Trevlig valborg!

Jag vill önska alla läsare trevlig valborg med en bild från valborgsbrasan på Hagalund (sorry för bildkvalitén, mobilkamera...). Tyvärr var det blåsigt och kallt, så brasan tog sig aldrig ordentligt. Dessutom var storleken mindre än normalt eftersom någon eldat på den i förtid.

Imorgon beger jag mig till CUF:s förbundsstämma. Jag kommer att dyka upp lite senare än de flesta, en dag in i arrangemanget. Det kändes mindre stressigt att ha en knapp dag ledigt innan jag åker.

Skyll dig själv?

Antingen börjar jag bli gammal (jag har ju ändå passerat de 25 år som verkar vara den magiska gränsen i undersökningen), eller så kanske framtidens ungdomar kommer skylla bankrån på bankkassörskan, inbrott på lägenhetsinnehavare och cykelstölder på cykelägare?

Nä, bara gärningsmannen är skyldig till ett brott, även när det är en våldtäkt. Även om den drabbade hade betett sig annorlunda hade det förmodligen i det långa loppet inte hindrat något alls. Varför våldtäkter av en del ses så annorlunda har jag svårt att förstå.

Skattad till döds?

Enligt en artikel i DI så har en forskningsrapport visat att skattesystemet går så långt att det till och med påverkar det ögonblick vi dör i - när arvsskatten avskaffades var det betydligt färre som dog strax innan reformen än det normalt gör. Scary! Det som är mest konstigt är väl egentligen vilken den medicinska förklaringen till fenomenet är?

Tillbaka i Sverige

... efter en knapp vecka utomlands. Just nu är jag hemhemma hos mina föräldrar - helgen har spenderats till största delen i kyrkor - idag har mina tvillingkusiner konfirmerats och imorgon är det min lillebrors tur. Egentligen var det meningen att jag skulle hunnit med en inflyttningsfest ikväll också, men den hade visst blivit inställd.

Dessutom noterar jag att veckan inte varit händelselös. Först och främst har marknadshyrorna (eller snarare pseudomarknadshyror) diskuterats, sedan kommer Centerpartiet med ett förslag om höjt studiemedel och slopat fribelopp, och slutligen noterar jag via bland annat Annie och Magnus att Centerpartiet nu lanserat www.framtidsdialogen.se. Det ska bli spännande att se vad den satsningen leder till.

Gårdagens övning - framtidens upphovsrätt?

Igår roade jag mig med att gå på ett seminarium av Centerpartiet - ämnet för dagen var hur upphovsrätten kommer att se ut år 2030. Intressant ämne, minst sagt, och egentligen borde man nog ha lagt åtminstone ytterligare en timma på schemat (debatten fortsatte ett bra tag efteråt när Henrik Pontén, Martin Rolinski och jag stötte på en Ung Piratare som varit på seminariet på vägen hem i tunnelbanan. En kort sammanfattning finns på centerpartiet.se, men en längre finns hos Johan Linander. Man utlovade också att det så småningom kommer att komma videoinspelning av hela tilldragelsen att läggas upp på nätet, och när det händer kommer jag att uppdatera detta inlägg med en länk dit.

Att trampa i klaveret

Ett kort och enkelt litet råd till en viss SSU-ombudsman. Ska man realisera Godwins lag så måste man inte göra det i det allra första debattinlägget. Det går bra att vänta till inlägg nummer två också...

Och nej, även om Israel sannerligen kanske inte är världens bästa stat ska man inte överdriva, det hade gått utmärkt att kritisera Fredrick utan slag under bältet. Men eftersom debatten inleddes som den ändå gjordes så tror jag inte direkt saklig debatt var ett mål man var ute efter...

Som man ropar får man svar

"Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn, samt statistik."
(Benjamin Disraeli)

Ovanstående citat är viktigt att beakta när man läser om statistik i tidningen. Den journalist som inte ordentligt faktagranskar sitt material riskerar att publicera nyheter som den här. Under förevändningen att vara en saklig undersökning har man ställt nästan uteslutande ledande frågor. Visserligen är själva undersökningen inte fullt lika ovetenskaplig som Aftonbladets rapportering av densamma (för att inte tala om Vänstertidningen Flamman), men det är i alla fall inte bra.

