Centerpartiet fegar om LAS

Dagens mediasnackis var Centerpartiets förslag om att reformera LAS till "mini-LAS". Från början triggat av en motion från Helen. Men varför är man så fega? Man vill bara lägga till några ytterligare undantag från turordningsreglerna - något som inte kan kallas annat än "piss i Nissan"!

Nä, man borde våga vara betydligt mer drastiska, och föreslå att LAS skrivs om från grunden. Det nuvarande förslaget duger bara som övergångslösning. Det finns knappt en centerpartist som tycker att lagen är bra; min egen åsikt är att den strukturellt diskrimerar ungdomar, kvinnor och invandrare, alla grupper som står relativt långt från arbetsmarknaden (läs även exempelvis blogginläggen hos centerpartisterna Johan, Magnus och Per, samt allianskollegan Edvin). Det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur mycket som helst.

Så, hur borde då en ny LAS se ut? Jag har ett par förslag på grundläggande principer nedan:

• Alla uppsägningar ska ske på saklig grund (arbetsbrist eller misskött arbete, precis som idag)


• Det ska anges i anställningsavtalet enligt vilka principer det bestäms vilken eller vilka anställda som sägs upp vid arbetsbrist. Turordningsreglerna kan möjligen få finnas kvar, men bara som en helt och hållet dispositiv standardlösning, i den mån inget alls anges i avtalet. Förhoppningen är naturligtvis att arbetsgivare och arbetstagare ska komma överens om lämpliga regler för varje enskild bransch och yrke, istället för att lagens standardregel ska få gälla.


• En ny LAS får på inga villkor ge facket makt över icke fackanslutna (eller anslutna till minoritetsfackföreningar), på samma sätt som dagens regler gör (facket har rättighet att förhandla bort turordningsreglerna - men inte bara för sina egna medlemmar, utan för alla. En rättighet som nu och då missbrukas).


• Den som blivit uppsagd för arbetsbrist bör även i fortsättningen ha företrädesrätt till återanställning


• Alla ersättningsregler som regleras i lagen bör vara oberoende av ålder (förutom indirekt genom anställningstid)

Uppdatering: Magnus Andersson bloggar mera, och har skrivit en debattartikel i Expressen.

Uppmärksamhet runt CUF-stämman

CUF höll i helgen sin förbundsstämma i Östersund. Många beslut togs - bland annat valdes en ny förbundsstyrelse. Men det som ändå fått överlägset mest uppmärksamhet är att Hanna Wagenius motion om avskaffande av sexköpslagen röstades igenom - trots att förbundsstyrelsen föreslagit det motsatta.

Det är verkligen en kontroversiell ståndpunkt - men Hanna har föredömligt (om än med något ofint språk) argumenterat för beslutet i media. Även på hennes blogg har diskussionen gått vild. Det första jag såg när jag loggade in på Facebook var diskussionen som utbrutit bland centerpartister som inte deltagit på stämman - var det ett bra beslut eller inte? Alldeles tydligt var det att åsikterna skiftade en hel del. Man får hoppas att diskussionen blir lika öppen även på partistämman.

Den som lever lär få se, men att det skapat diskussion är det ingen tvekan om. Jag satt själv med, och även om jag tvekade en del röstade jag för Hannas förslag. Jag skulle inte köpa sex själv`(och om jag hade velat hade jag haft alla chanser i världen efter att ha bott i ett år i staden där Herbertstraße ligger), men jag kan samtidigt inte helt hitta motivationen till att förbjuda andra att göra det. Speciellt inte i belysning av risken att verksamheten helt enkelt går under jorden. Viktigt att nämna är att det också lades ett tilläggsförslag till Hannas, med innebörden att samhället behöver ta ett betydligt större ansvar för att sexbranschen fungerar på ett sjysst sätt och att bland annat den som inte vill inte heller ska tvingas till att syssla med detta (exempelvis genom trafficking), som röstades igenom närmast mangrannt av stämman.

