Så är semestern slut för i år och arbetet har tagit fart igen. Även debatten om FRA-lagen har satt igång igen, och rasat för fullt den senaste veckan. För min egen del började det redan i måndags kväll, med ett informationsmöte på riksdagen anordnat av Centerpartiet i Stockholms län (för er som inte är insatta i organisationen är det alla kommuner i länet minus Stockholms stad). Inbjudna var bland annat FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson och terrorforskaren och FRA-lagskritikern Magnus Norell. Det ska påpekas att mötet endast rörde tekniska frågor - i den mån politiska avvägningar diskuterades var det bara över kaffebrödet. Ingvar Åkesson inledde mötet med att ge en - så gott det går - närmare förklaring över vad verksamheten går ut på. Magnus fortsatte med en kort summering över kritiken. Allt avslutades med en lång (flera timmar) frågestund. Det var nog främst kritiker på plats eftersom Ingvar grillades ordentligt och fick ta hjälp av ett par andra anställda på FRA som var där, medan Magnus bara fick ett par enstaka frågor. Eftersom mötet var internt har det inte uppmärksammats i någon större grad, men Hans och Gun har också berört mötet i två av sina inlägg.
I Ingvars presentation framkom en del - i varje fall för mig - ny information om hur FRA:s verksamhet bedrivs, i varje fall enligt den officiella versionen. För det första bedrivs spaningen främst inom tre områden - rent militär signalspaning (denna är till mindre del trådbunden), polisiär spaning (främst på uppdrag av Säpo - tänk terrorism) samt politisk spaning. Den sista av dessa tre former sker normalt på uppdrag av UD - exempelvis vill man ha bättre insyn hur ett visst land resonerar i en viss fråga. Det var exempelvis ingen större hemlighet att Rysslands intåg i Sydossetien nyligen innebar att öronen riktades ditåt. Denna spaning kan även vara ett sätt att bekräfta saker man redan vet - om land A säger att de inte ska attackera land B, trots att de bägge länderna inte är alltför såta vänner, så är det inte så att man litar blint på uppgifterna från land A. Spioneri genom signalspaning är ett sätt att bekräfta att det som sägs utåt inte är annat än ren och skär lögn.
Nästa viktiga byggsten i informationen som jag fick var att FRA, i alla fall inte enligt egen utsago, inte har för avsikt att ta del av all trafik. Åtminstone 95% ansåg de vara totalt irrelevant och skulle bara göra arbetet att gallra bort information som inte är relevant svårare. Ingvar poängterade också den hårda interna kontroll som finns på FRA av hur systemen används. Slutligen påstod man att man normalt inom spioneribranschen överhuvudtaget är väldigt restriktiv med att dela med sig av information - även till relativt närstående länder. Jag ber er hålla dessa uppgifter om hur FRA påstår sig arbeta i hjärnan tills slutet på detta inlägg, där jag kommer återknyta till dem.
I förrgår utropades nämligen plötsligt CenterUppropet i media till vinnare i kampen om signalspaningslagen mellan oss och partiledningen, när det blev offentligt att man funderar på att ändra förutsättningarna i lagen så att bara transittrafiken tillgängliggörs (dvs trafik som varken har avsändare eller mottagare i Sverige). Ett par debattörer och flera tidningsrubriker har påstått att det innebär att man inte längre skulle kunna spana på svenskar - vilket naturligtvis är snömos. Uppdelningen kan rimligtvis bara gälla om datorerna står i Sverige eller inte. Om det är svenskar eller icke-svenskar som sitter vid dem är omöjligt att veta - det finns många svenskar i utlandet och många ickesvenskar inom landets gränser.
