29 november 2007

Etanol är ingen långtidslösning

De senaste dagarna har debatten handlat om etanolens lämplighet som drivmedel.

Förmodligen är det inte så illa som de värsta olycksgamarna påstår, men att etanol inte är någon långtidslösning har länge varit uppenbart. Det blev tydligt redan med Oljekommissionens rapport förra året. Marken i Sverige räcker helt enkelt inte till att skapa så mycket energi. Vissa andra alternativa bränslen skulle möjligtvis räcka - precis, och då har man inte tagit hänsyn till att precis samma mark även används för andra produkter, som mat, virke mm, och dessutom är Sverige ett av de länder som har störst förutsättningar att byta ut fossilbränslena, tack vare stora mängder odlingsbar mark och andra naturresurser.

Kort sagt, bilar med etanoldrivna förbränningsmotorer är bara en övergångslösning och början. När det ställs krav på tre-fyra gångers minskning av utsläppen över de kommande decennierna förslår småminskningar orsakade av ett bränslebyte knappt. Vetenskapsakademien har helt rätt när de säger att bioenergi inte kommer att vara lösningen. Det de däremot borde inse, är att ny teknik kan vara den lösning som bioenergin inte är. Bilar som den här drar inte en droppe bränsle. Det finns inte någon större anledning anledning att i varje fall alla personbilar skulle kunna drivas nästan uteslutande med elektricitet, istället för flytande bränsle. Exempelvis skriver Vattenfall att det räcker med endast 400 vindkraftverk för att ersätta bensinen och dieseln som används i samtliga personbilar i Sverige.

28 november 2007

Noll koll?

Om man är ordförande i programkommissionen, ledamot i förbundsstyrelsen samt arbetsmarknadspolitisk talesman för Sveriges åttonde största parti, borde man inte ha lite bättre koll på partiets åsikter i bland annat arbetsmarknadspolitik än så här???

27 november 2007

Att kacka i det blå skåpet

Uppmärksamheten är enorm både i bloggosfären och ett stort antal olika gammelmedia över Göran Johanssons och Ilmar Reepalus förslag - att helt sonika skicka tillbaka de flyktingar som smugglas hit, bland annat med argumentet att det är orättvist att de flyktingar som har råd ska kunna köpa sig en biljett till Sverige.

Fast nu är ju verkligheten inte fullt så enkelt som de bägge herrarna inbillar sig. Bland annat skulle Sverige bryta mot Genèvekonventionen om inte alla flyktingar beviljas rätten att söka asyl. Kort sagt, det här är retorik som inte ens Sverigedemokraterna tar i munnen utan att först väga orden på guldvåg. Möjligtvis skulle uttalandet kunna passa i Folkpartiet, tillsammans med språktesterna. ;-)

Paret får rätteligen mängder med kritik. Oavsett hur fel man tycker människosmuggling är, blir det problemet knappast bättre av att vi slänger ut dem som tvingats ta till den drastiska åtgärden att smugglas in i Sverige av ockrare. Då drabbas de bara tredubbelt istället - först i samband med krig eller andra kriser i sitt hemland, sedan av ockrande människosmugglare, och sist när Ilmar och Göran slänger ut dem ur Sverige.

Det ska bli intressant att se hur mediedrevet i frågan utvecklar sig under slutet på veckan...

25 november 2007

Magnus Andersson: Du har fel!

Magnus Anderssons krönika på Politikerbloggen om En köpfri dag har fått ordentlig uppmärksamhet i bloggosfären. Själv valde jag att strunta i bägge evenemangen, av nedan nämnda anledningar.

Problemet är nämligen det att min namne har fel. Handel och konsumtion är inte allenarådande det som gör att världen blir bättre, och världen är inte en perfekt fungerande marknadsekonomi, som Magnus förutsätter i sina argument. Han har helt rätt i att handel är bra - men det leder inte per definition till att mer handel alltid är ännu bättre - tydligast märks detta då miljöproblem, framförallt globala sådana som klimatförändringarna, i dagens världsekonomi inte tas om hand. Om alla världsmedborgare skulle utnyttja lika mycket naturresurser som vi gör i väst skulle mänskligheten behöva ytterligare ett par jordklot.

Å andra sidan har En köpfri dag inte heller rätt. Att minska handeln löser inte de problem som de talar om - i vissa fall blir det till och med värre. Det är inte ens säkert att ens miljöproblemen minskas - det största problemet med ett högt resursutnyttjande - eftersom en minskad tillväxt tenderar att begränsa den mängd pengar som satsas på forskning, inklusive miljöforskning. Och om en köpfri dag har rätt - varför ska vi bara ha en sådan dag om året? Varför inte betydligt fler? Det är nästan som att man ska kunna ursäkta sin konsumtion under resten av året, bara man låter bli att handla en viss dag. Som Johanna Graf dessutom konstaterar är det betydligt enklare att låta bli att shoppa om man inte fått lön än.