Veckans nämndsmöte: besök hos ÅF

I tisdags var det återigen dags för nämndsmöte. Istället för att hålla till i stadshuset som vanligt, passade vi på att göra ett studiebesök tillsammans med delar av förvaltningen på ÅF:s nya kontor, bara ett stenkast hemifrån. Riktigt snygga lokaler! Vi fick också berättat för oss hur de, JM samt kommunala bostadsbolaget Signalisten jobbar för att göra sina fastigheter mindre miljöbelastande. Intressant - och som sammanfattning kan sägas - det är varken svårt eller dyrt att bygga miljövänligt - det är bara viljan som ska till!

Mötet blev för dagen kort - inget av ärendena var särskilt kontroversiellt. Utöver rutinärenden behandlades egentligen bara två frågor av intresse: beslutet att ge miljöpriset till Agresso samt ett ganska stort antal föreläggande med vite att genomföra PCB-inventering i byggnader från 50-, 60- och 70-talen. Detta är något som enligt lag borde ha varit gjort redan förra sommaren, så nu är det minst sagt hög tid att ta tag i det. För att se till att syndarna får "tummen ur" sätter vi vid sådana här tillfällen ett vite, dvs om problemet inte åtgärdas får man böta. Bötesbeloppet läggs så att det kan bedömas billigare att rätta till problemet än att fortsätta strula.

Om man spelar bollen av plan, får man se till att hämta tillbaka den

Gårdagens stora nyhet var att Piratpartiet, enligt Synovates opinionsundersökning, kommer ta plats i EU-parlamentet. Jag kan inte säga att jag personligen är lika överraskad som tidningarna verkar vara.

För att ta en fotbollsanalogi: de senaste åren har man gjort sitt bästa för att få integritetsbollen av planen. Egentligen inget parti på högra planhalvan har gjort ett trovärdigt intryck - inklusive mitt eget. På andra sidan ser det bättre ut, förutom naturligtvis det tongivande (s)törsta partiet då.

Samtidigt borde personlig integritet ha varit en styrkegren för de borgerliga partierna - rättssäkerhet och statens begränsade makt är så kärnliberala värden att vi sällan tänker på det i Sverige. Det togs, i alla fall fram till för några år sedan, för givet. Så är inte längre fallet - Alliansen har helt enkelt med vett och vilje sparkat den bollen av plan, och vill som det ser ut inte ha tillbaka den. Att då Piratpartiet tar och börjar spela den på planen bredvid är inte särskilt förvånande. Att de vinner sin match är heller inte särskilt förvånande - de är ju ensamma på plan!

På sätt och viss tror jag det vore bra för de svenska partierna om Piratpartiet kommer in i Europaparlamentet (och det finns fler som tänker på liknande vis) - det är där de kommer göra störst nytta med sin fokusagenda, och de andra partierna - inklusive mitt eget - måste börja fundera på vilken anledningen egentligen var att integritetsbollen sparkades av plan.

Varför inte avskaffa maxtaxan helt?

I helgen gjorde ett gäng moderater ett utspel om maxtaxan. De klagar över att den inte indexuppräknats. Som följd måste jag fråga mig - varför inte avskaffa den helt, förutom att det är politiskt självmord i segmentet barnfamiljer?

Bengt Germundssons (kd) brandfackla visar tydligt att den inte är särskilt bra för kommunerna. Den är dessutom "rättvis" på precis motsatt sätt som människor oftast vill ha det - den gör mest nytta för högavlönade. Bara för att maxtaxan var en dålig idé när Göran Persson lanserade den och när den innan dess även stod på moderaternas valprogram, betyder det inte att det är bra. Speciellt inte när det är finanskris och kommunernas ekonomi är tight...

Om jag överhuvudtaget skulle fundera på att börja stödja fordonsindustrin, så skulle det vara Toyota, inte Saab eller Volvo.