Förslaget är glädjande, och det är härligt att se att Centerpartiet vågar backa något från det starkt kritiserade beslut som togs i midsommarveckan. Övriga allianspartier har stått stenhårt fast i sina beslut, medan Centerpartiet i alla fall har vågat diskutera frågan under sommaren, inse problemet med den tidigare inställningen och söka en lösning på problemet. Man har också insett en stor del av vari kritiken består - i det faktum att lagen kräver operatörerna att ge FRA tillgång till all sin trafik. Om ni minns det faktum att FRA - enligt sig själva - inte ens vill ha tillgång till all trafik, så är det naturligtvis en formulering i lagen som på intet sätt är nödvändig, och det är bra att Centerpartiet insett detta. Jag ser det dock inte (som de rapporterande tidningarna) som en seger för oss. En delseger, möjligtvis, men förslaget som ligger nu är fortfarande inte ett som jag ville se när jag engagerade mig ifrågan - den lösning som föreslagits har inte blivit 100% bra. Dels fattas fortfarande detaljer i utformning och ren lagformulering, dels finns ett antal invändningar - både från den som är mer integritetsskyddande och från dem som i första hand vill se en effektiv signalspaning. De invändningarna redogör jag kort för nedan.
Den första är att det, när förslaget offentliggjordes, inte var klart om filtreringen skulle ske hos operatörerna eller hos FRA. Jag förutsätter att förslaget kommer innebära att det fungerar som i skissen hos Erik. Annars skulle det ju inte finnas någon som helst principiell skillnad mellan det som redan idag är beslutat och det tillägg som Centerpartiet nu förordar.
Så här två dagar efter att förslaget kom ut i media kan man konstatera ytterligare ett par saker, och förslaget har blixtsnabbt utsatts för kritik från flera håll. Det första problemet är vad "transittrafik" innebär. Den uppenbaraste tolkningen är att det är trafik som inte går till eller från ett svenskt IP-nummer. Det skulle vara fullt möjligt att göra en sådan gallring - förutsatt att alla operatörer delar med sig med varandra av vilka IP-nummer som används i Sverige. I praktiken kanske det finns en viss felprocent så att gallringen inte blir perfekt, men grovt sett är det möjligt. Att använda IP-nivå för att beskriva trafikens "nationalitet" är dock inte hela lösningen - flera protokoll ligger på andra nivåer. Särskilt problematiskt blir det för trafik som reläas - svensson-nära exempel är e-post, exempelvis om du och din kompis använder Hotmail respektive Gmail, samt VPN-lösningar av olika slag.
Nästa invändning är att uppdelningen som föreslås innebär att alla personer i Sverige är "hederliga" medan personer utanför landet implicit betraktas som misstänkta. Den uppdelningen är uppenbarligen inte helt korrekt. På samma spår finns det invändningar om att mänskliga rättigheter inte bara gäller personer inom Sverige, utan även de som bor utanför vårt lands gränser. Genom att inte tillåta avlyssning av svenskar (läs: väljare) låter man precis samma brott mot den personliga integriteten ske som tidigare, det blir bara mer accepterat av allmänheten.
Slutligen vill jag komma med en sista invändning: Om man begränsar spaningen till transittrafik, så är det extremt enkelt att undkomma den. Det är bara att se till att den passerar en mänsklig mottagare i Sverige på vägen. Det finns dessutom högst legitima skäl som kan tänkas användas för att spana på en "svensk" dator - tänk dig att högt uppsatt anställd på en ambassad som i sitt hem har tillgång till vanligt "svenskt" bredband. Landet han/hon kommer från misstänks snart förklara krig/använda massförstörelsevapen eller liknande, och man misstänker att den privata anslutningen används för att hantera information om detta. Brottsmisstanke föreligger inte, så dagens avlyssningsregler är inte tillämpliga.
Att det ska vara ett krav för spaning att det finns brottsmisstanke har framförts av flera i debatten, inklusive Thomas Bodström och Folkpartiet. Jag hoppas att mina exempel ovan skjutit den vanföreställningen ordentligt i sank, och Mikael Odenberg, som har motsatt åsikt om lagen, håller med (sluthalvan av debattartikeln är inte riktigt lika stringent). Att kräva brottsmisstanke innebär i praktiken att mycket av den spaning ingen har någon invändning mot förbjuds på köpet, eftersom den inte riktar sig mot misstänkta brottslingar, utan mot militära och politiska ledningar i andra länder.
