om han menar något som helst med att 'ta ansvar', så att han inte med ett EUforiskt förfluget penndrag bara låter euroländerna barskrapa den svenska statskassan helt och hållet.
Som om det inte räckte med miljardrullningen i räddningspaketen 2008, och de 25 miljarder svenska skattekronor i 'förstärkt utlåningskapacitet' till IMF som Alliansen, högt över huvudet på oss väljare, fattade beslut
om 3 mars 2010 - att kastas rakt ner i den bottenlösa eurosjön utöver de 30 miljarder vi redan årligen pumpar in i medlemsavgift
- som i sin tur gärna slösas bort på skrytbyggen i Bryssel.
http://www.rod.se/beslutat-i-riksdagen/Sverige-ger-kredit-till-IMF/
http://europeanjournal.typepad.com/my_weblog/2010/05/what-a-waste.html
Efter att i fyra år ha ägnat sig åt att sänka skatter med lånade pengar samt sälja ut vård/skola/omsorg/apoteken/SJ/,
ja hela landet till första bästa lägstbjudande utländska intresse, så har nämligen alliansregeringen trots allt ändå utarmat statskassan tämligen svårt.
Särskilt som vi nu, just på grund av dessa utförsäljningar, allt framgent tvingas betala hutlöst för den service vi tidigare fick till humana priser i allmänägda elbolag och apotek.
Således engångsutförsäljningar på vars förtjänster Sveriges än så länge relativt goda statsfinanser helt och hållet vilar, men inte länge till, om man betänker den hastighet med vilken Alliansen nu även ämnar slösa bort resterande
allmänna medel - på räddningspaket efter räddningspaket till banker
och det vidlyftiga höger- och undergångsmärkta projekt
som i skrivande stund bokstavligt evaporerar framför våra ögon
- EU och euron. Således luftslott som trots sin enorma lättviktighet
ändå är i färd med att krossa hela världsekonomin, kanske i kraft av
sin lika massiva tomhet.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eurolanderna-bildar-krisfond_4690447.svd
I jämförelse med denna veritabla utradering av statsfinanserna, så anser jag vänsterns förslag om sex timmars arbetsdag framstår som fullständigt lysande, i synnerhet eftersom det adresserar realekonomiska frågor såsom en rejäl faktisk minskning av EU-projektets själva grundstigma massarbetslösheten och dess tröstlösa massutbetalningar av a-kassa och bidrag till människor som i den evigt krisande eurons fotspår går sysslolösa, generationsväxling och ungdomars framtidsmöjligheter, ja, såna där basfrågor som den här borgerliga Alliansen inte har tid med helt enkelt då de är ständigt upptagna med att pyssla i Bryssel med annat - som t ex att se om sina aktieinnehav, höja sina löner, traktamenten, ap-fondsdirektörernas bonusar samt rädda det som redan är räddningslöst förlorat - den astronomiskt övervärderade euron.
Vad gäller stödpaketen är jag inte jätteglad över dem heller, frågan är bara vilka alternativa lösningar som finns i den situation som uppkommit. Vi är ju inte heller betjänta av finanskriser, även om vi inte var de som var skyldiga...
"sälja ut vård/skola/omsorg/apoteken/SJ"
Din beskrivning implicerar underpris ("sälja ut") vilket inte skett mer än i enskilda fall. När det gäller SJ är och förblir det statligt sedan länge (även om jag inte gillar att de fortfarande har monopol). Dessutom ska noteras att det är en ansenlig del av vård/skola/omsorg som fortfarande är samhälleligt ägt...
"första bästa lägstbjudande utländska intresse"
Man säljer till högstbjudande intresse, något annat vore korkat.
"ändå utarmat statskassan tämligen svårt".
Trots finanskrisen är Sveriges statsskuld idag lägre än den var 2006...
"tvingas betala hutlöst för den service vi tidigare fick till humana priser i allmänägda elbolag och apotek."
Dels var alla elbolag tidigare inte då allmänägda (ens i bred mening), och apoteket hade måhända hyfsade priser men till priset av minst sagt urusla öppettider. Dessutom finns ju statliga Apoteket kvar om du föredrar dem!
"synnerhet eftersom det adresserar realekonomiska frågor såsom en rejäl faktisk minskning av EU-projektets själva grundstigma massarbetslösheten och dess tröstlösa massutbetalningar av a-kassa och bidrag till människor som i den evigt krisande eurons fotspår går sysslolösa, generationsväxling och ungdomars framtidsmöjligheter"
Du förutsätter att samtliga arbetslösa direkt kan gå in och ta de jobb som inte kommer utföras, till samma kostnad. Men måste man anställa en tredjedel fler anställda, så ökar kostnaderna, och det råder stor brist på många högkvalificerade yrkeskategorier, det finns helt enkelt inte fler läkare eller specialistingenjörer att få...
Det ska även noteras att en direkt förutsättning för att kunna lösa problemen med finanskrisen är att vara ekonomiskt konkurrenskraftiga. Det leder knappast vänsterförslaget till...
Skicka en kommentar