Det pratas mycket i dessa tider om att fordonsindustrin behöver stöd. Jag ställer mig fundersam till det - en stor del av att den misslyckats är att den tillverkat fordon som inte haft framtiden för sig. Visserligen har de för tillfället varit populära, men på lång sikt är de bilmodeller som varit populära de senaste åren för stora, för törstiga, för oekonomiska och för opraktiska. Det ligger inte i mitt intresse att försöka hålla en föråldrad affärsmodell under armarna, varken med privata eller offentliga pengar. Om bilindustrin inte tillverkar produkter som är något att ha, så ska den inte heller ha några pengar. Det må låta brutalt, men om det inte är så vi låter det funka, så låter vi inte marknadsekonomin verka och vi blir fast med än värre problem. Tyvärr tror jag att Volvo och Saab i mycket styrts för mycket från sina amerikanska ägare, och därför delvis felsatsat det senaste decenniet. Bägge var tidigt ute med alternativa bränslen (biogas respektive E85) och framförallt Saab är väl erkända motorteknikexperter, något som kommer vara välbehövliga kunskaper när framtida förbränningsmotorförsedda bilmodeller ska tas fram. Bägge företagen visade ganska tidigt konceptbilar för plug-inhybrider, men sedan har utvecklingen avstannat. Volvo drog till och med tillbaka sina biogasbilar helt från marknaden.

Bilden är fräscht annorlunda om man tittar på vad Toyota åstadkommit. I ungefär ett decennium var de nästan helt ohotade på hybridbilsmarknaden med sin Prius, och de lanserar snart en första "riktig" elbil (det har länge funnits elbilar, men med en helt annan prestandanivå än vad bensinbilar brukar ha). Det här ligger mycket närmare vad jag personligen är attraherad av, och betydligt mycket närmre vad jag anser är realistiskt att vi använder som ett personligt transportmedel för kortare transporter i ett uthålligt samhälle.

Det gäller bara att vi inte laddar våra elbilar med kolkraft, och att det i viss mån är en utmaning för elnäten, precis som tyska Världsnaturfonden påpekar (och som Ny Teknik förvränger till att elbilar är utopi).

Elnätsutmaningen är inte omöjlig att lösa - det är för övrigt en utmaning som även uppstår av andra orsaker, till exempel att en del förnybara energikällor är mindre förutsägbara. Om man kunde få elförbrukarna att variera på samma sätt (detta är ofta inget jätteproblem - exempelvis uppvärmningssystem har stora buffertar i form av värmeförråd, och mindre variationer är normalt acceptabla), så vore det inga problem. Jag har själv varit med och konstruerat en fabrik med en konstant övre elkonsumtionsgräns (storförbrukare av el brukar ha betydligt högre elpris i den mån de överstiger sin "tilldelade" effektgräns), och det vore antagligen inte jättesvårt att istället reglera mot en nivå given från elleverantören, ett steg mot s.k. smarta elnät (smart grids).

Efter denna långa parentes i diskussionen om stöd till fordonsindustrin konstaterar jag dock att jag egentligen inte har något större behov av en fyrhjuling. Faktiskt så lite att jag inte ens är medlem i en bilpool, och bara hyrt/lånat en bil enstaka gånger. Ska jag långt åker jag tåg, annars tar jag bussen eller går. Eller cyklar. Jag ska bara få skruvat ihop min nya, fina cykel nu när det är fint väder ute (min förra blev stulen). Så för att ens Toyota ska få mitt privata industristöd - ja då får de göra något bättre. Jag betalar inte en femtedels miljon för något jag inte behöver...

Centerstudenters stämma

I helgen ordnade Centerstudenter stämma och 25-årsjubileumsfest i Göteborg. Kristina som varit ordförande de senaste två åren tackade för sig och lämnade över klubban till Karin Ernlund, med Sofia Gustavsson och Petter Thorin som stand-ins och stödda av en nästan helt ny styrelse. Efter lunch bjöds det på en intressant föreläsning och diskussion med Christian Sandström, doktorand på Chalmers, som berättade om tillväxt och kreativ förstörelse. Mycket intressant!

