13 mars 2010

Våffå dådå?

"EU-kommissionen ska ta fram en lag för hela unionen om användandet av kroppsskannrar på flygplatser." Jag kan inte hjälpa att resonera som rumpnissarna i Ronja: Våffå dådå?

För att införa en sådan lag, måste man först avgöra två saker. Ett: Behövs det? Två: är det effektivt?

På den första frågan är svaret ett ganska tveksamt kanske. Även om terrorattentat på flygplan blir väl uppmärksammade, sker de faktiskt inte särskilt ofta. Vill man höja säkerheten för folk i allmänhet, kanske det vore bättre att satsa pengarna på att bygga bort farligt byggda vägar, på halkbekämpning av trottoarer, eller kanske hjälpa gamla tanter att byta glödlampor ("Fixar-Malte"). Alla dessa exempel är risker som för den vanlige medborgaren är betydligt mer utsatt för än bomber på flygplan. Faktum är att flygning är så säkert att man per km löper betydligt större risk att dö i taxin till flygplatsen än i luften.

Vi ska också komma ihåg att terrorister inte nödvändigtvis har bomber på flygplan som sin enda strategi. Man kan precis lika gärna smälla av sin bomb någon annanstans - på ett höghastighetståg, som nyligen i Ryssland, på ett torg eller i en välbesökt affär, eller för den delen i kön till säkerhetskontrollen på just flygplatsen. Även på alla dessa platser samlas mycket människor i en klunga, och det är lätt för en självmordsbombare att ta många liv med sig, med en bomb flera kilo tung. Ändå är det ingen (som väl är) som ställer krav på att vi inför starka restriktioner och kontroller av vad man får ta med sig på dessa ställen.

Vad gäller punkt två, kan man bara konstatera att om någon verkligen tänkt sig att ta sitt eget liv, finns det antagligen vägar runt de allra mest drakoniska övervakningssystem. Frågan är bara mest vilken tid det tar. För övrigt rekommenderas nedanstående filmklipp i sammanhanget:



Läs även: Mark, Hanna, Staffan.

Inga kommentarer: