14 maj 2010

Både Svenska Dagbladet och Yvonne Ruwaida ute och cyklar

I gårdagens ledare i Svenska dagbladet så fick man se en hel del fördomar om cyklar. Baserat på en kort forskningsrapport hävdar de att inte ens mycket omfattande cykling kommer leda till minskad trängsel för bilarna i Stockholm. Detta är helt korrekt, men inte heller särskilt intressant. Cyklar kommer antagligen aldrig någonsin bli dominerande transportslag i Stockholm. Det är redan SL, som redan är snabbare än bilen för centrala resor, precis som cykeln i rusningen. De allra flesta resor över tullsnittet sker faktiskt varken med motorfordonstrafik eller trampfordonstrafik. SL är istället helt dominerande, som är ett både klimatsmart, ekonomiskt smart och bekvämt alternativ.

Tyvärr visar Yvonne Ruwaidas kommentar på lika dålig förståelse av cyklister som hos SvD. Förutom att hon inte klarar av att citera nämnda forskningsrapport utan att ens få fel på grundläggande sifferuppgifter, verkar hon inte ha någon större förståelse för vad som saknas cyklisterna i Stockholmsområdet.

Vad behöver cyklister då?
  • En säker trafikmiljö
  • Bra framkomlighet
  • Snabba och smidiga resor, kort sagt, ett fungerande transportsystem
En ren utbyggnad av cykelbanor löser inte alla dessa problem, om ens något enda av dem. Byggande av cykelbanor kan rentav vara kontraproduktivt mot framkomligheten, eftersom dessa ofta byggs mer för långsamma cyklister än för snabba pendlare (som ofta håller samma hastighet som bilarna, och i rusningstrafik en betydligt högre), är smala och därmed ger sämre omkörningsmöjlighet än det vanliga körfältet. Hävdandet om att cykelbanor gör cyklister säkrare är också något tveksamt, även om de flesta cyklister upplever dem som otvetydigt säkrare. En hel del cykelbanor ansluter till det vanliga vägnätet på ganska tveksamma sätt - något som är en stor fara när bilister som svänger höger inte uppmärksammar en upphinnande cyklist. Just den olyckstypen är en av de allvarligare olyckstyperna för cyklister, och kraschen blir värre när cyklisten har cyklat på en cykelbana med avstånd till bilarna istället för precis bredvid eller till och med framför.

Slutligen, snabba och smidiga resor får man inte riktigt med cykel. På korta resor, upp till 3-5 km beroende på hur kollektivtrafiken ser ut, brukar cykel otvetydigt vara snabbast, men på längre resor än så är cykel allt som oftast inte särskilt snabb. Cykel ensamt är inte ett riktigt realistiskt transportalternativ för den stora massan på resor längre än en dryg mil. Däremot borde det gå alldeles utmärkt att kombinera cykel med andra fordon. Intressant nog så är det inte särskilt enkelt att kombinera SL med cykel idag. Man får bara ta med cykeln på pendeltåg, och bara utanför rusningstrafiken. SJ tillåter på nåder i försöksverksamhet cyklar på tåg, men upplägget lämpar sig bara för längre sträckor och definitivt inte för pendlare. Man har till och med byggt om sina X31-tåg så att de blir mindre lämpliga för cykeltransport.

Nä - perspektivet har varit helt fel. Att satsa på cyklisterna ska inte göras för att göra situationen bättre för bilisterna i första hand. Satsning på cykel ska naturligtvis i första hand göras för cyklisternas skull! Genom att göra cykelvägarna bättre så gör man det enklare för den som cyklar att ta sig fram enkelt. Man spar tid för pedalisterna som kan användas till mer fritid eller att jobba över någon gång då och då för att tjäna extra. Det skulle framförallt gynna den som av olika anledning inte har tillgång till bil - ekonomiska skäl, ålder, hälsa eller helt enkelt personligt val, och på det viset bli en stor frihetssatsning. Eftersom cykling innebär vardagsmotion och låga samhällskostnader har cykelsatsningar  unikt bra samhällsekonomiska kalkyler, med faktorer på 4-5 vanliga.

Läs även: Magnus Orest, Nina Lundström, Johan Pettersson, Folkpartiet i Nacka.

Uppdatering 23 maj: Ytterligare två artiklar i Svenskan, och mer läsvärt med lite trafikplaneringsidéer från Magnus Orest.

Uppdatering 9 juni: DN gör verkligen inte skäl till sitt namn när de gräver fram nyheter från förra månaden.

4 kommentarer:

Viktualiebrodern sa...

Jag delar din kritik mot cykelbanor. De är varken säkrare eller löser trängselproblemet. Snarare bidrar de till trängsel, genom att gaturummet delas upp.

Har själv skrivit en del om detta, med likannde tankar som du.

Magnus Persson sa...

Hej,

intressant läsning du tipsade om! Särskilt inne i Stockholm brukar det vara problem med plats på bredden, det blir en väldigt smal cykelbana istället för ett brett riktigt körfält. Har sett en del spännande framtidsplaner som komma skall, tror dock inte att de är offentliga ännu, och det kan göras betydligt mer än så på sikt.

Här ute i Solna är det något bättre, med ganska breda och sjyssta cykelbanor. Här felar man oftast fatalt i korsningarna istället (som i centrala Stockholm, givet förutsättningarna, ofta är relativt hyfsade). Exempel är rödlysen med knapp, så man måste stanna, på många ställen. Där det är planskilt är det ofta tvära kurvor och dålig sikt, dvs anpassat för gående. Och skyltningen är ibland katastrofalt dålig...

Adam (MP) sa...

Hej Magnus.

Läs gärna om MP:s cykelpolitik för Stockholm på länken nedan.

http://www.mp.se/templates/mct_177.aspx?number=193159

Magnus Persson sa...

Adam: Det låter förvisso bra men kändes ärligt talat ganska tunt. Man vill till exempel INTE göra något åt de problem med framkomlighet som jag påtalar i mitt inlägg, mer än på de ställen som är allra hårdast trafikerade? (läs: framkomlighetsproblemen beror ganska ofta inte på trängsel, utan helt enkelt dåligt planerade cykelbanor)