Sedan föll en paus för festförberedelser. Under tiden passade jag på att lyssna på en debatt om integritetsfrågor som ordnades på Chalmers - Anders deltog för Centerpartiets del.

Jubileumsfesten som hölls på kvällen var lyckad och höll på in på småtimmarna. Alla var glada, maten var god och musiken var trevlig!

Efterlysning: kandidater till Solnas miljöpris

Jag fortsätter halka efter lite med rapporteringen från nämndsmötena. I tisdags var det senaste mötet, det var egentligen inte några kontroversiella ärenden, följande var de största ärendena, men även i dessa var nämnden helt enig:

• Ett föreläggande om renovering av ett badrum. Första anmälan om problemen kom redan 2002, så det har funnits gott om tid att ordna saken tidigare.


• Vägverkets förslag till kontrollprogram för ombyggnaden av E18 klubbades igenom


• Samrådsyttrande för den kommande utbyggnaden av Bagartorpsskolan.

Slutligen uppmanades vi att komma med förslag till nomineringar till Solna stads miljöpris, och min tanke var att försöka ta lite hjälp av er bloggläsare. Har ni något förslag på någon lämplig pristagare? Jag behöver skicka in eventuella förslag innan den nionde april.

CUF-Motion: Angående forskarutbildning

Motion till CUF:s och Centerstudenters förbundsstämmor

Idag talas det högtidligt om "att lära för livet" i såväl CUF:s som Centerpartiets program. Tyvärr missar både CUF och Centerpartiet helt det faktum att utbildningsvägarna idag inte längre slutar med den första universitetsexamen. Idag finns i Sverige 17000 aktiva forskarstuderande (enligt Doktorandspegeln 2008) som genomgår utbildning med antingen en doktors- eller licentiatexamen som slutmål. Det är fler än det fanns studenter på grundnivå 1945 (enligt doktorandhandboken.nu).

Dessa personer kommer när de fått sin examen ha bidragit till att utvidga människans förståelse av världen och kommer att ha en spetskompetens inom sitt område som är eftertraktad på arbetsmarknaden både inom Sverige och internationellt. Trots att dessa personer i högsta grad är en del av utbildningssystemet, har Centerpartiet ingen officiell åsikt om vilken utbildningspolitik som ska drivas för dem.

Forskarutbildningen har i många avseenden annorlunda problem jämfört med andra utbildningsformer. Exempelvis är det normala fallet för doktorander att antingen försörjas genom doktorandanställning inom högskolevärlden, genom en anställning som industridoktorand, eller i vissa fall utbildningsbidrag. Det vore därför naturligt att alla som i praktiken genomgår en forskarutbildning är försörjd på detta, eller likvärdigt alternativ. Tyvärr är detta ofta inte fallet idag, det finns ett relativt omfattande system med s.k. skuggdoktorander som inte är formellt antagna på grund av avsaknad av finansiering, men ändå i praktiken påbörjat sin forskarutbildning.

Det är också relativt vanligt att finansiering av forskning, exempelvis genom projekt av olika slag, är relativt kortsiktig jämfört med forskarutbildningen (2-3 år jämfört med nominellt 5 år). Eftersom det för att man ska kunna antas till forskarutbildning krävs att finansieringen är klar är det vanligt att man antas endast till en utbildning som leder till en licentiatexamen även om man helst skulle vilja sikta på en doktorsexamen.