Var ligger då den egentligen sanningen? Sanna Rayman tycker jag kommer rätt nära. Konsumtion kan mer eller mindre vara dåligt för miljön, beroende på bakgrunden det köpta kommer från. En köpfri dag bojkottar även köp av exempelvis rättvisemärkta varor, och Buy-something-day uppmanar även till köp av drastiskt miljöpåverkande varor som exempelvis jätteräkor.

För den som verkligen vill stödja både världsliberalismen och människor i tredje världen på samma gång finns det fler sätt än att konsumera på "pin kiv". Ett alldeles utmärkt sätt är exempelvis att investera i företag i utvecklingsländer, kanske allra helst i projekt som samtidigt gynnar både produktivitet och miljön. Jag skulle ta det för ytterst osannolikt att inte sådana investeringar skulle leda till precis lika mycket förbättringar som handel med precis samma företag. Troligen ännu mer, eftersom sådana investeringar bidrar till att göra företag i trejde världen mer konkurrenskraftiga gentemot den industrialiserade världens.

Solnaborna förlorade i historisk hyresdom

I veckan har resultatet av en dom i Svea hovrätt uppmärksammats lokalt i Solna. Rubriken på detta inlägg är snodd direkt från Metros artikel, med ett undantag. I deras artikel påstod rubriken att Solnaborna vunnit i domen. Varken Metros eller mitt rubrikval säger egentligen hela sanningen - naturligtvis har inte alla Solnabor vunnit på domen, lika lite som att varenda Solnabo skulle ha förlorat på den. En genomläsning av Hyresgästföreningens pressmeddelande visar en förvånande likhet med artikeln hos Metro...

Det är vissa grupper av Solnabor som har vunnit på domen. Främst kommer naturligtvis de som redan bor hos privata hyresvärdar tjäna på domen. De som förlorar på den är privatvärdarna i Solna, samt alla de som vill flytta till en hyresrätt. Precis som kommenteras i Svenska Dagbladet så riskerar den här utvecklingen att minska villigheten för privata fastighetsägare att hyra ut lägenheter. Även Dagens nyheter har två mer balanserade artiklar.

För det hyresregleringssystem vi har idag har drastiska nackdelar. Genom ett hyrestak satt av de allmännyttiga bolagen, begränsar man inte bara hyrornas nivåer, man dödar effektivt den privata sektorns villighet att bygga hyresrätter, och därmed det totala utbudet av hyresrätter. Särskilt tydligt blir detta på de platser där allmännyttan relativt sett har låga hyror och där bostadsrättspriserna är höga, som Solna.

Oavsett detta faktum är det tydligt att det behövs ett skydd för hyresgästen - men detta behöver ingalunda betyda ett fast hyrestak. Mycket bättre vore en begränsning av hyreshöjningstakten på befintliga kontrakt, exempelvis jämfört med lämpligt index. Då skulle det inte finnas några hinder att fritt prissätta hyresrätter - däremot skulle s.k. lyxrenoveringar effektivt stoppas, eller i varje fall inte genomföras på motvilliga hyresgästers bekostnad, som i den aktuella domen.

Tidigare har jag skrivit mer om bostadspolitik här, här, här, här och här.

22 november 2007

Budgetdags i Solna

På måndag kommer budgeten att behandlas på kommunfullmäktigemötet i Solna, en sak som vi diskuterade på kvällens gruppmöte i Centerpartiet utöver en dragning över alla byggprojekt som pågår över hela kommunen.

Majoritetens budgetförslag kan läsas här, Centerpartiets tilläggsförslag finns här, och övriga förslag finns att hämta på Solnas hemsida.

20 november 2007

"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke"

Sent ska syndaren vakna. I förra veckan släppte IPCC ännu en rapport om klimatet (obs, varning, stor pdf-fil). Det är naturligtvis något jag vill kommentera - men skulle kanske ännu hellre varit något jag skulle ha kommenterat förra veckan. I vilket fall som helst, bättre sent än aldrig. :-)

Trots att IPCC väljer att formulera sig skarpare än någonsin tidigare passerade rapporten ändå relativt obemärkt i svensk media. Även om rapporten implicerar behov av att ändra samhällets energiförsörjning rejält fortsätter det mesta av livet med "business as usual". Exempelvis har växthusgasutsläppen slagit rekord för inte så länge sedan.

Det är för övrigt inte så förvånande, när så få förstått implikationerna helt. Klimatförändringarna är innebär ingen domedag; mänskligheten är på intet sätt hotad av förändringarna. Det kommer leva människor på jorden oavsett hur stor klimatförändringen blir; frågan är bara hur många och hur bra de kommer att ha det. Vidare kanske det är nedstämmande att avgörandet i praktiken ligger i händerna på storutsläpparna USA och Kina, knappast de mest medvetna länderna i frågan. Ytterligare en anledning till att så många väljer att blunda för problemen är antagligen att det är bekvämast så, och att man misstänker att det kommer att leda till en drastiskt minskad livskvalitet och ett mer instängt land att försöka göra något åt det. Detta är helt enkelt inte (nödvändigtvis) sant, som bland annat Björn visar. Värt att notera är också att IPCC:s prognoser för temperaturutvecklingen är något lägre i de fall vi går mot en global värld (med undantag för scenariot med ett väldigt högt användande av fossila bränslen). (Wikipedias artikel om IPCC:s scenarion och länken till rapporten ger ett antal färgglada grafer med just det budskapet).

