Igår gjorde LO ett utspel i Aftonbladet, och sågar jobbskatteavdraget (artikeln hittade jag via Dick), som replik av en debattartikel från Fredrik. Jobbskatteavdraget skapar ett orättvist samhälle, tycker de: "Mer än 70 procent av skattesänkningen tillfaller den halva av befolkningen som har högst inkomster."
Den som tänker efter lite grann, noterar att det kanske inte är så konstigt att det bara är lite drygt halva befolkningen som tar del av jobbskatteavdraget. Själva förutsättningen för att få ta del av jobbskatteavdraget är ju att man har ett jobb! Detta är knappast någon väl gömd hemlighet - snarare gick man tydligt ut med det som en del av Alliansens valkampanj för fyra år sedan. Att gissningsvis ungefär en fjärdedel av (den arbetsföra, antar jag mellan raderna) befolkningen får föga nytta av jobbskatteavdraget beror inte på att de är lågavlönade - utan att de är oavlönade. Man får nämligen sällan lön om man inte har jobb. Det LO:s citat visar är alltså inget annat än en självklarhet, de enda som fått jobbavdrag är de som har jobb.
Det är dessutom så att jobbskatteavdraget i extremt stor utsträckning i första hand är en skattesänkning till de som har normala inkomster - och det var tydligt redan vid valet att så är fallet. Den som är börs-vd har alltså inte fått mer jobbskatteavdrag än den som är sjuksköterska eller polis.
Men - det står naturligtvis LO-medlemmar fritt att göra vad de vill med sin inkomst. Om man som LO-medlem nu tycker att jobbskatteavdraget är så dåligt, föreslår jag att man går in på den här hemsidan, räknar ut hur mycket skatten sänkts, och betalar in det femsiffriga årsbelopp man får fram som en frivillig donation till staten. Eller den välgörenhetsorganisation som man själv föredrar. Eller för den delen, antingen LO eller sossarna, som kampanjbidrag inför valet (är det många LO-medlemmar som tycker det senare, skulle man kunna höja medlemsavgiften och bara utöka bidragen till sossarna som redan ges, så slipper LO:s medlemmar sköta inbetalningen själva).
För övrigt rekommenderas läsning av historien om de tio vännerna som åt på restaurang.
Uppdatering: Karls inlägg på samma tema rekommenderas starkt.
2 kommentarer:
Hej Magnus!
Ditt inlägg gällande frysning av ingångslöner får ett ganska teoretiskt intryck om man vet hur verkligheten på arbetsmarknaden fungerar. Jag har nästan aldrig hört någon ungdom som har fått en anställning med lön enligt avtal. I de flesta fall har arbetsgivaren och den nyanställde kommit överens om en lön (som i de flesta fall inte kommer upp i avtalens nivå). Detta beror på att i de flesta fall har den som sökt arbete inte tagit kontakt med facket, eller tagit reda på vilken ingångslön som ska gälla. För mig är därför denna diskussion helt teoretisk och har ingen förankring i verkligheten. Vad som i stället har betydelse är om det finns några arbeten över huvud taget där ungdomar kan få arbete.
När det gäller facket så är det svårt att bevaka annat än de områden man kan göra avtal på. Fackets roll är inte samma som politikerns roll. Som politiker kan du bevaka hela samhället, men som facklig representant ska du enbart bevaka områden som berör arbetsmarknaden. Att du sedan generaliserar facket som att man enbart bevakar sina egna intressen och inte medlemmarnas intressen beror till en del på att medlemmarna väljer "fel" personer som sina representanter.
Eftersom du har lagt in den här kommentaren på två ställen, väljer jag att debattera bara under den bloggpost jag la upp sist av dem. Återkommer!
Skicka en kommentar