11 juni 2006

Varför man inte bör gå med i STIM som internetmusiker

Som av en händelse råkade jag ramla över ett blogginlägg skrivet av Petra Li (visserligen tre månader gammalt men det har aktualiserats av fildelningsdebatten) via kommentarerna på blogginlägget här.

Vad Petra skriver visar väldigt tydligt varför jag aldrig kommer kunna tänka mig att gå med i STIM (vilket är den medlemsorganisation i CopySwede som är aktuell för tonsättare). Efter att man gått med i STIM har man nämligen i princip ingen del av sin ekonomiska upphovsrätt kvar. Man skriver i princip över all rätt till distribution av sin musik till STIM. Inget illa med det - det är själva idén. Problemet är bara att man ger STIM den rätten exklusivt - och alltså inte ens har rätt att sprida musiken vidare själv. Det innebär alltså att det är totalt omöjligt för mig att sprida musik som jag själv spridit, må det så vara via P2P-system, min hemsida eller andra kanaler. Löjligt! Dessutom finns det ingen möjlighet att välja licenser för musiken som ger användarna möjlighet att sprida musiken vidare, exempelvis någon variant av Creative Commons. Det är vanlig hård, upphovsrätt som gäller. Regelverket är med andra ord totalt anpassat efter den traditionella skivbolagsvärlden...

Det riktigt djävulusiska är att man inte bara ger STIM den ekonomiska upphovsrätten till de verk som man anmält till dem. Det är enligt reglerna samtliga verk som man skrivit, framåt och bakåt i tiden. Kort sagt, har man distribuerat sina verk via någon form av ideell licens överhuvudtaget, eller kan tänka sig att göra det i framtiden, ska man tänka sig för både en, två och tre gånger innan man går med i STIM...

2 kommentarer:

petra li sa...

Trevligt att hitta till din blogg - och trevligt att bli länkad till.
Vad gäller creative commons - så sa en anställd på STIM att man inte kan bli medlem i STIM om man har licensierat något av sina verk under creative commons.

NEO sa...

Det spelas live musik dagligen i Secondlife, och många svenska artiser som spelar där.