För sanningen är den, att det knappast är möjligt att stoppa hotet mot klimatet genom att sänka levnadsstandarden i den industrialiserade delen av världen; det främsta skälet är för att människor svårligen kan tänkas gå med på det. Även om väst är ansvariga så är det inte på det viset man vill återställa ordningen.

Flera domedagsrubriker i tidningarna utropar att vi står på randen av en katastrof, ett citat från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i en debattartikel i International Herald Tribune. Samtidigt anger rubriken i originalartikeln en helt annan ton; den säger istället "We can combat climate change". Det är inte för sent att göra något, bara vi gör rätt saker. "Rätt saker" är inte att montera ner det industrialiserade samhället - man kan helt enkelt inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Vad som är tvunget att göra, omgående, är att effektivisera energianvändningen ordentligt jämfört med läget idag, helt enkelt att satsa på energisnålare teknik. Det är det enda sättet att agera som kommer att accepteras utöver att så långt det är möjligt att satsa på utbyggnad av den miljövänliga energin. Tyvärr förslår den inte på egen hand om vi ska ha samma fördelning av energianvändningen som idag. Även om vi odlade etanol på Sveriges yta så skulle det inte motsvara vår bensin- och dieselförbrukning, framtiden ligger istället troligen istället i bilar som till största delen drivs med el istället. Åtgärder på annat än fordon finns det också gott om exempel på; det går redan idag att bygga s.k. passivhus i Sverige, hus som inte använder någon extra energi för uppvärmning alls. Även om det kostar lite mer i byggkostnader så är de billigare i drift. Våra bilar är fortfarande ungefär lika bränsletörstiga som åttiotalet, om än med häftigare funktioner.

Varför satsas det då inte mer på utveckling av energisnål teknik? Det enkla svaret är att det helt enkelt inte lönar sig (tillräckligt mycket). Energisnålhet är helt enkelt inte ett av de bästa försäljningsargumenten.

En idé som skulle kunna användas för att locka forskning till området är att helt enkelt anordna tävlingar. Shell Eco Marathon lockar redan idag mängder av universitet, tyvärr är bilarna inte ens i närheten av att kunna köras på en verklig bana. DARPA Grand Challenge har boostat utvecklingen av autonoma fordon enormt, och det har också genomförts liknande tävlingar fast på en nivå närmare industrin för att ta fram energisnåla kopiatorer.

Tävlingar av denna typ skulle också kunna tas fram i forskningsvärlden (tänk er prestigen när världens bästa universitet tävlar mot varandra!). Men istället för att göra leksaksbilar som bara får köras på bana, kräv att de klarar samma säkerhetskrav som riktiga bilar och är möjliga att serieproducera. Gör också tävlingar liknande de för kopiatorerna för de riktiga bilföretagen. Gå ihop ett helt gäng länder, och låt den biltillverkare som kan uppnå en viss bränsleeffektivitet under ett visst pris, får rätt till alla offentliga ordrar under exempelvis ett halvår. I kopiatorfallet slutade det med att i princip alla klarade kraven, eftersom de annars hade varit diskvalificerade från försäljning till offentliga myndigheter, dvs ett rejält avbräck.

Det är också viktigt att börja ge ekonomiska incitament för att välja bort koldioxidintensiv teknik. EU har beslutat att skärpa förutsättningarna för handeln med utsläppsrätter. Detta väljer några av våra tidningar att rapportera som risk för höjning av elpriserna. Duh! Det är väl klart att elpriserna ska höjas, om elen tillverkas med nersmutsande teknik. Det är ju själva idén bakom handeln med utsläppsrätter, att det ska vara dyrt att skita ner. Den som istället väljer att öka efterfrågan på grön el genom att endast köpa miljövänligt producerad sådan, slipper nämligen kostnaden.

Det fina med utsläppsrätter är dessutom att de inte dikterar vilken denna teknik är - så länge den minskar utsläppen, slipper man betala. Detta är en stor fördel mot andra ekonomiska styrmedel som exempelvis statliga stöd, som riskerar att få marknaden insnöad på en enda, inte fullt optimal, lösning. EU:s förslag har egentligen bara två stora fel; 1) Man vill skapa undantag för vissa särskilda industrier. 2) Förslaget borde istället ha lagts fram av FN på världsomspännande basis. Växthuseffekten är ett globalt, inte ett regionalt problem. Tyvärr verkar detta inte möjligt med dagens världspolitik.

Nä, med dessa utmaningar kan jag bara önska Europaparlamentets (och Centerpartiets) representant på plats, Lena Ek, lycka till när världsledarna samlas på Bali för att diskutera klimatfrågorna och deras lösning i december.