Slutligen har jag själv personligen sett vilken nytta ämnesspecifika nätverk i form av s.k. forskarskolor kan ge. Sådana ger möjligheten för doktorander att dels lära känna andra inom samma område i landet, dels ger de en chans att öka underlaget för landstäckande kurser på spetsnivå, något som ofta är svårt att ordna med enstaka personer på en högskola eller institution. Detta är något som är väldigt viktigt som stöd i utbildningen eftersom det av naturliga grunder ofta bara finns ett fåtal kunniga på spetsnivå i hela landet inom det område en doktorand studerar inom, och en doktorand därför till stor del får gå igenom sin utbildning helt på egen hand. Ju fler kontakter doktorander har med andra forskare, och varandra, över landet, desto större är chansen att fruktbara kontakter sluts.

Därför yrkar jag på

att Centerrörelsen verkar för att systemet med s.k. skuggdoktorander och andra otydliga finansieringsformer avskaffas,

att möjligheterna till forskningsprojekt eller annan forskarstudiefinansiering på längre sikt (4-5 år) avsevärt utökas jämfört med idag,

att fler landstäckande forskarskolor täckande särskilda ämnesområden inrättas,

att motionen tillsammans med yttranden lämnas vidare till Centerpartiets riksdagsgrupp, samt

att CUF i sitt sakpolitiska program inför ett nytt stycke under kapitlet 5.12 (Högre utbildning), enligt – förslagsvis – nedanstående:

5.12.5 Forskarutbildning
Forskarutbildningen, med licentiat- och doktorsexamina som slutmål, är en spetsutbildning som är viktig för Sverige. Forskarutbildningarna syftar till att få fram personer med en kunskapsnivå i nationell och internationell toppklass och som hjälper mänskligheten att uppnå ny kunskap genom forskning, och är därigenom en motor i det kommande kunskapssamhället.

Forskarutbildningen har på många sätt särskilda förutsättningar jämfört med andra utbildningar . Ett sätt detta yttrar sig på är det sätt studierna finansieras – normalt sett antingen doktorandtjänst, anställning som industridoktorand. Tyvärr förekommer det bredvid dessa dominerande sätt att finansiera doktorandstudierna även så kallade skuggdoktorander, med oftast en oklar finansiering. Detta informella system och andra liknande vill CUF avskaffa, varje forskarstuderande ska ha en tydlig studiefinansiering.

Vidare är många doktorander indirekt beroende av institutionens finansiering, som ofta kommer via olika typer av forskningsprojekt. Att dessa normalt har en längd på 2-3 år, medan en doktorsutbildning tar ytterligare flera år, hindrar långsiktigheten i utbildningen, och möjligheter till mer långsiktig finansiering för de som studerar mot en doktorsexamen vore önskvärt.

Slutligen vill vi se att man samverkar betydligt mer mellan olika universitet inom ett ämnesområde, för att tillsammans kunna erbjuda ett bredare men ändå mer anpassat kursutbud. Det kan ske exempelvis genom att uppmuntra bland annat nätverk och nationella forskarskolor.

Solna 090210,
Magnus Persson, medlem CUF Stockholm norra och Centerstudenter

SJ får konkurrens i resten av landet också.

Åsa Torstenssons utspel i veckan har blivit ordentligt uppmärksammat. Det kommer inte längre bara vara på västkusten flera tågbolag konkurrerar om resenärerna. En avreglering av tågtrafiken kommer inte lösa alla problem vi ser hös SJ idag, men den har ändå möjlighet att ordna några av de problem vi ser idag. En avreglering är ju faktiskt inte någon form av magisk lösning.

Framförallt hoppas jag att det blir ett par olika aktörer som kör mellan våra storstäder, så att man kan åka till andra sidan landet för mindre än vad en flygbiljett kostar, utan att boka två och en halv månad i förväg. Ett sådant företag finns redan, men det skulle inte skada med ytterligare några.

En sak som SJ idag inte sköter riktigt bra och som förhoppningsvis skulle kunna bli mycket bättre med lite konkurrens, är att de inte lyckats köpa in tillräckligt många tåg. Trots att det var brist för ett decennium sedan också. På kort sikt är faktiskt antalet tåg en betydligt viktigare faktor för järnvägens transportkapacitet än antalet spår. Det tar bara försumbart mer spårkapacitet att köra ett långt tåg än att köra ett kort...