Vi går nu tillbaka till de nya kunskaper jag fick i måndags. Det finns inget intresse från FRA:s sida att spana på allt. Något säger mig att inte ens det mesta av transittrafiken är särskilt intressant (beakta flöden från Finland till Norge). Centerpartiets förslag att låta operatörerna göra grovfiltreringen är bra, men jag tror inte det är rimligt att en sån enkel uppdelning som transittrafik och övrig trafik är tillräcklig. Jag skulle hellre hoppas att de tekniska parametrar som används för grovfiltreringen istället beslutas i någon form av oberoende domstol, nämnd eller liknande. De torde inte alltför mycket ändra sig över tiden. En sådan oberoende instans har också möjligheten att göra avvägningar mellan integritetsintrång, underrättelsevärde och tekniska möjligheter, på ett sätt som skyddar människor både i och utanför Sverige.
Man bör också tydliggöra mandatet - om FRA:s roll renodlas till att handla om spaning av militära och politiska mål, samt möjligtvis hjälp till Säpo då avlyssningsbeslut redan finns, så är det alldeles ypperligt. Det är dock viktigt att dessa verksamheter tydligt skiljs åt, eftersom de har olika förutsättningar, även om de praktiskt sett använder liknande metoder.
Problemet är dock inte helt löst med det - Gustav lyfter problemet med hur information som kommer fram hanteras. Särskilt påpekar han att information som i Sverige är relativt harmlös - sexualitet - i många andra länder kan vara en fråga om liv och död. Eftersom man inom underrättelseverksamhet allmänt är rätt förtegen om vad man kommit fram med (enligt Ingvar Å) så torde det inte vara något större problem att även reglera hur informationen får användas, speciellt i förhållande till tredje land eller andra som kan innebära en hotbild för individen.
De hårda interna kontrollsystem som redan idag finns hos FRA borde dessutom lagregleras. Att det finns register över vem som använt sökdatorerna, och vad som sökts efter, framstår i detta fallet som närmast en självklarhet. Dessa nämns inte i liggande lagförslag - för mig är det en självklarhet att det även i lagen formuleras som en skyldighet för signalspanande myndighet att föra sådana register, och att de inte ska kunna manipuleras.
Med detta sätter jag punkt för idag, men vill ändå tipsa om några av de mängder bloggare som också tagit upp frågan de senaste dagarna, delvis som ett tack för inspiration: Magnus, Erik , Per, Henrik, Annie, Mary, Mark, Oscar, Rick, Christian, Johan, Staffan, Johan, Martin, Per igen, Emma, Oscar , Sophia, Maria, Gun, Pär, Björn, samt David.
5 kommentarer:
Om denna utfrågningen finns inspelad eller på annat sätt dokumenterad vill jag ta del av den.
Det finns en mängd frågor som allmänheten förtjänar att få del av.
Niklas Starow - Debattör & Samordnare NSM Syd (Nätverket Svart Måndag)
Den enda dokumentation jag har, och känner till, är de anteckningar jag själv gjorde. Möjligtvis går det att få den presentation som Ingvar använde utöver det, men jag har själv inte tillgång till den.
Den stora bilden, tack, och proportioner!
Inse först att målonflikten mellan personlig integritet och nationell säkerhet är logiskt olöslig.
Gör därefter en översiktsbedömning. Fra-frågans allmänna inramning.
Internationell storpolitik. Peak oil och Västerns energikris, vilket i kombination med den amerikanska ekonomins obotliga strukturkris kan leda till ett desperat agerande från den amerikanska supermakten, med sikte på att vinna kontroll över oljetillgångarna inte bara i Irak, utan även i Iran. Härvidlag ligger uSA på kollisionskurs med ryska och framför allt kinesiska intressen, och även Indien framstår som ett osäkert kort att räkna med. Jag utgår från att Irans luftförsvar och övriga militära kapacitet byggs upp med diskret kinesiskt och kanske även ryskt bistånd. Ett desperat israeliskt flygangrepp mot Irans atomanläggningar kan föranleda iransk reaktion med stängning av Hormuzsundet och missilangrepp på de irakiska oljeanläggningarna, varigenom världen omedelbart kastas in i akut kris med överhängande risk för storkrig. I detta läge finns det skäl att kritiskt ifråga sätta amerikansk baspolitik. Hur garantera att inte baserna i Polen utruystas med offensiva vapensystem? Gardering mot iranska interkontinentala robotar förefaller långsökt, och inte heller mot ryska sådana finns klart motiv, eftersom de senare snarare tar vägen över ishavet. Det finns alltså grundad misstanke om offensiva syften, och den ryska oron för inringning vfrån Baltikum, Östeuropa, Ukraina och Georgien tycks ha en välgrundad defensiv aspekt som inte skall missaktas, och med de ryska militärstrategiska motåtgärderna får vi nu en mycket snabbt ökad spänning i världsläget. Att marknaderna bör prisa denna politiska aspekt negativt synes självklart med hänsyn till ev. effekter på oljepriset.