Ett stort antal av frågorna görs nämligen enligt flera antaganden som inte alls nödvändigt är sanna:

1. Höjning av skattesatsen innebär ökade skatteintäkter (någon borde upplysa SKL och Synovate om Lafferkurvan)


2. Ökade skatteintäkter skulle leda till ökade satsningar på det aktuella området (olika för olika frågor)


3. Ökade ekonomiska satsningar på ett visst område leder till ökad kvalitet (vilket kanske inte alls är ett måste - i alla fall i vissa områden finns det en övre gräns för möjlig kvalitet)


4. Det går inte att sänka både skatter och höja välfärden. Med tanke på att den allt överskuggande delen av skatterna inte används för att finansiera välfärdstjänster är detta ett av de allra mest iögonfallande påståendena.


5. Slutligen, ett antagande som visserligen bara är implicit, men nog så viktigt: Processen skulle vara kostnadseffektiv. Om bara en av 100 nya skattekronor skulle gå till det uppgivna syftet - så uppfylls fortfarande frågeställningens förutsättningar - men skulle svaren fortfarande vara desamma?

Kort sagt, inget annat än ovetenskapligt och vilseledande. Jag skulle kunna få precis samma procentsatser i en undersökning om sänkta skatter, men genom att ställa frågor som är ledande åt andra hållet.

Vänsterpartiet: Städare är höginkomsttagare

Alliansen annonserar tredje steget i jobbskatteavdraget idag, men det är inte om det den här bloggposten handlar om. Ohly replikerar nämligen med att det bara gynnar den som har en marginalskatt, och låginkomsttagare har ingen marginalskatt. Det är en förvånande definition som Vänsterpartiet har. Att en amatörblogg gör samma misstag är förståeligt, men även de blir snabbt tillrättavisade. Alla som betalar (löne)skatt har nämligen också en marginalskatt. Följden blir att alla som tjänar mer än grundavdraget, runt 1 500 kr i månaden, inte är lågavlönade; de är medelinkomsttagare, eftersom de tjänat på jobbavdraget. Om man kan anses vara medelinkomsttagare med en månadslön så låg, kan jag inte annat än dra slutsatsen att Vänsterpartiet anser att städare, som tjänar det tiodubbla, är högavlönade.

Uppdatering: Jinge håller visst med: "Eller kan det vara så illa att ingen i regeringen vet att låginkomsttagare inte betalar någon marginalskatt?"

Twingly på centerpartiet.se

Idag lanserades Twingly på centerpartiet.se. Nya sidor kommer att innehålla länkar till kommenterande bloggare. Trevligt! Det är få partier som är så kaxiga att de kan tänka sig att lägga till länkar direkt till sina kritiker, men Centerpartiet har självförtroendet att göra det.

Lästips

Jag vill tipsa om Björn Pedersens debattartikel i Expressen, där han ger en kort översikt över argumenten mot ett generellt barnbidrag ur en liberal synvinkel. Läsvärt!

Uppdatering: Precis lika läsvärt är Gustav Anderssons svar. Frågan är definitivt inte självklar, och det finns också ett par medelvägar. Oavsett är det bra att Björn provocerar i debatten - ingendera ståndpunkten är egentligen helt självklart motiverad.

Creds till Miljöpartiet

Det är inte så mycket att säga. Creds till Miljöpartiet för en öppen världssyn och solidaritet med människor i omvärlden. Me like!

Fast alla tycker ju inte beslutet är lika bra. "Hänsynslöst och ologiskt" säger Bill, "försämrade villkor" säger Bull, och Måns håller förstås med.

Finns det någon svensk som inte ska vara bidragsberoende?

Med anledning av sossarnas senaste påhitt vill jag bara ställa en enda öppen fråga till alla socialdemokrater som ändå läser min blogg: Finns det någon kategori svenskar som ni inte anser ska försörjas av bidrag? I så fall, vem eller vilka är det, rent konkret?

Ur led är tiden

Om man inte fick en vit jul verkar man ju alltid kunna hoppas på en vit påsk. Så här mycket snö vet jag inte ens riktigt när jag såg hemma hos mina föräldrar senast...

Sossarna skeptiska till demokrati?

Demonstrations- och yttrandefrihet är en mycket viktig del av demokratin. Det är en ganska allmänt spridd åsikt. Fast alla håller inte riktigt med - Peter Persson, opposition(s)råd i Jönköpings kommun, är ett exempel. Demonstrationsfrihet ska inte gälla centerpartister. I varje fall inte de centerpartister som råkar förlägga sina möten i Jönköping den första maj. Det är egentligen ganska uppseendeväckande att den åsikten finns. Inte ens nazister som vill demonstrera på nationaldagen brukar hindras från detta...