Med vilka regler hade du anställt någon i ditt företag?

I torsdags kväll tryckte en intet ont anande Ung Vänster-brud en pamflett i näven på mig när jag gick genom ångestgången mellan tunnelbanan och pendeltåget på Centralen. Inte kunde hon ana att jag tyckte något annorlunda jämfört med henne.

Vad säger då kampanjwebbsidan som lappen hänvisade till? Jo (några slumpmässiga exempel):

• "Skillnaderna och orättvisorna i samhället har accelererat sedan högerns maktövertagande 2006."


• "Om Moderaterna inte gav bort miljarder till stora företag, skulle vi kunna minska arbetslösheten rejält."


• "Är inte LAS dåligt för unga?" - med ett långt svar som i princip slätar över frågan och ger svepskäl till att LAS skulle vara bra

Ytterligare exempel får ni leta upp själva på ovan länkade sidor. Kort sammanfattat försöker man lova välbetalda jobb med full anställningstrygghet, hög a-kassa och "mindre pengar till rika". Hur de tänkt sig att ekvationen ska gå ihop, och vem som vill anställa låg-/felutbildade ungdomar som ska få högbetalda fasta jobb, det förtäljer de inte. Hade jag haft ett företag så hade jag då inte velat utöka i varje fall.

För övrigt noteras att Ung Vänsters första punkt ovan är ren och skär lögn - i den mån en sådan förändring skett beror den på utomliggande orsaker som finanskrisen, och jobbskatteavdraget har motverkat utvecklingen ordentligt.

Vad gäller punkt två brukar kritiken från det andra röda partiet gå ut på att regeringen inte vill ge bort pengar till storföretag som t.ex. Saab. Man verkar inte vara helt eniga i vänsterlägret om vad man egentligen ska använda som kritik...

Att slutligen hävda att turordningsreglerna i LAS inte är strukturellt diskriminerande är nästan mest uppseendeväckande - de har ju som direkt följd och syfte att i första hand kasta ut ungdomar och andra nyanställda för jobbet då det går dåligt.

Nä, ibland är det skönt att vara medlem i en lite mer realistisk politisk organisation. De ordnade för övrigt ett möte i fredags om just arbetsmarknadsmodeller - Annie rapporterar och det finns en artikel på Centerpartiets webbplats, och en rapport.

Att bygga skyskrapor i ett gungfly

I veckan röstades så IPRED-lagen igenom och blev svensk lag. Även om jag är en motståndare till lagen, har jag inte orkat bry mig om att protestera särskilt högljutt. Att lagen skulle gå igenom utan större ändring var mer eller mindre givet från start.

Lägligt nog kommer dock samma vecka information om precis varför grundläggande antaganden i IPRED-lagen (och andra lagar som arbetar mot ett övervakningssamhälle) inte bara är moraliskt förkastliga, men dessutom bygger på en total missförståelse av hur Internet fungerar. Nästan alla dessa lagar bygger nämligen på att internet skulle vara ett hierarkiskt nät (ungefär som telefonnätet är, eller i varje fall en gång var). Det är det inte, Internet konstruerades uttryckligen för att vara ett decentraliserat nät. I själva verket var det ett av de främsta designkraven - den amerikanska militären ville inte att nätet skulle slås ut av en atombomb placerad i nätets centrum.

Dessutom görs ett antagande att all trafik som skickas på nätet skickas i klartext. Inte heller det är sant, allt mer trafik överförs krypterat. Om krypteringsnyckeln inte är allmänt känd, och det inte är en knäckt eller av annan anledning dålig krypteringsalgoritm som använts, så går det i praktiken inte att avgöra vad innehållet är, bara att någon form av information överförs.