Det är för svensk statsnytta vitalt att göra en korrekt bedömning av rådande världsläge. Då måste de ryska avsikterna utrönas grundligt, vilket käver informationsinhämtning på bred front och avancerad analys. Mot denna bakgrund gör svensk FRA-debatt intryc av patetiskt ankdammsplask. Vi har långt större bekymmer än så.
Man skall inte vattna blommorna när huset brinner!
Allt det här FRA-tjoandet förtjänar faktiskt ingen respekt. Det är bara för glyttigt alltihop. Jag är övertygad om att våra bloggande frihetshjältar står inför en pedagogiskt mycket utvecklande kalldusch. De riskerar att inom en nära framtid framstå som utomordentligt fåniga, hela gänget.
Jag blir inte lugn bara för att Åkesson säger att 95% av trafiken är irrelevant. Självklart är den det. Det som är oroande är att det som är relevant bestäms genom uppdrag av t ex SÄPO eller regeringen, uppdrag som i stor utträckning undandrar sig demokratisk kontroll. Tänk t ex på hur somalier i Sverige utsatts för rättskränkningar på uppdrag av USA. Sånt här kommer vi att få se mycket av i framtiden. Vi har heller inga garantier att man inte i en framtid ser andra saker som relevanta, saker som icke-somalier som du och jag gör.
Intressant var att en så stor del av verksamheten enligt Åkesson utgör av polisiär spaning. Den så kallade rågången mellan polis- och militärverksamhet var visst bara en fiktion. Att man semantiskt löser problemet genom att inte kalla det för militär spaning i de ögonblick man utför polisiär verksamhet hindrar inte att FRA i verkligheten är en osund hybrid som kan göra jobb åt vilken del av statsapparaten som helst. Nu väntar vi bara på att de ska kunna ta uppdrag av företagen också.
Jag kan först konstatera att jag inte är en av de kritiker som helt vill avskaffa signalspaningslagen, bara ändra den till/ersätta den med något bättre. Mycket av detta beror på de argument kraxpelax framför. Jag accepterar (begränsad) signalspaning, men inte på de villkor som hittills har varit aktuella i den officiella regeringspolitiken. Mycket av min idé med att ha någon form av mänsklig bedömning innan klartecken innebär att det också ger möjlighet till avvägningar med avseende på hur säkerhetsläget ser ut. Är det lugnt kan man vara mer restriktiv, verkar tredje världskriget bryta ut är det förmodligen i vårat intresse att lätta på skyddet av en mindre grupps enskilda personliga integritet för att förhoppningsvis kunna skydda alla svenskars personliga integritet (som naturligtvis skulle fara all världens väg vid ett invasionskrig!).
Att jag nämner det faktum att 95% av trafiken är irrelevant nämner jag inte för att främja argumenten för de som är för signalspaning; utan för att peka på det faktum att ingen tekniskt kunnig, inte ens FRA som ska utföra spaningen, hävdar att det är en teknisk nödvändighet att samla in trafik, utan till och med gör uppgiften svårare. FRA ville själva, enligt egen utsago, endast begära in vissa delar av trafiken. Just för att de i alla fall utåt påstår att de inte tänker utnyttja de möjligheter lagen ger dem är en tydlig signal att lagen där är (långt) mer frikostlig med att dela ut rättigheter till myndigheterna än vad som egentligen skulle behövas.
Skicka en kommentar