19 november 2007

Utbyggnad av tvärbanan till Solna

Tisdagen den 20 november (imorgon) kommer det första samrådsmötet om Tvärbanans förlängning till Solna station att hållas. Utbyggnaden kommer att föra med sig betydande ändringar i Solna Centrum, där spårvägen passerar. SL:s planer för utbyggnaden ges till stor del i en lägesrapport från slutet på mars i år, och intressant läsning finns också att hitta på Solnas hemsida. Sveriges Radio har en översikt över den föreslagna dragningen av spårvägen, inklusive hållplatslägen.

Allt som allt kan jag bara tycka att det här är riktigt trevliga planer, men tyvärr kan jag inte delta på samrådet då morgondagens eftermiddag och kväll är vikta för ett seminarium om mjukvaruarkitektur hos KnowIT.

Tvärförbindelser i Stockholm finns knappt alls i effektivare form än de lite extra stora blåbussarna, exempelvis illustreras detta väldigt tydligt av linjekartan för spårtrafiken. Bussar är tyvärr betydligt långsammare än spårbunden trafik, däribland även spårvagn på egen bana. Dessutom lider tunnelbanan i centrala Stockholm redan idag av kapacitetsproblem, något som knappast förbättrar situationen.

Genom att ge alternativa möjligheter till resande som vill förflytta sig tangentiellt i förhållande till centrum minskar man behovet av byten vid centralen - och därmed också belastningen på de centrala delarna av tunnelbanan, som redan idag har problem med alltför hög belastning. Som bonus minskar man rejält restiderna för de som bor halvcentralt och jobbar halvcentralt, men i en annan närförort.

För att ta mig själv som exempel; min arbetsresa är ungefär 45 minuter lång: 5 minuter promenad till tunnelbanan i Västra skogen, tio minuter tunnelbana till T-centralen, fem minuter byte från blåa till röda linjen, tio minuter till Teknis, samt sist men inte minst en kvarts promenad (institutionen för maskinkonstruktion ligger längst in på KTH, långt från tunnelbanan).

Vad som är anmärkningsvärt är, att om man går direkt hemifrån mig (Västra skogen, dvs sydvästra Solna) hela vägen till KTH, tar sträckan bara 10-15 minuter mer. När tunnelbanan kör i lågtrafik, så man får vänta längre på tunneltågen, kan man alltså nästan spara tid genom att gå ungefär 5 km istället för att använda kollektivtrafiken! Knappast något som uppmanar till att lämna bilen hemma, såvida man inte byter mot den en cykel - men hur kul är det när det är regnigt och ruskigt ute?

När utbyggnaden till Solna är klar, är det i mina ögon naturligt att fortsätta vidare österut, och vissa lösa sådana planer finns redan. Vid en sådan utbyggnad är ett stopp vid universitetet naturligt, men jag tycker nog att en eller två anslutningar även till KTH vore naturliga (även om jag naturligtvis talar med ett stort egenintresse). Västra delen av KTH ligger idag dåligt anslutet till kollektivtrafik utöver busslinjerna 43 och 44, dessutom finns det troligen ett stort antal studenter och anställda på KTH boende i Solna/Sundbyberg med omnejd som gärna skulle slippa behöva ta en lång resa via centralen eller köra bil de dagar som det är dåligt väder. En sådan anslutning skulle också förbättra kommunikationerna mellan KTH Valhallavägen och KTH Kista - en resa som idag tar runt timmen med tunnelbanan för min del, men bara 15-20 minuter med bil.

17 november 2007

Storsatsning på vindkraft

Flera nyhetskällor skriver om de stora vindkraftssatsningar som pågår i inlandet i södra Sverige. Statliga Sveaskog ska tillsammans med Vattenfall hitta plats för 550 stora vindkraftverk i de sydligaste svenska länen.

Jag är faktiskt lite förvånad över att liknande besked inte kommit tidigare, utan endast mindre projekt har annonserats. Det är mer än 1½ år sedan ett av de största vindkraftprojekten i Sverige för övrigt annonserades - man hade kommit underfund med att det i Laholms inland var betydligt blåsigare än man tidigare trott, och Arise Windpower med Ulf Corné i spetsen gick ut med att man skulle bygga runt 100 kraftverk i skogen i Laholms kommuns inland. Flera andra företag har kommit efter med planer på något mindre parker. Man har under tiden som gått nästan undrat om det inte blåser mer än man tidigare trott på andra ställen också. Och det gjorde det tydligen...

16 november 2007

SJ, SJ, gamle vän; festligt att du lever än...

SJ:s prispolitik har jag alltid haft svårt att förstå. Visserligen är variabla priser något som man delar med bland annat lågprisflygen, men inte ens de har priser som är så oförutsägbara som priset för en resa med SJ är. För en resa mellan Halmstad och Stockholm kan man få betala alltifrån 95 kr till 1097 kr (ordinarie student/ungdomspris vid bokning på nätet). En facil liten prishöjning på endast 1050%. Detta är något som är grymt enerverande för någorlunda regelbundna resenärer som inte alltid kan boka biljetterna långt i förväg, som mig själv. Priset är mer eller mindre oförutsägbart, och variationerna är löjligt stora. Dessutom har SJ:s bokningssystem en egenhet att glömma bort att visa de allra billigaste resalternativen.