Vad innebär då detta i förlängningen? Jo, att det är möjligt att bygga s.k. darknets. Hittills har dessa främst varit av akademiskt intresse, men kanske kan den globala utvecklingen mot ett 1984-samhälle pressa på utvecklingen mot praktiskt användbara darknets? Det är fullt möjligt! Därför är det intressant att se att såväl IDG.se, Karl Sigfrid och Metro rapporterar om ett nytt fildelningsprogram, OneSwarm, som kombinerar fildelningsnätverk med ett darknet, där du endast har direkt kontakt med dina vänner. Ett sådant går effektivt runt de regleringar som används i IPRED-lagen, eftersom den enda som kan peka på vem som är ansvarig för fildelningen är en annan privatperson.

Intressant nog är det samma forskargrupp vid University of Washington, som tidigare lyckats få sin nätverksskrivare anklagad för fildelning. Man funderar nästan på om forskarna släppt nyheten nu med flit (huvudansvarig för utvecklingen, Thomas Isdal, har grundexamen från KTH i bagaget, och är av namnet att döma svensk).

Vad är då följden? Man har stiftat en lag som inte bara är moraliskt och etiskt förkastlig, den är i praktiken relativt enkel att gå runt och göra verkningslös. Man har alltså varken tänkt på teori (vad är en lämplig lagstiftning) eller på praktik (hur upprätthåller man den), och man visar en minst sagt tydlig dålig förståelse för hur tekniken fungerar, och vad som faktiskt är möjligt, och inte möjligt, med den. På köpet har man dessutom tryckt fram verktyg av ett slag som kan vara precis lika användbara för onda syften som goda. Var det verkligen meningen att stimulera utvecklingen av pedofilers och terroristers drömverktyg för elektronisk distribution av information som var syftet med utvecklandet av IPRED och liknande lagar? Var det verkligen meningen att tillintetgöra alla teknikkunnigas respekt för lagstiftningsprocessen? Suck.

Veckans nämndsmöte

I tisdags hölls årets första nämndsmöte, därmed också det första med Magnus Nilsson som ordförande.

De viktigaste ärenden som vi behandlade var årsredovisningen (förvaltningen gick plus, främst för att vissa positioner, bland annat den som förvaltningschef, varit obesatta under delar av året). Dessutom ökade antalet ärenden ganska mycket, en effekt av att Solna växt under de senaste åren.

I övrigt diskuterades det kommande miljöledningssystemet under en av informationspunkterna, och kommande detaljplaner om Uarda (vid Dalvägen i kommande Arenastaden, där man vill bygga radhus "på taket") samt i Bergshamra centrum behandlades utan några större invändningar.

Uppmärksammat

Regeringen la igår ett förslag om avskaffande av kårobligatoriet. Trevligt!

Lästips

Sveriges Ingenjörers medlemstidning, Ingenjören, är som de flesta facktidningar - oftast ganska menlösa, särskilt för de som inte är medlemmar i fackföreningen. Men senaste numret är antagligen riktigt intressant att läsa, även om du inte råkar vara ingenjör: det är nämligen ett temanummer om miljöteknik! Hela numret finns på nätet!

Materialteknik för gitarrister

Som gitarrist och ingenjör kan jag inte tycka annat än att det här är ett coolt exjobb. Nu undrar man bara när man kan få tag på strängarna i butik?

Ingen mikrobloggning för min del

Hela bloggosfären verkar ha blivit galna i mikrobloggning, med bland annat Twitter och Bloggy som plattformar. Jag kommer inte att följa med lämmeltåget. Dels bloggar jag alldeles för pratigt (visserligen finns det ett par inlägg på under 140 tecken, men ungefär lika många på mer än det 50-dubbla). Dessutom känns det som om det skulle vara sjukt stressframkallande att behöva ha så korta inlägg, då känns det som om man förväntas uppdatera mycket oftare. Hellre sällan, men matnyttigt. Eller så börjar jag helt enkelt bli gammal och mossig... :-)

En snabb påminnelse...

