Bostadsbristen lär inte lösas i år heller

Lagom till nollningen och kursstarterna på universiteten kan man, precis som om det vore en överenskommen tradition, läsa artiklar i allehanda tidningar och andra publikationer om den skrivande bostadsbristen bland studenter. Det finns helt enkelt inte någonstans att bo för de nyintagna.

Tyvärr har jag svårt att se att problemet kommer att lösas inom de närmsta åren. Utöver retorik, är det nämligen inte så mycket som politikerna försöker göra för att lösa situationen, och jag ser heller inte någon ändring av den beskrivningen av dagsläget.

Hyresmarknaden i Sverige styrs nämligen i stort sett helt och hållet genom bruksvärdessystemet, vilket också leder till till att privata företag hålls borta från att bygga nya hus och på så sätt lindra bostadsbristen. När den ekonomiska situationen inte längre är sådan att det är lämpligt att bygga bostadsrätter, stannar alltså byggandet av flerbostadshus upp nästan helt.

Vad skulle man då kunna göra för att förbättra situationen? Något riktigt egentligt alexanderhugg finns väl inte, men många mindre åtgärder skulle leda en bra bit mot visionen:

• Förenklade byggregler för de allra minsta lägenheterna skulle göra dem billigare att bygga
• Minskat krångel för andrahandsuthyrning och privatuthyrning (exempelvis som inneboende) skulle göra att fler får bostad på det viset
• En reformering från grunden av bruksvärdessystemet, så att det inte längre de facto funkar som ett hyrestak i storstäderna, skulle minska problemet med ett alltför litet byggande av nya ungdomsbostäder i storstäderna
• Genom en annan planprocess i storstadskommunerna, där även lite högre hus tillåts, skulle det vara möjligt att skapa fler bostäder i varje enskilt projekt

Detta är bara ett axplock av möjliga idéer, men egentligen är det inte många av dem som egentligen ens kan tänkas smyga runt ens i utkanterna på den bostadspolitiska agendan. Lyssnar man på Håkan Juholt och socialdemokraterna får man det enda konkreta beskedet:

• subventionera byggande av hyresrätter,
• låt kommunerna tvinga privata byggföretag till en viss upplåtelseform, trots att man i juridisk mening inte har sådan rätt,
• kort sagt, starta ett rejält samhällsdrivet byggprojekt model Miljonprogrammet 2.0

Jag är av naturliga skäl inte så begeistrad av Håkans planer (miljonprogrammet är ett utmärkt exempel på att politiker faktiskt kan lösa problemet helt på egen hand, men ett precis lika bra exempel på varför de inte bör göra det), men var är den borgerliga bostadspolitiken? De borgerliga politikerna lämnar närmast walk-over när de inte ger svar på tal och därmed ensamrätt att definiera problemets lösning till sossarna. Därmed lär inte studenternas bostadsproblem få en bra lösning i år heller.

Tidigare har jag skrivit om bostadspolitik exempelvis här, här eller ett otal andra inlägg i det stora bloggarkivet.