Uppenbarligen ska man antingen boka nästan tre månader i förväg, eller så ska man helt enkelt inte åka på fredagar eller söndagar om man inte är beredd att betala ockerpriser. För "ockerpriser" är faktiskt ett ord som passar in. Det är inte ovanligt att priset för att flyga är lägre eller i alla fall ungefär detsamma. På en flygresa gör man av med betydligt mer resurser, både i form av flygbränsle och arbetstid (på tåget behöver bara biljetten kontrolleras och några städare röja efter färden, på flyget ska man dessutom ta upp tid för säkerhetskontroll, flygvärdinnor och dessutom ett antal personer som hanterar bagaget). Resan går snabbare. Om det inte vore för miljöeffekterna skulle flyget helt enkelt vinna stort över tåget.

Visserligen damp mitt nya, gråa, medlemskort ned häromdagen, men jag vet inte om jag blir så gladare av att veta att jag får gratis kaffe på X2000 och InterCity-tågen. Jag åker ju oftast med nattåg, och många av mina resor går på västkusten, med Öresundståg. Och tågen inom Mälardalen är bara regionaltåg...

Därför är det intressant att få reda på att SJ nu lanserar ett nytt prissättningssystem. Kanske det kan göra mig gladare än gratis kaffe? Fast man vågar än så länge inte skriva något om det nya prissättningssystemet på sin egen hemsida, där skriver man bara om den rekordstora vinsten. Vi får väl se hur systemet ser ut när det väl lanseras. Jag är rädd att även det, precis som dagens, i första hand kommer att maximera SJ:s vinst, och inte försöka uppmuntra ökat tågresande. Då skulle ju SJ behöva skaffa fler tåg...

Läs även Henrik och Hanna, som också skriver om förändringarna.

Jackpottvinst

Nej, jag har inte vunnit på lotto. Vinsten är större än så. Förra månaden fick jag nämligen veta att jag dragits i bostadslotteriet i Solna. Med andra ord - jag slipper det studentrum jag bor i för närvarande och kommer att flytta till en mer än fyra gånger större trerummare. En del har redan fått veta det, men igår blev det officiellt eftersom jag var hos Signalisten och skrev på kontraktet. Jag som är van vid att bo som störst i en etta på 36 kvadrat (lägenheten jag hade i Vallberga) vet knappt vad jag ska göra med alla rummen. Mindre innebandyplan kanske, eller ett kombinerat hobby/gästrum. Eller man kanske skulle ha förbarmande och låta någon annan stackars student vara inneboende...

Hur som helst, jag flyttar in i december och antingen före eller efter jul blir det en rejäl shoppingrunda till IKEA, för att komplettera med fler möbler och andra grejer. Inflyttningsfest får det naturligtvis också bli - förmodligen i slutet på januari eller februari någon gång.

14 november 2007

Ranking av svenska universitet och högskolor

Även om det är vanligt i utlandet är det ganska ovanligt med rankningar av svenska högskolor. Via Hallandsposten tipsas jag dock om att Sydsvenska Industri- och Handelskammaren idag släppt en rankingrapport. Fokus är tyvärr, av naturliga skäl med tanke på utgivaren, på de sydsvenska högskolorna. Även om alla högskolor i landet är rankade har man gjort kvalitativa studier bara på de sydsvenska skolorna, vilket är synd. Det vore intressant att se hur "mina" högskolor klarat sig i detalj (utöver Halmstad), och även med det uttryckliga syftet att i första hand granska sydsvenska skolor vore det intressant att veta vad man kan lära av de högst rankade skolorna. För att det är skillnad på skolor är det ingen tvekan om - jag har sett betydande skillnader mellan de kurser jag läst på olika skolor.

13 november 2007

Kampanjsläpp: Riktig Solidaritet

Marie och Magnus rapporterar om släppet av CUF:s nya kampanj, Riktig Solidaritet. Det är dags för oss att ta tillbaka viktiga liberala värdeord som solidaritet, men även exempelvis rättvisa. Kampanjen är ett bra steg på vägen.

Passa också på att läsa Magnus Anderssons debattartikel i Aftonbladet om kampanjen.

Debattdags

Publik Service arrangerar imorgon tisdag 13/11 en debatt i källaren på Stampen mellan Ali Esbati och Fredrick Federley, bägge duktiga debattörer, men med helt olika åsikter. Som upplagt för en intressant debatt alltså. Jag planerar att ta mig dit och lyssna. Tydligen är det insläpp och mingel från 18.00, debatten sägs börja runt 19.00.

12 november 2007

Det tror jag på när jag ser det!