... du läser väl lönebeskedet som kommer imorgon ordentligt?

Sverige behöver mer spårkapacitet

SJ får allt svårare att hålla tidtabellen. Dessutom har de visst problem med sitt biljettsystem, som har vissa säkerhetsluckor.

Att fixa det senare problemet förutsätter egentligen bara att man skaffar kompetenta programmerare och systemutvecklare, men det första problemet är i varje fall till en stor del inte SJ:s fel. Det är nämligen så att många av spåren i Sverige håller på att bli allt mer överbefolkade, eftersom såväl persontrafik (både långväga, regionala och lokala tåg) som godstrafik ökat kraftigt de senaste åren. Det är förstås glädjande, men det betyder också att tågen idag är betydligt långsammare än för tio år sedan (redan enligt tidtabell), och förseningar förvärrar situationen ytterligare. Dessutom påverkar det kapaciteten för godstransporter, som har lägre prioritet på spåren. Potentialen för utökat resande och godsfrakt med tåg är stor; och med tanke på byggplanerna över Fehmarn Bält lär de knappast bli mindre.

Kort sagt, slutsatsen är att vi förmodligen är att det finns en uppdämd efterfrågan på spårkapacitet som bara kommer att bli större. Snållösningen på det problemet är att bygga nya spår bredvid de gamla - men de går ofta genom tätorter, har kurvor och är på andra sätt olämpade för riktigt snabba tåg. Det är en uppenbar möjlighet att fundera på höghastighetsbanor som skulle innebära både ny spårkapacitet och mycket snabbare resor mellan de tre storstäderna och betydande effekter även mellan de flesta andra större tätorter i södra Sverige.

För mig är det en no-brainer att höghastighetsbanor bör utredas snarast; prognoserna pekar på att i varje fall Götalandsbanan är samhällsekonomiskt lönsam idag; ett järnvägsbygge är dessutom en riktigt långdragen affär. Dubbelspåret på Västkustbanan beslutades redan för 15 år sedan, och ändå finns det tre enkelspårssträckor kvar (inklusive tunneln förstås).

Det är alltså knappast troligt att ett höghastighetsbanenät är utbyggt innan 2020, och för att kunna genomföra byggnationen på ett snabbt sätt vore det bra om man redan nu genomför förstudier, reserverar mark för spårstråk (i värsta fall bebyggs mark som kunde ha använts för en lämplig konstruktion, så att ett senare påkommet bygge blir dyrare än nödvändigt).

För att ytterligare understryka ovanstående avslutar jag mitt inlägg med ett lästips: en rapport i mastodontformat om höghastighetsbanor författad av KTH:s järnvägsgrupp.

Något annat än LAS behövs för att vi ska ha anställningstrygghet

En mindre debatt om LAS har blossat upp i tidningarna och på nätet. Trevligt att frågan diskuteras! Stefan sammanfattar de stora felen med LAS, och som visar varför det är uppenbart att vi behöver ändra lagen till något bättre jämfört med det vi har idag:

• Den innebär ingen anställningstrygghet för de anställda (många förlorar sina arbeten för att arbetsplatsen helt lägger ner, inte för att den skär ner)


• Den minskar incitamenten för företag att anställa


• Människor låses fast i arbeten där de vantrivs eller far illa


• Lokala fackombudsmän får oprortionerligt mycket makt; även över de som inte är fackmedlemmar (fackombudsmännen har rätt att förhandla bort turordningsreglerna för alla anställda, inte bara sina egna medlemmar)

Till denna lista vill jag addera en femte punkt:

• Lagen är åldersdiskriminerande mot ungdomar, som inte kan ha varit längst anställda

I tidningar: Magnus Henreksson i DN och Gittet Lege i DI.

Andra som bloggar: Johan, Anna och Oscar.