22 juli 2008

Transportteknikdebatt på Ny Teknik - trådlastbilar nästa?

Så här på sommaren råder stiltje på artikelfronten i ingenjörernas egna husorgan Ny Teknik. En av de artiklar om ändå förekommit har vållat en lång debatt, bland antagandevis sommarlediga ingenjörer, om olika framtida transporttekniklösningar. Artikeln nämner bränsleceller, men i stort sett alla presumtiva tekniklösningar nämns någon gång.

Fokus blir ganska naturligt på godstransporter eftersom dessa är svårast att konvertera från dagens fossilbränslen - lastbilar går oftast långa sträckor i jämn motorvägsfart, vilket gör hybridlösningar ineffektiva och plugin/batterilösningar inaktuella. Dessutom ökar godstrafiken betydligt snabbare än persontrafiken. Samtidigt finns det ett alternativ i tåg - men det innebär oftast behov av omlastning vid närmaste godsterminal för sluttransport till destinationen, vilket innebär sämre flexibilitet, längre transporttider och omlastningskostnader.

Ganska många inlägg avhandlar hur man ska avhjälpa dessa problem som gör tågtransporter relativt är så dyra (när tekniken egentligen borde vara av det billigare slaget), och hur man skulle kunna jobba bort oflexibiliteten som det faktum att man måste hålla sig på ett spår innebär.

Någonstans mitt i debatten nämns en teknisk lösning som jag också undrar varför det inte undersöks - trådlastbilar. I historien är det väl egentligen mest ett kuriosum, men idag finns det moderna trådbussar i alla fall på en plats i Sverige. Om liknande ledningar, som tål ett flertal anslutna fordon, hängdes upp längs med motorvägarna, skulle en stor del av långtradartrafiken kunna drivas med el (likt tåget), men ändå behålla en del av sin smidighet genom en hybriddrivlina och/eller ett mindre batteripack som räcker för drift i någon mil.

Detta en teknisk lösning som avviker en del från dagens gängse lösning med enskilda förbränningsmotorer i varje lastbil, men jag har egentligen inte sett någon teknisk anledning till att det skulle vara helt ogenomförbart. Naturligtvis behöver strömledningar och avtagare anpassas för motorvägsdrift, och förare av trådbilar skulle behöva särskild utbildning - utöver vanlig C-behörighet. Möjligtvis kräver risken för nedriven tråd vissa säkerhetsbestämmelser, men det är i vilket fall redan idag förbjudet att stanna på motorväg för bilister, så även det borde vara ett överkomligt problem.

Den del av transportarbetet som utförs på motorvägar borde dessutom vara betydande (en virtuell kaka till den som kan hitta relevant statistik på antingen SCB eller Vägverket, eftersom jag gissar att den finns...), och en stor del av åkeriers kostnader består av bränsle. En så stor del att det i varje fall på kontinenten - särskilt bland ensamåkarem och trots flexibilitetsbristen - är ganska populärt att betala för att lasta lastbilen på en tågvagn, få en natts vila i sovvagnen längst fram i tågsettet, och köra vidare åtskilliga tiotals mil närmare slutmålet nästa morgon.

4 kommentarer:

Gunnar Littmarck sa...

Tänk in induktionsladdning i stället, då slipper du underhållet av ledningar och strömavtagare.

Jag kan tänka mig en extrafil på motorvägar, där trafiken laddar sina batterier och alla tung trafik kör.

Jag har hört att industrin har liknande.

Det riktigt trevliga blir annars då ingen längre får köra bilar.

Då kommer många flytta ut från städer, då arbetspendling i en skön säng, eller chattande på nätet läppjande på en viskey, bli behaglig..

Jag gissar att mycket i samhället ändras, då bilar blir självkörande och driftkostnaderna låga.

Äntligen kan alla chaufförer bidra till mervärdesskapandet..

Det sista var ett halvsynistk skämt, men många yrkesgrupper blir överflödiga i ett allt mer automatiserat samhälle, vilket på sikt är bra.

Magnus Persson sa...

Det vore naturligtvis smidigare med induktionsslingor i vägbanan, men två saker talar emot det: 1) luftgapsförlusterna som blir ganska stora när det är bortåt decimetern gap, 2) de elektriska fälten kommer antagligen bli ganska starka med tanke på att all effekt kommer överföras trådlöst - jag är rädd att de blir så stora att det är praktiskt ogenomförbart. Jag känner till att industrin har trådlös överföring av kraft, men såvitt jag vet inte för något mer strömkrävande än enkla sensorer.

Oavsett vilket vore det en intressant sak att automatisera mycket av transportsektorn. Just vägtrafik kanske inte är det enklaste att automatisera (se exempelvis DARPA Challenge med självkörande, vanliga bilar).

Däremot är ett system som diskuterats en hel del de senaste åren spårtaxi. Det finns en uppenbar potential i att inte bara transportera personer med spårtaxi, varför inte ta fram även en godsmodell?

Lastkapacitet på en europapall och kanske uppåt ett halvt ton täcker förvånansvärt stor del av transportbehoven, (idag får många lastbilar köra med "paketutdelning" till alla mottagare, oftast av småkollin - och så länge godset är tympligt skulle man i värsta fall kunna skicka flera spårtaxi med en pall var). Mindre brådskande transporter skulle även kunna gå nattetid, när systemet är mindre belastat.

Anonym sa...

Förvånansvärt vad förutseende Mqagnus var när detta skrevs. Nu 2010 finns en förstudie som bekräftar mycket; se www.elvag.se! En eleoge till Magnus!

Magnus Persson sa...

Vem vet, jag kanske till och med inspirerat dem. :-)

Dock ska erkännas att jag har för mig att blogginlägget ovan föregicks av lunchdiskussioner på institutionen - om just trådlastbilar. Så helt kan jag inte ta åt mig äran själv!