Socialdemokraterna går ut och ska locka väljare bland företagare. Med tanke på deras tidigare track record, så tillåter jag mig att tvivla på deras förmåga att komma med en vettig företagarpolitik. De har tidigare i den mån de överhuvudtaget tagit företagens villkor i åtanke främst koncentrerat sig på storföretagen. Föga har man funderat över de behov som småföretagare och andra entreprenörer har. Reglerna har ofta blivit tillkrånglade och byråkratiska, något som till största delen gynnar större företag och andra stora organisationer. Sådana "fördelar" är det ofta svårt att ta tillvara som småföretagare - nyttan uppvägs så gott som alltid av den extra administrationen som blir nödvändig. Med tanke på att till och med nuvarande borgerliga regering verkar ramla i den här fällan då och då, och krånglar till reglerna utan att det egentligen är nödvändigt, så är jag tveksam till om Socialdemokraterna lyckats med det de föresatt sig. Jag tror på det helt enkelt den dag de lägger vettiga förslag i frågan, inte förr.

Även om jag vore överlycklig om de förhoppningar som bland annat Jonas Morian har infriades, är jag ändå skeptisk. Ett citat:

"... sedan följer man upp med att återupprätta företagarvänligheten inom socialdemokratin..."

En elak fråga till Jonas vore att låta honom definiera när i tiden Socialdemokraterna varit småföretagarvänliga, eftersom den måste varit det någon gång tidigare med hans sätt att formulera sig. På Per Albins eller Erlanders tid kanske; så långt bak i tiden börjar jag ha historieluckor, och Socialdemokraterna bedrev i många delar en politik som idag förmodligen skulle kallas nyliberal - jag nöjer mig med att låta ett diagram över skattetrycket i Sverige historiskt illustrera.

Passa också på att läsa Johans, Björns, Magnus, Pers samt Anders inlägg om samma fråga.

Lästips om kvinnligt företagande

Coompanion, som jobbar med rådgivning till kooperativa företag, har för knappt två veckor sedan släppt ett pressmeddelande med anledning av den rapport om kvinnligt och kooperativt företagande, och några riktigt intressanta mönster framträder. Bland annat är kvinnor mer benägna att starta företag tillsammans med någon annan, samt i mindre skala. Å andra sidan har kvinnliga företagare större chans att lyckas än manliga. Antagligen är det en betydligt lägre riskbenägenhet som ligger bakom. Hur som helst, jag rekommenderar andra att också läsa rapporten.

Gåsamedda mä morfar

Under helgen har jag varit hemhemma. Jag passade på att åka hem och hälsa på samtidigt som morfar fyllde åttio år på lördagen. Eftersom det i lördags var Mårten Gås så åkte vi med morfar, hans barn (dvs mamma och mina bägge morbröder), alla kusierna och dessutom min systerson (dvs morfars barnbarnsbarn) ner till Spångens Gästgivaregård och njöt av en riktigt traditionsrik gåsamedda. Svartsoppa, gås med päror, sås, rödkål och brysselkål, åsså äbblakaga till efterrätt förstås. Fast alla vågade inte riktigt äta svartsoppan till förrätt, utan valde sparrissoppa istället. Nåväl, det var riktigt trevligt. Efteråt åt vi tårta hemma hos mamma och pappa, och mina morbröder pratade om att avsluta med whiskyprovning innan morfar skulle få släppas hem till sig...

08 november 2007

Ungdomsarbetslösheten rasar

Såväl Dagens Nyheter som Dagens Industri rapporterar att sysselsättningen bland ungdomar ökar rekordartat - faktum är att ökningarna är de största sedan mätningarna startade 1963, för över 40 år sedan. På ett enda år har sysselsättningen bland ungdomar ökat med hela 45000, vilket betyder att drygt två av fem nya jobb gått till ungdomar och att andelen arbetslösa ungdomar minskat med runt en sjättedel.

Dessvärre är ungdomsarbetslösheten fortfarande hög, 11,9%. Helt klart vore det önskvärt med några verkliga reformer som ger möjlighet till ytterligare höjd sysselsättning bland ungdomar. Kanske regeringen skulle prova några av åtgärderna som står att finna i Centerpartiets jobbprogram?

Läs gärna även Magnus, Björns, Pers samt Hannas inlägg.

Svartjobb inte hinder för att bli ledande politiker

Journalistdrevet verkar ha låtit snålvinden runt Moderaterna ha blåst över för den här gången. Schenström har avgått, och ett stort antal borgerliga politiker (och även andra) har pekats ut som svartjobbsköpare i pressen. Naturligtvis har det inte varit kul för dem, men de utpekade kan i alla fall nöja sig med att köp av svarta tjänster inte är något hinder för att nå långt i politiken.

07 november 2007

Kampanj med Centerstudenter

Ikväll har jag förberett kampanjande med Centerstudenter. Tyvärr kan jag själv inte delta, men imorgon går det att träffa och prata högskolepolitik och centerpolitik i allmänhet vid tunnelbanann på universitetet i Stockholm med Kristina, Maja, Gabriel och Eva. Ungefär mellan kl 10 och kl 13 har de planerat att finnas på plats.

Ung Vänster tycker att brott mot mänskliga rättigheterna är förenligt med demokrati?