Ett deprimerande forskningsframsteg

Forskare i Tjeckien har gjort en deprimerande upptäckt: Forskares produktivitet (mätt i antal publiceringar och citeringar) uppvisar en negativ korrelation till mängden drucken öl. Kort sagt, om jag ska fortsätta njuta av öl regelbundet, så är det möjligtvis i form av en gravöl över min eventuella framtida forskarkarriär...

Underkänt språktest för språklagsutredningen.

Språklagsutredningen presenterade i förrgår resultatet av sin utredning. Som doktorand på KTH och därmed inom den svenska forskningen kan jag bara konstatera att förslagen verkar helt utan kontakt med verkligheten, i alla fall inom forskningsvärlden. Svenskan riskerar inte att förlora i domän inom forskning och högre utbildning, som det sägs i artiklarna, den har redan gjort det. För decennier sedan! Inom mitt forskningsområde, mekatronik, är det i princip bara engelska som används, om det så är till artiklar, doktorsavhandlingar eller vad det än är. Avhandlingar har ofta inte ens en svensk sammanfattning. Mitt exjobb skrev jag visserligen på svenska men jag fick lägga rejäl möda bara på att hitta lämpliga ordval, eftersom de enda som egentligen existerade inom området antingen var på engelska eller av jargongkaraktär.

Faktum är att nästan alla mindre språk inom de flesta forskningsområden redan tappat mycket av sin status. Inte ens tyskan, ett världsspråk, har en internationell bäring mer än inom vissa områden (ett exempel är tydligen växellådor - andra doktorander på institutionen har klagat på att allt intressant inom det området visst är skrivet på tyska). Annars är egentligen fransmännen de enda som försöker upprätthålla någon illusion om att deras egna språk fortfarande är relevanta.

Varför har det då blivit så? Svaret är enkelt - att skriva om forskning på svenska inom mekatronikområdet är helt ointressant. Den allra största delen av publiken finns utomlands, och de tenderar av någon konstig anledning inte vara enormt bra på svenska. Även om det för oss svenskar, givet etablerade svenska uttryck, skulle vara något enklare att skriva på svenska, så är det helt enkelt inte intressant. Dessutom tillkommer problemet att forskningen i Sverige inte alls utförs endast av svenskar. I min forskningsgrupp så är kinesiska ett nästan lika stort modersmål som svenska, och även tyska, urdu samt spanska är just nu representerade. Faktum är att användande av svenska, när det ändå förekommit, har visat sig mest bli ett hinder, när personer som inte pratar svenska försöker bedriva forskning baserad på tidigare projekt som främst dokumenterats på svenska. Kort sagt, det enda helt gemensamma språk vi har i min forskargrupp är engelska. Även om det är en målsättning att alla permanenta medlemmar i forskargruppen ska lära sig svenska tar det ett tag, så svenskan är inte alls lika användbar. Att genomdriva utredningens ambitioner om att återupprätta svenskans status inom forskningen är helt enkelt totalt motstridigt mot utvecklingen att allt fler internationella studenter, doktorander och forskare verkar i Sverige.

Nej, fokus i utredningen är helt fel, i varje fall för forskarvärlden. Jag kan förstå att alla myndighetskontakter ska kunna göras på svenska, och jag är helt för att man ska undvika användande av svengelska uttryck i svensk text i onödan, men att kräva att jag, som representant för Sverige i mitt EU-projekt, ska prata svenska, är bara löjligt. Jag pratar ju inte ens svenska mer än hälften av tiden i min egen forskargrupp! När det gäller teknik- och medicinforskningen så ska man nog vara nöjd med krav på att sammanfattningar finns på svenska. Dessutom är det faktum att forskning är tillgänglig på svenska inte alls någon garanti att den går att förstå för lekmän...

Klöver torn

Bättre sent än aldrig! Det har gått några dagar nu sedan Centerpartiet i Stockholm lanserade förslaget om Trifoliumskrapan, en tredubbel skrapa på 200 meter, tänkt att läggas på en överdäckning av spårområdet norr om centralstationen samt Klarastrandsleden, men jag tar mig ändå friheten att skriva några kommentarer.