Ung Vänster har på sin blogg kommenterat ett inlägg som Magnus Andersson (c) skrivit om Revolutionär Kommunistisk Ungdoms åsikter om Kuba (inte oväntat friskt sågade). Ung Vänsters blogginlägg är mycket uppståndelseväckande:

"Nu är det ju så att just socialisering, förstatligande, av landets viktigaste resurser inte är likställd med diktatur. Det inte heller det faktum att privatägandet är avskaffat."


Kort sagt, att avskaffa privatägandet som gjorts på Kuba är enligt Ung Vänster fullt förenligt med demokrati, dvs alternativet till diktatur. Följden kan bara bli slutsatsen att Ung Vänster inte anser att demokrati kräver att man följer de mänskliga rättigheterna, där speciellt artikel 17 som garanterar den privata äganderätten är läsvärd:

"1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra.

2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom."

06 november 2007

Hallandsåstunnelns vara eller inte vara

Sydsvenskan startade tidigare idag ett mindre bloggdebakel, när man i en artikel med anledning av att de borgerliga ledamöterna i riksdagens trafikutskott idag besökte bygget, gick ut och gav intrycket att tunnelprojektet var hotat. Även Hallandsposten, SVT och Helsingborgs Dagblad, Ny Teknik samt Hallandsposten igen rapporterar, och då låter det inte alls lika negativt. Så länge den enda budget som överskrids dramatiskt är tidsbudgeten, så ser inte riksdagsledamöterna några problem med att låta projektet gå vidare.

Det är inte någon tvekan - Hallandsåsprojektet har varit ett stort hål i statens plånbok. Resultatet är dock redan halvfärdigt - det är inte särskilt lätt att bara flytta en järnväg någon annanstans. Det enda egentliga alternativet till att låta västkustbanan gå i en tunnel genom Hallandsås är nämligen att fortfarande bygga ett dubbelspår, fast någon annanstans (exempelvis längre österut). Enkelspåret över Hallandsås har helt enkelt en löjligt låg kapacitet - det finns exempelvis idag inte möjlighet att köra pendeltåg eller lokaltåg mellan Halmstad och Ängelholm, och turtätheten med tågen är på den sträckan lägst på hela västkustbanan. Varje höst är lövhalkan ett stort problem (lutningen över Hallandsås överskrider Banverkets riktvärden rejält). En tågresa mellan Laholm och Ängelholm tar dessutom en halvtimme - ändå är det en resa som bara tar 20 minuter med bil, trots att tåget har en betydligt högre maxfart än en bil vid laglig motorvägskörning; 180 km/h för Öresundståget och 200 km/h för X2000.

Problemet med alternativa dragningar av Västkustbanan är att det ändrade beslutet i så fall skulle tagits högst något år efter att hela dubbelspårsprojektet sattes i sjön. Väljer man att leda dubbelspåret något annat håll idag måste man inte bara lägga nya spår mängder av mil, man måste flytta stationen i Laholm till öster om staden, och stationen i Båstad utgår i så fall helt. Nej, antagligen finns det idag inte längre någon återvändo. Man kommer att ta sig igenom åsen, förr eller senare. Det har redan kommit för många chanser att ge upp projektet som inte tagits, och mer och mer av pengarna för bygget är redan använda. Anders tycker likadant.

På lång sikt är det dessutom nödvändigt att bygga ut ett välfungerande järnvägsnät. Det är enda sättet att säkerställa att flygets andel av resandet fortsätter minskas. I södra Sverige, och framförallt inte mellan de tre största städerna, skulle det egentligen inte finnas någon större anledning att ta flyget. Avstånden är så korta att tidsvinsten är marginell. Det är redan idag inte större avstånd från Göteborg till de bägge andra storstäderna än tre timmar med tåget. Räknar man med taxi eller flygbuss till flygplatsen, incheckning, säkerhetskontroll och boarding så tar en flygresa åtminstone 2½ timme. Trimmar man tåget lite till kommer inrikesflyget i södra Sverige med några få undantagssträcker helt enkelt mer eller mindre självdö i konkurrensen. Då duger det inte att långa sträckor är enkelspår med tidskrävande tågmöten, eller vackra men ack så långsamma slingriga bergssträckor.

05 november 2007

Ett trevligt forskningsresultat

I morse fick jag höra om ett trevligt forskningsresultat som svenska forskare varit inblandade i; vid en studie i Tanzania lyckades man med en kombination av mediciner och myggnät minska risken att dö i malaria till hälften. Eftersom malaria är en av de största folksjukdomarna i tropikerna är detta mycket glädjande, och rönen kommer säkerligen spara många liv i framtiden.

04 november 2007

Följden av höga skatter

Johan Palusa på bloggen LO Ung är mäkta förvånad över resultatet från en Aftonbladets "Dagens fråga". Nästan hälften kunde tänka sig att anlita någon svart. Johan är paff över att det är så många - men själv är jag förvånad över att det ändå inte är fler. Det är nämligen hela 95% av alla medborgare som fuskar på något sätt, enligt en nylig undersökning.