Jag kan redan nu lova alla läsare att sannolikheten att projektet verkligen blir av antagligen är ganska minimal. Hur många tidiga arkitektförslag förblir oförändrade egentligen? Precis. Dessutom är väl sannolikheten att ett miljardprojekt med ett namn som rimligtvis endast kan appellera till Centerpartiet, LRF och 4H, verkligen blir till på riktigt kanske inte är enorm.

Men utspelet från Per med flera är ändå välbehövligt. Arkitekturdebatten i Stockholm är förvånansvärt lik den laholmska. Skillnaden är bara att i Laholm är det femvåningshus som är brinnande facklor i debatten, i Stockholm är det femtonvåningshus. Jag skulle hoppas att de som kritiserar förslaget inte gör det genom att säga "Nej, det här vill vi inte ha", utan genom att säga "Nja, vi vill hellre ha det här istället". Annars blir resultatet bara att inget någonsin får ändras.

Det är ingen tvekan om att det sätt Stockholm är byggt på missgynnar utnyttjande av kollektivtrafiken. De höga husen ligger långt ut från centrum. Rimligtvis borde ju de höga husen ligga nära kollektivtrafiken så att det blir lätt att ta sig till och från dem - titta på London! Förutom finanscentret i Docklands så är det väldigt få höga hus som inte är i stort sett solitärer eller åtminstone till största delen omges av halvhöga hus. Och de ligger allihop precis bredvid en tunnelbaneuppgång...

Det område där förslaget lade Trifoliumskrapan, strax norr om centralstationen, är utan tvekan ett av de bästa lägena i Stockholm. Det är promenadavstånd inte bara till kollektivtrafik i form av tunnelbana och pendeltåg, utan även till SJ:s rikstrafik och Arlanda Express. Att utnyttja den marken till en bangård är uppseendeväckande när man redan diskuterar överdäckning av bland annat norra stationsområdet, som är ett annat liknande, om än inte riktigt lika centralt, område.

Nu tar vi sikte mot Belgien istället?

Egentligen borde jag ge en längre kommentar till det faktum att skattetrycket i Danmark nu gått om det svenska, men jag nöjer mig med att gratulera regeringen till att se till att vi förlorat den nesliga världsmästarposten, och uppmanar till att ignorera de danska flåsen i nacken. Nu gäller det att sikta på att ta sig ner till belgisk nivå istället, kanske till och med försöka passera Frankrike så att vi hamnar utanför pallen i skattetrycksligan. Att ha den nästhögsta skattekvoten i världen är väl egentligen bara något att skryta med om man är kommunist. Värt att notera är också att den nivån som Frankrike ligger på (ca 45%) fortfarande är betydligt högre än den Sverige hade när Erlander var statsminister (17,2% när han valdes, 39,4% när han avgick).

Mona pratar tvärtomspråket

Mona (S)ahlin kommer med ett förslag om att staten ska kommendera nyanlända flyktingar till en viss bostadsort. Intressant är att hon inte vill kalla det "kommunarrest" trots att det är precis vad det i praktiken är. Nyspråket frodas! Det är klart att det inte är fördelaktigt att kalla förslaget vad det är för Socialdemokraterna - de som torde bli gladast över det är Sverigedemokrater.

Tyvärr är inte den dåliga beskrivningen av förslaget det värsta. Tyvärr är Socialdemokraterna i och med förslaget farligt nära vad som är acceptabelt med hänsyn till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, närmare bestämt artikel 13:

1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.


2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Båd' stat och lagar oss förtrycka; vi under skatter digna ner

Rubrikerna i kvällstidningarna är idag svarta. "Medlemsras i fackförbunden", eller någon annan formulering basunerar de ut. Men faktum är att det är LO, och inte facket i allmänhet, som står för den allra största delen av minskningen. Att LO minskar kanske inte är så konstigt med tanke på vilka frågor den organisationen ägnat sig åt under de senaste åren? Lägligt nog finns idag även en artikel i Dagens Industri om Wanja Lundby-Wedins syn på jobbavdraget. Antingen ska det bort, eller så måste skatten höjas.

Jobbavdraget är ju ändå en av de förändringar - som jag uppfattat det - som varit relativt uppskattad även av de som inte brukar vara traditionella högerväljare, och som främst är till för de som har små inkomster. Det är dessutom intressant att konstatera att man som ledare för en av landets största fackliga organisationer ser det som så viktigt att uttala sig i politiska frågor. Det brukar man varken göra i TCO eller SACO...