Varför gör folk då så? Det är ju självklart att det är fel, men utöver det? Mary tipsar mig om ett inlägg som Dmitri skrivit. Det han gör, är helt enkelt att räkna ut hur mycket pengar som behövs för att finansiera en barnvakt. Slutsatsen är att om barnvakten ska få ut en hundralapp för en kvälls barnpassning efter skatt, måste företaget man jobbar på dra in 855 kr. Resten, 755 kr, försvinner i skatt och tillfaller staten. Tack vare att så mycket av det vi tjänar försvinner som skatt (mer än hälften), och det dessutom finns så många "osynliga" indirekta skatter, blir den s.k. skattekilen alltså väldigt stor. Ska du anlita en annan person istället för att göra det själv, bör du vara åtminstone tio gånger mer effektiv på att dra in pengar i ditt eget yrke än det du behöver hjälp med. Annars kan du lika gärna göra det själv, eftersom det blir billigare...

Men - de flesta människor låter sig inte bevekas av sådana saker som hur något ska göras. Människor finner naturligtvis vägar runt reglerna. Att göra saker själv är fullt lagligt, mer tveksamma vägar går via tjänster och gentjänster till rena svartjobb. För samhället som helhet är det naturligtvis förkastligt att gå runt lagar och regler på det här viset, men för enskilda personer lönar det sig, särskilt eftersom svartjobb ofta är enkelt att dölja (i vart fall så länge man inte jobbar i den moderata delen av regeringskansliet).

Kort sagt, det finns få argument som tydligare visar på att ett högt skattetryck inte är något självändamål, utan till och med skadligt för samhället. Offentliga pengar ska användas sparsamt. Alla skattepengar är nämligen egentligen pengar som någon annan tjänat från början. Dessutom; ju högre skattekvoten är , desto tydligare blir den ovan nämnda effekten. Ökningen av effekten är dessutom icke-linjär - effekten av en procentenhets höjning av skattetrycket blir större ju högre skatten redan är. Kort sagt, det finns egentligen bara två verkligt fungerande sätt att hålla fusket stånget i ett högskattesamhälle - och det ena är att sänka skatten till en rimligare nivå. Det andra är att införa ett allomfattande kontrollsamhälle, något vi redan ser början på.

För att sammanfatta: det är nog inte så många som tycker att det är häftigt att betala skatt, egentligen. Speciellt inte när ingen behöver få veta. Så då gör man inte det. Det säger förmodligen mer om vårt skattesystem än om moralen hos de svenska medborgarna.

01 november 2007

Förra veckans snackis

Förra veckans onekligen största snackis var att Skatteverket begärde ut uppgifter från bland annat webbhotell, för att söka efter skattesmitare på nätet. Detta uppmärksammades då Bahnhof bestämde sig för att helt enkelt vägra - de ansåg helt enkelt att Skatteverkets begäran inte var möjlig att genomföra på grund av andra lagar som reglerar en internetleverantörs verksamhet.

Även om man lägger de juridiska detaljerna åt sidan, så kan man fundera på om det verkligen var med syfte att intimt övervaka medborgarnas minsta lilla förehavanden som Skatteverket gavs så stora möjligheter till granskning. Flera procent av Sveriges internetanvändare omfattas nämligen av granskningen, inklusive mig, eftersom jag är innehavare av terdon.se. Grejen är bara den att en internetdomän inte gör en affärsrörelse. Jag skulle nästan kunna satsa pengar på att de flesta domäner som finns under den svenska toppdomänen antingen inte används för att tjäna pengar, utan används antingen i hobbysyfte, för en ideell förening, eller kanske ett legitimt, skatteregistrerat, företag. Eller så ligger de i dvala, som min. Att begära in uppgifter om varenda domänägare och webbhotellkund framstår kort sagt som att skjuta mygg med kanon. Effektivt, men ruskigt mycket overkill.

Den andra anledningen till att man frågar sig om det verkligen är ett vettigt sätt att granska är att det förmodligen inte är särskilt effektivt. För det första har varenda presumtiv skatteflykting nu fått en rejäl varning om att hålla sig ifrån .se-domänen och svenska webbhotell. Att operera från ett utländskt webbhotell lär inte vara något större problem - hyrorna för dedikerade servrar i Tyskland är betydligt lägre än de svenska priserna, och det finns en mycket större presumtiv förtjänst att satsa på en internationell marknad istället för en svenskspråkig minoritet. Då kör man ändå på en .com-adress och engelsk webbsida. Det finns säkerligen dessutom en hel del personer som väljer att göra affärer på nätet på andra sätt, som inte i sig kräver en hemsida överhuvudtaget. Dessa kommer man inte heller komma åt på detta sätt.

Av ovanstående anledningar gläder det mig därför att Annie i förrgår valde att reagera. Jag är spänd på att se hur Anders Borg väljer att svara. Är det verkligen ett rimligt sätt att använda Skatteverkets rättighet att granska medborgarna på?